”KAAAAN den galoppera???” Att rida kallblodstravare

För en del (läs halvblodsmänniskor 😉 ) är det där att rida en häst med frysmärkning lite suspekt. Alla vet ju att de heter travare och då kan de bara trava. Typ. Att det är skillnad på kallblods och varmblodstravare verkar ibland komma som en överraskning, även om det gamla namnet nordsvensk travare verkar funka bättre är man presenterar kallblodstravaren som ridhäst. Kommer man utanför de mer inbitna halvblodskretsarna verkar det vara mer bekant att det är skillnad på varmblod och kallblod och att kallblodstravare ”faktiskt” är väldigt roliga ridhästar. Och att de *faktiskt* kan galoppera. Rätt bra till och med. Och ibland även tölta.

Jo, lite raljerar jag, men jag stöter förvånansvärt ofta (trots det jag skriver nedan) på den reaktionen när jag är ute med Lapp Glans. Särskilt i mer konservativa dressyrkretsar där häst = halvblod. När jag var ute och tävlade för lite sedan så kom en domare fram efteråt och sa snälla och trevliga saker (samlade ihop ENORMA pluspoäng från mig! Såklart!) och frågade om rasen och var imponerad över att han gör så fina byten. HUR hade jag lärt honom det? Ja, som vilken annan häst som helst?
Kommentaren var menad som mycket positiv, och jag tog den absolut som sådan, men jag tar upp det här eftersom det hör ihop med ”kan den galoppera” fördomen. Kallblodstravare, särskilt en som Lapp Glans som inte gått som travhäst, har ofta en riktigt bra galopp. Även fast de inte är avlade för det. Men de är ju inte så radikalt annorlunda byggda än mer etablerade ridhästar om man tittar på konformationen, de har även lätt att samla sig och så klart att springa fort framåt. Varmblodstravarna kan se lite annorlunda ut, och framförallt röra sig lite annorlunda i och med att de breddar bak och det ger ”problem” (eller kanske utmaningar) när man ska ha dem att springa fint på en dressyrbana. Kallblodstravarna breddar normalt inte, vilket gör dem lättare att få till ridhästar och samla sig. Kallblodstravarna har också mycket lättare för galoppen än vad de flesta varmblodstravare har. Individuella skillnader finns givetvis, men nu pratar jag generellt.

Att kallblodstravare har lätt att samla är kanske ingen överraskning för de som kommit i kontakt med ”bent-ridning”. Och de har verkligen lätt för det. Lapp Glans är ett bra exempel som har väldigt lätt för piaff och passage och dessutom verkligen älskar rörelserna! Honom kan man belöna med det, finns ingen som är så ball som han då i hans värld.

Att komma med en annorlunda hästras på tävling väcker mycket uppmärksamhet. Det är inte negativt, för det är i princip bara positiv uppmärksamhet. Att människor som inte är intresserade av rasen inte kan något om den tycker jag är fullt förståeligt, det jag tycker är väldigt roligt är hur mycket positivare attityder det är numera mot för 10-15 år sedan, särskilt inom dressyr. Både från domare och från ”dressyrhalvblodsfolk”. Det kommer göra att det kommer komma ut fler ”udda” hästraser i sammanhanget. Ett ypperligt exempel är ju den fjording som startat MsvA med gott resultat och positiva omdömen. Dressyr är om god ridning och inte om ras!

Jag kommer återkomma till kallblodstravaren som ridhäst och mina tankar och erfarenheter kring dem i fler inlägg framöver. Det är otroligt roliga hästar med massor att ge!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *