Kategoriarkiv: PRE

Why so many Swedish PRE breeders are angry – authorities now step in

There’s been a lot of upset and angry feelings among Swedish PRE breeders and owners with how Spain has chosen to handle stud book services for us. Some background can be found in this blog entry, and I will try to recap the last years developments that last week culminated in a request from the Swedish board of agriculture to their Spanish counterpart to review how LG ANCCE PRE are handling stud book services for Swedish breeders and owners (official document enclosed at the end of this entry).

In the aftermath of last years surprise association, formed by a handful of people, unknow to the rest of us and handed the collaboration contract by LG PRE in order to circumvent the democratic process and will of the majority of the old association, a lot of old ”shit” bubbled to the surface. Like stud books services not carried out despite being paid for, requests left unanswered if made by the ”wrong” people etc etc. Most of us (yes, I’m one of the ignored) thought we were alone in being ill treated by the Swedish collaborating people, but as it turned out we weren’t.

Our first step was to write an open letter to LA ANCCE PRE requesting direct access to them for stud book services. AFter all, they are the ones handling the studbook. This letter (in the end signed by 84 people) can be read here.

Several breeders also contacted the Swedish board of agriculture as they are responsible for the control of stud books in Sweden. They have previously been unable to help as their juristiction has only been for stud book associations in Sweden, and LG PRE is in Spain. But in December 2018 a new EU regulation gave them mandate to request that the responsible authorities in other EU countries take steps to ensure probler handling by stud books in their respective countries. Equine passports and registrations are not only a matter for breeders of horses, it is regulated by the EU.

As far as we know this is the first time this new regulation is used. The Swedish board of agriculture have recieved much information and supporting documents of stud book cases gone wrong, or that have not been performed despite payments made, all documents sent and proof of delivery. The Swedish representatives have stopped replying after recieving the documents from one owner. There are several other cases.
On top of this the extra middle hand also slows down the process and increases costs, including paying double VAT on all services (which is against EU rules!). We have had this situation for long enough, Spain has claimed they wouold honor the democratic desicions made by the general assembly of the SWedish associations, but when changes where made they proved not to honor their previously given word.

There’s a lot more to this story, much, much more, but I will stop here. I have written about it in Swedish, let me know if you wish for more information in English.
BElow is the official request sent to the Spanish authority.

Bara föreningstjafs – Jordbruksverket kliver in

Att hästar ska registreras i rätt stambok och ha pass är inte bara en fråga för uppfödaren och ras-entusiaster. Det regleras av EU och det finns regler och förordningar för hur det ska skötas och ses efter av motsvarigheten till Jordbruksverket i respektive EU land.

Tidigare har varje lands jordbruksverk bara kunnat kontrollera hur de stamböcker som finns i det egna landet sköter sig. När det gällt stamböcker i andra länder har de inte kunnat säga något alls. I december 2018 ändrades det när en ny förordning trädde i kraft som ger tex svenska jordbruksverket möjlighet att begära att spanska jordbruksverket kontrollerar hur en stambok i deras land sköter sig. Och detta har nu hänt, som första myndighet i EU har svenska Jordbruksverket i en skrivelse med hänvisning till denna nya förordning begärt att spanska jordbruksverket ser över hur ANCCE och dess stambok LG ANCCE PRE hanterar stamboksärenden i annat land, dvs Sverige.
Jag har bifogat skrivelsen nedan, för den nyfikne.

Det här har inte gått över en natt. Byråkratins kvarnar maler i sin egen takt och när det är en ny förordning inblandad så har även verkets jurister varit med för att se till att det blir rätt.
Jag och flera andra har varit i kontakt med Jordbruksverket och förklarat våra problem, de har fått dokument som stödjer våra berättelser och utifrån det fattat sitt beslut. Det fungerar inte heller så att en enskild tjänsteman kan fatta beslutet om att skicka en skrivelse, utan får bereda ärendet och föredra det för sin chef som i sin tur fattar beslutet. Det är så det fungerar.

För alla oss som kämpat med att få gehör för våra (tämligen rimliga krav) på likabehandling och att få våra hästar rätt registrerade är detta givetvis dels en lättnad att fått gehör och ett glädjande steg i rätt riktning. Inget är klart än på ett tag, men nu är det förbi ”föreningstjafs” stadiet och uppe på officiell nivå. Vi följer detta med stor spänning!

Danesa på ny träning

Och det märktes tydligt att utflykten till Linköping varit en bra upplevelse för henne. Hon hade ett helt annat självförtroende i allt, från lastning till det att vi kom till ridhuset och började rida. Hon tittade lite på spegelväggen precis i början, men sen var det tydligt att hon ansåg att hon hade stenkoll på läget!

Och jag bara njöt av att rida henne. Hon är så otroligt ambitiös, vill massor och har energi därtill. Nu fick jag verkligen kvitto på att hon utvecklats fint åt rätt håll, hon har stärkt sig och är stabil. Tålamod och vänta på matte måste vi vara noggranna med också, för damen vill gärna visa att hon kan och vet och gå händelserna i förväg.
Positiva ”problem” mao!

Nu ska vi jobba vidare på samma sätt, få bättre galoppkvalitet och få kvalitet i skolorna. Hon har lätt för sidvärtsrörelser, men jag måste ta det lugnt så vi får kvalitet i alla delar med.

Det märks i övergångarna att hon inte är tillräckligt stark än, men hon har bara varit igång 2 månader.

Stambokstjänster gone baaaad – del 2

Hur skulle det kännas att betala för inskrivning och pass, skicka in alla originalhandlingar enligt instruktion via REK, få mottagningsbevis på att mottagaren hämtat ut, och sen inte någonsin få svar från föreningen någonsin igen?

Det är vad som hänt en PRE ägare. Hon skulle skriva in det PRE stoföl hon köpt (f 2015) enligt konstens alla regler. Hon är ingen ny hästägare, men det är hennes första PRE, sen tidigare har hon bla lusitano. Men efter detta blir det nog inga fler PRE..

Hon kontaktade dåvarande ANCCE Suecia som var ombud för stambokstjänsterna i Sverige. Stambokstjänsterna sköttes då av samma personer som är ansvariga för det idag i nya föreningen ASCPRE och som har skött dessa sen början av 2000 talet. Inga nybörjare kan man tycka?

Hästägaren betalade i förskott för tjänsten och fick instruktioner om vad som skulle göras och vilka papper som skulle skickas in till ombudet. Hon följde instruktionerna till punkt och pricka, skickade allt till ombudet med REK och fick mottagningsbevis att ombudet hämtat ut försändelsen. Så där som man förväntar sig att det ska gå till.

Men sen gick det inte som förväntat.. För det mottagningsbeviset som hästägaren fick via Posten är nämligen det sista hon har hört från ombudet. Hästen är inte inskriven, inget pass har utfärdats och hästägaren har inte fått någon respons från ombudet, trots att hästägaren givetvis sökt dem upprepade gånger!

Vad gör man i det läget som hästägare? Vad KAN man göra? 2017 blev det tumult i föreningen, som ni kan läsa om i tidigare inlägg om PRE föreningstjafset. Hästägaren såg sig tvungen att ha ett pass till sin häst (så klart!!) och skrev in den hos SH. Och även om hon älskar sin häst och tycker den är fantastisk sagt att aldrig mer en PRE pga detta! Och hur tragiskt är inte det??

När det stora föreningskriget sedan drog igång insåg hästägaren att hon faktiskt inte var ensam om denna situation. Japp, det finns alltså FLER hästägare som drabbats av detta! Betalat och skickat in, men aldrig fått något utfört och aldrig hört av ombuden igen. Och trott att de varit ensamma om detta. Inte velat eller orkat bråka, känna sig som en rättshaverist, utan gett upp.

Vad är det man ger upp då, ”bara” för att ens häst inte får rätt papper? Varför är det viktigt, bortsett från det regelverk som finns om hästpass och de regelverk som faktiskt finns i EU om att det är stamboksförande förening som oavsett land som hästen är uppfödd i ska utfärda pass?

Det finns ganska många anledningar. En del är känslomässiga, att ha en renrasig häst, kunna vara med på utställning, jippon och med gott samvete kunna säga att man har en PRE. Kunna vara lite stolt över det. Kunna se information om stam, syskon, släktingar, genetiskt index mm på stambokens register.

För uppfödaren är det också viktigt att hästen blir rätt inskriven. Att kunna visa sitt avelsresultat, ha med alla avkommor i statistiken mm. Och inte minst att inte få frågor om man avlat på hästar som inte nått upp till avelsgodkännande eftersom avkomman inte stamboksförts rätt.. Inte få sitt rykte nedsolkat mao.

Men det finns givetvis även ekonomiska fördelar med en rätt inskriven häst. Avelsvärdet på en häst utan rätt papper är obefintligt, avkommorna kan aldrig heller hamna rätt och är inte värda i närheten lika mycket pengar.
Även om hästen ”bara” ska säljas är värdet på en häst utan rätt papper lägre än för en häst med ”full stam” och rätt papper.

Utöver att hästägaren här fått betala tusentals kronor, blivit av med originalhandlingarna och rent ut sagt blivit blåst!

Bara föreningstjafs – tuffa beslut

Igår fick gamla ANCCE SUECIAs styrelse ta ett tufft beslut och pga tidigare styrelses agerande sätta föreningen i konkurs. Varför? Jo, som jag skrivit om tidigare så har den tidigare styrelsen i Ancce Suecia (som nu är verksamma i ASCPRE med samma uppgifter) betalt ut ersättningar till sig själva. Detta är utbetalt utan årsmötets vetskap och är inget som revisorn (utsedd av styrelsen själva….) tagit upp i sina rapporter till årsmötet. Med andra ord, dessa utbetalningar har varit hemliga.
Nu är det också så att de inte har hanterats rätt, enligt Skatteverket är det att betrakta som LÖN (och inte övriga stambokskostnader som det bokförts som). Och när man betalar ut lön så måste man vara registrerad som arbetsgivare och betala in arbetsgivaravgifter, skatt etc, vilket alltså inte har skett. Skatteverket kan alltså begära in vad som rör sig om ca 400 000 kr (en JÄTTESUMMA för en lite ideell förening!!) i avgifter, räntor och straffavgifter. Så inget annat alternativ fanns än att sätta föreningen i konkurs. För bäst information om vad som händer där så kolla på föreningens facebooksida
https://www.facebook.com/PRESverige/ .

Det här är så klart en otroligt tråkig händelseutveckling. Men en ny förening kommer att startas och för mig som enskild uppfödare så gör det ingen skillnad. Jag kommer fortsätta jobba för att vi ska ha fungerande stambokstjänster för PRE direkt med Spanien som är de som utför tjänsterna (ASCPRE är bara en mellanhand, de utför inga ärenden själva ska man komma ihåg!).
Den nya föreningen kommer också att jobba mot samma mål. Samma mål om än i ny dräkt och utan att behöva jobba med tidigare styrelses gamla synder som en black om foten.

Hade detta skett i ett företag hade det varit en HELT annan femma. Men har en styrelse i en ideell förening fått ansvarsfrihet kan de komma undan med mycket, helt uppenbart! Det går att begära att tingsrätten häver ansvarsfriheten för en föreningsstyrelse om det går att visa på att årsmötet inte fått kompletta uppgifter att ta ställning till. Så var ju fallet i gamla Ancce Suecia, men eftersom föreningen nu är i konkurs så kommer den utvägen inte att testas. Det är väldigt ovanligt, men det är det å andra sidan med 3 särskilda handräckningar från Kronofogden för att lämna ifrån sig delar av bokföringen till nya styrelsen med…

Helt klart är att vad gäller stambokstjänsterna är sista ordet inte sagt än.

