Kategoriarkiv: Okategoriserade

PRE föreningarna – eländet fortsätter

För ett år sedan skrev jag om den dåvarande situationen med PRE föreningarna i Sverige. Inlägget kan du läsa här. Efter det hände rätt lovande saker, det kom en motion för nya stadgar som röstades igenom på årsmötet och det blev en ny styrelse. Allt gott? Givetvis INTE..

Jag var inte engagerad i detta, jag hade nog på egen hand med hästar, kvarkan och efterföljande problem, men det kändes som att det var på G efter åratal av trassel.

Ha.Ha.HA.

Det var väl lite väl förhoppningsfullt, eller hur? Speciellt med tanke på allt som varit under alla år sedan det började med PRE föreningar i Sverige. Här redogör jag för min åsikt och varför jag anser som jag gör i frågan. Alla turer är inte med, då skulle jag nog kunna göra detta till en roman, men jag försöker få med lite viktiga stolpar.

I juli kom meddelande att LG PRE i Spanien avslutade kontraktet om att förmedla stambokstjänster via ANCC Suecia (AS). Man fick ta det direkt med spanjorerna. Jag som äntligen började få huvudet över vattenytan igen kollade upp detta eftersom jag skulle göra ägarbyte på Danesa och regga uppfödarkod, samt äntligen få tummen ur och registrera in Endeño som äkta PRE. Det var skitsmidigt! Kontaktade LG PRE på mail, fick kod, loggade in på hemsidan och betalade. Easy peasy! Precis som det ska vara! Ägarkortet skickades ner med rek och mitt nya kom tillbaka mindre än 2 veckor senare. Inte de där 8 MÅNADERNA jag hör andra vara med om när det gått via mellanhand i Sverige. I september kontaktade jag dem igen om att skriva in Denjo, Jag behövde veta vilka veterinärer de godkände för idkontrollen. Och där borde jag väl ha börjat ana oråd, när de svarade att de inte visste (!!!!) utan skulle kontakta den svenska föreningen. AS, som då var den enda svenska föreningen någon (utom närmast inblandade) kände till fick aldrig någon fråga. Jag påminde LG PRE som drog ut på det hela i oändlighet med lama ursäkter. Jag fick annat att bekymra mig över så jag tänkte det fick vänta till våren.

Under tiden följde jag all dramatik i AS med ett halvt öga och visste inte alls vad jag skulle tro.  Nya styrelsen fick inte ut bokföring, styrelseprotokoll och andra handlingar för föreningen från den gamla styrelsen. En massiv skitkastarkampanj gick igång på social medier från gruppen runt den gamla styrelsen mot den nya styrelsen. Det var väl inte förvånande iofs. Mer förvånande var att nya styrelsen fick ta hjälp av Kronofogden för att få ut handlingarna. Och det blev inte bara en gång, eftersom de inte fick alla handlingar, utan TRE gånger! Och i takt med att de fick kontroll över ekonomin och bokföringen kom det fram att det stod inte alls bra till i föreningen. Underskott sedan en tidigare utställning, en stor skuld för moms och skatt och att föreningen betalat tusentals kronor till skatteverket i förseningsavgifter!

En planerad utställning fick ställas in under sommaren eftersom nya styrelsen inte hade tillgång till anmälningar och inte under några omständigheter kunde dra på sig nya utgifter. Snarare var det fråga om  klubben skulle gå i konkurs eller klara sig… Jag såg en del av de vidriga inlägg delar av den gamla styrelsen och CO skrev i samband med att utställningen ställdes in.

När kronofogden kom in i bilden och AS blev av med förmedlingen av stambokstjänster hoppade delar av den nya styrelsen av med buller och bång. Hårda ord och anklagelser från delarna som hoppade av om personliga vendettor och annat. Jag visste inte vad jag skulle tro. Den mest högljudda av de som hoppade av var den person som i flera år aktivt jobbat för nya stadgar och ny styrelse. Som förklarade att hon ALDRIG skulle sitta i en styrelse med de gamla styrelsemedlemmarna, som berättade allt annat än smickrande saker om dessa och hur de handhade föreningen. Som verkligen inte ville ha någonting med dem att göra någonsin. Kom ihåg detta till lite längre ner i texten.

Jag hade denna person på FB då, eftersom jag hade varit aktiv i den grupp hon skapat för att ta fram nya stadgar. När hon klev av visste jag inte alls vad jag skulle tro. Jag valde att inte engagera mig utan avvakta lite och se vad som skulle komma fram i och med kronofogden och annat. Själv var jag ju, som jag skrev ovan, otroligt nöjd med att kunna vända mig direkt till Spanien och få hjälp. Varför krångla till allt med mellanhänder i Sverige? En förening finns det behov av ändå, men de behöver inte agera mellanhand för stambokstjänsterna.

När skitkastningen började gå varm igen mot nya styrelsen så begärde en god vän till mig ut handlingarna från Kronofogden gällande AS ärenden, för att bilda sig en egen uppfattning. Jag fick också dem skickade till mig eftersom jag nu började undra rätt ordentligt vad det var frågan om. I de handlingarna finns yttranden från bägge sidor så att jag lättare kunde bilda mig en uppfattning om vem som hade rätten på sin sida i det här fallet.  Både min vän och jag ställde oss bakom den nya styrelsen efter att ha läst handlingarna. Vi har även begärt ut andra handlingar i ärenden som följt på detta för att få del av bägge sidor av saken.

Efter TRE särskilda handräckningar från Kronofogden hade nya styrelsen i november (tror jag det var) det mesta materialet från gamla styrelsen. Mycket var svartmarkerat på de kopior som överlämnades på bokföring men nya styrelsen kunde i alla fall göra sitt uppdrag för föreningen mot skattemyndigheten bla.

