Etikettarkiv: Endeño

6 åringarna jobbar på

Danesa och Denjo jobbar på. Nu när jag har semester är det hårdkörning som gäller. Och de ger mig ett stort leende på läpparna när jag rider, bägge två! Även om det inkluderat två stycken lagom trotsiga 6-åringar som ansåg sig ha full koll och ”kan själv” på raken..

Danesa utvecklas stadigt framåt. Nu ligger mycket fokus på att få upp hennes kondition, så det är mycket uteritter med långa trav och galoppsträckor som gäller. Hon fick även skor i igår, eftersom hon slitit ner sina hovar rejält på gruset och började ömma lite. Hon var mycket nöjd, uppförde sig exemplariskt under skoningen och klev på med ett helt annat självförtroende när jag red ut henne efter det.

Det jobb vi gjort märks på henne, hon orkar mer och mer utan att bli flåsig. Hon får jobba lite på banan också och även där märks det positiv skillnad på styrka och kondition. Och arbetsvilja lider hon verkligen ingen brist på! Ska bli lite WE hinder och hoppning på schemat också.

Denjo är jag så otroligt lycklig över att vara på gång med igen. Han går stadigt upp i vikt och musklar på sig och är så otroligt mycket gladare och trevligare nu när han får jobba igen. Han har varit/är inne i en ordentlig ”6-årshingst som är ballast i UNIVERSUM” period, fått hålla honom mycket kort, men han har också gått fram mycket i ridningen.

Idag hade jag premiär med att rida på kandar, har hittat en modell han trivs med. Han har en väldigt känslig mun och det har tagit tid att hitta vilket tränsbett han vill ha, så kandarstången har jag fått tänka över noga. Har hittat en med korta skänklar och lite böjt munstycke, åt Sprengers Bemelmanstångs hållet, som han gillar. Kommer investera i en Sprengerstång till honom under hösten, när jag känner mig säker på att det är den modellen han vill ha i munnen.

Styrkan kommer mer för varje dag nästan. Och han måste verkligen ha krav på sig och hållas sysselsatt under ridpassen. Blir det för mycket transportsträckor hittar han på massa egna saker att göra (typ hoppa iväg på bakbenen mot något mer spännande) och tappar all fokus på jobbet. Ju större krav jag ställt på honom senaste dagarna ju bättre har han fokuserat och svarat upp mot mina hjälper. Han är helt sanslöst rolig att rida, begåvad och det finns ingen gräns för vad han känns kapabel för, men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att jag begär tillräckligt för att hålla honom sysselsatt och fokuserad, men inte så mycket att det blir för mycket för honom. Helt ärligt kan jag inte säga var gränsen går just nu, men jag har känt att jag kunnat begära mer av honom sista ridpassen, men ändå haft hans fokus. Får köra på det.

Även han ska få hoppa och gå WE framöver. Han behöver komma ut i skogen med, men han är inte så jäkla rolig att rida ut ensam på eftersom han mest vill dra hem då. Hoppas kunna få lite sällskap framöver.

Endeño börjar sättas igång!

ÄNTLIGEN!!!

Jag kanske inte behöver säga HUR mycket jag längtat efter detta efter den här helvetesvintern? Förra veckan åkte vi ner till Helsingborgs Djursjukhus med Endeño för att göra endoskopi av luftsäckarna (mer om det och varför så lång resa i ett eget inlägg). Jag ville göra det eftersom ett tidigare sköljprov var positivt för kvarka. Det man inte vet från det provet däremot är om bakterierna var levande eller döda, så valet stod mellan att vänta och göra nya sköljprov (inte gratis…) eller att spola fram bandet lite och gå in och titta och se hur det ser ut. Det finns flera anledningar till varför jag valde att åka iväg 30 mil enkel resa med min häst, bland annat oron att det skulle finnas någon mer inkapslad böld som kunde ställa till problem. Vill aldrig se honom så sjuk igen! Sen är det otroligt frustrerande att hamna i någon sorts limbo och inte veta, vara isolerade utan att veta hur länge osv och inte minst, skulle det finnas någon infektion vill jag inte att min häst så gå och dra på det längre än absolut nödvändigt!

