Why so many Swedish PRE breeders are angry – authorities now step in

There’s been a lot of upset and angry feelings among Swedish PRE breeders and owners with how Spain has chosen to handle stud book services for us. Some background can be found in this blog entry, and I will try to recap the last years developments that last week culminated in a request from the Swedish board of agriculture to their Spanish counterpart to review how LG ANCCE PRE are handling stud book services for Swedish breeders and owners (official document enclosed at the end of this entry).

In the aftermath of last years surprise association, formed by a handful of people, unknow to the rest of us and handed the collaboration contract by LG PRE in order to circumvent the democratic process and will of the majority of the old association, a lot of old ”shit” bubbled to the surface. Like stud books services not carried out despite being paid for, requests left unanswered if made by the ”wrong” people etc etc. Most of us (yes, I’m one of the ignored) thought we were alone in being ill treated by the Swedish collaborating people, but as it turned out we weren’t.

Our first step was to write an open letter to LA ANCCE PRE requesting direct access to them for stud book services. AFter all, they are the ones handling the studbook. This letter (in the end signed by 84 people) can be read here.

Several breeders also contacted the Swedish board of agriculture as they are responsible for the control of stud books in Sweden. They have previously been unable to help as their juristiction has only been for stud book associations in Sweden, and LG PRE is in Spain. But in December 2018 a new EU regulation gave them mandate to request that the responsible authorities in other EU countries take steps to ensure probler handling by stud books in their respective countries. Equine passports and registrations are not only a matter for breeders of horses, it is regulated by the EU.

As far as we know this is the first time this new regulation is used. The Swedish board of agriculture have recieved much information and supporting documents of stud book cases gone wrong, or that have not been performed despite payments made, all documents sent and proof of delivery. The Swedish representatives have stopped replying after recieving the documents from one owner. There are several other cases.
On top of this the extra middle hand also slows down the process and increases costs, including paying double VAT on all services (which is against EU rules!). We have had this situation for long enough, Spain has claimed they wouold honor the democratic desicions made by the general assembly of the SWedish associations, but when changes where made they proved not to honor their previously given word.

There’s a lot more to this story, much, much more, but I will stop here. I have written about it in Swedish, let me know if you wish for more information in English.
BElow is the official request sent to the Spanish authority.

Bara föreningstjafs – Jordbruksverket kliver in

Att hästar ska registreras i rätt stambok och ha pass är inte bara en fråga för uppfödaren och ras-entusiaster. Det regleras av EU och det finns regler och förordningar för hur det ska skötas och ses efter av motsvarigheten till Jordbruksverket i respektive EU land.

Tidigare har varje lands jordbruksverk bara kunnat kontrollera hur de stamböcker som finns i det egna landet sköter sig. När det gällt stamböcker i andra länder har de inte kunnat säga något alls. I december 2018 ändrades det när en ny förordning trädde i kraft som ger tex svenska jordbruksverket möjlighet att begära att spanska jordbruksverket kontrollerar hur en stambok i deras land sköter sig. Och detta har nu hänt, som första myndighet i EU har svenska Jordbruksverket i en skrivelse med hänvisning till denna nya förordning begärt att spanska jordbruksverket ser över hur ANCCE och dess stambok LG ANCCE PRE hanterar stamboksärenden i annat land, dvs Sverige.
Jag har bifogat skrivelsen nedan, för den nyfikne.

Det här har inte gått över en natt. Byråkratins kvarnar maler i sin egen takt och när det är en ny förordning inblandad så har även verkets jurister varit med för att se till att det blir rätt.
Jag och flera andra har varit i kontakt med Jordbruksverket och förklarat våra problem, de har fått dokument som stödjer våra berättelser och utifrån det fattat sitt beslut. Det fungerar inte heller så att en enskild tjänsteman kan fatta beslutet om att skicka en skrivelse, utan får bereda ärendet och föredra det för sin chef som i sin tur fattar beslutet. Det är så det fungerar.

För alla oss som kämpat med att få gehör för våra (tämligen rimliga krav) på likabehandling och att få våra hästar rätt registrerade är detta givetvis dels en lättnad att fått gehör och ett glädjande steg i rätt riktning. Inget är klart än på ett tag, men nu är det förbi ”föreningstjafs” stadiet och uppe på officiell nivå. Vi följer detta med stor spänning!

