Tio saker som får en hingstägare att himla med ögonen – och de sarkastiska svar som kan följa

Skriver detta med glimten i ögat, men inte alldeles utan allvar.

Här i norra Europa sticker man definitivt ut som hingstägare. Det ger upphov till en del tillfällen för, erm, skolning i diplomati, tillfällen till karaktärsdanande övningar och himlande ögon och även någon hand å panna.

För handen på hjärtat, visst är den mest tvärsäkra experten alltid den som inte själv har erfarenhet av att äga eller ens hantera eller (påfallande ofta) ens klappat en hingst.  Möjligen sett dem på hingstvisning. Eller känner nån med en 2 års hingst. Typ. Men de VET väldigt säkert hur hingstar är och hur de ska hanteras. Hatten av! Själv har jag dagligen hanterat en uppsjö olika hingstar i olika åldrar och olika raser sen mer än 20 år tillbaka, så vad vet jag? Det jag vet är att alla är individer,  då är man sällan så tvärsäker som den Självutnämnde Experten.

Jo, jag vet ju att den Självutnämnde Experten talar av okunskap, men efter några gånger blir det ärligt talat aningen tröttsamt. Den Självutnämnde Experten är inte en person och kan sällan eller aldrig hålla tand för tunga. Så här följer några av mina och vänners aningen sarkastiska reaktioner på 10 vanliga och tröttsamt återkommande kommentarer och situationer. Och kanske en lite mer allvarligt menad förklaring.

 

Men VARFÖR kastrerar du inte? Gärna sagt med något upprört och nedlåtande tonfall.

Mitt sarkastiska jag svarar (fast inte så ofta som jag har lust till..):

För de bajsar på hög i boxen, det blir inte så jobbigt att mocka då.

Va, kastrera?? Kan man göra det? Hade jag ingen aaaaning om! Vilken grej!

Jo, men det blir så svårt att avla på dem då..

För jag tycker jag är så häftig som har hingst (se även nedan)

 

Ja, man måste passa sig, man får ALDRIG vända ryggen till en hingst! Gärna sagt med förstående och ”du och jag vet minsann” tonfall och kroppsspråk och syftar på att hingstar anfaller dig bakifrån eller hoppar på och betäcker dig, för vi vet ju vad alla karla.., f’låt hingstar tänker på minsann!

Mitt sarkastiska jag vänder gärna ryggen till en av mina hingstar i det läget och ber Experten förklara. Ingående..

 

Passa dig, han la öronen bakåt där. Det gäller att hålla dem kort! Gärna med en förnumstigt förstå-sig-på tonfall

Mitt sarkastiska jag gör en ”ensam hemma min” med händerna för kinderna.

 

Men seriöst… Precis som med vilken annan häst som helst så kan de lägga öronen bakåt. Det intressanta är att se vad de lägger öronen bakåt ÅT. Precis som med vilken annan häst som helst. Normalt brukar det vara mot en annan häst. Och det intressanta är vad hästen säger i övrigt, mot vem riktas beteendet osv.

Det som kan vara ett mer särspäglat hingstbeteende är ”snakeing”, ett vallningsbeteende där de sänker huvudet och kör slingrande rörelser med bakåtslickade öron. Det beteendet vallar de ihop flocken och i vissa fall vill de köra bort andra hästar. Och nej, inte ett beteende jag skulle tolerera mot mig själv, men inte heller något beteende jag någonsin fått riktat mot mig. Har en hingst som gjort det när jag lett honom, där han varit extremt tydlig med att han inte gjorde så mot mig. Nu tolererade jag inte det ändå.

Men det är skillnad på att lägga öronen bakåt för något eller att valla.

 

Det finns särskilda hingststaket och hingstboxar. Det är typ LAG på det.

Alltså.. Ännu har ingen lyckats visa i några föreskrifter vad detta är för något? Jag väntar fortfarande?

Mitt sarkastiska jag brukar svara att jag självklart ser till att ha bra stängsel för att slippa folks ston inne hos mina hingstar. Och att jag begär språngavgift och levande föl om jag hittar ett sto i mina hagar.

 

Att ha bra staket är en självklarhet som hingstägare. Det finns inga föreskrifter om det och definitivt ingen lag. Men stabila staket med fungerande el borde vara en självklarhet för ALLA hästägare kan jag tycka. Hur ofta läser man inte om hästar som rymt och kommit ut på stora vägar med tragiska olyckor som följd? Det är betydligt värre och betydligt farligare än en lös hingst. Faktiskt. Även om lösa hingstar inte är kul alls. Utom för hingsten som kan springa runt och visa upp sig och busvissla på brudar?

Bra drag i elen är viktigt, för att det ska fungera måste man underhålla sina stängsel. Där fallerar de flesta. Och för förvånansvärt många fallerar det när man sätter upp staketen med. Ärligt talat, kom IGEN, så jävla svårt är det inte! Har man en okänslig häst, dra en jordtråd också så känns det mer.

Jag har gärna lite högre stängsel än de flesta andra, för att inte uppmuntra till hoppning. Men det är också viktigt hur de lägre trådarna sitter så gräset inte växer upp i dem direkt men ändå inte lämnar stora hål för andras fiffiga små hästar att ta sig in. För det har jag varit med om.. De tjyvbetäckningar jag känner till har det inte handlat om att hingsten kommit lös.. Mer om det under ”hingstar tänker bara på en sak”.

Jag har hingstanpassat på en punkt, det är att den nedre tråden villkorslöst ska vara en som lätt går av. Står det någon och vevar med benen vid staketet ska de inte fastna. Brösthöjd har jag gärna en kraftigare variant, tex elrep som håller för 800 kg. Men det allra viktigaste är att de får en ordentlig stöt om de går på tråden.

 

Hingstar tänker bara på en sak, deras enda drift är att betäcka ston. Det är faktiskt synd om en hingst som inte får betäcka! Typ djurplågeriiiii!

Mitt sarkastiska jag brukar fråga om samma gäller för karlar och hundar. Eller om det är något särskilt med just hästars könsdrift.

 

Mer seriöst så, ja, könsdriften är så klart stark hos alla djur. Men det är inget som trumfar allt annat. Även en hingst som ska betäcka är talbar och kontaktbar. Upphetsad? Givetvis. Måste man hantera den utifrån det? Självklart. Men ston har minst lika stark drift. Tittar man på vilda hästar är det inget konstigt med hingstar som inte får betäcka, utan går i ungkarlsflockar. Bara de starkaste och smartaste får en flock ston. Celibat för hingstar är inget konstigt. De kommer inte dö av pungsprängning eller liknande. Inte heller sitta på internetforum och bli stohatare, titta på nätporr och bli häst-incels. De är lite mindre komplicerade och röjer med polarna när det inte finns chans på ston.