I takt med att de fick bokföringen konstaterades att flera uppfödare var skyldiga föreningen pengar för utförda stambokstjänster. Tjänster som AS redan hade betalat till Spanien och föreningen alltså låg ute med pengar för. Vissa uppfödare hade även fått sådana skulder avskrivna av den gamla styrelsen. Och vad betyder det i verkligheten?? Jo, inget annat än att ALLA ANDRA SVENSKA PRE UPPFÖDARE FÅTT BETALA FÖR DESSA ”UTVALDAS” TJÄNSTER!!! Och där gick en säkring på mig. VAD I HELVETE!!!

Att den gamla styrelsen dessutom ska ha beviljat sig själva arvoden som inte var tydligt i bokföringen och som inte framgått i års och verksamhetsberättelser gör inte det hela roligare.  Ingen missunnar personer som jobbar mycket för en förening att kunna få ersättning för allt det arbetet, men de kan inte själva bestämma att de ska få det och betala ut till sig själva. Det är inte så det ska gå till i en ideell förening. Saken ska tas upp på årsmötet och ÅRSMÖTET, dvs medlemmarna, ska godkänna detta. Något sådant har aldrig hänt vad jag kan hitta. Har någon ett årsmötesprotokoll som visar något annat får de GÄRNA skicka det till mig och nya styrelsen i AS.

Så, bilden som framträder är inte särskilt rolig. Eller förtroendeingivande på en enda jävla fläck. Jag kände mig JÄVLIGT glad att aldrig ha betalat för några tjänster via den svenska föreningen! Och gladde mig åt att slippa göra det framöver. HA.Ha…..

Så i januari dök den NYA föreningen upp som gubben i lådan. Den hade varit en hemlighet sedan den bildades i samma veva som AS förlorade stambokstjänsterna. Styrelsen består i stora delar av AS gamla styrelse och kretsen kring dessa. Same old, same old med andra ord. Plus de som hoppat av AS nya styrelse som jag skrev om ovan och sa att ni skulle komma ihåg. Nu gick det visst bra att sitta i samma styrelse och gemensamt kasta skit på nya styrelsen på sociala medier medan de i hemlighet hade startat en förening och tecknade avtal med LG PRE. Snyggt va? Jag blev otroligt imponerad och FYLLD av förtroende för dessa människor… *SARKASM*
Personen jag hade på FB hade visst tagit bort mig där. Jag vore intresserad av att höra hennes version av det hela och varför hon gjorde den helomvändningen, men jag tvivlar på att jag får svar nu. Om du läser detta får du gärna höra av dig och berätta varför, vi jobbade ju rätt mycket i samma grupp för att ta fram de nya stadgarna!

Vi fick reda på dess existens när LG PRE gick ut med ett meddelande om att de hade tecknat avtal för förmedling av stambokstjänster med den här föreningen så svenska uppfödare skulle gå via dem. En titt på deras stadgar visade att de försökt göra mycket för att hindra någon annan att komma in i föreningen. TEx kommer de ha en interrimsstyrelse i TRE ÅR, för man måste vait fullvärdig medlem (ägt PRE och varit medlem) i tre år för att få sitta på en styrelsepost. Det finns så mycket konstigheter i dessa stadgar (som inte är antagna vid ett årsmöte……) att det tog en föreningskunnig vän över en timma att gå igenom och förklara allt som är galet där.
En av de värre sakerna är att stambokstjänsterna ska redovisas separat, så ingen kommer ha insyn där. Dessutom blev det ännu dyrare..

Där gick inte bara en säkring, hela proppskåpet rök, ihop med samtliga huvudsäkringar. DÄR valde jag att engagera mig, för det är inget annat än REN JÄVLA SKANDAL att det kan få gå till så här!
Den gamla styrelsen har lämnat över en konkursmässig förening med underskott och skatteskulder till nya styrelsen, lämnat det sjunkande skeppet och sen i hemlighet startat en ny förening och eftersom de är vänner med LG PRE tagit med sig kontraktet för stambokstjänsterna till den nya föreningen. Den utan underskott och skulder! LG PRE har i sin tur ljugit för alla som engagerat sig för att förnya AS genom att först säga att de litar på och följer den demokratiska processen i svenska föreningen, för att sedan göra precis tvärt om när det blev nya personer i styrelsen. Om detta finns det så mycket mer att säga, men det får bli en annan historia.

Så resultatet nu är svenska PRE uppfödare och ägare har fått dyrare stambokstjänster som tar längre tid. Och inte kan få någon som helst insyn i föreningen och kan fetglömma att påverka något. Eftersom det är samma personer som i alla år tidigare kan vi inte förvänta oss något annat än vad vi fått tidigare.

Jag har fortfarande inte skrivit in Endeño och har tjafsat med LG PRE om veterinärer. Men jag vete fan hur jag kommer att göra med detta nu. Jag hade tänkt skriva in och avelsvärdera honom i år, men jag VÄGRAR stoppa pengar i fickorna på svenska föreningen som väl varje normalbegåvad läsare förstår efter det här inlägget.

Jag har tagit upp en bråkdel av allt som hänt och det lär följa mer i ämnet framöver, i takt med att jag har tid och orka att blogga.

 

Lapp Glans laddar

Har varit lite tyst om honom på bloggen på sistone, men han mår som en kung och vi jobbar på för augustis utmaningar. Nästa helg ska vi till Uppsala och rida Riksmästerskapet och sista helgen är planen att åka till Österrike på en internationell WE tävling där. Mycket resande för honom, men han reser otroligt bra och älskar att komma iväg.

Fokus de senaste två månaderna har varit mer tryck och energi i det vi gör. Lapp Glans är en energisk häst som gärna kör plattan i mattan hela tiden, så fokus innan har varit kontroll och att vänta på mig. Hade jag satt mer tryck i honom då hade det exploderat. Men nu var det dags. Det tar tid att få fram, dels kräver det mer styrka av häst och ryttare och så är det ju det där att samtidigt som man vill ha fram tryck och explosivitet ska det finnas lugn och avslappning i botten, så det inte exploderar, blir ryckigt eller stressat.

Så sådär 18 ziljoner övergångar mellan och inom gångarter har jag märkt skillnad på vår grundenergi. Särskilt i galoppen. Traven kommer den med, men det är helvete så mycket jobbigare för piloten att sitta den traven och det ryggswinget som blir.. Träningsvärk har inte varit ovanligt den här semestern för undertecknad..