Hästvänlig hingsthållning – Del 1

Nu så hoppas jag ha mer tid att skriva, så här kommer del 1. I den här delen tänkte jag ta upp lite grundläggande saker kring stall och hagmiljö och hur jag resonerar kring det och varför. Jag utgår från praktiska erfarenheter, men eftersom jag är rätt nördig läser jag mycket forskning och kommer referera till det i den mån jag kommer ihåg var jag läst det och hinner leta upp referensen. Så grundnivån framöver är mina och andras erfarenheter av att hålla hingstar i olika miljöer och olika konstellationer. Jag utgår från vuxna, könsmogna hingstar med fullt utvecklat hingstbeteende och karaktär i det jag skriver, tänker jag på unghingstar (upp till 3-4 år) skriver jag det.
Jag vill också påpeka att detta inte ska ses som en manual och inte heller en uppmaning till att ”alla ska hålla hingstar”, utan en samling erfarenheter. Att jag valt att skriva ganska mycket om det är för att jag ofta får frågor från andra hingstägare och även icke-hingstägare som har funderingar kring hingsthållning och hantering. Det finns otroligt mycket okunskap och fördomar där ute som fortsätts spridas av okunniga människor som någon sorts ”sanning” så detta är en motvikt mot detta.

Hingstar är hästar. 100% hästar, precis så som de är födda och naturen avsåg dem att vara. Det kan vara bra att slå fast det, eftersom det i vår del av världen inte är det normala att de fortsätter vara hingstar. Med andra ord har hingstar precis samma sociala behov som andra hästar och fungerar som andra hästar med, även om vissa beteenden är starkare och de visar beteenden som de flesta är ovana vid eftersom valacker är normen och det är beteenden som ston (oftast) inte heller visar.

Stallmiljön

Ibland hör man talas om ”hingstboxar”. Jag vill gärna döda det uttrycket, för det finns inget sådant. Särskilt som begreppet hingstbox vanligen innebär någon form av bunker med hela väggar och ingen eller minimal fysisk kontakt med andra hästar.
Hästar mår bra av att ha fysisk och social kontakt med andra hästar, oavsett kön. Ska jag generalisera så skulle jag säga att hingstar gärna har mer fysisk social kontakt med sina boxgrannar än ston och valacker eftersom hingstarna gärna leker och håller på och fipplar med varandra än de andra. De kan låta en del när de står och håller på och fipplar, men det är inget farligt eller konstigt, utan helt normalt och oaggressivt beteende. Tänk två unga killar som håller på och jamsar med varandra.
Jag har två hingstar som gärna vill brottas inne i stallet med, inte för att de är ovänner utan för att det är normalt ungkarlsbeteende hos hästar. Det kräver rejäla mellanväggar och för att få det lugnare i stallet har jag inte dem två bredvid varandra, de kan leka ute. Grunden i beteendet är inte farligt, men det blir stökigt inne och jag tycker skaderisken är för stor för att låta dem hållas.

Socialt kompetenta hingstar är säkrare hästar

Hingstar som hålls isolerade brukar bli stökigare och mer svårhanterade i min erfarenhet. Varför? Jo, eftersom de blir frustrerade och får ett uppdämt socialt behov. Det ger också mycket större och potentiellt farligare reaktioner när de väl får fysisk kontakt med andra hästar. Har de hållits isolerade länge kan de ha tappat mycket hästspråk och det kan bli riktigt farligt för alla inblandade. Att låta hingstar få utlopp för sina sociala behov är inte bara bra för hästen, det är faktiskt en säkerhetsaspekt med. En häst med mycket sociala kontakter kan prata häst, det finns inte ett uppdämt behov av alla möjliga känslor och det ger lugnare reaktioner när de träffar nya hästar. Kommer den socialt kompetente hingsten lös bland främmande hästar är det mycket mindre risk för skador på folk och fä. Det blir helt enkelt inte en lika stressande situation för hingsten. Finns tillräckligt mycket som kan gå fel ändå.

Så, vanliga boxar med vanliga galler är grundnivån. En del går jättebra att ha utan galler mellan, andra kanske mår bäst med hel vägg om de försvarar maten etc, men det är utifrån hur de är som INDIVIDER, inte pga att de har kulorna kvar. Stor skillnad!

Ston och hingstar i samma stall?