Ston däremot.. Tittar man på det naturliga för ett sto så är det att vara dräktig. Inte att gå tom år efter år. Då skulle det vara mer djurplågeri att inte låta sina ston få föl. (och nej, det är det inte heller).

 

Ja passa dig nu, nu har han fått betäcka så nu har han fått smak på det! Gärna sagt med aningen uppspelt skadeglädje.

Alltså, mitt sarkastiska jag kommer nog faktiskt inte på något vettigt att svara på den. Tips mottages tacksamt. En lång, trött blick brukar det stanna vid.

 

Seriöst. Behöver jag faktiskt skriva något pedagogiskt om denna? Se punkten ovan i så fall. Majj Gadd.

 

Du ANAR faktiskt inte hur farlig en hingst kan bli! Det kan bara slå slint i huvudet på dem! De är totalt styrda av sina hormoner!

Ofta kommer någon historia om att de hört om någon. Sarkastiska jag orkar inte med den heller riktigt.

 

För att vara seriös om den här med så visst händer det och har hänt olyckor med hingstar som blivit aggressiva. Jag har inte varit med om det och jag känner ingen som varit med om det, men visst kan det hända. Jag kan tänka mig i vilka situationer det kan uppstå också, och det händer inte som en blixt från klar himmel. Gör de det handlar det om annat som smärta och det har varit väldigt nära ögat ett par gånger själv i liknande situationer. Inga hingstar inblandade däremot.
Hästar ÄR stora, starka, snabba och har ofta järnbitar fastspikade på de hårda hovarna. Lite koll måste man alltid ha. Och ja, jag har lite mer koll på hingstar än ston/valacker för att det blir större reaktioner från hingstarna om något händer. Men så länge det är friska hästar som inte reagerar på smärta eller för att de råkat illa ut av människor så är det ingen blixt från klar himmel. Men man måste kunna läsa vad de säger och veta vilka reaktioner som kan komma. Erfarenhet mao. Och precis som med ston och valacker så varierar det så klart mellan individer hur vassa och snabba de är i sina reaktioner. Jag har en hingst jag inte låter annat än erfarna människor hantera. En annan kan jag lugnt låta ett barn gå med, för han skulle oavsett vad som händer inte riskera den lilla människan. De är individer.

 

Åh, han HINGSTAR sig så! Vad än hingsten gör. Eller den påstått hingstiga valacken.

Eftersom det i 99 fall av 100 handlar om HÄSTbeteenden så kan det ge upphov till många olika kommentarer. Drar hästen på fältet när du galopperar? Åh GUUUUUD vad han hingstar sig!! Drar iväg med dig när du leder den? GUUUUUUD  vad han är hingstig! Flyttar sig inte? Sparkar i boxen? Ja, det går att stoppa in vilket olydigt/ouppfostrat beteende som helst här. Har den kulor är den HINGSTIG.

Så min standardkommentar är nä, men jävligt ouppfostrad.

 

Specifika hingstbeteenden finns. Men det är inte något av ovanstående och allt en häst med kulorna kvar gör är inte för att den har kulorna kvar. Om en häst utan kulor eller med äggstockar gör något liknande är det aldrig könsdelarna eller avsaknaden av dem som beskylls. Och det är normalt inte de ”riktiga” hingstbeteendena som får dylika kommentarer…

 

Enda anledningen att man behåller en häst som hingst är för att man tycker man är ball/det är häftigt.

Mitt sarkastiska jag brukar svara, självklart! Det är verkligen, verkligen den enda anledningen! Jag är ASBALL! * infoga himla med ögonen *

 

Alltså, öhh…. Säger mest om den som säger det tror jag. Jag misstänker starkt att Jante har ett finger med i spelet. Alla som sticker utanför ramen/normen måste plockas ner så de inte Tror De Är Något. Herregud, bara komma där och inte göra som alla andra! Fy!

 

Och jo, visst finns det även hingstägare som absolut inte ska ha hingst. Men jag törs påstå att de är i minoritet och vanligen har unghästar. Och de borde nog inte ha unghästar heller för den delen. Helt enkelt för att de är för okunniga.

 

Hingstar DÖDAR föl!! Jo, för det har jag sett på tv!!

Ja GUD ja! Det ligger massor med döda föl i fribetäckningshagar ute i landet! * himla med ögonen igen *

 

Jo, det kan hända. I mer extrema situationer. Normalt eller ens vanligt? Nej. En hingst normala programmering är att skydda fölen och flocken. Om fölet är ett hot för flocken för att det är sjuk eller svagt och riskerar dra åt sig rovdjur kan det hända. Men i normala situationer är hingstar inte ett hot för föl. En hingst som är aggressiv mot föl och ston ska definitivt inte vara hingst. Och inte fortplanta sig. Jag tror de flesta av oss känner samma sak för individer av vår egen art som inte kan uppföra sig mot barn.

 

(ok, jag vet att det här är nr 11.. )

  • Ston blir brunstiga så fort det flyttar in en hingst i stallet och slutar typ inte brunsta. Det blir jätteproblem! Man kan inte ha ston och hingstar i samma stall.

Jovisst, ston kan styra sin ägglossning på ett magiskt sätt som vi människor inte kan! Räcker med en sniff testosteron så BANG hoppar ett ägg loss! Och de bara fortsätter att poppa loss ägg tills de blir dräktiga!

 

Ehh… Nej. Däremot brukar stona kunna visa kraftigare och tydligare brunst när de har en hingst nära. Det finns ju liksom anledning att anstränga sig lite mer då. En del visar även brunstbeteende utan att brunsta. De vill få till det helt enkelt. Det brukar lägga sig efter ett par månader och återgå till det normala. Sen kan det finnas ston som är väldigt bestämda på att de vill ha föl. Eller som har jobbiga brunster av olika orsaker. Där kan man märka mer.

 

Kan man ha en hingst och en stoavdelning är det givetvis bekvämt. Jag har inte det och långt ifrån alla ställen jag varit på eller jobbat på har det. Det fungerar bra ändå, för hästarna vänjer sig. Är när det kommer nya som det kan vara lite stökigare i början. Sen ställer man förhoppningsvis inte ett sto bredvid en hingst med bara galler emellan. Något vett i skallen får man ju ha. Med lite tur. Även om jag sett stoägare som glatt bundit upp sitt sto med röven till hingstboxar. Brunstiga ston. Men det finns alltid folk man vill lysa med ficklampa i örat på för att se om det finns något där inne.

The absurd situation with the Swedish PRE associations

The situation for the Swedish PRE associationS is rather infected and complicated. This is my views of the recent development. I haven’t covered everything that’s happened, as that would result in a book. Or perhaps a good soap opera for TV? Worth considering perhaps 😉

A year ago I wrote a blog about the situation at the time with the associations. It can be read here (in Swedish).