Så får vi se hur det håller på tävlingen nästa helg.

Den eviga debatten om hästens form *ett trött inlägg*

Framridningen för dressyren på Falsterbo har blivit ett hett ämne senaste åren. Jag har inte orkat engagera mig i allt nytt tjafs som varit, eftersom jag mest blivit förbannad över att debatten raskt fördes ner till under sandlådenivån. Det som även slagit mig är den totala historielösheten hos dressyrens mest högljudda nya belackare, de beter sig som om de kommit på något nytt och revolutionerande.

Nä, något nytt under solen är det verkligen inte. Jag kom in i debatten när den blossade upp på nytt under 1990 talet när rollkuren återuppfanns i tävlingsvärlden.  Debatten var het, nätnicket Pikeur la upp bilder som visade bra och dåliga saker i ögonblicksbilder (och blev stämd av van Grunsven) men jag tycker inte det var på den nivån som det hamnat nu. Eller har jag dåligt minne?
På klassisk dressyr-forum ondgjorde man sig över formen på dressyrhästar, var det trampades igenom mer (fram eller bakben), nosgrimmors vara eller icke-vara (särskilt den tillbakaknäppta nosgrimman som kom och achenremmar) och hur hårt de var spända. Känns det igen?
Jämförelser gjordes med bilder på de ”stora mästarna” döda och levande och bilder från gamla böcker. Allt var bättre förr, men ingen kunde sätta fingret på när det där ”förr” var och den riktiga guldåldern var.  Samma som nu.

Debatten har fört med sig väldigt bra saker, även om det tar tid. Vilka bra saker då? Jo, framförallt FORSKNING (som tar tid) på hur hästen påverkas av olika ridning, både fysiskt och psykiskt. ISES är ett mycket bra exempel. Vet du inte vad ISES är så läs på.
Funderar du på varför forskning är är viktigt? Jo, för det är det enda sättet vi faktiskt kan konstatera objektivt hur olika saker påverkar våra hästar. Och det tar tid, det studeras saker som vissa anser ”självklara” men det har inte funnits BEVIS för det.
Det har också lett till att FEI har börjat påverkas. Det är inte någon lätt koloss att påverka, men det har börjat hända saker. Men smutskastningskampanjerna motverkar effektivt detta. Även elitryttarna, de som ska vara förebilder, har börjat diskutera viktiga djurvälfärdsfrågor, träningsformer etc på ett helt annat sätt, de mest framgångsrika ryttarna har kommit dit utan extrema träningsformer.
Risken är stor att om de bara utsätts för smutskastning och misstänkliggörs kommer de sluta sig. För ärligt talat, vem fan har ork att försvara sig mot ständiga djurplågerianklagelser?
Det sätt som Eponatv, vad-hon-nu-heter som delat massa bilder och diverse andra nu använder gör en vettig dialog och debatt omöjlig! De polariserar debatten så vi hamnar i samma situation som i vargdebatten, dvs totalt omöjligt att ha någon form av vettig dialog med nyanserade argument.

Jag undrar, faktiskt, också vad de är ute efter? Bättre ridning hävdar de, men vad är det som de anser är bra ridning då? Sällan visas det på goda exempel. Tittar man på nätdebatter på klassiska forum, där avskyn mot all tävlingsdressyr ofta är kompakt, framhålls olika ryttare idag, en del som tävlar och en del som inte gör det. Och aldrig granskas bilderna på dessas ryttare med samma glasögon som tävlingsryttarna om vi ska vara ärliga. De flesta av dem är inte heller ute på tävlingar och framridningar där de kan fotograferas och vet att många (fullt förståeligt) inte tillåter filmning och fotografering hemma på sina egna anläggningar.
Rollkur/LDR/whatever är inget nytt under solen. Läs Newcastle och titta på var huvudet på hästarna avbildas där. Skulle någon ryttare idag fotas med ett rejält stångbett med graman genom, fastsatt i en påle i marken med huvudet kraftigt åt sidan ligger framridningsbilderna från Falsterbo i lä. Men där har jag sett klassiska förespråkare förklara det med att de red ju HINGSTAR (!!!) med mycket temperament och framförallt med korta, kraftiga nackar och då behövde man göra så. BS enligt mig, som rider precis en sån häst, utan den typen av träning. Baucher kom senare med rätt brutala metoder, även om han kom på bättre tankar efter en olycka.
För mig belyser det dubbelmoralen som finns,  det handlar mest av allt om VI och DOM, VI som är goda och värnar om hästen och DOM onda som bara vill tjäna pengar och nå framgångar på bekostnad av hästarna. Som alltid är verkligheten mycket mer komplicerad (men då blir det ju jobbigt!)

Så vart vill jag komma med det här inlägget egentligen?
Jo, tagga ner för fan! Debatten är jätteviktig, för viktig för att dra ner den i botten som görs nu vinner verkligen ingen på. Vi måste granska och diskutera hur våra hästar rids och tränas, vad som är bäst för dem. För att veta det kan vi dels titta bakåt, vilka metoder som fungerat i längden, men också forska på vad som händer i hästen i olika ställningar, moment etc. Om det nu är hästens välfärd vi värna om och inte VI och DOM tänket. Kan man även acceptera forskningsresultat som visar på att det man är emot inte påverkar hästen negativt?

Jag är själv ingen anhängare av en del av vad som finns med LDR, hårt spända nosgrimmor etc. Det finns absolut saker som måste lyftas fram och ändras på. Men jag kan verkligen inte ställa mig bakom några smutskastningskampanjer, det leder ingen vart. SLUTA förstöra debatten! För den på ett nyanserat och framförallt VUXET sätt med genomtänkta argument för din ståndpunkt.  Och inser att det inte är något nytt under solen att diskutera detta.

/trött och luttrad

Vad händer med avelsföreningen för PRE i Sverige?

Finns det någon rasförening för PRE i Sverige längre? Det är en mycket berättigad fråga kan jag och några fler med mig, konstatera efter att ha försökt bena ut situationen sista tiden.

