Lågvatten ett tag igen

Hästarna har fått lite mer vila än planerat ett tag. Först blev jag sjuk och de fick vila pga det, jobbade några dagar så var det dags igen efter att jag blev biten av en skräckslagen kattunge i fingret och fick en rejäl infektion. REgnet har öst ner varenda kväll dessutom, så motivationen har inte varit på topp direkt. De behöver ju komma igång några dagar efter även en kortare vila och det tar emot.

Men nu börjar jag känna suget rejält igen. Jag kanske behövde lite vila själv! Nu har jag bestämt att röja klädkamrarna hemma den här helgen så det har prio, men hästarna ska få sina igångsättningspass iaf. Sen så!

Har en träning för Julio i november med Lapp Glans (gud vad jag önskar att jag kunde ta med bägge grabbarna!) och så har jag fokus på Denjo med att han ska komma hemifrån och bli tävlingsredo. Tanken är att komma ut på några LA:1 i år. Lämpligt nog ska det vara lite klubbtävlingar på Ölmstad som jag ska anmäla honom till och en P&R i Ulricehamn med, tar en 30 min att köra dit. Blir perfekt nivå, inte riktig tävling utan träning. Programmet innehåller två saker han har lite jobbigt med, halt ur galopp och en ryggning, men inte värre än att vi bör kunna fixa en femma på de två sakerna. I övrigt innehåller det tillräckligt med saker för att hålla honom sysselsatt och uppmärksam på en lagom nivå. Blir det för enkelt hittar han på massa egna infall och blir inte för jobbigt heller. Ridnivån är inget problem, utan det är allt runt omkring han behöver få vänja sig vid.
Ett hinder för mig är framridningen, jag är nervös, för att inte säga rädd, för framridningar på lätt nivå. Särskilt med en unghingst som inte är van att vara ute. Nervösa ryttare som är uppe i sitt eget och inte har koll på omgivningen. Men nu är planen att rida fram hemma och bara rida lite kort innan starten på tävlingsplatsen, så jag kan komma runt den biten tills vi varit ute några gånger och han får lite vana och rutin.

Danesa får fortsätta jobba på hemma. Verkar fortsatt dräktig så jag vill inte stressa henne eller utsätta för smittrisker i onödan. Hon är stabil och otroligt trevlig att rida så vi jobbar vidare med grundridningen.

 

Nu mot röjning och återvinningen..

Österriketävlingen – eller konsten att vara nöjd med att komma sist ;)

Förra helgen var jag och Lapp Glans utanför Wien och tävlade we. Det var många turer och funderingar och ressällskap som fick förhinder, så det hela resulterade i att jag åkte ensam ner.  Fick fundera några varv innan jag gav mig av, men jag hade En Plan och det hela gick mycket smidigare än förväntat.

Tävlingen var verkligen OTROLIGT välorganiserad, 10 poäng av 10 möjliga! Bra och tydlig info, välorganiserat på plats och mycket smidigt. Trevliga välkomstpåsar på varje box med lite människo och hästgodis och välkomnande atmosfär. Jag känner mig alltid lite bortkommen så där när man är ensam bland massa folk man inte riktigt känner, men det ändrade sig snabbt. Massa trevliga, glada WE människor!

VArmt var det, 30-35 grader samtliga dagar. När jag åkte var det 5 grader hemma.. Lapp Glans var nyklippt för att fixa det, men jag hade nog jobbigast i värmen. Kavaj på samtliga dagar, utom speeden som kan ridas i väst.

Dressyren kändes bra till att börja med. Nu var det dock NÅGON som hade glömt påsen med borstar och framförallt flugsprayen hemma. Mr Nyklippt hade problem med flugorna och mitt i travskänkelvikningen skulle han nita för att bli av med en otäck insekt. Jag stoppade honom och red vidare, men strax efter slog han på tvärnit och högg efter det eländiga flygfäet.. Kostade en del fina poäng.. Lägg till ett stopp före ena piruetten då han ville förekomma mig så landade vi på 58,5 % . Jag behöver också få till mer tryck och framåt inne på banan, mer om det senare.

Tekniken började kaosartat. De vattnade med gigantiska sprinklers, som man kopplar brandslangar till. De låter och det var nytt för Lapp Glans. De var igång vid framridningen och när de pös fick Lapp Glans panik. Han blir mycket sällan rädd, men nu blev han det rejält. De stängdes av och jag fick hjälp att få honom mot banan igen, vilket han inte var jätteövertygad om att det var en bra ide. Men, han kom tillbaka och vi kunde rida in på banan och rida tekniken. Bara det tycker jag var otroligt bra av honom!
Några missar blev det, som kostade poäng, inklusive att ena manflätan gick upp under kalabaliken innan (gummisnoddarna låg så fint i påsen med borstarna, ni vet….) vilket också kostade typ 5 poäng på helhetsintrycket. 59,5 % totalt. Jag kände mest att det var en enorm seger att få honom från paniken till att jobba så bra och avslappnat inne på tävlingsbanan inom några minuter.
Även här behöver vi få till mer tryck och energi i ridningen för att få bättre resultat.

Speeden var nog bland de bättre jag gjort, trots en missad ring pga att jag blev överdrivet försiktig när jag skulle ta den.. Allt för att inte missa…. Men i den här konkurrensen räcker inte det långt, så vi hamnade långt ner ändå.

Totalt hamnade vi sist, 14 av 14. Men jag är glad ändå, för jag har fått så mycket pepp och inspiration med mig hem! (och tröstar mig lite med att jag var bara sist i dressyren i af 😉 )Och alla ryttare där red kanonbra, ingen hade några större missar och ingen blev utesluten i något moment. Så nu är jag grymt träningssugen, för vi kan bättre än det här! Men jag har fått ytterligare ett kvitto på att Lapp Glans gillar att åka iväg långt och tävla, vi har fått mer rutin på det och lärt oss mer. Och haft FÖRBASKAT roligt på kuppen!

Resultatlistorna finns här om man är nyfiken http://www.working-equitation.at/home/index.php/downloads/ergebnisse