Ja, det funkar bra, man får tänka efter lite på placeringen av hästarna bara. Och tänka efter lite i vilken ordning man släpper in och ut för att få en lugn miljö i stallet. Ibland får jag frågan om det går att ställa ett sto och en hingst i boxarna bredvid varandra (utan hel vägg) eftersom det går att ha dem i samma stall. Men så långt är dumt att gå, det är rätt taskigt mot alla inblandade. Särskilt om stoet inte är dräktigt och inte är tänkt att bli det. Dräktiga ston är det lättare med, de är inte intresserade av hingsten än på ett tag och en vettig hingst fattar det. Jag rekommenderar det inte ändå, annat än i nödfall.

Separata hingsts och sto-stall finns på en del ställen. Det har jag bra erfarenheter av, även om inte alla har den praktiska möjligheten till det. De brukar se det som att de är i ungkarlsflock och det blir bra kompisrelationer. Testosteronnivåerna brukar sjunka något (jag återkommer till det i senare inlägg, hur de hålls påverkar testosteronnivåerna och det påverkar beteendet) än om de står blandat. Kan påverka fertiliteten kan vara bra att komma ihåg, särskilt om man har en hingst med längre spermatal. Vill man fördjupa sig i det så får man googla, finns en hel del att läsa.

Ha hingstar med andra hästar i hagen

Endeño 8 år och Bambi 3 år. Dagen efter bilden togs fick vi dela på dem då vårkänslorna kom för Endeño och han bestämde att han vill leta ston ensam

Hästar är flockdjur och föredrar att gå med andra hästar, så även hingstar generellt. Så jag anser exakt samma sak om begreppet ”hingsthage” som jag anser om ”hingstbox”, det är uttryck som borde dödas, och som vanligen betyder isolering från andra hästar.

Så vad krävs för en hage där det ska gå en eller flera hingstar?
Bra staket, givetvis. Bättre än för ”vanliga” hästar? Inte i mitt tycke, eftersom ALLA hästar bör gå bakom bra staket av säkerhetsskäl! Bra stolpar, genomtänkt material som underhålls, el som fungerar överallt. Inte så lågt att det inbjuder till hopp och tillräckligt många trådar för att små/unga hästar inte ska gå igenom eller krypa under. Inte kärnfysik direkt (även om man tyvärr ofta ser riktigt risiga och undermåliga staket på många ställen!)

Det jag framförallt skulle säga skiljer är att jag vill ha mer utrymme i en hage med hingstar än med valacker/ston. Dels för att de leker, springer och brottas mer vilket kräver utrymme, men också för de tillfällen det kan hetta till, när det händer något utöver det vanliga. Då behövs det utrymme för dem att kunna springa undan. Det kan vara att ett snyggt sto (dvs typ 100% av alla ston enligt en hingst på våren) går förbi hagen, eller något annat. Det behövs tillräckligt med plats. Det behövs plats för det även med ston/valacker för att minimera skaderisken, men min erfarenhet säger mig att det behövs lite mer till hingstar, särskilt om man har flera hingstar ihop.

Har man inte utrymme, som är fallet på många större anläggningar tex, kan det alltså vara bättre att ha dem ensamma i en hage, men inte isolerat. Hagkompisar intill är det näst bästa (kanske killen de kan fnula med genom gallret inne) och de har sociala kontakter över staketen med. Oavsett kön.

Sammansättningen och hur många individer man har ihop kan bli känsligare med hingstar. Min och andras erfarenhet är att det är lite mer individuell skillnad om de funkar med en eller flera andra hästar. Enkelt uttryckt, vissa hingstar funkar bra ihop med EN kompis, men det funkar inte med fler än så. Andra är supersociala och tycker ju fler, ju bättre. Här är det definitivt skillnad att ha hingst än valack (även om det kan finnas hos valacker med, om än svagare). Man måste med andra ord individanpassa! Jag har en av varje just nu hemma.

Något annat som spelar in är årstiden och om de betäcker eller inte. Här finns inte heller någon absolut sanning för vad som fungerar. Min Lapp Glans som exempel är supersocial och funkar utmärkt att gå med andra året om, även när han betäcker. Speciellt om han går ihop med en valack som nu. Han kan betäcka ett sto och sedan gå raka vägen ut i hagen och ställa sig sida vid sida med sin valackkompis och äta hö.
Andra är det inte lika fridsamt med. Där kan man behöva separera dem på våren när vårkänslorna kickar in. De vill spana på ston ensamma, utan konkurrens. Min spanjor är sådan, från ungefär början på mars och fram till juli ca får han gå ensam, det är så han vill ha det.
Åldern spelar in, likaså personkemin mellan individerna spelar också in på om de kan/vill gå med andra på våren. Det är inget konstigt, man får lära känna individen och utgå från det. Allt jag beskriver är naturliga beteenden för hingstar, de lever mer i ungkarlsflockar än de är haremshingstar och de är olika benägna att leta och slåss för ett harem i olika åldrar. Jag rekommenderar alla att läsa på om hästars naturliga flockbeteenden och att studera hästar i flock för att lära sig mer. Det finns alltid mer att lära.

