Raljera över raser – kaaaaan den samla sig??

Ett par gånger senaste tiden har jag läst blogginlägg och nu senast en krönika där skribenterna skriver om raser som de inte känner till. Jag tror (hoppas) att meningen är att det ska vara lättsamt och lite roligt, eller tom uppmuntrande av andra raser än deras egna (dvs varmblodiga hästar). Men det blir så fel, så fel…
Jag och flera med mig tuggar lite fradga och bankar pannan i väggen över de rent felaktiga stereotyperna och den lite förnumstiga von oben attityden det blir i inläggen. Helt i stil med ”kaaaaan den galoppera” kommentarerna jag fått förr om åren. Eller ”han är som en liten cirkushäst” när jag tränade piaff-passage-övergångar med Lapp Glans.. Man kanske menar att säga något snällt, men det blir så patroniserande och nedlåtande.

Jag fick för mig att ironisera över det hela genom att skriva ett likadant inlägg, fast som PRE / lusitanomänniska över halvblodshästar. Tänkte först lägga upp det som ett helt eget inlägg, men jag tror poängen går förlorad då.
Så here we go:

KAAAAN den samla sig??

Jag får emellanåt höra att jag borde skaffa mig en riktig tävlingshäst nu när jag tävlar. Såna där halvblodshestar ska tydligen vara bra på tävlingsridning har jag hört.

Jag kan se massa fördelar med det, dels är de stora som fan, så lilla jag behöver inte vara så balanserad som på mina iberiska hästar. Lite vingel märks inte så mycket däruppe, särskilt inte när hästen är i svävfas i steget! Dessutom verkar de rätt lagom smarta, så där så att de inte ruttnar på att springa varv på varv på volten, eller ber en dra åt helvete om man råkar be om två saker samtidigt. Kanske bra, nu när jag är lite mer till åren och stelare och mer glömsk? Och så fungerar den där ”håll i och driiiiiv” ridningen utan att man blir nedstampad i ridhusunderlaget?

Uteritter verkar man få hoppa över på såna där halvblodshestar däremot, särskilt dressyrditon. Då verkar det vara överhängande risk för skador. Luvor och mycket läderremmar verkar vara grejen, men det är ju kul, då får man shoppa mycket!
Så har jag ju en gammal ponny som jag kan rida ut på om jag vill.

Jag fick fler bra tävlingstips för halvblodshestar av en kompis:
Ska du upp i klasserna? Easy-peasy; gångarten kommer med födseln, bara håll i hårt, kläm om, tryck på ”start” knappen och le mot domarna. Oj, ska du ännu högre upp i klasserna? Håll nu riktigt, riktigt hårt i tyglarna, kläm så hårt du någonsin kan men benen (förstärkt men rytmiska sporrhugg) och le ännu bredare mot domarna – vips har du piaff! Mvh/Föredetta riktig ryttare numer degraderad till ”tanthäst-ägare”
Snorbra! Jag menar, man vill ju ha en häst som är avlad för SPORTEN, då ska det ju faktiskt vara enkelt att rida dem!

Nu verkar de ju ha rätt svårt för att samla sig de där halvblodshestarna, men tydligen gör det inget på tävling, bara de kan länga sig. Och de är ju så långa att länga sig ju inte är något som helst problem. Men tydligen kan man få syrliga kommentarer av icke-halvblodshestfolk som undrar om den kaaaan samla sig? Men det är nog vänligt menat.

Sen undrar jag om sån där halvblodshest är samma som de där fullblodshestarna? Olika oktan i typ?

Ja, det är rätt mycket så jag och mina vänner uppfattar dessa överseende små inlägg av förståsigpåare. Nedlåtande och okunnigt.

Ja, förstå mig rätt, halvblod är ju fina hästar, även om jag själv inte gillar dem.. ”såna där autistiska stora bruna” brukar en vän till mig kalla dem.

Känner att jag borde följa upp detta inlägg med ett mer seriöst där jag kanske kan ta upp lite mer fakta om de iberiska raserna och vad de gör på tävlingsbanorna, om de kan bocka eller ej och vad det är som gör att jag älskar att jobba med dem. Och lite om varför man bör vara lite mer ödmjuk inför det man inte kan så mycket om för att inte bli sedd som alltför trångsynt och fördomsfull.

Lämna ett svar