Etikettarkiv: #miljöträning

Danesa på ny träning

Och det märktes tydligt att utflykten till Linköping varit en bra upplevelse för henne. Hon hade ett helt annat självförtroende i allt, från lastning till det att vi kom till ridhuset och började rida. Hon tittade lite på spegelväggen precis i början, men sen var det tydligt att hon ansåg att hon hade stenkoll på läget!

Och jag bara njöt av att rida henne. Hon är så otroligt ambitiös, vill massor och har energi därtill. Nu fick jag verkligen kvitto på att hon utvecklats fint åt rätt håll, hon har stärkt sig och är stabil. Tålamod och vänta på matte måste vi vara noggranna med också, för damen vill gärna visa att hon kan och vet och gå händelserna i förväg.
Positiva ”problem” mao!

Nu ska vi jobba vidare på samma sätt, få bättre galoppkvalitet och få kvalitet i skolorna. Hon har lätt för sidvärtsrörelser, men jag måste ta det lugnt så vi får kvalitet i alla delar med.

Det märks i övergångarna att hon inte är tillräckligt stark än, men hon har bara varit igång 2 månader.

WE helg på Smedstad med danesa

Vi är ett gäng WE ryttare som ofta tävlar ihop som pratat ett tag om att ha träningsträffar där vi träffas och rider ihop och kan stöta och blöta allt mellan himmel och jord.
16-17 mars blev det av, med ett stort tack till Smedstad ridanläggning som lät oss husera där! För mig var det första gången jag var där, verkligen en megaanläggning med ”extra allt” och väldigt välorganiserat.

Ursprungstanken var att jag skulle åka med både Lapp Glans och Danesa. Men efter en rejäl tankevurpa där jag bokat en lastbil (som jag hyrt tidigare..) som jag fick för mig hade stuteri-inredning men som inte alls har det fick jag tänka om rätt snabbt. Lapp Glans är en snäll hingst som normal sett kan åka så nära ett sto utan mer än några uppskattande hummanden, men just Danesa är alldeles oerhört speciell. De har ju faktiskt barn ihop och han blir totalt till sig av henne. Hon var dessutom i början på brunst, så det skulle blivit lite väl spännande.
Eftersom Danesa just nu är prio 1 och behöver få komma ut och bli världsvan så fick hon åka med. Särskilt som hon hört att hon skulle visa upp sig för publik och har jobbat mycket hårt med att bli av med hemma-mamma-fluffet och istället se ut som en korthårig karriärsmärr! Hon var fö mycket nöjd med lastbilen, det fanns gott om mat i den nämligen.

Väl framme i Linköping installerade vi oss med en Rosa häst som granne. Bra boxar enligt Danesa, för det fanns mat. Finns det mat är det bra.

Den stooooora anläggningen var däremot lite överväldigande för en lantishäst som dessutom varit mammaledig. Senaste åren har hon bara varit hos veterinären och på en träning i ridhus (mer modell normalt och utan massa andra hästar) för någon månad sedan. Det kom många fnork och fnys och saker spanades nogsamt in.
Att det sprang runt massa andra hästar samtidigt i ridhuset och gjorde saker hon inte kunde ha kontroll över gjorde det inte lättare för Kejsarinnan av Allt som är van att ha koll på sina undersåtar (dvs alla andra), men efter en stund hittade vi fokus.

För vad man än kan säga om henne så är hon mest av allt AMBITIÖS! Hon vill vara duktig och gör alltid sitt bästa. Vi tittade på hinder, red hinder och hittade ett lugn jag är nöjd med. Fokus var att ha henne nöjd och avslappnad i miljön.

Dag två blev det två ridpass. Ett på förmiddagen där vi hade lite ”bro-terapi” avsuttet då hon tyckte Smedstads bro var lite läbbig. Men godis går alltid hem, så efter att ha fått några godisar var hon lugn. Hade samma fokus som dagen innan och det var lättare dag två.

Sista ridpasset var på den WE clinic vi hade för Smedstads elever. Danesa började med att gå över bron med mig på ryggen som den självklaraste sken i världen. Allt går med godis!

Jag och Danesa visade några hinder på LC-LB nivå, men jag hade förvarnat om att hon var trött i skallen och vi gjorde det som kändes ok.
Hon tittade rätt mycket på publiken uppe på läktaren, det var inte så läskigt, men klart konstigt tyckte hon.

Det som däremot blev läbbigt var när högtalarna sprakade rätt rejält. Hon lugnade sig snabbt, MEN, så sprakade det till igen och piloten höll på att skita ner sig och skrek till……… (alltså.. vad är det med mig?? jag är egentligen inte rätt för högtalarsprak, jag är rätt rejält miljötränad!! ) Klart det blev läskigt som tusan när matte också sa att det var farligt!!Headsetet som det pratades i togs bort så jag lugnade mig *host*

Men där var det en häst som blev riktigt trött mellan öronen, så jag satt av efter en liten stund och de andra körde vidare med clinicen. Danesa fick stå kvar i ridhuset, äta godis och bli kliad och klappad på, det går alltid hem. Jag ville att hon skulle känna sig lugn och ”hemma” i miljön. Hon var väldigt nöjd med det och struntade i det som hände runt omkring. Lite stora ögon när publiken applåderade bara.

Sen behövde hon sova en stund i boxen innan vi åkte hem. För trött för att ens intressera sig för en morot, DÅ är en matfixerad häst trött..

Nu har hon några mycket välförtjänta semesterdagar för att få smälta alla nya upplevelser i lugn och ro.
Men det allra, allra bästa är att jag kände att jag åkte hem med en häst som självförtroendet växt några snäpp på! Hemma i hagen rubbar inget henne, men det är annat på bortaplan. Lite mer träning så blir hon nog lika självsäker borta som hemma.

Min Fin-Skorpa!