Raljera över raser – kaaaaan den samla sig??

Ett par gånger senaste tiden har jag läst blogginlägg och nu senast en krönika där skribenterna skriver om raser som de inte känner till. Jag tror (hoppas) att meningen är att det ska vara lättsamt och lite roligt, eller tom uppmuntrande av andra raser än deras egna (dvs varmblodiga hästar). Men det blir så fel, så fel…
Jag och flera med mig tuggar lite fradga och bankar pannan i väggen över de rent felaktiga stereotyperna och den lite förnumstiga von oben attityden det blir i inläggen. Helt i stil med ”kaaaaan den galoppera” kommentarerna jag fått förr om åren. Eller ”han är som en liten cirkushäst” när jag tränade piaff-passage-övergångar med Lapp Glans.. Man kanske menar att säga något snällt, men det blir så patroniserande och nedlåtande.

Jag fick för mig att ironisera över det hela genom att skriva ett likadant inlägg, fast som PRE / lusitanomänniska över halvblodshästar. Tänkte först lägga upp det som ett helt eget inlägg, men jag tror poängen går förlorad då.
Så here we go:

KAAAAN den samla sig??

Jag får emellanåt höra att jag borde skaffa mig en riktig tävlingshäst nu när jag tävlar. Såna där halvblodshestar ska tydligen vara bra på tävlingsridning har jag hört.

Jag kan se massa fördelar med det, dels är de stora som fan, så lilla jag behöver inte vara så balanserad som på mina iberiska hästar. Lite vingel märks inte så mycket däruppe, särskilt inte när hästen är i svävfas i steget! Dessutom verkar de rätt lagom smarta, så där så att de inte ruttnar på att springa varv på varv på volten, eller ber en dra åt helvete om man råkar be om två saker samtidigt. Kanske bra, nu när jag är lite mer till åren och stelare och mer glömsk? Och så fungerar den där ”håll i och driiiiiv” ridningen utan att man blir nedstampad i ridhusunderlaget?

Uteritter verkar man få hoppa över på såna där halvblodshestar däremot, särskilt dressyrditon. Då verkar det vara överhängande risk för skador. Luvor och mycket läderremmar verkar vara grejen, men det är ju kul, då får man shoppa mycket!
Så har jag ju en gammal ponny som jag kan rida ut på om jag vill.

Jag fick fler bra tävlingstips för halvblodshestar av en kompis:
Ska du upp i klasserna? Easy-peasy; gångarten kommer med födseln, bara håll i hårt, kläm om, tryck på ”start” knappen och le mot domarna. Oj, ska du ännu högre upp i klasserna? Håll nu riktigt, riktigt hårt i tyglarna, kläm så hårt du någonsin kan men benen (förstärkt men rytmiska sporrhugg) och le ännu bredare mot domarna – vips har du piaff! Mvh/Föredetta riktig ryttare numer degraderad till ”tanthäst-ägare”
Snorbra! Jag menar, man vill ju ha en häst som är avlad för SPORTEN, då ska det ju faktiskt vara enkelt att rida dem!

Nu verkar de ju ha rätt svårt för att samla sig de där halvblodshestarna, men tydligen gör det inget på tävling, bara de kan länga sig. Och de är ju så långa att länga sig ju inte är något som helst problem. Men tydligen kan man få syrliga kommentarer av icke-halvblodshestfolk som undrar om den kaaaan samla sig? Men det är nog vänligt menat.

Sen undrar jag om sån där halvblodshest är samma som de där fullblodshestarna? Olika oktan i typ?

Ja, det är rätt mycket så jag och mina vänner uppfattar dessa överseende små inlägg av förståsigpåare. Nedlåtande och okunnigt.

Ja, förstå mig rätt, halvblod är ju fina hästar, även om jag själv inte gillar dem.. ”såna där autistiska stora bruna” brukar en vän till mig kalla dem.

Känner att jag borde följa upp detta inlägg med ett mer seriöst där jag kanske kan ta upp lite mer fakta om de iberiska raserna och vad de gör på tävlingsbanorna, om de kan bocka eller ej och vad det är som gör att jag älskar att jobba med dem. Och lite om varför man bör vara lite mer ödmjuk inför det man inte kan så mycket om för att inte bli sedd som alltför trångsynt och fördomsfull.

WE helg på Smedstad med danesa

Vi är ett gäng WE ryttare som ofta tävlar ihop som pratat ett tag om att ha träningsträffar där vi träffas och rider ihop och kan stöta och blöta allt mellan himmel och jord.
16-17 mars blev det av, med ett stort tack till Smedstad ridanläggning som lät oss husera där! För mig var det första gången jag var där, verkligen en megaanläggning med ”extra allt” och väldigt välorganiserat.

Ursprungstanken var att jag skulle åka med både Lapp Glans och Danesa. Men efter en rejäl tankevurpa där jag bokat en lastbil (som jag hyrt tidigare..) som jag fick för mig hade stuteri-inredning men som inte alls har det fick jag tänka om rätt snabbt. Lapp Glans är en snäll hingst som normal sett kan åka så nära ett sto utan mer än några uppskattande hummanden, men just Danesa är alldeles oerhört speciell. De har ju faktiskt barn ihop och han blir totalt till sig av henne. Hon var dessutom i början på brunst, så det skulle blivit lite väl spännande.
Eftersom Danesa just nu är prio 1 och behöver få komma ut och bli världsvan så fick hon åka med. Särskilt som hon hört att hon skulle visa upp sig för publik och har jobbat mycket hårt med att bli av med hemma-mamma-fluffet och istället se ut som en korthårig karriärsmärr! Hon var fö mycket nöjd med lastbilen, det fanns gott om mat i den nämligen.