En liten bakgrund kan vara på sin plats. PRE föreningen, eller snarare föreningarna, fick sin nuvarande utformning för några år sedan. Och det är en ganska avancerat för en liten rasförening som kanske kan ha 100 någorlunda aktiva medlemmar i hela landet. Den övergripande organisationen är Förbundet för Spanska Hästen i Sverige, FSHS. Under den finns en förening för stambokstjänster, ANCCE Suecia (AS) (som ingen kan bli medlem direkt i), och regionala föreningar som hästägare/intresserad kan gå med i som medlem.

Jag har stulit denna bild av strukturen från FSHS hemsida:

Aktiviteten i regionföreningarna har milt sagt varit låg. Som tidigare aktiv i andra föreningar är jag inte så förvånad, för det krävs ganska många för att orka driva runt en ideell förening med aktiviteter. Och har man inga aktiviteter sjunker medlemsantalet snabbt och snart är aktiviteten noll. Det är väl vad som hänt här skulle jag våga påstå.

Problemet har ju givetvis inte gått obemärkt förbi, och på senaste årsmötet i FSHS beslöts följande:

Vidare beslöt mötet att uppdra till de anslutna föreningarna i FSHS att tillsätta en arbetsgrupp i syfte att se över nuvarande organisation för P.R.E.-hästen i Sverige. 

Anledningen till beslutet är att aktivitetsnivån i de anslutna regionala föreningarna och därmed i FSHS har varit mycket låg under 2015. Förutsättningarna för att en arbetsgrupp kan bildas är att de anslutna föreningarna följer FSHS:s beslut och utser kandidater till arbetsgruppen. FSHS:s bedömning är att en arbetsgrupp kan vara utsedd och börja arbeta 2016-09-15. Rapportering från arbetsgruppen ska ske i december 2016, beslut i frågan förväntas kunna ske på kommande årsmöten i respektive organisationer under 2017.

Med vänlig hälsning interimsstyrelsen för FSHS”

So far so good. Någon arbetsgrupp har ännu inte tillsatts (201702-15). Jag känner två personer som blivit tillfrågade, en tackade nej och den andra var intresserad men ville ha mer info, men har inte fått detta trots påstötningar, så hon har lagt ner. Årsmöte ska enligt stadgarna hållas senast 30 april, så det börjar brinna i knutarna. Det finns en grupp intresserade som på eget bevåg satt ihop ett förslag till stadgar, där jag har kommit in och engagerat mig. Problemet är att vi inte vet hur vi kan gå vidare, för det är nu vi hamnar i ett moment 22. Häng med..

Som jag skrev ovan så kan man som privatperson inte bli medlem i FSHS. Det är organisationerna/föreningarna som är medlemmar i FSHS och det är dessa som kallas. Dvs de numera avsomnade regionföreningarna och stamboksföreningen (AS). Rösträtten ser ut så här, kopierat från FSHS stadgar §8:

”Kallelsen skall vara skriftlig och skickas till medlemsorganisationerna minst fyra (4) veckor i förväg. Motioner som skall behandlas på årsmötet skall skickas till styrelsen senast två (2) veckor före dagen för årsmötet (min fetstil).

Till kallelsen skall bifogas verksamhetsberättelse, balans- & resultaträkning, eventuella motioner samt valberedningens nomineringar till förtroendeposter.

Varje ansluten organisation är representerad genom ombud på årsmötet. Varje ombud representerar upp till 25 medlemmar i respektive organisation. Organisation har rätt till ett (1) ombud per påbörjat 25- tal medlemmar. Varje ombud har en röst

För att få rösta på årsmötet måste man gå med i en regionalförening. Ni vet, de där som står som icke aktiva och inte har någon styrelse vad jag hittat, mer än info från 2014 i Region Syds fall och 2015 i Region Mitts fall. Jag tror inte det hållits årsmöten vad jag kan hitta och revisorn för Region Mitt har inget aktuellt uppdrag. Jag har mailat den som är listad som ordförande i Region Syd och väntar på svar från honom. Samma person är listad som vice ordförande i FSHS ”interimsstyrelse” (mer om den nedan) och väntar på svar om det finns något liv alls i någon förening eller förbund.

En bekant som betalt medlemsavgift till Region Mitt försöker få reda på vart hennes pengar hamnat och vem som har något ansvar, men har inte fått någon respons än.

Att få ut någon information om medlemsantal, än mindre medlemsmatrikel förstår ni nog känns ganska hopplöst.

Ny förening?

Så, vi som nu vill engagera oss och har förslag på nya stadgar, var ska vi börja? Jag tror de flesta normalbegåvade personer vid det här laget insett att man behöver vara rätt engagerad för att ens ta sig så här långt. Jag har lagt ganska mycket energi på att fatta hur det är uppbyggt, läsa stadgar, prata med folk osv. Och det är fler än jag som gjort detta, som väl är.

Den första tanken som slår de flesta efter att ha läst detta är att ”starta en ny förening då”. Japp, vi har tänkt på det med. Problemet är att ANCCE Suecia har avtal med den spanska stamboken om att förmedla stambokstjänster. Som PRE ägare är man beroende av att få hjälp av dem för att skriva in föl, avelsvärderingar, ägarbyten etc. Visst kan de bli av med sitt avtal, men det gör det mycket krångligare för landets PRE ägare (plus norska och finska) eftersom allt måste gå till Spanien då.

ANCCE Suecia

ANCCE Suecia är en intressant konstruktion. Man kan inte bli medlem i den, utan hänvisas till regionföreningarna och FSHS. Medlem i regionförening bli medlem i ANCCE Suecia utan extra kostnad, under förutsättning att man är ägare till en PRE häst. Man behöver inte vara medlem för att få information och service från föreningen gällande PRE.