Som ni kanske redan förstår så såg det bra ut! Det fanns inga svullna lymfkörtlar, inget inkapslat, inget var, slem eller vätska som stod i luftsäckarna! WIIII!! Det enda som fanns var lite små blödningar i slemhinnan, men det tror vi är efter att han levde rövare rätt länge på ridbanan några dagar tidigare och gjorde sig av med oherrans massa överskottsenergi, som i sig blev en överansträngning.

Ca förtielva ton sten ramlade från mitt matteshjärta!

Så nu har jag börjat sätta igång honom. Det blir så lugnt det går (jag nämnde överskottsenergi va?) och jag kommer jobba honom från marken första veckorna. SEN får jag ÄNTLIGEN rida min fantastiska häst igen!

*hoppsaskuttar vidare*

Träning med Endeño

Igår kom jag äntligen iväg med Endeño och fick träna för min ”huvudtränare” Júlio Borba. Jag har ridit för honom sedan 2004 med lite uppehåll när jag varit dålig. Tyvärr är det en bit att åka, närmare bestämt så där en 25 mil enkel resa, till det närmaste stället han kommer. Fördelen är att Denjos uppfödare bor precis i närheten 🙂 Alltid kul att få träffas! Jätteroligt att Denjos pappas ägare kom också!

Jag skulle ha åkt i september och ridit för honom men då blev det tyvärr inställt. Den här gången hade jag bara möjlighet att åka en dag, men jag tror det blev rätt optimalt för Denjo faktiskt. Jag hade tänkt komma iväg mer och rida i andra ridhus med honom, men den där verkligheten kom emellan då jag gått upp i tid på jobbet och orken inte funnits. Vi har åkt till utebanorna 3 km bort några gånger bara. Men det fick bära eller brista den här gången! Fördelen med om hästen visar sig från sin värsta sida när man är hos tränaren är ju att man kan få hjälp med det man mest behöver hjälp med.

Lastnings och transportproblemen kändes avlägsna igår, han lastar sig själv och stod som ett ljus efter att han skakat av sig transportskydden fram. Jag använder inte alltid transportskydd, men eftersom han kan veva en del med benen och har broddar satte jag på dem. Men hem fick han åka utan eftersom han står still utan dem. Problem löst 🙂

Åkte så jag hade gott om tid när jag väl kom fram. Vi skulle rida direkt efter lunchpausen, vilket var kanon eftersom jag då först kunde låta honom kolla in omgivningarna i lugn och ro, men också få ta det lugnt och kolla in läget inne i ridhuset innan träningen började. Det var ett bra upplägg, han behöver få lite tid att processa allt och även lära sig vad som förväntas av honom i det läget, nämligen att ta det lugnt. Han stressar upp sig när han är osäker på vad som förväntas av honom, så där måste jag vara lugn och tydlig.

Förklarade att det jag mest behöver hjälp med är hur jag ska jobba med honom i den situationen vi var, på främmande mark och där han blir spänd, exalterad och har svårt att hålla fokus. Som alltid fick jag bra hjälp med det och det kändes skönt att få kvitto på att jag tänker rätt kring det. Särskilt efter hur det blev på träningen för en annan tränare i somras..

Började jobba på lina, fick låna en kapson eftersom jag glömt min. Fokus på att få honom att hålla en lämplig takt i traven eftersom han ville rusa på, små volter när han sprang på och sen öka upp när han gick i bra takt. Böjning och sen ut på raka linjer med böjningen och utnyttja den. Även longera figurer, trianglar och fyrkanter och så fick jag en del bassning på olater jag lagt mig till med i min ensamhet.
Och det är underbart att få fler verktyg i att jobba på lina! Det är mer än bara låta hästen springa runt på en cirkel.

Denjo lugnade sig efterhand och jag kunde sitta upp och rida. Han var ju fortfarande spänd och lite ofokuserad, men ridbar ändå och jag är ändå nöjd med hur han gick. Han kommer ju spänna av mer i takt med att han blir lite mer världsvan och får vara iväg på främmande ställen mer. Det viktigaste var talbar och ändå jobbade med mig.  Vi gjorde inte så jättemycket uppsuttet, mitt mål var trots allt att ha honom ridbar i den situationen. Fick med mig en del att tänka på där med så klart, inga nyheter egentlige, men man behöver någon som påminner en nu och då!