Väl framme i Linköping installerade vi oss med en Rosa häst som granne. Bra boxar enligt Danesa, för det fanns mat. Finns det mat är det bra.

Den stooooora anläggningen var däremot lite överväldigande för en lantishäst som dessutom varit mammaledig. Senaste åren har hon bara varit hos veterinären och på en träning i ridhus (mer modell normalt och utan massa andra hästar) för någon månad sedan. Det kom många fnork och fnys och saker spanades nogsamt in.
Att det sprang runt massa andra hästar samtidigt i ridhuset och gjorde saker hon inte kunde ha kontroll över gjorde det inte lättare för Kejsarinnan av Allt som är van att ha koll på sina undersåtar (dvs alla andra), men efter en stund hittade vi fokus.

För vad man än kan säga om henne så är hon mest av allt AMBITIÖS! Hon vill vara duktig och gör alltid sitt bästa. Vi tittade på hinder, red hinder och hittade ett lugn jag är nöjd med. Fokus var att ha henne nöjd och avslappnad i miljön.

Dag två blev det två ridpass. Ett på förmiddagen där vi hade lite ”bro-terapi” avsuttet då hon tyckte Smedstads bro var lite läbbig. Men godis går alltid hem, så efter att ha fått några godisar var hon lugn. Hade samma fokus som dagen innan och det var lättare dag två.

Sista ridpasset var på den WE clinic vi hade för Smedstads elever. Danesa började med att gå över bron med mig på ryggen som den självklaraste sken i världen. Allt går med godis!

Jag och Danesa visade några hinder på LC-LB nivå, men jag hade förvarnat om att hon var trött i skallen och vi gjorde det som kändes ok.
Hon tittade rätt mycket på publiken uppe på läktaren, det var inte så läskigt, men klart konstigt tyckte hon.

Det som däremot blev läbbigt var när högtalarna sprakade rätt rejält. Hon lugnade sig snabbt, MEN, så sprakade det till igen och piloten höll på att skita ner sig och skrek till……… (alltså.. vad är det med mig?? jag är egentligen inte rätt för högtalarsprak, jag är rätt rejält miljötränad!! ) Klart det blev läskigt som tusan när matte också sa att det var farligt!!Headsetet som det pratades i togs bort så jag lugnade mig *host*

Men där var det en häst som blev riktigt trött mellan öronen, så jag satt av efter en liten stund och de andra körde vidare med clinicen. Danesa fick stå kvar i ridhuset, äta godis och bli kliad och klappad på, det går alltid hem. Jag ville att hon skulle känna sig lugn och ”hemma” i miljön. Hon var väldigt nöjd med det och struntade i det som hände runt omkring. Lite stora ögon när publiken applåderade bara.

Sen behövde hon sova en stund i boxen innan vi åkte hem. För trött för att ens intressera sig för en morot, DÅ är en matfixerad häst trött..

Nu har hon några mycket välförtjänta semesterdagar för att få smälta alla nya upplevelser i lugn och ro.
Men det allra, allra bästa är att jag kände att jag åkte hem med en häst som självförtroendet växt några snäpp på! Hemma i hagen rubbar inget henne, men det är annat på bortaplan. Lite mer träning så blir hon nog lika självsäker borta som hemma.

Min Fin-Skorpa!

Bara föreningtjafs, eller, stambokstjänster gone baaad

I de två föregående delarna av ”bara föreningstjafs” har jag gått igenom vad som hänt och några frågor och svar. I den här delen tänkte jag ta upp några exempel på praktiska, faktiska problem som drabbar PRE uppfödare och ägare här och nu. Dessa problem är en mycket starkt bidragande orsak till det öppna brev som vi skickat till LG ANCCE PRE, den spanska stamboken som är den som de facto utför tjänsterna.
Det är tyvärr inte BARA det att vi får långsamma och dyra tjänster som förmedlas av personer vi inte har det minsta spår av förtroende för och som vi får stoppa pengar i fickorna på.
Det är så att vi har problem med att få dem att sköta sitt uppdrag på ett bra sätt med.
Vilket resulterar i hästar utan pass, hästar med pass från fel organisation och som därmed inte räknas som PRE, inte kan avelsvärderas osv. Och det resulterar i sin tur för (ännu större) förluster för uppfödarna!

För att en PRE ska räknas som en riktig PRE måste den vara inskriven i den spanska stamboken för PRE
Libro Genealógico del caballo de Pura Raza Española som vanligtvis förkortas LG PRE. Alla andra, korsningar, hästar med PRE föräldrar men med fel pass, hästar med icke avelsgodkända PRE föräldrar osv kallas normalt andalusier och kan mao vara precis vad som helst. Skit eller pannkaka, det finns ingen kvalitetstämpel sas som en inskriven, godkänd PRE har genom sin stambokstillhörighet.
För alla som håller på med avel är det en självklarhet att skriva in en rasren häst i den rätta stamboken. Det är också något som Jordbruksverket här i Sverige förväntar sig (pass från rätt avelsorganisation) enligt EUs regler.
Som uppfödare förväntar man sig också att stå som ägare och uppfödare på den häst man betalat för att tillverka och själv fött upp.
Inga konstigheter så här långt va?