Det finns hur mycket som helst att skriva. Är det något som du undrar över eller vill att jag ska gå djupare in på så hör gärna av dig så går det att ordna.

Nästa del tänkte jag ta upp hantering av hingstar från marken i olika situationer.

Danesa på ny träning

Och det märktes tydligt att utflykten till Linköping varit en bra upplevelse för henne. Hon hade ett helt annat självförtroende i allt, från lastning till det att vi kom till ridhuset och började rida. Hon tittade lite på spegelväggen precis i början, men sen var det tydligt att hon ansåg att hon hade stenkoll på läget!

Och jag bara njöt av att rida henne. Hon är så otroligt ambitiös, vill massor och har energi därtill. Nu fick jag verkligen kvitto på att hon utvecklats fint åt rätt håll, hon har stärkt sig och är stabil. Tålamod och vänta på matte måste vi vara noggranna med också, för damen vill gärna visa att hon kan och vet och gå händelserna i förväg.
Positiva ”problem” mao!

Nu ska vi jobba vidare på samma sätt, få bättre galoppkvalitet och få kvalitet i skolorna. Hon har lätt för sidvärtsrörelser, men jag måste ta det lugnt så vi får kvalitet i alla delar med.

Det märks i övergångarna att hon inte är tillräckligt stark än, men hon har bara varit igång 2 månader.

Stambokstjänster gone baaaad – del 2

Hur skulle det kännas att betala för inskrivning och pass, skicka in alla originalhandlingar enligt instruktion via REK, få mottagningsbevis på att mottagaren hämtat ut, och sen inte någonsin få svar från föreningen någonsin igen?

Det är vad som hänt en PRE ägare. Hon skulle skriva in det PRE stoföl hon köpt (f 2015) enligt konstens alla regler. Hon är ingen ny hästägare, men det är hennes första PRE, sen tidigare har hon bla lusitano. Men efter detta blir det nog inga fler PRE..

Hon kontaktade dåvarande ANCCE Suecia som var ombud för stambokstjänsterna i Sverige. Stambokstjänsterna sköttes då av samma personer som är ansvariga för det idag i nya föreningen ASCPRE och som har skött dessa sen början av 2000 talet. Inga nybörjare kan man tycka?

Hästägaren betalade i förskott för tjänsten och fick instruktioner om vad som skulle göras och vilka papper som skulle skickas in till ombudet. Hon följde instruktionerna till punkt och pricka, skickade allt till ombudet med REK och fick mottagningsbevis att ombudet hämtat ut försändelsen. Så där som man förväntar sig att det ska gå till.

Men sen gick det inte som förväntat.. För det mottagningsbeviset som hästägaren fick via Posten är nämligen det sista hon har hört från ombudet. Hästen är inte inskriven, inget pass har utfärdats och hästägaren har inte fått någon respons från ombudet, trots att hästägaren givetvis sökt dem upprepade gånger!

Vad gör man i det läget som hästägare? Vad KAN man göra? 2017 blev det tumult i föreningen, som ni kan läsa om i tidigare inlägg om PRE föreningstjafset. Hästägaren såg sig tvungen att ha ett pass till sin häst (så klart!!) och skrev in den hos SH. Och även om hon älskar sin häst och tycker den är fantastisk sagt att aldrig mer en PRE pga detta! Och hur tragiskt är inte det??

När det stora föreningskriget sedan drog igång insåg hästägaren att hon faktiskt inte var ensam om denna situation. Japp, det finns alltså FLER hästägare som drabbats av detta! Betalat och skickat in, men aldrig fått något utfört och aldrig hört av ombuden igen. Och trott att de varit ensamma om detta. Inte velat eller orkat bråka, känna sig som en rättshaverist, utan gett upp.

Vad är det man ger upp då, ”bara” för att ens häst inte får rätt papper? Varför är det viktigt, bortsett från det regelverk som finns om hästpass och de regelverk som faktiskt finns i EU om att det är stamboksförande förening som oavsett land som hästen är uppfödd i ska utfärda pass?

