Och det märktes tydligt att utflykten till Linköping varit en bra upplevelse för henne. Hon hade ett helt annat självförtroende i allt, från lastning till det att vi kom till ridhuset och började rida. Hon tittade lite på spegelväggen precis i början, men sen var det tydligt att hon ansåg att hon hade stenkoll på läget!
Och jag bara njöt av att rida henne. Hon är så otroligt ambitiös, vill massor och har energi därtill. Nu fick jag verkligen kvitto på att hon utvecklats fint åt rätt håll, hon har stärkt sig och är stabil. Tålamod och vänta på matte måste vi vara noggranna med också, för damen vill gärna visa att hon kan och vet och gå händelserna i förväg. Positiva ”problem” mao!
Nu ska vi jobba vidare på samma sätt, få bättre galoppkvalitet och få kvalitet i skolorna. Hon har lätt för sidvärtsrörelser, men jag måste ta det lugnt så vi får kvalitet i alla delar med.
Det märks i övergångarna att hon inte är tillräckligt stark än, men hon har bara varit igång 2 månader.
Vi är ett gäng WE ryttare som ofta tävlar ihop som pratat ett tag om att ha träningsträffar där vi träffas och rider ihop och kan stöta och blöta allt mellan himmel och jord. 16-17 mars blev det av, med ett stort tack till Smedstad ridanläggning som lät oss husera där! För mig var det första gången jag var där, verkligen en megaanläggning med ”extra allt” och väldigt välorganiserat.
Ursprungstanken var att jag skulle åka med både Lapp Glans och Danesa. Men efter en rejäl tankevurpa där jag bokat en lastbil (som jag hyrt tidigare..) som jag fick för mig hade stuteri-inredning men som inte alls har det fick jag tänka om rätt snabbt. Lapp Glans är en snäll hingst som normal sett kan åka så nära ett sto utan mer än några uppskattande hummanden, men just Danesa är alldeles oerhört speciell. De har ju faktiskt barn ihop och han blir totalt till sig av henne. Hon var dessutom i början på brunst, så det skulle blivit lite väl spännande. Eftersom Danesa just nu är prio 1 och behöver få komma ut och bli världsvan så fick hon åka med. Särskilt som hon hört att hon skulle visa upp sig för publik och har jobbat mycket hårt med att bli av med hemma-mamma-fluffet och istället se ut som en korthårig karriärsmärr! Hon var fö mycket nöjd med lastbilen, det fanns gott om mat i den nämligen.
Väl framme i Linköping installerade vi oss med en Rosa häst som granne. Bra boxar enligt Danesa, för det fanns mat. Finns det mat är det bra.
Den stooooora anläggningen var däremot lite överväldigande för en lantishäst som dessutom varit mammaledig. Senaste åren har hon bara varit hos veterinären och på en träning i ridhus (mer modell normalt och utan massa andra hästar) för någon månad sedan. Det kom många fnork och fnys och saker spanades nogsamt in. Att det sprang runt massa andra hästar samtidigt i ridhuset och gjorde saker hon inte kunde ha kontroll över gjorde det inte lättare för Kejsarinnan av Allt som är van att ha koll på sina undersåtar (dvs alla andra), men efter en stund hittade vi fokus.
För vad man än kan säga om henne så är hon mest av allt AMBITIÖS! Hon vill vara duktig och gör alltid sitt bästa. Vi tittade på hinder, red hinder och hittade ett lugn jag är nöjd med. Fokus var att ha henne nöjd och avslappnad i miljön.
Dag två blev det två ridpass. Ett på förmiddagen där vi hade lite ”bro-terapi” avsuttet då hon tyckte Smedstads bro var lite läbbig. Men godis går alltid hem, så efter att ha fått några godisar var hon lugn. Hade samma fokus som dagen innan och det var lättare dag två.
Sista ridpasset var på den WE clinic vi hade för Smedstads elever. Danesa började med att gå över bron med mig på ryggen som den självklaraste sken i världen. Allt går med godis!
Jag och Danesa visade några hinder på LC-LB nivå, men jag hade förvarnat om att hon var trött i skallen och vi gjorde det som kändes ok. Hon tittade rätt mycket på publiken uppe på läktaren, det var inte så läskigt, men klart konstigt tyckte hon.
Det som däremot blev läbbigt var när högtalarna sprakade rätt rejält. Hon lugnade sig snabbt, MEN, så sprakade det till igen och piloten höll på att skita ner sig och skrek till……… (alltså.. vad är det med mig?? jag är egentligen inte rätt för högtalarsprak, jag är rätt rejält miljötränad!! ) Klart det blev läskigt som tusan när matte också sa att det var farligt!!Headsetet som det pratades i togs bort så jag lugnade mig *host*
Men där var det en häst som blev riktigt trött mellan öronen, så jag satt av efter en liten stund och de andra körde vidare med clinicen. Danesa fick stå kvar i ridhuset, äta godis och bli kliad och klappad på, det går alltid hem. Jag ville att hon skulle känna sig lugn och ”hemma” i miljön. Hon var väldigt nöjd med det och struntade i det som hände runt omkring. Lite stora ögon när publiken applåderade bara.
Sen behövde hon sova en stund i boxen innan vi åkte hem. För trött för att ens intressera sig för en morot, DÅ är en matfixerad häst trött..
Nu har hon några mycket välförtjänta semesterdagar för att få smälta alla nya upplevelser i lugn och ro. Men det allra, allra bästa är att jag kände att jag åkte hem med en häst som självförtroendet växt några snäpp på! Hemma i hagen rubbar inget henne, men det är annat på bortaplan. Lite mer träning så blir hon nog lika självsäker borta som hemma.
Danesa och Denjo jobbar på. Nu när jag har semester är det hårdkörning som gäller. Och de ger mig ett stort leende på läpparna när jag rider, bägge två! Även om det inkluderat två stycken lagom trotsiga 6-åringar som ansåg sig ha full koll och ”kan själv” på raken..
Danesa utvecklas stadigt framåt. Nu ligger mycket fokus på att få upp hennes kondition, så det är mycket uteritter med långa trav och galoppsträckor som gäller. Hon fick även skor i igår, eftersom hon slitit ner sina hovar rejält på gruset och började ömma lite. Hon var mycket nöjd, uppförde sig exemplariskt under skoningen och klev på med ett helt annat självförtroende när jag red ut henne efter det.
Det jobb vi gjort märks på henne, hon orkar mer och mer utan att bli flåsig. Hon får jobba lite på banan också och även där märks det positiv skillnad på styrka och kondition. Och arbetsvilja lider hon verkligen ingen brist på! Ska bli lite WE hinder och hoppning på schemat också.
Denjo är jag så otroligt lycklig över att vara på gång med igen. Han går stadigt upp i vikt och musklar på sig och är så otroligt mycket gladare och trevligare nu när han får jobba igen. Han har varit/är inne i en ordentlig ”6-årshingst som är ballast i UNIVERSUM” period, fått hålla honom mycket kort, men han har också gått fram mycket i ridningen.
Idag hade jag premiär med att rida på kandar, har hittat en modell han trivs med. Han har en väldigt känslig mun och det har tagit tid att hitta vilket tränsbett han vill ha, så kandarstången har jag fått tänka över noga. Har hittat en med korta skänklar och lite böjt munstycke, åt Sprengers Bemelmanstångs hållet, som han gillar. Kommer investera i en Sprengerstång till honom under hösten, när jag känner mig säker på att det är den modellen han vill ha i munnen.
Styrkan kommer mer för varje dag nästan. Och han måste verkligen ha krav på sig och hållas sysselsatt under ridpassen. Blir det för mycket transportsträckor hittar han på massa egna saker att göra (typ hoppa iväg på bakbenen mot något mer spännande) och tappar all fokus på jobbet. Ju större krav jag ställt på honom senaste dagarna ju bättre har han fokuserat och svarat upp mot mina hjälper. Han är helt sanslöst rolig att rida, begåvad och det finns ingen gräns för vad han känns kapabel för, men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att jag begär tillräckligt för att hålla honom sysselsatt och fokuserad, men inte så mycket att det blir för mycket för honom. Helt ärligt kan jag inte säga var gränsen går just nu, men jag har känt att jag kunnat begära mer av honom sista ridpassen, men ändå haft hans fokus. Får köra på det.
Även han ska få hoppa och gå WE framöver. Han behöver komma ut i skogen med, men han är inte så jäkla rolig att rida ut ensam på eftersom han mest vill dra hem då. Hoppas kunna få lite sällskap framöver.
Danesa är fantastisk. Jag kan ha nämnt det tidigare, men jag hoppas få fortsätta tjata om det fler gånger. Ambitiös, villig och så härlig attityd att jag är alldeles salig!
Efter min viloperiod, som ju blev viloperiod för hästarna med av naturliga skäl, har hon kommit igång. Jobbade på lina lite först och sen fortsatte ridningen. Som alltid med unghästar så har hon smält det vi gjort tidigare medan hon vilat och kommit ut på andra sidan några snäpp mognare och bättre.
Nu har det torkat upp efter tjällossningen och banan är fin igen så vi har introducerat galopp med mig på ryggen. Nemas problemas så klart! Dag två blev hon förbannad för att jag var övertydlig och petade på henne med spöet i fattningen. Matte fick be om ursäkt och göra om och göra rätt 😉
Travbommar har vi kört en del, nån cavaletti på lina och idag testade vi att ta oss över ett litet kryss. Film finns nedan 🙂
I morgon står löshoppning på schemat, ska bli kul att se hur hon reagerar på det.
Jag har en längre video från ridpasset med, men det tar tid att ladda upp, får återkomma till det.
Hon är nu riden 10-15 ggr. Idag var det även premiär för att ha en annan häst på banan samtidigt och att den gick sin väg. Folk och barn runt omkring som distraherade ibland, men jag måste säga att hon är lätt att få tillbaka fokus på utan några direkta åthävor.
Det blev många välförtjänta morötter i stallet sedan!
Maken till positiv och villig häst får man leta efter. Inte för att någon av mina andra har varit ovillig eller konstrat vid inridning, men Danesa ligger nog faktiskt i en klass för sig. Så redo och så villig, så där som när man plockar ett perfekt moget äpple som ramlar ner i handen.
Hon har ju fått göra lite innan hon kom till mig, så jag har bara behövt bygga vidare på det. Ögonen lyser när utrustningen kommer fram och hon får brått ut till banan. Har jobbat på lina, tömkört på banan och i skogen, ridit mde någon som håller i linan och nu i veckan körde jag första gången utan lina. Gången innan visade hon tydligt att hon blev irriterad på longerlinan efter att jag satt upp, så jag tänkte det var dags. Och det var det! Damen var mycket tillfreds med det!
Idag var Christian med ut i stallet och tog med hunden på promenad, så jag och Danesa passade på med en skogsrittspremiär. Lite förvirrat att gå från gården och stannade vid grannens hästar, men någon minut senare stegade hon villigt på framåt. Så fortsatte hon, vi skrittade, gjorde halt och travade lite och på hemvägen testade vi även reaktionerna för älg i buskagen. Hon reagerar men frågar mig om det är farlig och är hela tiden med mig och talbar.
Det är tveklöst det snabbaste jag gått fram med en inridningshäst, men när det känt moget, hon är trygg, med på noterna och VILL så får man avvika från ”mallen”.
I lördags var det jobba hästar för hela slanten. Äntligen!
Fröken Arbetmyra var lycklig, hon har jobbat lite i veckan och var överlycklig. Så där så hon inte skulle gå från ridbanan, nu när hon äntligen var där igen! Massor med spring i benen.
I lördags blev det uppsittningspremiär också, hade hjälp av Josefin som höll i linan.
Danesa har haft ryttare på ryggen i höstas en gång, utan att tycka det var konstigt, men för oss två var det första gången. Gjorde som jag brukar och hoppade upp och ner, viftade, petade rumpa osv, men inget hon brydde sig om. Hallå, hon fick ju godis! Så jag tog och snabbade på det hela pch skrittade lite uppsuttet med. Testade start och stopp några gånger och gav massa beröm (så klart!). Nöjd häst och lycklig matte 🙂
Hon känns så stabil och med på noterna vad gäller jobb och ryttare. Lite löjligt kanske, men det känns som hon gått och väntat på detta. Hon är superpositiv till allt och gör verkligen vad hon kan för att få beröm och vara Duktig Häst. Saker och ting klickar på plats fort för henne och hon är angelägen om att få visa att hon Kan nästa ridpass. Så underbar 🙂
Danesa har hunnit landa och hitta hovarna ordentligt nu. Jag kan väl inte på något vis försöka påstå att hon varit orolig efter flytten, nya människor, hästar och rutiner, men ändå. Hon gjorde stora ögon 20 sek efter att hon klev av transporten vid mitt stall, efter det klev hon självsäkert in och tittade på hästarna, gick in i sin box och började leta mat. Som hon så klart fick omgående, sen var hon jättenöjd och helt cool.
Hon har fortsatt på den linjen, väldigt stabil, men det märks i hur hon vågar stå på sig i hagen mot de andra hästarna, skaffat sig en bästis och nu testat att se vad som händer om man inte gör precis som man ska. Typ inte stannar när jag stannar, eller försöker gå sin väg när man är lös på gången. Vänliga tillsägelser räcker, det är liksom bara en koll. Jag råkade köra samma kroppsspråk som till hingstarna vid ett tillfälle, stackars Danesa blev alldeles förskräckt! Det räcker med att säga det tyst och milt.
På den här tiden har det hänt mycket i hennes liv. Utöver det uppenbart nya så har jag börjat jobba med henne, med lite uppehåll för hon blev snuvig när kvarkan kom till stallet.
Hon är inte helt grön, hon har longerats, tömkörts bettlöst och haft ryttare på ryggen. Men hon behöver bygga upp kondition, ridhäststyrka och balans så vi gör inridning som vanligt sas, med undantag för att vissa saker går lätt och fort. Och hon ÄLSKAR att få jobba! Så otroligt positiv, enormt lättlärd och vill visa att hon kan och vet vad jag vill när jag introducerat något nytt. Allt som hon får beröm för vill hon göra mer och bättre. Kan man begära mer? Nä.
Största faran med så villiga, ambitiösa och lättlärda hästar är att gå för fort fram. Jag får verkligen stå och titta över min egen axel och påminna mig om att det fortfarande handlar om att fysiskt bygga upp henne och att inte gå för fort fram. Sätta upp mentala checkpoints innan vi går vidare.
Så här långt har vi longerat, jag har bett om saker som var nya för henne. Hon hade lite jobbigt med galoppen på volten, men det har snabbt blivit mycket bättre. Hon behöver bli lite mer balanserad i galopp på volt innan jag anser henne redo att ridas, så vi ska fortsätta jobba från marken lite till. Hon har fått jobba över bommar, pratat hjälp i skänkelläget, kontakt med handen via linan, hon får jobba med bett i munnen och har introducerat lite tygelhjälper i bettet idag. Hon har vargtänder som ska bort (som inte går just nu pga kvarka-skiten) så vi tar det försiktigt med bettet, men hon har accepterat det fint. Först ville hon ha det väldigt högt upp, men efter en vecka visade hon rätt tydligt när jag tränsade att hon ändrat sig och jag fick sätta ner det ett snäpp. Nu är hon mycket nöjd med det där och nu sitter det rätt ”normalt” i munnen. Hon jobbar med sadel eller longergjord och nu i veckan ska vi introducera kavaletti och jag ska börja tömköra henne. Tänkte tömköra med det bettlösa som hon är van vid, men med bett i munnen. Så tänkte jag vi ska tömköra ut i skogen lite med, kanske till helgen.
Hon blev klipp i veckan med, det var lite läbbigt, men gick lätt att få med på det hela efter att hon fått titta och tänka lite.
Kort och gott, Åsa är kär som en 10 årig ridskoleunge :d
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.