Later last year a lot happened, that looked promising for the future. At the annual meeting a new charter was votes for and a new board elected. Everyone worked for a new and better association of course? Of course not…. Especially not considering the history of the Swedish PRE associations.

I was not involved with the annual meeting as I had a bit too much to handle in my life as it was.

In July LG PRE cancelled the contract with ANCCE Suecia (AS) regarding stud book services. We had to take this directly with Spain.
I had my life a bit more under control and use this service as I needed to register as the owner of my mare Danesa Casanova and to register for a breeder code. I also needed to get Endeno registered as a proper PRE. I loved this, it was super easy and quick! I emailed LG PRE, got my code, logged on to their website and made my payment. The owner card was sent sown to Spain and in less than 2 weeks in total I had my owner card back. No middle hands taking time, I’ve read of people that got to wait for 8 months to get their card back before.
I September I contacted Spain again in order to register Endeño. I wanted to know which vets to use for the identification and blood sample. This is where I should have started to suspect something. LG PRE replied that they did not know (!!!!!) which vets they approved, and would contact the Swedish association. AS, the only known association in Sweden at the time, never received any question regarding this from LG PRE. I reminded LG PRE a couple of times during the autumn, but only got excuses in reply. I also got other things to deal with and decided to wait until spring.

During the summer and autumn I followed the drama unfolding in AS with a lukewarm interest, not knowing what to believe or think.
The new board was not given the bookkeeping, protocols and other documents belonging to the association from the old board. The old board claimed it was confidential information and the new board was not allowed to handle it.
Meanwhile there was a pretty massive campaign from the old boards friends on social media towards the new board. Perhaps not particularly surprising, but more surprising was that the bailiffs /high court enforcers were called in to help the new board get the associations documents. I don’t know if this has ever happened before in Swedish history! The Kronofogde had never heard of it. And once wasn’t enough, THREE TIMES they had to do this in order to get enough documents for the new board to do their job.

As the new board received documents, bookkeeping and control of the associations funds a grim picture appeared.  The association was heavily in debt to the Swedish tax authorities and had been fined thousands of SEK for late tax and VAT reports. There was also a big deficit resulting from a previous morphology show.

The morphology show that was planned for 2017 in Sweden had to be cancelled because of the economic situation and the fact that the new board didn’t have full control of all IT.
It was more urgent to save the association from having to declare bankruptcy. Meanwhile I saw some vile comments on social media from the friends of the old board because of the cancelled show…

At the time the bailiffs where called in and AS lost the stud book services with Spain parts of the new board left, making a lot of racket. (One left because she didn’t have time, needing to spend that time with her baby, and is not part of the problem) There were many hard words and talk of personal vendettas and whatnot. I didn’t know what to believe.
One of the most loud persons leaving the board was a person that had worked hard for years in order to get a new board and a new charter for AS. Someone who had declared she would NEVER be in a board containing the old boardmembers and their friends and who told a lot of less flattering things about them. Who claimed she didnät want anything to do with them ever. Remember this for later.

I was friends on facebook with this person, as I was involved with the new charter and had had a lot to do with her then. When she left I didn’t know what or who to believe. I chose not to pick sides, as the truth usually is somewhere in between. I also wanted to see what would happen with the bailiffs/Kronofogden.
As I wrote above, I was much pleased with doing my studbook services directly with LG PRE. Why complicate things with a middle hand? Am association is needed anyway, but not as a middle hand.

When accusations towards the new board started to fly a good friend of mine requested the case file from Kronofogden regarding AS case. This is always available to the public in Sweden. I also got them, as I really wondered what the hell was going on. The case file contains information from both sides and we wanted this to make our own opinion as to who was more right in this. My friend and I chose to back the new board after reading this material. We have also requested material from the court and in other issues to make our own opinion and to get more than one side of the matter

The new AS board had most of the documents needed from the new board in November. The annual meeting, after which the material should have been handled over immediately, was in April.. Not the original documents though, a lot of the information was blacked out. But at least they could do their job.

As they received the documentation it stood clear that several breeders owed the association money (the association with a deficit and tax debt..) for stud book services already performed. Services the association had already paied Spain for. Some breeders had had debts written off as well by the old board.
Now, what does this really mean? Well, nothing less than that ALL THE OTHER SWEDISH PRE BREEDERS HAD HAD TO PAY FOR THE SERVICES FOR THESE “CHOSEN ONES”!!!!! This is when I seriously blew a fuse. WTF!!!!!!

That the old board had given themselves honorarys that were not clearly stated in the books or the yearly revisions for the members does not make the picture less grim. Noone I know thinks it’s wrong to pay people for their work and time, but in a non-profit organisations this has to be decided by the annual metting, ie the members. The board cannot decide themseles to pay money to themselves. Rather basic, one should think. But this has not been decided by an annual meeting. If someone has a protocol stating this, please send it to me and the current board of AS.

As I said, a pretty grim picture. I have absolutely ZERO confidence for the old boardmembers and their friends. I was extremely relieved never to have paid them for anything and that I wouldn’t have to. Ha.Ha.Ha…

I January we got a new surprise. A brand spanking new (almost…) association that hade been founded at the same time AS lost the contract with LG PRE. The board is made up of guess who? Of course, the old board members and their friends, but also featuring some of the persons that left the new AS board. Apparently they now feel fine working with the people the shortly before despised so much. Apparently it was also OK to secretly have a new association and dealing with LG PRE for the stud book services and to throw a lot of shit at the people trying to save AS. Nice touch eh? I was incredibly impressed.. *SARCASM*

The rest of us got to hear of the new association i Januyary when LG PRE announced tha cooperation deal with this new association. The association’s web site went online at the same time as the announcement. It also FORCES Swedish breeders and PRE owners to go via this new association. At a higher cost, of course!

I looked at their charter and it is clear that they are doing their best to keep others out of the association. For example, they will have a temporary board for THREE YEARS, as you must have been a full, PRE owning member for three years before you can be elected as a board member. There are other strange paragraphs in the charter, it took a friend of mine whom is an expert on non-profit organisations over an hour to explain all the things that are strange. One of the worse parts of this is that the stud book services will be declared separately, meaning the members will not have any control over that part (the part of the association that handles a LOT of money…)

This didn’t just make me blow a fuse, the entire fusebox went, and the mains.. THIS is when I really decided to get involved, as this is nothing but a BLOODY OUTRAGE!

The old board left an association in debt, left the sinking ship like rats and in secret started a new association, and as they are friends with LG PRE took the stud book services with them to the new association. The brand new association, without a deficit, without tax and VAT debts to the Swedish tax authorities.