Det är ANCCE Suecia som hanterar den stora ekonomiska biten, då de utfärdar pass, ägarbyten, stuteri/ägarkoder, avelsvärderingar mm. En enligt mig märklig formulering i stadgarna är att ordföranden utser revisor. Normalt ska årsmötet göra detta, eftersom revisorn ska granska styrelsens arbete åt medlemmarna. Nu har inte AS någon ordförande och verkar inte ha någon revisor heller. Den person som står angiven på hemsidan har inte gjort något uppdrag åt föreningen sedan bokslutet för 2014.

Årsmöte 2016 hölls i december samma år (men ska enligt stadgarna hållas senast 30 april)

Från AS hemsida:

ANNCE SUECIA har hållit årsmöte 2016-12-03

Årsmötet beslutade att anta propositionen om att bilda en arbetsgrupp i syfte att se över nuvarande organisation för P.R.E.-hästen i Sverige.
Inkommen motion antogs inte då den ansågs föregripa det arbete som ska genomföras i arbetsgruppen.
Kontakt kommer tas med personer som visat intresse att vilja delta i en arbetsgrupp för att ta fram ett förslag tilll ny organisation. Arbetsgruppen kommer bestå av sammalnlagt högst nio personer som representerar anslutna föreningar till FSHS. En styrgrupp om tre personer kommer även ingå. Arbetsgruppens förslag beräknas kunna presenteras på kommande årsmöte senast den 30/4 2017.
Två personer, Gunilla Astrén och Jane Fredin. bildar en interrimsstyrelse hos ANCCE SUECIA i syfte att upprätthålla stamboksservice.

Det är i stort sett identiskt med informationen från FSHS, inte förvånande eftersom det är ungefär samma personer som varit på bägge mötena. Jag har inte sett något protokoll från mötet och vänner som är medlemmar har inte erhållit något protokoll heller när de frågat efter det.

Stambokstjänsterna ska utföras, jag står i begrepp att betala en för mig större summa pengar till dem och jag ska ärligt erkänna att det känns så där. Det finns ingen insyn och ingen kontroll, ingen revision. Jag vill poängtera att jag räknar med att få min stuterikod, ägarkort osv utfärdat, men jag anser inte att jag betalar till en ideell förening med demokrati och transparens! Jag har därför dragit mig rejält för att göra detta, men jag måste. Jag har även en häst som ska skrivas in i stamboken och avelsvärderas, så det formella måste vara på plats för mig. Men jag anser att det ska finnas insyn i föreningen och en fungerande struktur på plats! Och ja, jag är beredd att engagera mig praktiskt i det hela med. Om jag bara visste var fan jag ska börja..

Nya årsmöte i föreningarna

Givetvis är det via årsmöten som man som medlem kan engagera sig. Nu tycker jag det är svårt att göra rent praktiskt när de föreningar som man ska gå med i för att få rösträtt i FSHS och AS inte längre lever! Innan jag får svar om det finns något liv alls i dem har jag ingen lust att betala pengar till ett svart hål. Så vi är tillbaka till moment 22. ANCCE Suecia är ju den viktiga biten sas, med stambokstjänster och där ska jag kunna bli medlem och om vi är 25 % av medlemmarna och begär ett nytt årsmöte ska vi få det. Men hur vet jag hur många vi ska vara för att vara 25 % av medlemmarna? Vem hanterar det och hur vet jag att uppgifterna stämmer?

 

Fortsättning följer…

 

Länkar:

http://www.swedishprehorses.se/

http://www.spanishhorseinsweden.se/index.html

http://www.regionsydpre.se/index.html

http://www.rmpre.se/index.html

Wintermühlentrophy del 2

Jag yrade ju om att jag skulle skriva en fortsättning på del 1, men den som väntar på något gott osv 😉 Har skrivit det några gånger i huvudet så det kände som jag var klar och sen glömde jag bort det. Men nu så..

Speeden gick på söndagen, mitt mål var att Hålla Lapp Glans Glad. Det var VARMT, 35 grader i skuggan så jag tog det lugnt på framridningen och stämde mest av lite och lät honom jogga igång. Det är mycket möjligt att det var en bra plan, han kändes lugn och med på noterna, mitt mål var inte att rida snabbt utan att ta mig runt. Det sket sig kan vi väl säga 😉 Väl inne på banan i hettan kom vi till hinder 4, grinden baklänges.. Svart skugga på vit sand eftesom vi red mot skuggsidan av den och LG sa något i stil med ”i helvete heller att jag sätter en hov i närheten” så där stoppade vi ut oss. Lite surt, men det får man ta. Han brukar inte reagera på skuggor eller vind i reklamen på grinden, så jag får väl konstatera att jag vet inte alls varför han sa NOPE där. Han hade väl fått nog i värmen kanske. Som väl var fick vi möjlighet att gå in efter klassen och Åsa Ls häst var med och kunde gå före så jag och LG kunde gå fram till grinden, ta i den och allt var lugnt. Vi kunde även ta svans på de andra över den gungande bron så de var ok med den också, det är jag hemskt glad över!

Alla ekipage var med på prisutdelningen, både i MSV och svår. LG var helt lugn och tillfreds efter vi hade stoppat ut oss så vi tittade på resten av tävlingen i lugn och ro från skuggan. Till prisutdelningen ställer alla upp på rad med någon meter mellan varje häst, kändes ovant för en svensk som är van vid hingstskräck från arrangörer 😉 Var väl 50% hingstar på plats (ish) men alla var lugna och vana.  Alla fick rosetter, det gillar jag. Även om vi hamnade tredjen sist (det var komoment med och det får vi inte rida som svenskar) så var det kul med något med sig hem iaf. Min inre 10 åring håller med mig! 😀 Ärevarv med alla i full kareta och hälsning på publiken när man rider förbi dem.