Men när det inte fungerar så då? Ja, det är den situationen jag själv och flera andra PRE ägare och uppfödare befinner oss! En klart Kafka-artad situation.
Min hingst Endeño är inte inskriven. Han har avelsgodkända föräldrar, bra sådana, men ett pass från SH. En andalusier mao, även om jag i dagligt tal säger PRE. Varför är det så?
När han föddes och jag köpte honom hade hans mamma inte avelsvärderats än. Det är ett krav att de är värderade och godkända för att skriva in avkomman. Att man tar föl på en häst som inte ännu är godkänd är inte ovanligt, avkomman skrivs in så fort det är klart.
När Endeños fina mamma Ofelia IX blev avelsgodkänd kontaktade jag X&Y i dåvarande Ancce Suecia för att skriva in honom. Eftersom det är krav på pass hade jag tidigare skaffat ett SH pass till honom och då haft kontakt med X&Y om det, så även hans uppfödare. SH passet t i sig är inget hinder för inskrivningen i rätt stambok.
Hur som helst, jag fick inget svar från X&Y. Jag mailade in min begäran igen och bad om bekräftelse. Ingen respons. Jag frågade bekanta om det brukade vara problem med deras mail, men andra hade fått svar under tiden. Så nej. Jag mailade ytterligare en gång och fick ett i mitt tycke otrevligt svar om att de hade så mycket annat att göra att de inte hade tid för mig. Jag svara ok och föreslog även ett autosvar så den som mailat vet att det kommit fram och varför svar dröjer. Det är det sista jag någonsin hört från dem..

När det gått någon månad till mailade jag ytterligare en gång. Jag föredrar att ta det på mail för att ha allt skriftligt. Inget svar. Jag erbjöd mig även att engagera mig i föreningen då det var lågt engagemang, men ingen respons alls. Här gav jag upp lite på detta eftersom jag hade fullt upp i övrigt och sedan startade den stora cirkusen jag skrivit om tidigare.
Det positiva är väl iaf att jag inte betalat några pengar till dem.

När så LG PRE avslutade avtalet med Ancce Suecia och jag även hade köpt Danesa, så kontaktade jag glad i hågen LG PRE om att skriva in Endeño. Jag fick svar, men sen tog det stopp. I efterhand har jag förstått att det var för att den nya, hemliga föreningen med X&Y skulle få avtalet och de svenska ärendena ”sparades” till dem.
Jag hade kontakt med Arancha på LG PRE även efter detta och hade väl kunnat få igenom att ta min inskrivning direkt med dem, men vid det här laget var jag så förbannad att jag bestämde mig för att vägra ta en ”bakväg”. Jag har många gånger undrat hur klokt jag tänkte där, men grundresonemanget var att ALLA PRE ägare ska kunna vända sig med alla sina ärenden till LG. Och jag skulle fortfarande tvingas gå via X&Y med andra ärenden, något jag anser fullständigt otänkbart!

Sedan dess har jag fått kontakt med många PRE ägare och uppfödare som har liknande problem. Är man ”misshaglig” och inte stödjer dem blir man nonchalerad. Vanlig härskarteknik.
Eller ärenden som tar mer än orimligt lång tid (som 6 mån för ett ägarbyte som går på ett par veckor i normala stamböcker, pass som försvunnit i hanteringen och liknande.)

Jag har även fått värre historier skickade till mig. En av dem gäller en uppfödare som var ny inom PRE men som fött upp SWB tidigare. Hen har ett företag för sina hästar med målet att föda upp kvalitetshästar för försäljning. Hen är väldigt seriös med sin uppfödning mao. Hen tog kontakt med X&Y då hon skulle få ta ett PRE sto på foder för avel och ville göra allt rätt.
Ett sk ”womb rental agreement” skrev med stoägaren enligt X&Ys rekommendation (för att fodervärden skulle bli uppfödare till fölet, annars är det bara stoets registrerade ägare som kan bli det), stoet betäcktes och fölade. Hon betäcktes även om av fodervärden innan det blev cirkus.

För när föl nr 1 skulle skrivas in stötte det på patrull. Fölet i fråga anmäldes för inskrivning i tid, uppfödaren betalade för det och väntade. Inget hände. När sedan LG tog över och uppfödaren kontaktade dem om sitt ärende fick hon en kalldusch. LG vägrade nämligen att skriva in henne som vare sig uppfödare eller ägare till sin uppfödning!
Anledning? De godkände till att börja med inte det ”womb rental agreement” som skrivits, för det var inte registrerat hos notarius publicus. Något X&Y inte sagt ett pip om . LG hänvisade till en nyhetsnotis på sin hemsida från 2014 där detta skulle framgå.
Uppfödaren hade inte heller upplysts av X&Y om att hon måste betala för en ”breeder code” från LG för att kunna skriva in föl som uppfödare. En uppfödarkod (till den nätta summan av 2430 SEK idag) införskaffades. Uppfödaren frågade om status men möttes av tystnad, av samma skäl som jag möttes av tystnad av LG.

Uppfödaren kontaktade åter X&Y efter att ASCPRE blivit offentliga januari 2018. Hon får en faktura på tilläggsbetalning för ”försenad inskrivning” på 2840 kr, utöver de 1100 SEK som redan tidigare betalats. Värt att notera här är att uppfödaren har anmält inskrivningen i god tid men ska trots det tvingas till en dyr straffavgift! Enda orsaken som vi kan se är att X&Y inte påbörjat inskrivningen i tid hos LG, så stamboken har inte fått uppgifterna tid! För stamboken LG är det en sen inskrivning, oavsett hur rätt uppfödaren än har gjort!
Kort efter detta föds föl nr 2.

Tiden går och uppfödaren gör upprepade påstötningar till X&Y om sitt ärenden och påpekar att hen följt deras instruktioner men ändå står med snart 2 hästar som är i stambokslimbo. I juli 2018 får hon ett svar om att de jobbar på det, sen är det tyst. Tiden går. DEt blir december och uppfödaren stöter på men får inget svar. Uppfödaren kontaktar LG direkt och Arancha och är mer än lite förbannad vid det här laget. Föl nr 1 som borde varit såld står kvar, passlös vid 2 års ålder! Föl nr 2 måste skrivas in, men det är samma problem här.

