Min spanska prinsessa

Danesa har hunnit landa och hitta hovarna ordentligt nu. Jag kan väl inte på något vis försöka påstå att hon varit orolig efter flytten, nya människor, hästar och rutiner, men ändå. Hon gjorde stora ögon 20 sek efter att hon klev av transporten vid mitt stall, efter det klev hon självsäkert in och tittade på hästarna, gick in i sin box och började leta mat. Som hon så klart fick omgående, sen var hon jättenöjd och helt cool.

Hon har fortsatt på den linjen, väldigt stabil, men det märks i hur hon vågar stå på sig i hagen mot de andra hästarna, skaffat sig en bästis och nu testat att se vad som händer om man inte gör precis som man ska. Typ inte stannar när jag stannar, eller försöker gå sin väg när man är lös på gången. Vänliga tillsägelser räcker, det är liksom bara en koll. Jag råkade köra samma kroppsspråk som till hingstarna vid ett tillfälle, stackars Danesa blev alldeles förskräckt! Det räcker med att säga det tyst och milt.

På den här tiden har det hänt mycket i hennes liv. Utöver det uppenbart nya så har jag börjat jobba med henne, med lite uppehåll för hon blev snuvig när kvarkan kom till stallet.

Hon är inte helt grön, hon har longerats, tömkörts bettlöst och haft ryttare på ryggen. Men hon behöver bygga upp kondition, ridhäststyrka och balans så vi gör inridning som vanligt sas, med undantag för att vissa saker går lätt och fort. Och hon ÄLSKAR att få jobba! Så otroligt positiv, enormt lättlärd och vill visa att hon kan och vet vad jag vill när jag introducerat något nytt. Allt som hon får beröm för vill hon göra mer och bättre. Kan man begära mer? Nä.

Största faran med så villiga, ambitiösa och lättlärda hästar är att gå för fort fram. Jag får verkligen stå och titta över min egen axel och påminna mig om att det fortfarande handlar om att fysiskt bygga upp henne och att inte gå för fort fram. Sätta upp mentala checkpoints innan vi går vidare.

Så här långt har vi longerat, jag har bett om saker som var nya för henne. Hon hade lite jobbigt med galoppen på volten, men det har snabbt blivit mycket bättre. Hon behöver bli lite mer balanserad i galopp på volt innan jag anser henne redo att ridas, så vi ska fortsätta jobba från marken lite till. Hon har fått jobba över bommar, pratat hjälp i skänkelläget, kontakt med handen via linan, hon får jobba med bett i munnen och har introducerat lite tygelhjälper i bettet idag. Hon har vargtänder som ska bort (som inte går just nu pga kvarka-skiten) så vi tar det försiktigt med bettet, men hon har accepterat det fint. Först ville hon ha det väldigt högt upp, men efter en vecka visade hon rätt tydligt när jag tränsade att hon ändrat sig och jag fick sätta ner det ett snäpp. Nu är hon mycket nöjd med det där och nu sitter det rätt ”normalt” i munnen. Hon jobbar med sadel eller longergjord och nu i veckan ska vi introducera kavaletti och jag ska börja tömköra henne. Tänkte tömköra med det bettlösa som hon är van vid, men med bett i munnen. Så tänkte jag vi ska tömköra ut i skogen lite med, kanske till helgen.

Hon blev klipp i veckan med, det var lite läbbigt, men gick lätt att få med på det hela efter att hon fått titta och tänka lite.

Kort och gott, Åsa är kär som en 10 årig ridskoleunge :d

Find this content useful? Share it with your friends!

Lämna ett svar