Det finns ganska många anledningar. En del är känslomässiga, att ha en renrasig häst, kunna vara med på utställning, jippon och med gott samvete kunna säga att man har en PRE. Kunna vara lite stolt över det. Kunna se information om stam, syskon, släktingar, genetiskt index mm på stambokens register.

För uppfödaren är det också viktigt att hästen blir rätt inskriven. Att kunna visa sitt avelsresultat, ha med alla avkommor i statistiken mm. Och inte minst att inte få frågor om man avlat på hästar som inte nått upp till avelsgodkännande eftersom avkomman inte stamboksförts rätt.. Inte få sitt rykte nedsolkat mao.

Men det finns givetvis även ekonomiska fördelar med en rätt inskriven häst. Avelsvärdet på en häst utan rätt papper är obefintligt, avkommorna kan aldrig heller hamna rätt och är inte värda i närheten lika mycket pengar.
Även om hästen ”bara” ska säljas är värdet på en häst utan rätt papper lägre än för en häst med ”full stam” och rätt papper.

Utöver att hästägaren här fått betala tusentals kronor, blivit av med originalhandlingarna och rent ut sagt blivit blåst!

Att hålla hingstar hästvänligt -Inledning

Finns det intresse för en bloggserie om detta?
Emellanåt får man höra att det är synd att hålla hingstar som hingstar för att de inte får gå ihop med andra hästar och inte leva ett ”normalt” hästliv. Det är ju en sanning med modifikation och jag tänkte ta upp en del exempel på bra lösningar och hur man som hingstägare kan resonera kring hag- och stall-lösningar när man har hingstar.

Vad är en ”hingsthage”tex? Eller en ”hingstbox”? Vad kan man räkna med för beteenden när man släpper ihop hingstar med varandra eller med valacker, eller dräktiga ston. Särskilt när man har hästar som ska prestera i ridningen samtidigt.
Hur kan de reagera och framförallt varför reagerar de som de gör?

I mitt stall står just nu 3 hingstar mellan 3 och 19 år, en valack och sen ston. JAg kommer använda dem som exempel och försöka lägga upp filmsnuttar och bilder på olika beteenden och ta upp praktiska saker kring staket, boxar, hagutformning, när vårkänslorna kommer och andra praktiska saker kring hingsthållning. Eftersom jag hanterat hingstar av olika raser sedan 20 år tillbaka i olika miljöer har jag breda erfarenheter att gå tillbaka på. Det har även gjorts en del forskning kring hingstar och deras sociala behov som jag tänkte titta på.

Häng med!

Bara föreningstjafs – tuffa beslut

Igår fick gamla ANCCE SUECIAs styrelse ta ett tufft beslut och pga tidigare styrelses agerande sätta föreningen i konkurs. Varför? Jo, som jag skrivit om tidigare så har den tidigare styrelsen i Ancce Suecia (som nu är verksamma i ASCPRE med samma uppgifter) betalt ut ersättningar till sig själva. Detta är utbetalt utan årsmötets vetskap och är inget som revisorn (utsedd av styrelsen själva….) tagit upp i sina rapporter till årsmötet. Med andra ord, dessa utbetalningar har varit hemliga.
Nu är det också så att de inte har hanterats rätt, enligt Skatteverket är det att betrakta som LÖN (och inte övriga stambokskostnader som det bokförts som). Och när man betalar ut lön så måste man vara registrerad som arbetsgivare och betala in arbetsgivaravgifter, skatt etc, vilket alltså inte har skett. Skatteverket kan alltså begära in vad som rör sig om ca 400 000 kr (en JÄTTESUMMA för en lite ideell förening!!) i avgifter, räntor och straffavgifter. Så inget annat alternativ fanns än att sätta föreningen i konkurs. För bäst information om vad som händer där så kolla på föreningens facebooksida
https://www.facebook.com/PRESverige/ .

Det här är så klart en otroligt tråkig händelseutveckling. Men en ny förening kommer att startas och för mig som enskild uppfödare så gör det ingen skillnad. Jag kommer fortsätta jobba för att vi ska ha fungerande stambokstjänster för PRE direkt med Spanien som är de som utför tjänsterna (ASCPRE är bara en mellanhand, de utför inga ärenden själva ska man komma ihåg!).
Den nya föreningen kommer också att jobba mot samma mål. Samma mål om än i ny dräkt och utan att behöva jobba med tidigare styrelses gamla synder som en black om foten.