Otroligt befriande med alla hästar som var med, står nära varandra även om de inte känner varandra, ärevarv med många deltagare, hästar som står med i publiken och det är något naturligt. Som det ska vara. Jag har tex blivit tillsagd på en tävling här hemma att jag inte fick vara i collectingring eftersom ”det är så speciellt med hingst på tävling”…. Han skulle hamna för nära de andra hästarna där.. *infoga ögonrullning* När hästarna får vara med, inte hålls borta utan förväntas vara med och uppföra sig så funkar det väldigt bra. De blir lugna och är någon häst nervös så får den gå vid hästar den känner och är resten lugna så sprider sig lugnet. De är ju flockdjur trots allt. Skulle det bli stress bland dem så får man göra något åt det där och då.
Överlag stor skillnad mot hur det ser ut på svenska tävlingsplatser, där man måste skilja så noga på publik och hästar, det har varit ojande om att ponnyer och storhästar rider fram på samma framridningsbana i WE, tjafs om att man får leda häst i grimma med kedja på WE tävling (det är ju så faaaaaarligt) osv osv. Här leddes det i grimma med grimskaft, hästar som står uppbundna utanför transporten och sover/äter lite, barn, lösa hundar, bilar, publik, hästar huller om buller. Inte sett en enda stressad häst (över det iaf) eller några farliga situationer. Har man en häst som har problem med något får man hantera det. Letar man ständigt efter potentiella faror smittar det av sig på hästen, och försöker man säkra omgivningen så inget ska kunna skrämma hästen så blir det också problem. Bättre att vänja hästen vid att det händer en jäkla massa runtomkring och lära hästen att fråga sin människa om den blir rädd. Men det är nog ett ämne för ett eget inlägg 😉

Så resultatmässigt kunde man väl önskat lite bättre, men jag är inte så bekymrad över den saken. Jag hade verkligen skitkul på den här resan och jag kommer absolut göra fler. Både jag och min häst har fått erfarenheter, det är så mycket praktiskt runt omkring, men också att hästen ska åka, övernatta på resan, det är tältstall, massa liv och rörelse och intryck. Det var första tredagarstävlingen med, sen har jag fått lära mig ett annat TR, på tyska, ett dressyrprogram på tyska och lite såna saker som man normalt inte gör här hemma direkt. Foder, vatten, saltintag osv för hästen, hålla koll på maten för en själv, det är inte bara att åka iväg och rida. Alla saker runt omkring är något man behöver få rutin på med, för det tar kraft och fokus med planering etc, att ha bra backup hemma för kvarvarande häst och djur. Jag är ju inte någon rutinerad tävlingsryttare heller, så att jag har massa erfarenhet på just det att falla tillbaka på, det är det jag skaffar mig nu. Visst har vi åkt på kurser och flackat runt en del, men det är dels ett tag sedan och det blir inte lika intensivt och inte lika mycket att tänka på ändå.

 

Stort, stort TACK till  min familj som stöttat mig så jag kunde göra detta. Ni är bäst 🙂
Tack också till Mia, Åsa och Elli som var med, delade med sig av erfarenheter och praktiska saker. Hoppas ni hade lika kul 🙂

Har övertalat min telefon att ge ifrån sig lite bilder nu också:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hullbedömning, hur och varför

Brukar du göra hullbedömning på din häst regelbundet? Då slår jag in öppna dörrar för dig med det här inlägget, men om du inte gör det kanske du ska fortsätta läsa.

Jag gör det, av flera orsaker.
Det är lätt att bli hemmablind. Man ser sin häst varje dag, man känner på den varje dag, borstar, lägger på täcken etc. Om vikten smyger sig på tänker man ofta inte på det. Precis som man inte märker något på sig själv innan favoritbyxorna helt plötsligt blivit för små. Vikten kan så klart smyga sig neråt också, även om det är vanligare att den går uppåt. Både för hästar och människor.
Att göra en specifik koll av just hullet tex var tredje vecka (varje/varannan vår/sommarbete) gör det möjligt att märka vad som händer på ett annat sätt. Man märker tendenser eller om det händer något drastiskt. Det blir så otroligt mycket lättare att göra något åt det innan det gått för långt och det blivit ett problem av det.

Det finns olika sätt att hålla koll. Det absolut enklaste är väl att ha ett måttviktband och mäta hästen och se om det förändras något. Fördelen är att det är enkelt, går fort, måttbandet är billigt att köpa och man behöver inte lära sig något särskilt för att använda det. Jag använder det då och då som komplement till min vanliga hullbedömning. Nackdelen att bara använda måttbandet är att det säger inget om var fettet sitter och om hästen lagt på sig över rumpan men inte fettdepåerna där man mäter så visar det inte så mycket. Men det är bättre än inget! Tänk också på att vikten som visas på måttbandet inte är att lita på när man behöver veta vad hästen faktiskt väger, på Lapp Glans säger måttbandet att han väger 450 kg ca. Han är vägd på våg och väger 100 kg mer. Men man märker om vikten går upp eller ner.

Gör man en noggrannare hullbedömning så klämmer och känner man på hästen och dess fettdepåer och bedömer efter en skala hur den är i hullet. Det finns mig veterligen två skalor, ena är 1-9 där 1 är utmärglad och 9 är så fet så den knappt kan gå. Den andra är 1-5 där 0 är utmärglad och 5 är sjukligt fet.
Förstår man engelska så går man in på youtube och söker på fat scoring horse eller body scoring horse så finns det ett flertal bra instruktionsvideor för bägge systemen att titta på. Några är sponsrade av en fodertillverkare så de gör lite reklam för sina foder så klart, men den biten på slutet går ju att skippa 😉

Videon ovan tycker jag är en bra genomgång av hur man gör. De visar två olika hästar och hur man bedömer dem på 0-5 skalan. Personligen föredrar jag 0-5 bedömningen, den är rätt pedagogisk och man tittar på vilka områden hästen har mest fettdepåer. Var fettet sitter spelar roll ur hälsosynpunkt, precis som hos oss människor. På rumpa och sidor av rygg är mindre oroande än fettnacke som är en varningssignal för fång och IR/EMS. Fettnacken är hästarnas motsvarighet till bukfett hos oss människor.

Här är ytterligare en video för hur man använder 0-5 skalan, tycker de kompletterar varandra rätt bra. Visar på ett bättre sätt var fettdepåerna sitter på en häst. Nu är det en fodertillverkare som står för filmen, men det är ingen reklamfilm mer än att de säger att man kan ringa dem för foderrådgivning.

