Stambokstjänster gone baaaad – del 2

Hur skulle det kännas att betala för inskrivning och pass, skicka in alla originalhandlingar enligt instruktion via REK, få mottagningsbevis på att mottagaren hämtat ut, och sen inte någonsin få svar från föreningen någonsin igen?

Det är vad som hänt en PRE ägare. Hon skulle skriva in det PRE stoföl hon köpt (f 2015) enligt konstens alla regler. Hon är ingen ny hästägare, men det är hennes första PRE, sen tidigare har hon bla lusitano. Men efter detta blir det nog inga fler PRE..

Hon kontaktade dåvarande ANCCE Suecia som var ombud för stambokstjänsterna i Sverige. Stambokstjänsterna sköttes då av samma personer som är ansvariga för det idag i nya föreningen ASCPRE och som har skött dessa sen början av 2000 talet. Inga nybörjare kan man tycka?

Hästägaren betalade i förskott för tjänsten och fick instruktioner om vad som skulle göras och vilka papper som skulle skickas in till ombudet. Hon följde instruktionerna till punkt och pricka, skickade allt till ombudet med REK och fick mottagningsbevis att ombudet hämtat ut försändelsen. Så där som man förväntar sig att det ska gå till.

Men sen gick det inte som förväntat.. För det mottagningsbeviset som hästägaren fick via Posten är nämligen det sista hon har hört från ombudet. Hästen är inte inskriven, inget pass har utfärdats och hästägaren har inte fått någon respons från ombudet, trots att hästägaren givetvis sökt dem upprepade gånger!

Vad gör man i det läget som hästägare? Vad KAN man göra? 2017 blev det tumult i föreningen, som ni kan läsa om i tidigare inlägg om PRE föreningstjafset. Hästägaren såg sig tvungen att ha ett pass till sin häst (så klart!!) och skrev in den hos SH. Och även om hon älskar sin häst och tycker den är fantastisk sagt att aldrig mer en PRE pga detta! Och hur tragiskt är inte det??

När det stora föreningskriget sedan drog igång insåg hästägaren att hon faktiskt inte var ensam om denna situation. Japp, det finns alltså FLER hästägare som drabbats av detta! Betalat och skickat in, men aldrig fått något utfört och aldrig hört av ombuden igen. Och trott att de varit ensamma om detta. Inte velat eller orkat bråka, känna sig som en rättshaverist, utan gett upp.

Vad är det man ger upp då, ”bara” för att ens häst inte får rätt papper? Varför är det viktigt, bortsett från det regelverk som finns om hästpass och de regelverk som faktiskt finns i EU om att det är stamboksförande förening som oavsett land som hästen är uppfödd i ska utfärda pass?

Det finns ganska många anledningar. En del är känslomässiga, att ha en renrasig häst, kunna vara med på utställning, jippon och med gott samvete kunna säga att man har en PRE. Kunna vara lite stolt över det. Kunna se information om stam, syskon, släktingar, genetiskt index mm på stambokens register.

För uppfödaren är det också viktigt att hästen blir rätt inskriven. Att kunna visa sitt avelsresultat, ha med alla avkommor i statistiken mm. Och inte minst att inte få frågor om man avlat på hästar som inte nått upp till avelsgodkännande eftersom avkomman inte stamboksförts rätt.. Inte få sitt rykte nedsolkat mao.

Men det finns givetvis även ekonomiska fördelar med en rätt inskriven häst. Avelsvärdet på en häst utan rätt papper är obefintligt, avkommorna kan aldrig heller hamna rätt och är inte värda i närheten lika mycket pengar.
Även om hästen ”bara” ska säljas är värdet på en häst utan rätt papper lägre än för en häst med ”full stam” och rätt papper.

Utöver att hästägaren här fått betala tusentals kronor, blivit av med originalhandlingarna och rent ut sagt blivit blåst!

Lämna ett svar