LG PRE in their turn have lied to all of the people that got involved with AS and worked for and voted for the new sharter and new board. LG PRE claimed to trust the democrati process in the Swedish association and would work with that, that the contract for the stud book services were with the association, not the individuals. But they never had any intention to do so as it tuned out.

The result is that Swedish PRE breeders and owners have to pay even more for stud book services that will take longer to do. To have no say or control of the association involved.
I have still not registered Endeño as PRE and have had some discussions with LG PRE regarding vets. Now I don’t know if I will continue as the situation is, and I absolutely REFUSE to put money in the pockets of this new association, as you might understand.

This is only a small part of all that’s happened and I don’t think its the last thing that will happen.

To be continued…

PRE föreningarna – eländet fortsätter

För ett år sedan skrev jag om den dåvarande situationen med PRE föreningarna i Sverige. Inlägget kan du läsa här. Efter det hände rätt lovande saker, det kom en motion för nya stadgar som röstades igenom på årsmötet och det blev en ny styrelse. Allt gott? Givetvis INTE..

Jag var inte engagerad i detta, jag hade nog på egen hand med hästar, kvarkan och efterföljande problem, men det kändes som att det var på G efter åratal av trassel.

Ha.Ha.HA.

Det var väl lite väl förhoppningsfullt, eller hur? Speciellt med tanke på allt som varit under alla år sedan det började med PRE föreningar i Sverige. Här redogör jag för min åsikt och varför jag anser som jag gör i frågan. Alla turer är inte med, då skulle jag nog kunna göra detta till en roman, men jag försöker få med lite viktiga stolpar.

I juli kom meddelande att LG PRE i Spanien avslutade kontraktet om att förmedla stambokstjänster via ANCC Suecia (AS). Man fick ta det direkt med spanjorerna. Jag som äntligen började få huvudet över vattenytan igen kollade upp detta eftersom jag skulle göra ägarbyte på Danesa och regga uppfödarkod, samt äntligen få tummen ur och registrera in Endeño som äkta PRE. Det var skitsmidigt! Kontaktade LG PRE på mail, fick kod, loggade in på hemsidan och betalade. Easy peasy! Precis som det ska vara! Ägarkortet skickades ner med rek och mitt nya kom tillbaka mindre än 2 veckor senare. Inte de där 8 MÅNADERNA jag hör andra vara med om när det gått via mellanhand i Sverige. I september kontaktade jag dem igen om att skriva in Denjo, Jag behövde veta vilka veterinärer de godkände för idkontrollen. Och där borde jag väl ha börjat ana oråd, när de svarade att de inte visste (!!!!) utan skulle kontakta den svenska föreningen. AS, som då var den enda svenska föreningen någon (utom närmast inblandade) kände till fick aldrig någon fråga. Jag påminde LG PRE som drog ut på det hela i oändlighet med lama ursäkter. Jag fick annat att bekymra mig över så jag tänkte det fick vänta till våren.

Under tiden följde jag all dramatik i AS med ett halvt öga och visste inte alls vad jag skulle tro.  Nya styrelsen fick inte ut bokföring, styrelseprotokoll och andra handlingar för föreningen från den gamla styrelsen. En massiv skitkastarkampanj gick igång på social medier från gruppen runt den gamla styrelsen mot den nya styrelsen. Det var väl inte förvånande iofs. Mer förvånande var att nya styrelsen fick ta hjälp av Kronofogden för att få ut handlingarna. Och det blev inte bara en gång, eftersom de inte fick alla handlingar, utan TRE gånger! Och i takt med att de fick kontroll över ekonomin och bokföringen kom det fram att det stod inte alls bra till i föreningen. Underskott sedan en tidigare utställning, en stor skuld för moms och skatt och att föreningen betalat tusentals kronor till skatteverket i förseningsavgifter!

En planerad utställning fick ställas in under sommaren eftersom nya styrelsen inte hade tillgång till anmälningar och inte under några omständigheter kunde dra på sig nya utgifter. Snarare var det fråga om  klubben skulle gå i konkurs eller klara sig… Jag såg en del av de vidriga inlägg delar av den gamla styrelsen och CO skrev i samband med att utställningen ställdes in.

När kronofogden kom in i bilden och AS blev av med förmedlingen av stambokstjänster hoppade delar av den nya styrelsen av med buller och bång. Hårda ord och anklagelser från delarna som hoppade av om personliga vendettor och annat. Jag visste inte vad jag skulle tro. Den mest högljudda av de som hoppade av var den person som i flera år aktivt jobbat för nya stadgar och ny styrelse. Som förklarade att hon ALDRIG skulle sitta i en styrelse med de gamla styrelsemedlemmarna, som berättade allt annat än smickrande saker om dessa och hur de handhade föreningen. Som verkligen inte ville ha någonting med dem att göra någonsin. Kom ihåg detta till lite längre ner i texten.

Jag hade denna person på FB då, eftersom jag hade varit aktiv i den grupp hon skapat för att ta fram nya stadgar. När hon klev av visste jag inte alls vad jag skulle tro. Jag valde att inte engagera mig utan avvakta lite och se vad som skulle komma fram i och med kronofogden och annat. Själv var jag ju, som jag skrev ovan, otroligt nöjd med att kunna vända mig direkt till Spanien och få hjälp. Varför krångla till allt med mellanhänder i Sverige? En förening finns det behov av ändå, men de behöver inte agera mellanhand för stambokstjänsterna.

När skitkastningen började gå varm igen mot nya styrelsen så begärde en god vän till mig ut handlingarna från Kronofogden gällande AS ärenden, för att bilda sig en egen uppfattning. Jag fick också dem skickade till mig eftersom jag nu började undra rätt ordentligt vad det var frågan om. I de handlingarna finns yttranden från bägge sidor så att jag lättare kunde bilda mig en uppfattning om vem som hade rätten på sin sida i det här fallet.  Både min vän och jag ställde oss bakom den nya styrelsen efter att ha läst handlingarna. Vi har även begärt ut andra handlingar i ärenden som följt på detta för att få del av bägge sidor av saken.

Efter TRE särskilda handräckningar från Kronofogden hade nya styrelsen i november (tror jag det var) det mesta materialet från gamla styrelsen. Mycket var svartmarkerat på de kopior som överlämnades på bokföring men nya styrelsen kunde i alla fall göra sitt uppdrag för föreningen mot skattemyndigheten bla.

I takt med att de fick bokföringen konstaterades att flera uppfödare var skyldiga föreningen pengar för utförda stambokstjänster. Tjänster som AS redan hade betalat till Spanien och föreningen alltså låg ute med pengar för. Vissa uppfödare hade även fått sådana skulder avskrivna av den gamla styrelsen. Och vad betyder det i verkligheten?? Jo, inget annat än att ALLA ANDRA SVENSKA PRE UPPFÖDARE FÅTT BETALA FÖR DESSA ”UTVALDAS” TJÄNSTER!!! Och där gick en säkring på mig. VAD I HELVETE!!!