 

Här är en kort video om 1-9 bedömning för den som är intresserad.

Alla videor är på engelska eftersom jag inte hittat någon på svenska. Har någon tips om en sån så hojta gärna till!
Även om man inte förstår allt som sägs så ger det ändå en rätt bra bild av var hästens fettdepåer sitter och var man ska klämma på hästen för att bedöma hullet. Det är bra att anteckna på något sätt vilken bedömning man ger om man inte har bra minne för sånt. Eller om man har flera hästar. Tyvärr får man ofta höra att en häst med rund nacke och som är rund över rygg och rumpa är välmusklad, men det är att lura sig. Där sitter fettdepåer så en häst behöver inte vara det minsta välmusklad för att vara rund där, bara fet. Den kan vara välmusklad OCH fet så klart, men det är fortfarande fett som gör den rund, ger den kanal över ryggrad och kors och den fettnacke som en del fortfarande kallar för ”hingstnacke” av någon anledning.

En annan sak man ibland får höra om hästar är att de behöver ha fett för att ha något att bygga muskler av. Jag har dock aldrig hört det sägas om människor? Bättre att se till att hästen är normalviktig men får tillräckligt med protein och energi för att bygga muskler under en uppbyggnadsperiod. Fett är inte muskler i vila, hur gärna vi än skulle vilja.

Att ha övervikt är inte nyttigt. Det vet alla egentligen och jag behöver kanske inte gå in på varför det är onyttigt även för hästar. Sen kan våra hästar variera i vikt över året beroende på grästillgång och det är inget problem att de går upp en del i vikt över betessäsongen, förutsatt att de inte blir kraftigt överviktiga och att de kan gå ner till normalt hull igen under hösten.

Dumma ryttare som inget begriper och skyller ifrån sig på hästen?

Läste en gästblogg på Hippson i gårkväll och förundrades. Författaren beskriver en verklighet jag inte känner igen mig i från mina tränardagar. Att en majoritet av eleverna skyller i från sig på hästen, vill mer än de kan, byter hästar och tränare oftare än jag byter kläder och aldrig någonsin inser att det är de själva som behöver ändra på sig. Detta skulle vara något nytt fenomen, då det skrivs att ”idag” är så vanligt att byta tränare.
Jag blev fundersam. Visst känner jag till den typen av ryttare, så det är inte så att jag förnekar deras existens. Men att de skulle vara i majoritet och vanliga? Nä, där känner jag verkligen inte igen mig. Har tänkt tillbaka på alla de år jag stått uppstallad på stora anläggningar med olika människor och alla de ryttare jag mött i tränarrollen genom åren.  De som byter hästar och tränare konstant är en sån liten bråkdel, men kanske så att man främst hittar dem i vissa miljöer? Där status, tävlingsresultat, yta och pengar är viktigare än innehåll? Det är där jag har träffat på dem i alla fall.

Men tittar man på de flesta av Sveriges ryttare och sedan plockar ut den del som skyller i från sig på hästen och inte ser sig själva i det hela så kan jag inte låta bli att fundera på varför dessa ryttare gör som de gör. Kan man förstå varför är det lättare att i tränarrollen bemöta dem på ett konstruktivt sätt.

Ryttare som vill mer än de kan i dagsläget ser jag inte som ett problem, tvärt om. Det betyder att de har en vilja framåt och vill utvecklas. Det finns lite att jobba med så att säga. Vill sen ryttaren kunna göra allt detta just nu och inte kan så leder det till frustration. De vill så mycket, men har inte hittat vägen och verktygen för att ta sig dit. Frustration är en svårhanterad känsla och en utloppskanal är att skylla i från sig, på hästen, på domare, på tränare och omgivningen. Det är inte trevligt, men egentligen inte en så konstig reaktion. Det finns gott om ryttare som tar ut den frustrationen på sig själva också, de klankar ner på sig själva, självkänslan grusas sönder och de tycker de är värdelösa och borde inte få ha häst. Oavsett hur det tar sig uttryck har man som tränare en jätteviktig uppgift att tackla problemet! Det är det man får betalt för.

Nu började jag prata om ryttare som lägger skulden utanför sig själva, så jag ska hålla mig till den kategorin. Vad gör jag när jag ställs inför en sådan ryttare och för att få dem att komma vidare?

Att hästen aldrig är felet är grunden. Många gånger har man god lust att plocka av dem av hästen och vråla det till dem, men det är inte så konstruktivt. Mer kritik av dem som ryttare tenderar att få en person att gå i baklås och inte kunna ta till sig vad man säger.
Ett lugnt samtal, helst utan massa åhörare, tenderar att vara effektivare. De känner sig utsatta på grund av sin frustration, för vad ”läktarryttare” säger om dem eller vad ryttarna tror att läktarryttarna säger om dem. De är oftast överambitiösa och vill prestera, helst perfekt och få höga poäng. Grav prestationsångest. Men de vill så mycket att det låser sig, de har inte erfarenheten och kunskapen att ta sig vidare dit de vill. De är så fixerade vid att hästen ska gå på tygel och göra det som de vill att de är blockerade. De är fixerade vid att Vara Duktiga.

Så, hur får man någon att bryta den fixeringen och byta fokus?  Det finns nog ingen Patentlösning 1A tyvärr, men min erfarenhet är att det lugna samtalet är en bra början, där man får bryta ner problemet i mindre delar. Att utgå från något konkret problem är det lättaste tycker jag, låt oss säga att eleven X vill rida en skänkelvikning men inte kan göra det med hästen i form osv. Då utgår jag från den övningen och vad som är det svåra med själva övningen. Att hästen inte är problemet är ju en självklar grundförutsättning, men där och då kanske man kan lägga det åt sidan och fokusera på vad ryttaren behöver göra för att få hästen att förstå. Att man behöver jobba lite på grundformen, kanske rida mer med sätet och inte hålla ner huvudet med handen, att hästen förstår sidförande skänkel osv. Bryta ner det i beståndsdelar och fokusera på vad ryttaren ska göra för att få det att fungera. Det är ett första steg.