Han är en fantastisk häst att jobba med. Inte enkel alla gånger, men när allt faller på plats blir jag lite ”hög” av att rida honom! Det finns inga gränser för vad han vill och kan. Sen händer det mycket i hans huvud, intelligenta hästar är det både för och nackdelar med! Han behöver tänka och får han tänka för mycket hittar han på egna lösningar eller saker att göra 😉 Håller matte på alerten..

Nu ska jag fortsätta jobba på lugn, avslappning och att ta mig iväg till andra ställen och rida. Det är den stora, viktiga pusselbiten för oss just nu.

Sötaste spanjoren börjar vara igång

En lite hackig igångsättning med några extra vilodagar förra veckan på grund av mig, men nu börjar Mr Femåring kännas på gång igen. Jag har inga jättekrav på honom, fokuserar på avslappning och framåtbjudning i en lite lägre form generellt än före vilan för att bygga upp honom i styrka.

Väldigt positiv igen och vi har kommit förbi problemen som kom när vi var iväg på kurs. Jag kommer fortsätta ha fokus på avslappning en bra tid framöver däremot, särskilt när vi ska iväg och miljöträna. Tar gärna emot tips på ridhus man kan åka till runt om Mullsjö! Utan att behöva betala medlemsavgifter till någon klubb, det blir för dyrt för min plånbok..

Jag ska även se till att jobba honom mer över cavaletti och bommar och hoppa lite. Det har varit rätt begränsat av två orsaker, dels att jag inte har hindermaterial men också att det är jobbigt att släpa fram. Har skruvat ihop ett par cavaletti nu och fixat ett par smala, lättare stammar som bommar nu så kan jag göra lite mer iaf.
Tydligt är att det är otroligt nyttigt för honom att jobba med den typen av övningar. Han har jättelätt för att samla sig men behöver hitta reglagen för påskjutet och kroppskontrollen över lite cavalettiserier. I många lägen har han en fantastiskt kontroll, syns när han och LG leker tex, men i andra lägen är han väldigt valpig. Det valpiga kommer fram här, där han måste lösa problemen med kontroll och koordination och inte full gas och måste hitta mellanlägen mellan fullt påskjut och samling med bakkärran.

I löshoppningen har det varit väldigt tydligt. Han ÄLSKAR att hoppa, jag behöver bara sätta upp ett litet hinder och släppa honom lös i ridhuset så börjar han hoppa med spetsade öron. Första gångerna höll jag på att skratta ihjäl mig, för han påminde om en säl som ska hoppa upp på ett isflak i sprången. Det hände jättemycket fram medan bakkärran mest hängde med av bara farten. Men kul var det!
Nu har han fått bättre språng, trots rätt lite träning på just det, men de är fortfarande flackt i sprången och när jag löshoppar vill han gärna lösa allt genom att gasa. Jag satte en cavaletti framför som galoppbom, tyvärr dog den när han använde den som avstampsbom istället.. Men efter några till språng fattade han grejen med den. Är lite tveksam/harig att lägga runda bommar på marken för honom, för han kliver lätt på dem och hippokondrikern i mig ser vrickningar som resultat.. Men en platt planka och cavaletti funkar bättre.

Igår hoppade jag honom uppsuttet. Inte gjort det särskilt mycket, några små kryss i ridhuset och stockar ute i naturen. Men igår körde jag cavaletti och kryss med travbom framför i ett försök att få honom att hoppa lite mer lugnt och över ryggen. Och ryggen kom upp, rejält i första språnget, så pass att jag satt lite löst. Följande språng kunde han kalibrera sig lite bättre så han hoppade upp sig men inte lika stort som första språnget (tur för mig det). Målet är att hoppa lite iaf en gång i veckan framöver och att försöka ha ett par cavaletti framme de flesta ridpass så det blir lite mängdträning och regelbundenhet i det hela. Lite hopplektioner skulle inte vara fel det heller, men får se under hösten om det går att lösa. Vore bra för bägge hästarna och definitivt för mig som är väldigt ringrostig gällande hoppningen.

