November och december har varit mycket hektiska månader för mig, så bloggen har av förklarliga skäl fått stå tillbaka. Men nu hoppas jag det börjar återgå till det normala igen och här kommer ett referat av sista tiden.
Som skarpa iakttagare kan se så har det tillkommit en häst, Danesa Casanova. Jag skulle från början ha en avkomma efter henne, men då veterinären missade dräktigheten och sprutade bort fölet, fosterblåsan låg kvar och sommaren tog slut så blev det inte så. Jag blev istället erbjuden att få köpa henne, och efter en tids funderande så tackade jag ja. Hon är en så fantastisk häst och jag har ju träffat henne en del, så VILL HA fanns där, men jag behövde fundera över de praktiska sakerna. När köpet väl var klart fick jag dock en sen kväll mail från hyresvärden som helt plötsligt ändrade sig angående att ha tre hästar i stallet jag hyrde…. Tydligen skulle mina hingstar slå sönder det?? Så där stod jag, satt i skiten av någon som vägrade diskutera situationen. Vad göra? För att göra en lång historia kort så gick jag ut på blocket utan något större hopp. Hitta boxar till tre hästar varav två hingstar är inte alltid jätteenkelt. Men det löste sig snabbt!
Nyinflyttat par med kanonfint, modernt stall som var villiga att hyra ut till oss. Det kändes otroligt bra när jag var där och tittade så vi skrev kontrakt och 2 december flyttade grabbarna grus in. Helgen efter hämtades Danesa hem och jag är så där barnsligt kär i henne. Men mer om henne i ett eget inlägg.
Rutinerna började sätta sig för oss och hästarna i nya stallet, det är ju som bekant mycket med att flytta mer än att bara köra över djuren, men min underbara man och föräldrar har hjälp till väldigt mycket. Hästarna stormtrivs, Lapp Glans är överlycklig över att det finns mer hästar och till hans ännu större lycka flyttade det även in två föl som går i hagen bredvid hans. Han älskar föl, tar sin roll som Ansvarig Farbror på största allvar. Endeño har varit rätt uppspelt, han är också nöjd med att det är så mycket fler hästar och har haft fullt upp med att ha koll på allt och alla.
Tyvärr fick vi innan jul nya problem i stallet.. Vi såg en måndagkväll att flera av hästarna var lite snoriga. Inte farligt, det var klart och lättflytande, men vi bestämde att alla skulle tempas. Dagen efter stod ett par hästar med gult, varigt snor i näsan, lite feber. Veterinären kom samma förmiddag och tog prover, men han trodde inte på kvarka. JFK har ju kvarka och då vi har två ponnyer som egentligen ska stå där och folk som rör sig mellan stallarna så var det ju vad vi oroade oss för. (Ingen ska ta det som ett anklagande däremot, shit happens!) Lite lugnare blev vi däremot. Till dagen efter, då veterinären ringde och sa att det var kvarka. Ska vi vara petiga (eller vad säger du Alexandra 😉 ) så är det inte riktig kvarka vi har, utan det är zooepidermicus. Men det är mer en akademisk skillnad, för i praktiken gör det ingen skillnad alls, mer än att det är lite lindrigare för hästarna för det mesta.
Av mina hästar fick Endeño feber och hosta, de andra två klarade sig med snor, lite svullna lymfkörtlar och inte mer än så. Endeño var rätt hängig, men åt och drack som han skulle. Däremot har han rasat i vikt, både hull och muskler, så uppenbarligen tog det rätt hårt på honom. Han har även haft svårt att släppa garden, som nyinflyttad ball machohingst ligger det inte nära till hands att visa sig svag och sjuk. Han har haft rätt mycket boxarrest för att hålla sig lugn och inte spela allan fast han inte riktigt orkar.
Sånt här är ju inte jobbigt som det är, utan så klart började en person i närheten vara dramaqueen, flyga ut med anklagelser mot vår stallägare offentligt på facebook och jag vet inte vad.. Jag förstår inte hur folk orkar hålla på så där, men jag vet ju hur en del är. Vi har fått lägga en del tid, men framförallt ork på att förklara vad som händer och vad som gäller, särskilt som mycket handlat om att hen inte fått information enligt hen. Resultatet? Jo, hon blockade mig och den andra personen som förklarat vad som händer. Då vill man verkligen ha informationen? Eller? Började kännas som läge att poppa popcornen 😉 Nu hoppas vi att det lugnar ner sig även på den fronten och att alla kan sköta sitt.
Och under tiden med stallflytt, drama och en ny häst så har det där vanliga vardagslivet med jobb, hem osv pågått. Jag är otroligt glad för att ha kunnat vila upp mig över helgerna, efter tre år med utmattningssyndrom är reserverna små för sånt. Men som parentes kan jag konstatera att jag har tagit mig tillbaka rätt bra, för ett år sedan hade allt detta knäckt mig fullständigt. Nu kan jag hålla distansen och se det komiska i många jobbiga situationer, något jag haft extremt svårt för tidigare. Något bra har kommit ut av det.
Hur som helst, jag är väldigt glad över hur det löst sig med stall. Det är kul att träffa folk lite och vi kommer inte vara så många, vi är två hästägare och stallägaren som kommer vara i stallet framöver och alla har haft eget stall så vi vet vad det innebär. Känns som alla är mogna i sitt hästägande och inte behöver hävda sig. Jäkligt trevliga är de också 🙂
Jag märker av det minskade jobbet i kroppen, även det mycket positivt! Mitt gamla stall är otroligt charmigt, men tungjobbat. Det här stallet är byggt -98 med lite eftertanke. Vattenkoppar med ljummet vatten, STORA boxar, ljust och luftigt och lättjobbat. Inget bärande på hinkar och dunkar med vatten, lättsopat golv, nära och enkelt med foderhantering etc. Stora hagar, Danesa som går med ”gänget” har flera hektar att röra sig över i vinter och det märks att de utnyttjar det. Särskilt när man gått 20 min i mörkret och letat efter dem 😉
Och grabbarna har, föga förvånande, inte sparkat sönder stallet än 😉
Så nu ser vi fram emot 2017 och fokus på ridningen!