Att den gamla styrelsen dessutom ska ha beviljat sig själva arvoden som inte var tydligt i bokföringen och som inte framgått i års och verksamhetsberättelser gör inte det hela roligare.  Ingen missunnar personer som jobbar mycket för en förening att kunna få ersättning för allt det arbetet, men de kan inte själva bestämma att de ska få det och betala ut till sig själva. Det är inte så det ska gå till i en ideell förening. Saken ska tas upp på årsmötet och ÅRSMÖTET, dvs medlemmarna, ska godkänna detta. Något sådant har aldrig hänt vad jag kan hitta. Har någon ett årsmötesprotokoll som visar något annat får de GÄRNA skicka det till mig och nya styrelsen i AS.

Så, bilden som framträder är inte särskilt rolig. Eller förtroendeingivande på en enda jävla fläck. Jag kände mig JÄVLIGT glad att aldrig ha betalat för några tjänster via den svenska föreningen! Och gladde mig åt att slippa göra det framöver. HA.Ha…..

Så i januari dök den NYA föreningen upp som gubben i lådan. Den hade varit en hemlighet sedan den bildades i samma veva som AS förlorade stambokstjänsterna. Styrelsen består i stora delar av AS gamla styrelse och kretsen kring dessa. Same old, same old med andra ord. Plus de som hoppat av AS nya styrelse som jag skrev om ovan och sa att ni skulle komma ihåg. Nu gick det visst bra att sitta i samma styrelse och gemensamt kasta skit på nya styrelsen på sociala medier medan de i hemlighet hade startat en förening och tecknade avtal med LG PRE. Snyggt va? Jag blev otroligt imponerad och FYLLD av förtroende för dessa människor… *SARKASM*
Personen jag hade på FB hade visst tagit bort mig där. Jag vore intresserad av att höra hennes version av det hela och varför hon gjorde den helomvändningen, men jag tvivlar på att jag får svar nu. Om du läser detta får du gärna höra av dig och berätta varför, vi jobbade ju rätt mycket i samma grupp för att ta fram de nya stadgarna!

Vi fick reda på dess existens när LG PRE gick ut med ett meddelande om att de hade tecknat avtal för förmedling av stambokstjänster med den här föreningen så svenska uppfödare skulle gå via dem. En titt på deras stadgar visade att de försökt göra mycket för att hindra någon annan att komma in i föreningen. TEx kommer de ha en interrimsstyrelse i TRE ÅR, för man måste vait fullvärdig medlem (ägt PRE och varit medlem) i tre år för att få sitta på en styrelsepost. Det finns så mycket konstigheter i dessa stadgar (som inte är antagna vid ett årsmöte……) att det tog en föreningskunnig vän över en timma att gå igenom och förklara allt som är galet där.
En av de värre sakerna är att stambokstjänsterna ska redovisas separat, så ingen kommer ha insyn där. Dessutom blev det ännu dyrare..

Där gick inte bara en säkring, hela proppskåpet rök, ihop med samtliga huvudsäkringar. DÄR valde jag att engagera mig, för det är inget annat än REN JÄVLA SKANDAL att det kan få gå till så här!
Den gamla styrelsen har lämnat över en konkursmässig förening med underskott och skatteskulder till nya styrelsen, lämnat det sjunkande skeppet och sen i hemlighet startat en ny förening och eftersom de är vänner med LG PRE tagit med sig kontraktet för stambokstjänsterna till den nya föreningen. Den utan underskott och skulder! LG PRE har i sin tur ljugit för alla som engagerat sig för att förnya AS genom att först säga att de litar på och följer den demokratiska processen i svenska föreningen, för att sedan göra precis tvärt om när det blev nya personer i styrelsen. Om detta finns det så mycket mer att säga, men det får bli en annan historia.

Så resultatet nu är svenska PRE uppfödare och ägare har fått dyrare stambokstjänster som tar längre tid. Och inte kan få någon som helst insyn i föreningen och kan fetglömma att påverka något. Eftersom det är samma personer som i alla år tidigare kan vi inte förvänta oss något annat än vad vi fått tidigare.

Jag har fortfarande inte skrivit in Endeño och har tjafsat med LG PRE om veterinärer. Men jag vete fan hur jag kommer att göra med detta nu. Jag hade tänkt skriva in och avelsvärdera honom i år, men jag VÄGRAR stoppa pengar i fickorna på svenska föreningen som väl varje normalbegåvad läsare förstår efter det här inlägget.

Jag har tagit upp en bråkdel av allt som hänt och det lär följa mer i ämnet framöver, i takt med att jag har tid och orka att blogga.

 

Svensk mat, självklart! Men vad serverar du i krubban?

Vikten av att välja svenskproducerad mat har det pratats mycket om senaste åren. Som de flesta vet finns det massor av anledningar att välja svenskt, som att vi har ett jämförelsevist rent jordbruk, god djurhållning, vi behöver egen produktion, långa transporter är dåligt för miljön osv osv. Men har samma tänk nått fram till hästfodret?

När det gäller grovfodret är det vanligare med närproducerat, helt enkelt för att långa transporter av flera ton foder är dyrt. Men även där vet jag foder som körs rätt långt för att hästägaren vill ge ”det bästa” till sin häst. Vem vill inte det?

När det gäller kraftfodret ser det annorlunda ut när jag tittar på marknadsföring, på diskussionsforum mm. Det enda jag kan se i den vägen är att undvika soja pga hur den odlas i Brasilien med gifter som är skadliga för både människorna som arbetar med den och för miljön. I övrigt diskuteras lätt helt andra saker. Som vilken känd ryttare som ger/sponsras av fodertillverkaren, olika hälsopåståenden, trender, ibland näringsinnehåll.

Kanske många resonerar som så att de ger så pass lite kraftfoder, särskilt i förhållande till grovfodret, att det inte spelar så stor roll? Deras 1-2 kg per dag är så lite? Men om vi räknar lite på 8 hästar i ett stall som får 1 kg importerat kraftfoder per dag i 8 månader blir det 1920 kg foder. Nästan 2 ton. Och 8 hästar är inte mycket. 2016 fanns ca 355 000 hästar i Sverige.  Säg att hälften av dessa får 1 kg importerat foder per dag i 8 månader. Då är vi uppe i 42600000 kg foder. 42 600 TON.  CO2 utsläppet på de transporterna tänker jag inte försöka räkna ut, men det blir mycket. För en produkt som rent krasst odlas även i Sverige och som håller god kvalitet.

Nä, välj svenskproducerat foder! Vi behöver våra svenska bönder av så många anledningar att ett litet blogginlägg inte räcker till. Vi producerar bra foder i Sverige, av svenska råvaror. För mig är det lika självklart att välja svenskt foder till mina hästar som att jag inte vill äta importerat kött eller mjölk.
Svenska bönder gör bra jobb, de har hårda regelverk att hålla sig till när det gäller miljö, inga barn hanterar farliga gifter utan skyddsutrustning som i fallet med den brasilianska sojan. De håller våra landskap öppna och våra ekosystem och biologiska mångfald levande. Allt som odlas på våra åkrar är inte livsmedel, en stor del är foder till djur. Inklusive hästar.  Ju större efterfrågan det blir på tex bra proteinfoder som är svenskproducerat, ju mer tillgängligt kommer det att bli. Och det finns en hel del alternativ idag som det är.

Ytterligare en anledning kan ju vara att svenska kraftfoder dessutom är väldigt prisvärda. Jag har gjort många jämförelser och tittat på innehållsförteckningar, näringsanalyser och  jämfört priser och där vinner de svenska fodren igen. Varför betala mer för samma innehåll bara för att det är importerat? För att det är en snygg påse och bra marknadsföring och en känd ryttare som sponsras av dem?  Även om man bara ger ett kilo om dagen, så tänk på 8 månader igen. 240 kg, skiljer det 10 kr kilot (vilket inte ä ovanligt!) på ett likvärdigt foder är det 2400 kr på en vinter. Pengar att lägga på något annat, som fler träningar?

 

 

 

Endeño på tävling

Hemmaklubben, dvs Ölmstad rid och körsällskap, ordnar några klubbtävlingar framöver. Första var i går, dressyr lätta klasser. Jag hade anmält Endeño till LA:1 med tanken att det går som det går, det är klubbtävling och det är på hemmaplan där jag känner folk 😉 Mitt mål var att vi skulle ta oss in i ridhuset själva och helst inte stå på bakbenen där inne. Och gärna göra en lam och tam uppvisning. Vi lyckades med att komma in, blev en del bakbenshopp och däremellan var han kalasfin.

Planen var att åka dit innan och träna lite eftersom han inte varit hemifrån och jobbat sen november, men pga jag först var sjuk, sen fick en infektion av ett kattbett blev det lite ont om tid för det sas.. Så i fredagskväll var vi där.
Denjo skötte sig guld på utebanan, men blev jättestressad när han kom in i ridhuset (finns anledning till det) men jag kunde ta mig tid att i lugn och ro få honom att slappna av och han kunde jobba trevligt i alla gångarterna.

Att det blev dagen innan var ju inte perfekt. Han hade behövt några dagar emellan MINST för att få tänka och smälta det hela. Men han klev glatt in i transporten igår med (han är skitnöjd i den numera, från att fått panik där inne) och tyckte det var kul med äventyr.

Hela grejen med denna klubbtävling var ju att vänja honom vid allt runt omkring på en tävling. Själva ridbiten är den minsta saken i sammanhanget för en grön 6 års hingst som länge varit väldigt omogen mentalt. Så han fick träna på att stå i transporten, (väldigt trist enligt honom, han skrapade med frambenet en hel del, men blev nöjd när hästarna i hagen bredvid blev synliga) till att det är hästar överallt (inte lätt för en lantishäst) till framridning (har ni någon som helst aning om hur svårt och jobbigt det är att hålla rätt på alla hästar samtidigt när de springer runt som yra höns?? Vi testade spinn för det konststycket). Vi får tyvärr sällan sällskap på ridbanan hemma så han har aldrig varit på en ridbana med så många hästar på samtidigt. Som väl var kunde vi gå bort till en hage och rida fram lite där och lugna ner lite också. Trots uppspelt sprattel vid uppsittning skötte han det väldigt bra trots allt.

Och stort TACK till mina underbara klubbkamrater som visade oss stor hänsyn och tålamod!

Det där med att bedöma hur länge jag skulle jobba honom före start var inte lätt. Jag tog till gott om tid för att kunna jobba honom vid hand först för att känna av läget (han var ju lite uppspelt) och räknade med mycket skritt för att få honom avslappnad. Men det blev extremt gott om tid eftersom jag räknade hellre än bra på hur lång tid det skulle vara till start, om vi säger så. 1,5 timme är i längsta laget kan vi väl vara överens om 😉

Föga förvånande var det en för trött häst som kom in i ridhuset. Inte fysiskt trött, men mentalt. Det märktes. Vi inledde med inridning i galopp, halt, hopp 90 grader i ett språng för han såg sig själv i spegeln och sen bröt han sig ut i volterna och drog mot utgången. Jag skippade resterande volter (domaren tyckte av någon anledning att det lät klokt?) och med en del blandade hopp på bakbenen kom vi runt programmet. När han är med mig går han kalas trots att han var väldigt spänd, så domaren fick använda från 0 till 8 i protokollet.

Var en nöjd häst jag satt av utanför sen.

Jag är, blandade hopp på bakbenen till trots, väldigt nöjd med gårdagen. Den stora grejen var allt runtomkring och det kände jag att det gick och att det kommer bli bra med rutin. Vi måste ut mer nu (resterande klubbtävlingar i we och dressyr är inbokade). Han kan varva ner numera när vi är iväg, något han inte kunnat tidigare. Jag har fått kvitto på att jag tänkt rätt med honom och fått än större anledning att lita på mig själv när det gäller mina hästar.

Och får han rutin och när han kommer slappna av på banan är han nog en häst som kommer blir riktigt, riktigt bra. Han rör sig fantastiskt (i mitt tycke 😉 ) kan både samla och länga lätt och framförallt så VILL han jobba och gillar publik.

Nu ska han vila till torsdag, då ska jag longera. Han är en häst som behöver få tänka och smälta saker i lugn och ro och behöver kortare viloperioder efter mycket nytt. Efter vilan har bitarna trillat på plats och han är oftast angelägen om att visa att han förstått.

Lågvatten ett tag igen

Hästarna har fått lite mer vila än planerat ett tag. Först blev jag sjuk och de fick vila pga det, jobbade några dagar så var det dags igen efter att jag blev biten av en skräckslagen kattunge i fingret och fick en rejäl infektion. REgnet har öst ner varenda kväll dessutom, så motivationen har inte varit på topp direkt. De behöver ju komma igång några dagar efter även en kortare vila och det tar emot.

Men nu börjar jag känna suget rejält igen. Jag kanske behövde lite vila själv! Nu har jag bestämt att röja klädkamrarna hemma den här helgen så det har prio, men hästarna ska få sina igångsättningspass iaf. Sen så!