Jag har även ställt upp mina lastpallar som jag övar WE bro med. Lapp Glans hävdade ju traumatiska flashback till den tyska bron p förra tävlingen, så nu går vi över bro varje dag. Hade en gummibit som jag la på också för att simulera den läbbiga tyska bron och jag har mer gummi på gång att klä pallarna med. Har ställt upp hundens plaskpool med platsväxter och lite krafs i och gjort den trång genom att hänga upp presenning på stolpar på andra sidan. Den var läbbig först, men lite godis och pock så gick det snabbt över. Nu ändrar jag om bron lite varje dag och rider över bägge hästarna dagligen.
E älskar att gå på bron. Efter att ha blivit lite sur att han inte fick plocka upp gummimattan, leka med presenningen eller klampa runt i plaskpoolen så gick han glatt över och var sen en målsökande robot mot bron så fort vi var i närheten av den. Pojken 🙂

 

På ”att-bygga” listan står även att fixa en fast grind. Jag har en plan, som bör vara rätt enkel och billig att genomföra. Så ska det bara bli av också! Återkommer i frågan 🙂

Endeño har varit ute och åkt igen

I går var en stor dag för mig och Endeño, vi åkte iväg till vår hemmaklubb Ölmstad och miljötränade. Jag är så otroligt glad att ha kommit så långt i åkträningen med honom och det är en stor sten som föll från hjärtat när det funkade så bra som det gjorde också. Han skötte sig utmärkt i lastningen, lastar honom själv och stod lugnt och stila hela vägen. Gnäggade lite ibland. Det får man ju göra.

Väl framme blev det lite gap och skrik i transporten när han såg och hörde att det fann andra hästar där. Men skötte sig när jag tränsade och lastade ur. Jag körde hela kitet, trés ridskolemässig, med longerlina, handskar, spö och hjälm. Uitfallatt så där. Hjälmen åkte på eftersom jag hade med den, resten var planerat så. Det är inte optimalt att åka iväg och miljöträna en unghäst först vid 5 års ålder, på våren och hingst. Men nu har det blivit så ändå eftersom jag först varit sjuk och inte kunnat göra saker efter plan, och sedan problemen med att få honom att vara trygg med att åka transport. Vi får ta det härifrån.

Vi gick runt på ridbanan, tittade på vattenmattan med vatten och gummiankor i. hästar i hagarna, hästar som reds, gick ett tag inne i ridhuset och vande honom vid speglarna och ut och runt igen. Han hojtade en del så klart, men jag tycker han skötte sig väldigt bra ändå. En gång blev det mycket för skallen och han hoppade runt lite, men var med mig och skärpte till sig direkt på tillsägning.

Vi skulle fika och prata lite tävlingsplaner jag, Mia och Åsa, så han blev parkerad i en box ett tag. Det var det jobbigaste på hela utflykten. Eftersom det inte är galler ut mot stallgången och vi fick stänga igen den öppna delen över boxdörren för att inte riskera att han fick för sig att hoppa ut så blev han rätt så frustrerad. Han SÅG ju ingenting! Han hörde de andra hästarna, men han vill ju SE! Taskiga matte ansåg att han fick gilla läget och han blev inte tyst, men han lugnade sig i alla fall. Hade bråttom ut, så vi fick ha lite tålamodsträning där, men så fort han kom ut och kunde se igen så lugnade han sig snabbt.

Jag har märkt tidigare att han har ett stort behov av att få se vad som händer. Han har varit trevligare ute än i ridhuset tex eftersom han i ridhuset gått och lyssnat efter vartenda ljud han hört och blivit spänd och okoncentrerad. Även i transporten vill han stå och titta ut genom fönstren. Det kommer han fortsätta vilja, men jag får träna på att han ska acceptera när han inte får spana också. Mycket att lära sig för att bli vuxen häst.

När vi kom hem fick de stå inne några timmar och vila. Han var dock inte alls så trött som jag trodde han skulle vara, men jag ska inte rida idag utan han får smälta intrycken från igår i lugn och ro.