Ofta att bryta fokus på hästen och istället sätta fokus på vad ryttaren behöver göra på ett icke-konfrontativt sätt är enligt min erfarenhet en bra början. Sen kan man bygga vidare från det. Få ryttaren att känna att hen KAN påverka och flytta fokus för att kunna ge verktygen att gå vidare. Att som tränare ge exempel från sin egen utveckling (antagligen rider ryttaren för en tränare för att denne anser att tränaren rider bra) där man stött på liknande problem och hur man löst dessa. Fokusera på att berömma det jobb som ryttaren gör bra, förklara gärna vad ryttaren gjorde som var bra och att det leder till rätt utveckling även om det inte är perfekt i just nu. Ge växande beröm och inte låst beröm. Säg att vad de gjorde var bra, inte att de är bra. (mer om låst/växande beröm i en kort film här, gäller barn men jag tycker det stämmer bra på vuxna också)
Beskriv vägen till det som ryttaren vill göra i steg för att ge en bild av de saker som krävs för att ta sig dit.

Visst finns det de ryttare man inte kan nå fram till. Som tränare är man inte ofelbar heller och ibland går det inte. Då kan man bara säga som det är och för allas skull kanske det är bäst att ryttaren byter tränare. Men jag är övertygad om att jag som tränare fortfarande tjänar på att vara ärlig och försöka bryta mönstret hos den här kategorin ryttare och inte bara lalla med för att få in den lektionspengen. Dels för min självkänsla som tränare, men också för den bilden det ger andra elever, nuvarande och prospektiva. Och på samma sätt som det inte tjänar något till att lalla med så tjänar det inget till att förödmjuka dessa elever genom att sätta hårt mot hårt om deras tillkortakommanden. Vem lär sig genom att bli förödmjukad? Särskilt när det oftast handlar om en osäkerhet och prestationsångest i grunden som tar sig ett trist uttryck.

Men de gånger man kan lyckas hjälpa dessa ryttare förbi sin blockering och få se dem utvecklas så är det fantastiskt!
Tillägg: Det kan också vara så att man bara behöver tillåta en ryttare att få vara på en lite längre nivå än de känner att de måste vara kan göra mycket. Ibland är det inte alltid så att ryttaren anser att denne bör rida på en högre nivå än de egentligen är, utan känner att omgivningen anser att de borde vara det och blir stressade och frustrerade av detta. är har jag själv varit som ung och det var en befrielse när en duktig tränare inte tyckte att jag skulle hoppa de högsta hindren. Jag trodde jag var tvungen för att vara duktig. Några månader senare var jag redo för det istället!

”Du har sån tur som har så snäll häst”

Jag har fått höra det några gånger av olika personer. Snäll häst och tur att jag har en så snäll hingst som går att ha med andra hästar.

När jag får höra det blir jag inte glad, jag blir inte smickrad heller. Inte det minsta. Tur är nämligen inte alls inblandat i det hela! I själva verket är det en total sågning av allt det arbete jag lagt ner på mina hästar och mig själv genom åren. Uttalande ger mig en viss lust att lysa med ficklampa i örat på den som sa det för att se om det finns något där. Men det är jag för artig för. Jag är vanligtvis för artig för att ge mer än ett kallt leende som svar. Eller en kort kommentar om att det kanske inte är så mycket tur med i det hela, om jag känner mig rättfram.

Det jag skulle vilja säga är, tur, vaddå TUR??
Jag har valt att köpa sociala hästar som jag får en kontakt med, som söker sig till människor och vill göra saker med oss. Hästar som är avlade för samarbetsvilja och arbete i hundratals år. Hästar som är intelligenta och vill saker.
Och det var den lätta delen.
Sen har jag gett dem så bra uppväxt som jag kunnat. De har gått i flock med andra hästar och med äldre hästar för att lära sig prata häst och bli goda flockmedlemmar. De har hanterats från grunden av erfarna hästmänniskor och lärt sig bli ledda och följa, stå stilla uppbundna och allt som hör till det, lärt sig att vara lugna om de trasslar in sig (ja, jag tränar det med unghästar). Fått dem att lita på människor så att de frågar om de blir rädda. Lagt ner tid och arbete på att lära dem våra människoregler om hur man uppför sig i olika sammanhang. Det jobbet blir för övrigt oceaner mycket enklare med en häst som är en god flockmedlem. Underskatta aldrig nyttan av en god uppväxt i flock!

Jag tränar lastning, urlastning, åka till nya platser (inte alltid en unghäst uppför sig prickfritt i början…). Rida ut ensam, rida ut med sällskap. Stå ensam i stallet. Uppföra sig även när ett brunstigt sto står framför näsan och att hålla känslorna i schack när det finns föl i närheten som behöver tas om hand (en starkare instinkt än den sexuella i min erfarenhet).

Kort och gått, det ligger en jäkla massa arbete bakom en snäll och lätthanterad hingst som prydligt går med vem som helst i snöret. Även när den personen gör fel och säger konstiga saker. Säg gärna att jag har en trevlig och lätthanterad häst om du tycker det, det är en komplimang som får mig riktigt, riktigt glad. Men nedvärdera inte allt mitt jobb genom att säga att jag bara haft tur..

Hilda 8 år leder ut 16 åriga hingsten Lapp Glans till hagen.
Hilda 8 år leder ut 16-årige hingsten Lapp Glans till hagen.

Nystart på bloggandet

Jag har haft en ganska lång paus från bloggandet. Men nu känner jag åter igen lusten att delge omvärlden mina tankar, funderingar åsikter och annat.

Den här bloggen kommer först och främst handla om hästar. Hästar i allmänhet, mina hästar i synnerhet, tränande av hästar och ryttare, dressyr, working equitation och allt möjligt som kan tänkas ha med dessa djur att göra. Som certifierad hästnörd så är det mest hästar som cirkulerar i min hjärna och det kommer återspeglas här.

Det som händer just nu i mitt hästliv är transportterapin med min femåring Endeño och träningar och tävlingar i working equitation.

 

Fortsättning följer….

 

DSC_0040 (2)