Har en träning för Julio i november med Lapp Glans (gud vad jag önskar att jag kunde ta med bägge grabbarna!) och så har jag fokus på Denjo med att han ska komma hemifrån och bli tävlingsredo. Tanken är att komma ut på några LA:1 i år. Lämpligt nog ska det vara lite klubbtävlingar på Ölmstad som jag ska anmäla honom till och en P&R i Ulricehamn med, tar en 30 min att köra dit. Blir perfekt nivå, inte riktig tävling utan träning. Programmet innehåller två saker han har lite jobbigt med, halt ur galopp och en ryggning, men inte värre än att vi bör kunna fixa en femma på de två sakerna. I övrigt innehåller det tillräckligt med saker för att hålla honom sysselsatt och uppmärksam på en lagom nivå. Blir det för enkelt hittar han på massa egna infall och blir inte för jobbigt heller. Ridnivån är inget problem, utan det är allt runt omkring han behöver få vänja sig vid.
Ett hinder för mig är framridningen, jag är nervös, för att inte säga rädd, för framridningar på lätt nivå. Särskilt med en unghingst som inte är van att vara ute. Nervösa ryttare som är uppe i sitt eget och inte har koll på omgivningen. Men nu är planen att rida fram hemma och bara rida lite kort innan starten på tävlingsplatsen, så jag kan komma runt den biten tills vi varit ute några gånger och han får lite vana och rutin.

Danesa får fortsätta jobba på hemma. Verkar fortsatt dräktig så jag vill inte stressa henne eller utsätta för smittrisker i onödan. Hon är stabil och otroligt trevlig att rida så vi jobbar vidare med grundridningen.

 

Nu mot röjning och återvinningen..

Österriketävlingen – eller konsten att vara nöjd med att komma sist ;)

Förra helgen var jag och Lapp Glans utanför Wien och tävlade we. Det var många turer och funderingar och ressällskap som fick förhinder, så det hela resulterade i att jag åkte ensam ner.  Fick fundera några varv innan jag gav mig av, men jag hade En Plan och det hela gick mycket smidigare än förväntat.

Tävlingen var verkligen OTROLIGT välorganiserad, 10 poäng av 10 möjliga! Bra och tydlig info, välorganiserat på plats och mycket smidigt. Trevliga välkomstpåsar på varje box med lite människo och hästgodis och välkomnande atmosfär. Jag känner mig alltid lite bortkommen så där när man är ensam bland massa folk man inte riktigt känner, men det ändrade sig snabbt. Massa trevliga, glada WE människor!

VArmt var det, 30-35 grader samtliga dagar. När jag åkte var det 5 grader hemma.. Lapp Glans var nyklippt för att fixa det, men jag hade nog jobbigast i värmen. Kavaj på samtliga dagar, utom speeden som kan ridas i väst.

Dressyren kändes bra till att börja med. Nu var det dock NÅGON som hade glömt påsen med borstar och framförallt flugsprayen hemma. Mr Nyklippt hade problem med flugorna och mitt i travskänkelvikningen skulle han nita för att bli av med en otäck insekt. Jag stoppade honom och red vidare, men strax efter slog han på tvärnit och högg efter det eländiga flygfäet.. Kostade en del fina poäng.. Lägg till ett stopp före ena piruetten då han ville förekomma mig så landade vi på 58,5 % . Jag behöver också få till mer tryck och framåt inne på banan, mer om det senare.

Tekniken började kaosartat. De vattnade med gigantiska sprinklers, som man kopplar brandslangar till. De låter och det var nytt för Lapp Glans. De var igång vid framridningen och när de pös fick Lapp Glans panik. Han blir mycket sällan rädd, men nu blev han det rejält. De stängdes av och jag fick hjälp att få honom mot banan igen, vilket han inte var jätteövertygad om att det var en bra ide. Men, han kom tillbaka och vi kunde rida in på banan och rida tekniken. Bara det tycker jag var otroligt bra av honom!
Några missar blev det, som kostade poäng, inklusive att ena manflätan gick upp under kalabaliken innan (gummisnoddarna låg så fint i påsen med borstarna, ni vet….) vilket också kostade typ 5 poäng på helhetsintrycket. 59,5 % totalt. Jag kände mest att det var en enorm seger att få honom från paniken till att jobba så bra och avslappnat inne på tävlingsbanan inom några minuter.
Även här behöver vi få till mer tryck och energi i ridningen för att få bättre resultat.

Speeden var nog bland de bättre jag gjort, trots en missad ring pga att jag blev överdrivet försiktig när jag skulle ta den.. Allt för att inte missa…. Men i den här konkurrensen räcker inte det långt, så vi hamnade långt ner ändå.

Totalt hamnade vi sist, 14 av 14. Men jag är glad ändå, för jag har fått så mycket pepp och inspiration med mig hem! (och tröstar mig lite med att jag var bara sist i dressyren i af 😉 )Och alla ryttare där red kanonbra, ingen hade några större missar och ingen blev utesluten i något moment. Så nu är jag grymt träningssugen, för vi kan bättre än det här! Men jag har fått ytterligare ett kvitto på att Lapp Glans gillar att åka iväg långt och tävla, vi har fått mer rutin på det och lärt oss mer. Och haft FÖRBASKAT roligt på kuppen!

Resultatlistorna finns här om man är nyfiken http://www.working-equitation.at/home/index.php/downloads/ergebnisse

 

Lapp Glans laddar

Har varit lite tyst om honom på bloggen på sistone, men han mår som en kung och vi jobbar på för augustis utmaningar. Nästa helg ska vi till Uppsala och rida Riksmästerskapet och sista helgen är planen att åka till Österrike på en internationell WE tävling där. Mycket resande för honom, men han reser otroligt bra och älskar att komma iväg.

Fokus de senaste två månaderna har varit mer tryck och energi i det vi gör. Lapp Glans är en energisk häst som gärna kör plattan i mattan hela tiden, så fokus innan har varit kontroll och att vänta på mig. Hade jag satt mer tryck i honom då hade det exploderat. Men nu var det dags. Det tar tid att få fram, dels kräver det mer styrka av häst och ryttare och så är det ju det där att samtidigt som man vill ha fram tryck och explosivitet ska det finnas lugn och avslappning i botten, så det inte exploderar, blir ryckigt eller stressat.

Så sådär 18 ziljoner övergångar mellan och inom gångarter har jag märkt skillnad på vår grundenergi. Särskilt i galoppen. Traven kommer den med, men det är helvete så mycket jobbigare för piloten att sitta den traven och det ryggswinget som blir.. Träningsvärk har inte varit ovanligt den här semestern för undertecknad..

Så får vi se hur det håller på tävlingen nästa helg.