Efter att LG uppmärksammats på problemet blir uppfödaren kontaktad av X&Y igen. Någon lösning verkar inte finnas däremot, de vill köra på så att ägaren till stoet ska stå som uppfödare och ägare till fölen 1&2. Inte ok för den riktiga uppfödaren, något jag tror de flesta kan förstå.
Efter ett par, tre samtal med ena halvan av X&Y som uppfödaren upplever som både otrevliga och djupt obehagliga ber uppfödaren X&Y att inte kontakta henne mer, utan att kontakten får gå via LG. Uppfödaren känner då att hon blir trakasserad för att acceptera att någon annan ska stå som uppfödare och ägare till hens hästar och att allt löser sig bara hon betalar tilläggsavgiften. Hen frågar hur det löser sig, men det är fortfarande oklart… Det handlar om upprepade telefonsamtal och SMS, och en söndag får hen nog och säger att de inte får kontakta hen mer utan att kontakten får ske via LG. Uppfödaren har tagit djupt illa vid sig av att blivit skriken åt i telefon och upplever ett starkt obehag av hela situationen.
Även hingstägaren får påtryckningar om att skicka språngsedeln, till fel person, dvs inte till uppfödaren som är den som hingstägaren har avtal med. Även hingstägaren upplever detta som mycket påfrestande.
Ärendet ligger fortfarande hos LG PRE….

Så, uppfödaren som investerat ganska många SEK i två föl står alltså med två oregistrerade unghästar, en åring och en tvååring som nu får pass via SH, för att lösa den delen. Uppfödaren har känt en stor stress av att stå med en passlös häst, även om hen gjort allt hen kan för att lösa problemet.
De bägge hästarna är uppfödda för att säljas. Men hur lätt är det att sälja en oregistrerad häst? Utan pass går det inte. Och det påverkar priset oerhört mycket att dessa två (fina!) ungston inte är registrerade i sin stambok och därmed inte rasrena. Avelsvärdet blir genast noll.
Ska vi börja räkna på hur mycket kostnaden blivit för uppfödaren, uppfödaren som försökt göra allt rätt men som fått fel information? Som bollats fram och tillbaka men som hela tiden får bråka för att inte bli ignorerad? Som känt sig utsatt och fått mycket obehagliga telefonsamtal av samma person som hen fick de ”goda råden” av från första början?
Vid det här laget rör det sig om väldigt stora belopp.

Och det finns mer än detta, så det blir ytterligare delar i denna otroligt trista följetong…

Bara lite föreningstjafs, eller, varför orka bry sig

Meningen var att jag skulle gå in på vad som händer när man får problem med stambokstjänster. Men jag kände att ett mellankapitel behövdes med lite FAQ och lite svar på kommentarer och reaktioner som jag sett nu och även tidigare.


Så här är några vanliga frågor och svar:

Q: Typiskt föreningsliv, folk kan aldrig hålla sams, Skit i det och gör något roligare!
A: Ja, det är lätt att tänka så. Och har man andra alternativ och kan välja en annan förening som fyller samma behov så är det enkelt. Man byter ridklubb, brukshundsklubb, eller vad det nu är man inte orkar med.Det som gör detta annorlunda är att vi svenska PRE uppfödare och ägare är TVINGADE att anlita den här föreningens tjänster för att få stambokstjänster förmedlade till Spanien. De utför inte stambokstjänsterna, de är ett mellanled. Det är även en hel del pengar inblandade och X & Y har beviljat sig själva utbetalningar från föreningen. Andra personer har sluppit betala för sina ärenden till föreningen, men föreningen har betalt för det till Spanien. Med andra ord, alla andra som behövt utnyttja den här förmedlingstjänsten, och som inte haft några andra alternativ, har ovetande fått betala för andra och till X&Y.
Och det har påtalats problem, men mynnat ut i ”skit i det, gör något roligare” och det hela har fått rulla på.

Q: Men X&Y har lagt ner massor med tid och jobb på detta, det är väl inte mer än rätt att de fått betalt?!
A: Det stämmer bra, och ingen invänder mot att de lagt ner mycket tid och arbete och det är vanligt förekommande att registratorer får lön från en förening.
Men, och det är ett jävligt STORT MEN, det får aldrig ske bakom medlemmarnas ryggar!! Årsmötet, som är det yttersta beslutande organet i en ideell förening, ska besluta om ersättningar till styrelsemedlemmarna. Utbetalningarna ska granskas av revisorerna och redovisas för årsmötet. Det ska ske öppet.
Så har INTE varit fallet här, utan dessa ersättningar har X&Y själva beslutat om, och själva betalat ut från föreningens konto till sina egna.
Sen finns det ytterligare problem här. Dessa utbetalningar har inte skötts rätt i bokföringen utan bokförts som ”övriga kostnader stambokstjänster” utan att det framgår vad det gäller. Och de har inte heller betalats ut som lön, vilket de borde ha gjort. Så skatteverket är INTE glada och vill nu ha över 200 000 SEK (!!!!!!!!) i skatt och arbetsgivaravgifter!! DET är mer än ett JÄVLIGT stort MEN…
Nyligen dömdes en kvinna som tagit pengar från klubbar hon varit kassör i. Hon trodde hon skulle investera dem så de blev fler pengar. Tycker man det som X&Y har gjort här, då bör man tycka det den kvinnan gjorde också var ok. Hade det gått bra hade ju ingen märkt något? Och hon jobbade ju hårt för föreningarna?


Q: Men det är väl bra med en svensk kontakt för stambokstjänster? Samma språk och de kan ju mycket? 
A: Det är säkert en fördel för vissa. Men de är inte ansvariga för sina råd (det kommer ni se i nästa inlägg) och de flesta klarar sig bra på engelska. ÄR det så mycket ärenden från Sverige att LG PRE inte hinner med (trots att det är de som utför alla tjänster i slutändan) kan spanska stamboken faktiskt anställa en tvåspråkig person i Spanien, det finns en hel del. Så är det för de tyska uppfödarna som får gå direkt och utan mellanhand.
Den här lösningen vi har nu försenar ärendena och sker till en högre kostnad, samt (hör och häpna!) med DUBBEL MOMS! Både spansk och svensk.. Hästuppfödning lönar sig ju inte ändå så det gör inget att få betala extra eller?
Får vi vända oss direkt till Spanien finns det ändå en marknad för att få ”konsulthjälp” med stambokstjänster om man behöver. Mot tex en avgift om det saknas ideella krafter. 