Ska se till att åka iväg med honom regelbundet nu för att träna och hålla åkandet färskt sas. Han ska även vara med tre dagar på ridkurs för Bruno da Silva i början på juli, det blir på Ölmstad så då är det ju bra om jag ridit honom där innan. Jag räknar förvisso kallt med att han kommer visa sina värsta sidor ändå, men det är ju å andra sidan bra om han gör det när tränaren ser så att jag kan få hjälp med det och bolla lite tankar och funderingar jag har. Även om det är lite pinsamt också 😉

Vi fastnade på film idag

Maken var snäll och kom upp till ridhuset och filmade när jag red Endeño idag. Är väldigt nyttigt att se sig själv, och väldigt jobbigt när man undrar saker som exempelvis vad min högerarm håller på med egentligen? Har tittat igenom filmen en sväng och funderat lite kring hur jag jobbar vidare med slyngelhästen.
Han har varit störig unghäst en period, haft svårt att koncentrera sig i ridhuset då han varit enormt fokuserad på alla ljud utifrån och varit spänd i ridningen. Det har även blivit en del blandade hopp på bakbenen när jag varit osedvanligt jobbig och dum enligt Endeño och krävt skitjobbiga saker som att gå på en volt eller rakt fram på spåret i angiven gångart.

Nu är vi mer ense på den fronten igen, men jag lägger fokus på en koncentrerad och avslappnad häst. Det kliar i fingrarna på mig när jag ser filmen att sätta lite mer energi i honom så han visar upp mer och större trav, det finns där, men just nu ska jag ge tusan i det och fortsätta ha den där avslappnade och fokuserade killen att rida på. Han behöver stärka upp sig en hel del till innan han är riktigt mogen för att orka visa upp sin trav och samtidigt vara mjuk och bärig och inte bara vifta med benen. Jag kan korta och minska traven och jobba en hel del med den inom det register han orkar bära sig idag.
Det jag kommer börja lägga till är korta stunder med mer samling och därmed lite högre form för att stärka honom där. Nu jobbas han i en horisontell form med väldigt lite samling, mer fokus på framåt. Det ska fortsätta vara grunden, men som sagt, kan lägga in lite samling här och där.

Galoppen är enligt mig hans bästa gångart och det märks att han har lättare att jobba där. Även galoppen kommer så klart bli större och luftigare i takt med att han blir starkare.

Klippte ur en kort sekvens ur filmen, för att vara lite stolt över gossen. Han har alltid haft lätt för byten, ända sedan han var föl, och jag har bett honom om byten under sadel några gånger, tror det är 4 ggr eller så. Inte tränat alltså, utan bara bett om det när det känts som att han kan göra det jag ber om. Har inte blivit besviken, han har bytt rent och villigt på hjälpen alla gånger. Kul att ha lite bildbevis för det 😉 Sen är det inget tävlingsfärdigt byte så klart, men en bra början.
Någon kanske ylar om att jag byter på en femåring. Gör det för all del men inte här. Han har lätt för byten och han kan gå i förvänd galopp också. Att be honom göra något han har lätt för när jag känner att han kan leverera det jag ber om stärker hästen.

https://youtu.be/7JSaGzKLYNE

”NÄ, jag vill INTE gå hemifrån!”

Sånt händer ibland att hästarna säger. I alla fall när man tycker att de ska vilja följa med ensamma ut i skogen. Lämna hemmet, polarna och all mat och ut och motionera och ha mysigt. Typ.. Enligt stollen på ryggen..

Jag har varit rätt förskonad genom åren. Fashion, mitt gamla fullblod, hade en period där han inte ville gå ut i skogen eller vara i hagen, antagligen beroende på att en skock vildsvin hade dragit igenom hans hage när han var i den. Han bestämde sig helt enkelt för att stallet var lugnast och motsatte sig varje försök av personalen att bli utsläppt. Och samma när jag ville ut i skogen. Honom fungerade det bra att ta det lugnt med och rygga åt de håll jag ville när han sa NÄÄ! Så då gjorde vi det, lugnt och sansat en lite bit och sen gick det bra igen. I en annan miljö försvann problemet helt och återkom aldrig efter det.

Endeño har inte varit förtjust i att gå hemifrån ett tag. I början när jag red ut honom som fyraåring gick det bra, men i höstas började han krångla. Fryser fast, biter i tårna (spansk ponny?) och kastar sig runt på bakbenen. Testade att sätta lite press på honom för att se om det funkade, men det gjorde bara saken värre. Det gav honom en anledning att bråka, något att bråka emot och en ”ursäkt” att inte fokusera på det jag ville. Så det fick bli en annan taktik.

Jag går en bit bort med honom innan jag sitter upp, eftersom jag vet att det kan bli lite tramsande runt när vi ska i väg. Anledningen att jag går iväg är för att hemma på gården och första 50-100 metrarna finns det för mycket saker i vägen som kan få mig att tveka. Det är elstängsel, bilar, traktorer, barn, terassmurar, djupt dike och ett obehagligt hål på ett ställe som jag verkligen inte vill att vi hamnar i. Dessutom har han Lapp Glans som alltid ropar och travar runt lite när vi går iväg. Så mer distraktion och ”farliga” saker som kan få mig att tveka. Jag väljer var vi tar den här diskussionen och hur.

När vi gått iväg och jag ska sitta upp är jag noga med att hästen är helt lugn. Han blir lätt lite uppspelt, han både vill och inte vill, så för att dels få bästa fokus när jag väl är uppe och för att jag inte vill sitta upp på en uppspelt häst så väntar jag ut honom. Pratar lite och ser till att han står avslappnad, sedan sitter jag upp. Det är inte så omständligt som det kanske låter, i de värsta fallen har det tagit några minuter. Och ju mer konsekvent jag är, ju fortare går det för honom att bli lugn och slappna av. Han får beröm och jag sitter upp.

Nästa steg är att jag vill att han ska vara stilla. Han blir lätt otålig igen och vill iväg och hem på en gång. Även här vill jag ha honom lugn och avslappnad. Det enda jag vill är att han ska stå stilla och slappna av. När han tramsar runt och vill kasta sig iväg hemåt stoppar jag honom lugnt och bestämt, ofta genom att snurra honom runt framdelen och sedan be honom stå lugnt med näsan åt det håll jag vill rida. Sen får han stå där och tänka lite. Jag ber honom inte om något annat i det här läget utan väntar på att han ska ”mogna” och komma fram till att matte vet vad hon vill i dag med. Han får inget att tjafsa mot eller om och det dröjde en eller tre minuter i början innan jag kände hur hela hästen bestämde sig för att gå dit jag ville och han ville framåt. Då kunde jag be honom gå och samtidigt ge honom beröm för det.

Jag har kört på så här, inte så ofta under vintern, för jag har inte ridit ut så ofta, han har mest gått med som handhäst i skogen när jag ridit Lapp Glans (pga min ovilja att rida ut i kylan mer än en tur..) . Men nu när det är trevligare väder för människan på ryggen så rider jag ut flera dagar i veckan igen. Har nött på med samma rutin och ofta på samma ställe och det har gått lite bättre för varje gång, för att sedan gå helt smärtfritt och utan tjafs.

Så idag gjorde jag samma, men på ett annat ställe och på en annan väg. Det blev lite ”återfall”, något jag räknat med, men det gick lätt att komma förbi det och komma iväg. När han väl har bestämt sig så är han hur trevlig som helst att rida ut på, han skyggar inte för något, han är framåt och villig med spetsade öron och inte minsta stressad. Jag försöker hålla ridturerna ”lagom” långa och jobbiga med beröm för de bra saker han gör för att bibehålla det positiva med att vara ute i skogen. För han är verkligen väldigt positiv att jobba med min lille kille! Samtidigt rör det sig så otroligt mycket i det söta lilla huvudet ibland.

Sötaste femåringen
Sötaste femåringen

Idag fick jag jobba…

Fick bli ridhuset idag, blev visst höst igen. Jag var seg på grund av vädret, men inte hästarna inte..

Endeño var okoncentrerad och tyckte jag var skitdum som ansåg att han skulle koncentrera sig istället för att gå och lyssna efter varenda ljud utanför. Det KAN ju komma någon som ska in och hälsa på honom, eller en annan häst, något som är otroligt spännande!
Så matte fick jobba. Benslut, inte fastna någonstans med hjälperna och vara mycket bestämd och konsekvent. Varenda kryphål ut från hjälperna skulle testas av ”ÖÖÖÖHH, måååpeeeed, kärring!” hästen.
Men efter någon halvtimme var min trevliga femåring tillbaka igen, fokuserad, mjuk och lätt för hjälperna och med på vad vi skulle göra. Red tre tunnor när han skärpte till sig och han var väldigt trevlig. Red i trav och med varannan tunna skritt och varannan trav. Han var snabbt med på noterna med avsaktning och var han skulle trava, så jag får vara noga med att variera så han inte börjar göra saker själv.
Hade lansen stående i en av tunnorna och stannade honom bredvid och slamrade med lansen i tunnan, tog den i och ur och viftade med den runt honom. Totalt obekymrad 🙂 Så det fick räcka där.
Hoppas få med mig någon som kan filma i morgon när jag rider, är nyttigt att se sig själv.

Lapp Glans har jag ställt lite högre krav på igen och idag kom ifrågasättandet av det. Det kommer alltid med honom och till råga på allt hade jag ett SPÖ i handen! Hur KAN jag! Bara att det finns där är otroligt fräckt enligt en viss svart häst jag känner. Att jag sedan petar på honom med det är helt sanslöst otroligt ELAKT!
Även vi kom överens till slut, men jag kan villig erkänna att jag var tröttare än hästen. När han inte vill lyssna och vänta får jag piaff och passage som ”undanflykt” från det dumma jag vill, som att trava på en volt. Vem tusan vill trava på en volt??? VAVAVAVA??

Så då fick det bli piaff och passage. På mattes villkor. Det är ett bra sätt att slippa bråka med hästen tycker jag, vill han göra det jobbigare eller inte gå i den gångart jag ber om får han gå i den gångarten han tar, men han får jobba istället för att jag bromsar och ger en möjlighet  till tjafs eller att han ”slipper undan” hjälperna. Så idag red vi länge i passage med piaff lite här och där. Volter, rakt spår, diagonalslutor i passage. Efter ett tag (kan väl säga förvånansvärt länge!) började han kännas ”mogen” att be om trav igen och då var han rätt nöjd med att göra som jag sa. Lyssnar man på matte så blir livet lättare.
Fick en trevlig stund med bra arbete och även Lapp Glans fick jobba med tre tunnor. Han gillar dem och vi fick till rätt hyfsat resultat. Strävade inte efter perfektion eftersom vi varit oense och när han nu gjorde det jag ville och som jag bad om så var det inte rätt läge att putsa så noga där. Och matte var lite trött också..

Nu ska jag göra som katten och sova middag!

Mumlar maniskt något om ”unghästar är kul, unghästar är kul”…

Unge Herr Slyngel, i passet benämnd Endeño, är för det mesta ganska söt och trevlig. Men han är också fem år och ballast i stan just nu.. Inte så att han är dum, men han är ganska så brötig, han har rätt så dålig koll på sig själv, testar gränserna både med mig och Lapp Glans och är aningens tålamodsprövande mellan varven. Och mellan varven är han sitt vanliga otroligt mysiga och trevliga jag, så där så matte bara smälter..

Häromdagen kom han inte riktigt ihåg hur man uppför sig när man leds. Stannar matte, stannar häst, går matte, går häst, dit matte går följer häst är grundregeln. Det har liksom gällt hela tiden vi känt varandra, dvs sen han var 8 månader. Någon blev jäääääääätteförvånad över att få sig en tillsägelse! Elaka tant..

Ben som garanterat inte var där i går kliver på konstiga ställen, små tjyvnyp kan utdelas och huvudet slänger runt lite lagom okontrollerat emellanåt.
Det där med ”koncentration” är något matte yrar om också. Har han aldrig hört talas om säger han. Minsta ljud utanför ridhuset distraherar rejält, det KAN ju vara något mer spännande! Surtanten är jobbig där med.

Inget av det där är några större bekymmer annars, men just nu är det väldigt mycket ”öhhh, måpeeeed, kärring” över det hela.  Tålamod och stenhårt tydliga gränser är vad som gäller.

Ganska så skönt att ha en äldre häst att rida också. Jag och LG red ut en sväng och plaskade runt i sjön en bra stund och hade lite kvalitetstid. Han var ju aaaaaaldrig jobbig i femårsåldern *host* Tur det går över!

Lapp Glans
Lapp Glans