Mycket jobb = mycket resultat

I förrgår fick jag ta mig tiden att diskutera gränser med Denjo, Igen 😉 Mr 6-år-och-ballast-i-universum och jag har haft en hel del diskussioner om detta senaste 1,5 månaden. Det har märkts att han mår bra och har gått upp i vikt, muskler och ork om vi säger så. Och som ung hingst som för det mesta håller sig preciiiiiis innanför (eller helst med en tå på) gränsen för det tillåtna är det diskussioner som får tas nu och då. Det kan räcka med att påminna med att leda, stanna, backa och se till att han följer, eller så behövs det skarpare tillsägningar. Testa gränserna kommer han alltid göra mer eller mindre.

Nåväl, i förrgår var det mycket gränstestande från honom. Jag märkte det rätt tydligt när vi gick upp till ridbanan. Väl på ridbanan skulle han köra sitt eget race utan mig ansåg han. 45 min arbete på banan och på en skogspromenad senare var han med mig, accepterade våra sedvanliga regler fullt ut (ingen tå på linjen utan innanför) så jag kunde sitta upp.

Målet var en häst som kunde skritta lugnt och avslappnat. Kanske inte så högt ställda mål kan man tycka? Men där och då var det precis vad det var. Nu handlade det inte om gränser, utan om att Denjo (som älskar att jobba) har fått högt ställda förväntningar när vi kommer till ridbanan. Så där så det blir kortslutning.
Jag har fram tills nu longerat honom före uppsittning. Av ren självbevarelsedrift, har varit lugnast att låta honom blåsa ur det värsta på linan före uppsittning. Bockar med framhovar högre än manken typ. Nu har det lugnat sig, men det har också gett en häst som förväntar sig FULLT ÖS direkt på banan. De förväntningarna ska jag nu ta ner. I den ideala världen kanske jag borde ha slutat longera först lite tidigare, men så perfekt är jag nu inte.
En lång historia kort så tog det en bra stund att få det där med skritt längs fyrkanten att fungera. Lugn kom vi aldrig riktigt till utan jag nöjde mig med skritt utan massa extra tillägg.

Igår var jag inställd på att fortsätta ”skritta lugnt” arbetet. Gick upp till banan, satt upp direkt och skrittade iväg på lång tygel på min avslappnade, lugna men pigga och glada unghäst. Hepp! Jag tror jag har nämnt att han är smart?

Kunde rida ett bra pass med en häst som sträckte ut sin överlinje, klev på med stooora kliv och orkade bära sina gångarter, sög efter kontakten med handen och jobbade Så Jävla Bra. Grindöppningen som vi tvärnitat och stått på bakbenen vid några gånger vare pass på sista tiden var ointressant. Idel beröm och klappar. Så där så matte var tårögd av hänförelse över vilken helt fantastisk häst han är.

Jag konstaterade en till sak om matte också. Nämligen att jag sista veckan eller två ramlat i en fallgrop och begärt lite för mycket av honom. Han har varit igång ganska kort tid och även om han musklat på sig måste han stärkas. Han har otroligt lätt för sig och är arbetsvillig att matcha, men det gör att det är lätt att bli lite för girig som ryttare.

Gör om, gör rätt. Fokus måste vara lugn, avlappnad häst som ska gå basjobb och stärka sig. Orka bära sig och röra sig ordentligt i den samling jag ber honom om och bara be om några steg här och där av mer. Men mesta delen av jobbet måste han gå i lägre, mer horisontell form för att stärka sig. 2 månader har jag ridit honom efter över 6 mån konvalecent där han när han var sjuk tappade ALLT i form av hull och muskler.

Skynda långsamt. Det är så basic, så enkelt och ibland så svårt när både häst och ryttare vill massor. Men nu får matte försöka vilja rätt istället!

Positionen på den där nosen ni vet

Mitt förrförra inlägg tog upp hur trött jag är på den rätt historielösa debatten om positionen på hästens nos. Jag hade någon sorts tanke på att lägga ut texten mer om det och vilken forskning som finns kring det, men har bestämt mig för att skita i det. Jag har en vecka kvar på semestern och kommer ägna den åt att rida i verkligheten istället. Vi kan väl bara konstatera att diskussionen förts sedan minst Xenofons tid…

Så, vad tänkte jag gå på om istället då? Lite liknande ämne, men nu på ett mer praktiskt än teoretiskt plan. Som de flesta som inte bara är tangentbordsryttare eller medlemmar i Staketryttarnas Förening vet så avviker verkligheten från kartan ibland. Jag håller ju på att få igång Endeño efter hans nästan 7 mån långa konvalecens och han har varit igång i knappt 2 månader nu. Och gått från ”glad att få jobba” till en 6-års hingst med egna idéer och har kommit upp rejält i kondition och viss styrka. Jag skriver viss styrka, för han vill mer än han orkar nu. Och det anknyter till rubriken, nämligen att han gärna hamnar bakom lod och bakom hand, samtidigt som han springer på mer och mer. Jag har letat lite inspiration för att jobba fram nosen, utan att vi hamnar i en diskussion som inkluderar courbette-träning, och konstaterar att det finns gott om människor som vill visa hur de tycker det ska vara, men inte hur de jobbar med problem. Egentligen rätt värdelöst ur en utbildningssynpunkt, för kan man göra det perfekt behöver man ju inte jobba på det. Eller hur?

Så, jag ska i mån av tid skriva lite om hur det går med att jobba upp Denjos styrka, få fram nosen och samtidigt kontrollera den enorma energi som han har.  Mycket energi och arbetsvilja är positivt givetvis, men kan också ge utmaningar i ridningen. Särskilt när hästen vill mer än han orkar ”dressyr-bära”, men orkar springa hur länge som helst.  Lägg till rätt stora och luftiga rörelser som kräver styrka för att orka visas upp.

En ryttare som faktiskt visar upp en ung häst (6 år på filmen) som går rejält bakom lod och berättar hur han tänker och jobbar med den är Jose Garcia Mena (som fö tränade och tävlade Gorron XV, Endeños pappa). Den perfekta hästen och ryttaren finns inte, men det intressanta är hur man jobbar med de svårigheter man stöter på längs vägen. Filmen finns att se på Tribuna Lusitana (finns mycket matnyttigt där!). Avsnitt 27 och 35 kan vara av intresse med, skickliga ryttare på yngre hästar med lite olika approach.

Denjo har haft några dagar med skogspromenad och vila, men idag är det dags att jobba igen. Jag kommer jobba på att försöka ha honom lugn (inte lätt med myror ÖVERALLT!!) och försöka jobba mycket med att variera formen på honom, korta och länga ofta och jobba med olika böjning för att försöka få honom avslappnad och på så sätt länga ut överlinjen. Jag skriver försöka med flit, för svårigheterna där är att han är en energisk häst, explosiv och otålig med begränsat tålamod. Han vill massor med blir frustrerad lätt när han inte orkar eller inte får. Så jag måste hålla honom lagom stimulerad mentalt medan jag jobbar på att få honom avslappnad. En inte helt lätt balansgång.