Unge Herr Slyngel, i passet benämnd Endeño, är för det mesta ganska söt och trevlig. Men han är också fem år och ballast i stan just nu.. Inte så att han är dum, men han är ganska så brötig, han har rätt så dålig koll på sig själv, testar gränserna både med mig och Lapp Glans och är aningens tålamodsprövande mellan varven. Och mellan varven är han sitt vanliga otroligt mysiga och trevliga jag, så där så matte bara smälter..
Häromdagen kom han inte riktigt ihåg hur man uppför sig när man leds. Stannar matte, stannar häst, går matte, går häst, dit matte går följer häst är grundregeln. Det har liksom gällt hela tiden vi känt varandra, dvs sen han var 8 månader. Någon blev jäääääääätteförvånad över att få sig en tillsägelse! Elaka tant..
Ben som garanterat inte var där i går kliver på konstiga ställen, små tjyvnyp kan utdelas och huvudet slänger runt lite lagom okontrollerat emellanåt.
Det där med ”koncentration” är något matte yrar om också. Har han aldrig hört talas om säger han. Minsta ljud utanför ridhuset distraherar rejält, det KAN ju vara något mer spännande! Surtanten är jobbig där med.
Inget av det där är några större bekymmer annars, men just nu är det väldigt mycket ”öhhh, måpeeeed, kärring” över det hela. Tålamod och stenhårt tydliga gränser är vad som gäller.
Ganska så skönt att ha en äldre häst att rida också. Jag och LG red ut en sväng och plaskade runt i sjön en bra stund och hade lite kvalitetstid. Han var ju aaaaaaldrig jobbig i femårsåldern *host* Tur det går över!