Hade detta skett i ett företag hade det varit en HELT annan femma. Men har en styrelse i en ideell förening fått ansvarsfrihet kan de komma undan med mycket, helt uppenbart! Det går att begära att tingsrätten häver ansvarsfriheten för en föreningsstyrelse om det går att visa på att årsmötet inte fått kompletta uppgifter att ta ställning till. Så var ju fallet i gamla Ancce Suecia, men eftersom föreningen nu är i konkurs så kommer den utvägen inte att testas. Det är väldigt ovanligt, men det är det å andra sidan med 3 särskilda handräckningar från Kronofogden för att lämna ifrån sig delar av bokföringen till nya styrelsen med…

Helt klart är att vad gäller stambokstjänsterna är sista ordet inte sagt än.

Raljera över raser – kaaaaan den samla sig??

Ett par gånger senaste tiden har jag läst blogginlägg och nu senast en krönika där skribenterna skriver om raser som de inte känner till. Jag tror (hoppas) att meningen är att det ska vara lättsamt och lite roligt, eller tom uppmuntrande av andra raser än deras egna (dvs varmblodiga hästar). Men det blir så fel, så fel…
Jag och flera med mig tuggar lite fradga och bankar pannan i väggen över de rent felaktiga stereotyperna och den lite förnumstiga von oben attityden det blir i inläggen. Helt i stil med ”kaaaaan den galoppera” kommentarerna jag fått förr om åren. Eller ”han är som en liten cirkushäst” när jag tränade piaff-passage-övergångar med Lapp Glans.. Man kanske menar att säga något snällt, men det blir så patroniserande och nedlåtande.

Jag fick för mig att ironisera över det hela genom att skriva ett likadant inlägg, fast som PRE / lusitanomänniska över halvblodshästar. Tänkte först lägga upp det som ett helt eget inlägg, men jag tror poängen går förlorad då.
Så here we go:

KAAAAN den samla sig??

Jag får emellanåt höra att jag borde skaffa mig en riktig tävlingshäst nu när jag tävlar. Såna där halvblodshestar ska tydligen vara bra på tävlingsridning har jag hört.

Jag kan se massa fördelar med det, dels är de stora som fan, så lilla jag behöver inte vara så balanserad som på mina iberiska hästar. Lite vingel märks inte så mycket däruppe, särskilt inte när hästen är i svävfas i steget! Dessutom verkar de rätt lagom smarta, så där så att de inte ruttnar på att springa varv på varv på volten, eller ber en dra åt helvete om man råkar be om två saker samtidigt. Kanske bra, nu när jag är lite mer till åren och stelare och mer glömsk? Och så fungerar den där ”håll i och driiiiiv” ridningen utan att man blir nedstampad i ridhusunderlaget?

Uteritter verkar man få hoppa över på såna där halvblodshestar däremot, särskilt dressyrditon. Då verkar det vara överhängande risk för skador. Luvor och mycket läderremmar verkar vara grejen, men det är ju kul, då får man shoppa mycket!
Så har jag ju en gammal ponny som jag kan rida ut på om jag vill.

Jag fick fler bra tävlingstips för halvblodshestar av en kompis:
Ska du upp i klasserna? Easy-peasy; gångarten kommer med födseln, bara håll i hårt, kläm om, tryck på ”start” knappen och le mot domarna. Oj, ska du ännu högre upp i klasserna? Håll nu riktigt, riktigt hårt i tyglarna, kläm så hårt du någonsin kan men benen (förstärkt men rytmiska sporrhugg) och le ännu bredare mot domarna – vips har du piaff! Mvh/Föredetta riktig ryttare numer degraderad till ”tanthäst-ägare”
Snorbra! Jag menar, man vill ju ha en häst som är avlad för SPORTEN, då ska det ju faktiskt vara enkelt att rida dem!

Nu verkar de ju ha rätt svårt för att samla sig de där halvblodshestarna, men tydligen gör det inget på tävling, bara de kan länga sig. Och de är ju så långa att länga sig ju inte är något som helst problem. Men tydligen kan man få syrliga kommentarer av icke-halvblodshestfolk som undrar om den kaaaan samla sig? Men det är nog vänligt menat.

Sen undrar jag om sån där halvblodshest är samma som de där fullblodshestarna? Olika oktan i typ?

Ja, det är rätt mycket så jag och mina vänner uppfattar dessa överseende små inlägg av förståsigpåare. Nedlåtande och okunnigt.

Ja, förstå mig rätt, halvblod är ju fina hästar, även om jag själv inte gillar dem.. ”såna där autistiska stora bruna” brukar en vän till mig kalla dem.

Känner att jag borde följa upp detta inlägg med ett mer seriöst där jag kanske kan ta upp lite mer fakta om de iberiska raserna och vad de gör på tävlingsbanorna, om de kan bocka eller ej och vad det är som gör att jag älskar att jobba med dem. Och lite om varför man bör vara lite mer ödmjuk inför det man inte kan så mycket om för att inte bli sedd som alltför trångsynt och fördomsfull.

De fräsiga Frälsartyperna

Man stöter på dem i olika yrkesroller inom hästvärlden (ja, de finns överallt, men det här är en hästblogg, så jag håller mig till hästvärlden), FRÄLSARNA, de där halvgudarna (enligt sig själva) med monumentalt självförtroende, förlåt, ego, som kan fixa alla problem som vi vanliga, dödliga, inte kan fixa. Låt gå att du inte ens visste om det Stora Problemet du eller kanske snarare din häst hade, men se det kan Frälsaren tala om för dig att du har. Och det är bara Frälsaren som kan hjälpa dig så klart!

De kommer oftast som tränare, hästkommunikatörer, whatever men de dyker också upp som hovslagare, alternativbehandlare av olika slag och ibland veterinärer. Det är snubbarna (och lite mindre ofta snubborna) som kan ALLT. Käckt och härligt, eller? Eller inte kanske.

Alla Frälsare har givetvis sina troende som kommer med vittnesbörd om hur Den Store Frälsaren räddade deras häst och dem själva från undergång, smärta och död, bådas död i värsta fall. De Troende går all in och försvarar sin Frälsare med näbbar, klor och direkta personpåhopp om det kommer avfällingar som påpekar Dumma Saker som Frälsaren sagt och gjort. Ifrågasättanden passar inte in här. Har det gått fel med Frälsarens metoder eller behandlingar är det avfällingen det är fel på så klart!

Att de troende försvarar sin frälsare är ju kanske inte så överraskande. De vill ju fortsätta tro på Den Som Löser Allt och kritiskt tänkade kommer inte in där. Men lite typiskt för en Frälsare är att hen själv är aggressiv mot alla som ifrågasätter, eller gör allt för att ignorera den som ifrågasätter. Och lägger skulden på allt som går fel (med den ifrågasättandes häst, alla felridna hästar och krig på jorden) på den Otrogne. Det är inte helt ovanligt med öppna hot, även om de flesta Frälsare vanligen är lite mer slipade än så.

Ändamålen helgar givetvis medlen för Frälsaren. Att något är klassat som djurplågeri enligt lagen är inget att bry sig om, andra idioter kan ju så klart inte använda Frälsarens metoder rätt, det är bara därför de förbjudits. Rätt använda av Frälsaren räddar de förtappade hästars liv. För det är så klart hästar som är så farliga att bara Frälsaren kan rädda (knäcka) dem. Att det är övervåld mot hästen är ju ok, för den ska ”räddas”.

Jag kanske inte behöver säga vad jag anser om den här typen av människor och deras anhängare. Håll dem borta från andra levande varelser sammanfattar det väl rätt bra egentligen. Ändamålet helgar inte medlen i träningen!
Som jag sa i inledningen finns den här konstellationen av Frälsare och Troende i många olika varianter och verkligen inte bara i hästvärlden. Någon diagnos hos Frälsaren ihop med empatistörning i kombination med människor som söker enkla svar på komplexa frågor är en farlig blandning. I hästvärlden mest farlig för de hästar som råkar ut för knäckande behandling, i förlängningen i resten av världen betydligt farligare kombinationer.

Men enkla svar på komplexa frågor och problem finns inte. Det är många svar på många olika frågor som behövs och det kan ta tid, det ger inte snabba fixar. Tålamod och kunskap är det som krävs för att det ska bli bra i längden. Sök det, inte en person med alla svar.

WE helg på Smedstad med danesa

Vi är ett gäng WE ryttare som ofta tävlar ihop som pratat ett tag om att ha träningsträffar där vi träffas och rider ihop och kan stöta och blöta allt mellan himmel och jord.
16-17 mars blev det av, med ett stort tack till Smedstad ridanläggning som lät oss husera där! För mig var det första gången jag var där, verkligen en megaanläggning med ”extra allt” och väldigt välorganiserat.