Q: Men allt bråk skadar ju rasens anseende i Sverige!
A: Ja. Och det suger VERKLIGEN att lägga ner tid och energi på detta istället för att lägga den på hästarna! Men det skadar än mer med allt som varit genom åren. Nu MÅSTE det bli slut på detta! Tyvärr är det fler länder som har liknande problem med stambokstjänster, inte bara Sverige. Så det finns ett systemfel i detta som inte bara handlar om oss här.
Pengar som försvinner, olika behandling av de som begär stambokstjänster mm skadar mer. Det går inte att hålla tyst! Då är det kejsarens nya kläder och antingen är man själv barnet som påpekar att kejsaren är naken, eller så kan man stå som ett fån vid sidan av och låtsas se det fina tyget.

Q: Byt ras, verkar vara enklare.
A: Japp! Och jag vet personer som aldrig kommer köpa PRE mer så länge det ser ut som det gör (skittrist för det är jätteduktiga människor!) och uppfödare som lägger ner sin uppfödning helt eller lägger den på is tills det finns fungerande stambokstjänster. Kan man inte se problemet i detta bör man VERKLIGEN skaffa vit käpp!!
Själv skulle jag absolut inte köpa PRE eftersom jag visste väl hur det såg ut. Men det viktiga här är att PRE är helt OTROLIGT BRA HÄSTAR!! De är värda att kämpas för.

Q: Jag föder inte upp, varför ska jag bry mig?
A: Det måste man fundera över själv. Om man inte föder upp eller ställer ut så har man ingen direkt anledning att engagera sig i detta, för man behöver överhuvudtaget inte utnyttja några stambokstjänster, men behöver inte göra ägarbyte etc. Det är valfritt. Men är man lite mer engagerad och vill att vi ska fortsätta ha flera duktiga PRE uppfödare i Sverige bör man tänka en vända till. 

Q: Vem ska jag tro på når alla säger olika och det bara är pajkastning?

A: Ta reda på källmaterial, det finns en hel del att hitta på nätet. Dels i de bägge föreningarnas grupper och SWEPRE har gamla protokoll utlagda på sin hemsida, bla det från årsmötet 2016 där ingen revision gjorts och styrelsen ger sig själva ansvarsfrihet. Det finns även material från tingsrätter att ta fram och läsa och bilda sin egen uppfattning.


Sen handlar det för min egen del i allra högsta grad om rättspatos. Det som hänt är FEL, och jag vägrar, verkligen VÄGRAR stödja dessa människor som betett sig så här och verkligen VERKLIGEN inte stoppa mer pengar i deras fickor! 


Så, nästa del av detta får bli ”när stambokstjänster går FEL” (tänk lite musik från något program om farliga djur när du läser det ;)*

Bara föreningstjafs, eller?

Som jag skrivit om tidigare så är allt inte frid och fröjd i PRE världen när det kommer till de föreningar som finns för rasen. Det har aldrig varit frid och fröjd tyvärr.

Tjafs i ideella föreningar är ju inget ovanligt, men brukar blåsa över. Ofta handlar det om någon som känner sig förbisedd för allt arbete de lägger ner, någon med offerkofta eller vad Bettan sa om Lasse den där gången. Eller för den delen vad Bettan och Lasse gjorde den där gången efter årsmötesfesten. Hade det varit på den nivån hade tjafset och problemen inte varat i 19 år vid det här laget.

Som jag skrev i det tidigare inläggen (sök på PRE förening på bloggen) så har namnen på föreningarna varierat och det har varit mer eller mindre komplicerade upplägg. Personerna, här kallade X&Y, som förmedlat stambokstjänsterna och som legat bakom dessa föreningar har dock varit desamma. Andra föreningar med andra personer har funnits tidigare med, precis som det gör nu. Skillnaden nu är att väldigt många har fått definitivt NOG och inte ”gillar läget och rättar in sig i ledet” som någon medlem i ASCPRE (i tidigare inlägg kallad den nya föreningen) så diplomatiskt uttryckte sig.

Så, varför detta? Varför gillar vi inte bara läget? Varför skickar vi namninsamling till Spanien och LG ANCCE PRE om att vi ska få vända oss direkt till dem och få stambokstjänster utförda, istället för att bekvämt gå via en svensk mellanhand? Varför har vi fått NOG? Jag ska dra lite historia och dra några exempel från nutid.

För 19 år sedan var det bra med en svensk kontakt. Internettjänster och betalningar fanns inte som det gör nu och det var svårare att kommunicera på engelska. Det fanns inte heller det regelverk inom EU gällande hästpass som finns idag. Då fanns det också två PRE föreningar som ville sköta detta och det krävde på den tiden jordbruksverkets godkännande. Det godkännandet fick den ena föreningen, men den andra, med X&Y i styrelsen, fick avtalet med LG PRE i Spanien.. Så där började allt detta. Den förening som inte fick avtalet valde till slut att lägga ner och ge de andra arbetsro för att inte förstöra för PRE Sverige som var rätt nytt på den tiden.

X&Y körde sitt race ihop med sina kompisar i styrelsen olika varianter, det har i ANCCE SUECIA enbart suttit 3 personer i AS styrelse, X&Y samt en ordförande som från 2013 visade sig vara folkbokförd på Malaga och som inte verkar ha haft mycket inflytande.  Ett år var det en jobbig revisor (numer kassör i SWEPRE) som yrkade på att årsmötet INTE skulle ge styrelsen med X&Y ansvarsfrihet. Men då det inte var många där utöver de som var inblandade så gick man inte på den rekommendationen utan gav alla ansvarsfrihet. Den jobbiga revisorn gav upphov till en stadgeändring däremot, nämligen att styrelsen utsåg revisor, inte årsmötet. En stadgeskrivning som idag återfinns i ASCPRE.. För den som inte är hemma i föreningssvängen kan jag förtydliga att det är normalt alltid årsmötet, dvs MEDLEMMARNA som utser revisor normalt, eftersom revisorns jobb är att granska styrelsen arbete för medlemmarnas räkning och är väldigt viktigt i en demokratisk förening.
Frid, fröjd och glass och ballonger!!

Som en normalbegåvad läsare snabbt inser så blir det nog inte så många engagerade i en sån här förening. Eller föreningar, för det var rätt snåriga upplägg med många föreningar en period. Det står om det i detta inlägg från 2017, för den som vill kolla. Mycket gnäll och tandagnisslan gick att läsa på sociala medier, bla om otacksamma PRE ägare som inte anmälde till utställningar och att ingen engagerade sig. Jag erbjöd i den vevan mig att vara med och jobba i någon förening (jag visste inte riktigt vilken dock) men jag fick inte ens svar. Jag vet andra som gjorde samma sak, som inte heller fick svar. Jag fick även höra från en i ”innegänget” att jag inte var en riktig PRE ägare, bla eftersom jag aldrig ställt ut någon häst eller ens var intresserad av utställningar. Jag tar upp det för att visa ungefär på nivån.

2016 gav sig tex styrelsen (då enbart bestående av X&Y eftersom ordförandens mandatperiod löpte ut 2015 ) själva ansvarsfrihet på årsmötet (blir så när man bara själva där) efter att ha *TADAAAAA* även gjort revision på sig själva. Hepp så smidigt!! Det var nog ingen ingående diskussion om ansvarsfrihet eller inte.

Givetvis gick inte heller föreningarna bra ekonomiskt, så något behövde göras. Att ekonomin var dålig var inte allmänt känt då, men kom i öppen dager efter den stora KUPPEN på årsmötet för dåvarande ANCCE SUECIA (nuvarande SWEPRE). Denna fräcka KUPP bestod i att folk helt fräckt var medlemmar i föreningen och inte röstade på den proposition som X&Y la fram utan röstade på en egen motion. Nästan som en typ militärdiktatur! Eller om det kanske är så en förening ska fungera? Egentligen? Nåväl.

I och med detta träffade skiten fläkten sas och det stora tumultet började. X&Y tackade efter förfrågan nej till att ingå i nya styrelsen, det kom in andra styrelseledamöter och därmed kassör utifrån motionen, men X&Y lovade att vara kvar under en period för att förmedla stambokstjänster. Kort därefter lämnade X&Y föreningen eftersom de inte fick fortsatt tillgång till föreningens konto . De vägrade också att lämna ifrån sig föreningens dokument och bokföring. När nya styrelsen tillslut fick ta hjälp av Kronofogden för särskild handräckning TRE gånger för att få ut en del material och en del kopior på bokföringen blev det milt sagt ett jävla liv bland PRE folk. Läs mer i tidigare inlägg. Föreningens ekonomi var i spillror. Vissa personer hade inte heller behövt betala för sina stambokstjänster, utan alla andra hade fått göra det. Att den nya styrelsen stod ut är ett under, särskilt med den massiva smutskastningskampanj som pågick mot dem av X&Ys kompisar. I denna veva avslutade LG ANCCE PRE avtalet om att förmedla stambokstjänster och vi fick hjälp direkt av Spanien.

Under tiden detta pågick bildade några personer tillsammans med X&Y i största hemlighet en ny förening, ASCPRE, för att få saker och ting tillbaka som de ville ha det (dvs som tidigare). Precis så där demokratiskt och mysigt som det ska vara med en liten klick människor som dikterar villkoren för alla. Eller hur det nu var..
Eftersom LG PRE envisas med att de ska jobba med X&Y som mellanhand så var det ingen fråga OM de skulle få det avtalet, utan när. Allt var hemligt till LG PRE glatt annonserade att de hade en NY fin samarbetsorganisation i Sverige, till alla andras förvåning och mångas bestörtning. Under den här perioden hade vi skött våra stambokstjänster direkt med Spanien, någon som var otroligt smidigt, enkelt, snabbt och billigare. Vi var många som var väldigt glada över denna positiva utveckling med direktkontakt, det var både snabbare, billigare och enklare.

Vi kunde ju snabbt konstatera att styrelsen i denna ”nya” förening inte var så intresserade av att få tidigare problem lösta (de hade ju själva drivit på smutskastningsdrevet mot SWEPRE styrelsen) utan det skulle tystas ner och allt vara frid och fröjd i den bästa av världar framöver.

Fast nu fungerar det ju inte så i verkligheten. Vi var många väldigt arga och väldigt upprörda PRE människor i Sverige vid det här laget. Hot om anmälan för förtal blev en vanligt svar på tal från personer i den nya föreningen mot de jobbigaste opponenterna.

Och där är vi kvar, ett år senare. Jag skrev ihop ett öppet brev till Spanien om att vi vill få vända oss direkt till dem igen för stambokstjänster, som jag fått in över 80 underskrifter på. En del av dessa är anonyma eftersom många är rädda för repressalier från nya föreningen om de öppet opponerar sig, eller att de inte ska få hjälp om vi fortsatt tvingas gå via dem. DEt säger lite om läget.

Jag kommer fortsätta i nästa inlägg med när stambokstjänster går fel. Jag har fått tillsänt mig ett antal historier på PRE uppfödare och ägare som har stora problem med att registrera sina hästar. Inklusive undertecknad.