Ursprungstanken var att jag skulle åka med både Lapp Glans och Danesa. Men efter en rejäl tankevurpa där jag bokat en lastbil (som jag hyrt tidigare..) som jag fick för mig hade stuteri-inredning men som inte alls har det fick jag tänka om rätt snabbt. Lapp Glans är en snäll hingst som normal sett kan åka så nära ett sto utan mer än några uppskattande hummanden, men just Danesa är alldeles oerhört speciell. De har ju faktiskt barn ihop och han blir totalt till sig av henne. Hon var dessutom i början på brunst, så det skulle blivit lite väl spännande.
Eftersom Danesa just nu är prio 1 och behöver få komma ut och bli världsvan så fick hon åka med. Särskilt som hon hört att hon skulle visa upp sig för publik och har jobbat mycket hårt med att bli av med hemma-mamma-fluffet och istället se ut som en korthårig karriärsmärr! Hon var fö mycket nöjd med lastbilen, det fanns gott om mat i den nämligen.

Väl framme i Linköping installerade vi oss med en Rosa häst som granne. Bra boxar enligt Danesa, för det fanns mat. Finns det mat är det bra.

Den stooooora anläggningen var däremot lite överväldigande för en lantishäst som dessutom varit mammaledig. Senaste åren har hon bara varit hos veterinären och på en träning i ridhus (mer modell normalt och utan massa andra hästar) för någon månad sedan. Det kom många fnork och fnys och saker spanades nogsamt in.
Att det sprang runt massa andra hästar samtidigt i ridhuset och gjorde saker hon inte kunde ha kontroll över gjorde det inte lättare för Kejsarinnan av Allt som är van att ha koll på sina undersåtar (dvs alla andra), men efter en stund hittade vi fokus.

För vad man än kan säga om henne så är hon mest av allt AMBITIÖS! Hon vill vara duktig och gör alltid sitt bästa. Vi tittade på hinder, red hinder och hittade ett lugn jag är nöjd med. Fokus var att ha henne nöjd och avslappnad i miljön.

Dag två blev det två ridpass. Ett på förmiddagen där vi hade lite ”bro-terapi” avsuttet då hon tyckte Smedstads bro var lite läbbig. Men godis går alltid hem, så efter att ha fått några godisar var hon lugn. Hade samma fokus som dagen innan och det var lättare dag två.

Sista ridpasset var på den WE clinic vi hade för Smedstads elever. Danesa började med att gå över bron med mig på ryggen som den självklaraste sken i världen. Allt går med godis!

Jag och Danesa visade några hinder på LC-LB nivå, men jag hade förvarnat om att hon var trött i skallen och vi gjorde det som kändes ok.
Hon tittade rätt mycket på publiken uppe på läktaren, det var inte så läskigt, men klart konstigt tyckte hon.

Det som däremot blev läbbigt var när högtalarna sprakade rätt rejält. Hon lugnade sig snabbt, MEN, så sprakade det till igen och piloten höll på att skita ner sig och skrek till……… (alltså.. vad är det med mig?? jag är egentligen inte rätt för högtalarsprak, jag är rätt rejält miljötränad!! ) Klart det blev läskigt som tusan när matte också sa att det var farligt!!Headsetet som det pratades i togs bort så jag lugnade mig *host*

Men där var det en häst som blev riktigt trött mellan öronen, så jag satt av efter en liten stund och de andra körde vidare med clinicen. Danesa fick stå kvar i ridhuset, äta godis och bli kliad och klappad på, det går alltid hem. Jag ville att hon skulle känna sig lugn och ”hemma” i miljön. Hon var väldigt nöjd med det och struntade i det som hände runt omkring. Lite stora ögon när publiken applåderade bara.

Sen behövde hon sova en stund i boxen innan vi åkte hem. För trött för att ens intressera sig för en morot, DÅ är en matfixerad häst trött..

Nu har hon några mycket välförtjänta semesterdagar för att få smälta alla nya upplevelser i lugn och ro.
Men det allra, allra bästa är att jag kände att jag åkte hem med en häst som självförtroendet växt några snäpp på! Hemma i hagen rubbar inget henne, men det är annat på bortaplan. Lite mer träning så blir hon nog lika självsäker borta som hemma.

Min Fin-Skorpa!

Hästar, Working Equitation och Klassisk dressyr