Varför pratas det mest om en liten del av hästens träning?

Om ridning finns det mycket att läsa och det skrivs spaltmetrar om det. Om det som sker inne på ridbanan eller ridhuset. Mestadels om det som sker uppsuttet, och lite om tömkörning och ännu mindre om longering (som många tror handlar om att hästen ska springa runt, runt i ett snöre, men det får bli ett eget inlägg).
Men det som händer från det att du går ut för att hämta hästen i hagen, när du binder upp den, leder den till och från ridbanan, hanteringen och alla oväntade situationer pratas det väldigt lite om. Det är ändå en stor del av hästhanteringen och lägger grunden till hur hästen är på ridbanan, dess förtroende för människan, hur det kommer gå att lasta, hur hästen kommer reagera i oväntade situationer. Och inte minst hur det kommer funka hos veterinären, hovslagaren mm..
Väldigt ofta vill folk köpa en häst som är en klippa i allt ovan, men de kan tänka sig att utbilda hästen i ridningen. Men hanteringen ska bara finnas där och fungera, för annars blir det jobbigt och inte minst farligt. Har man inte missat något väldigt viktigt då?

Allt vi gör påverkar hur hästen ser på oss, hur den interagerar med oss och omgivningen. Det är i det lilla, i den dagliga hanteringen som vi lägger grunden till ALLT. Så varför pratas det så lite om det? När det pratas säker häst är det ofta ytter saker som hjälm, stålhättor etc, det där man är glad att ha när det visar sig att det dagliga arbetet med hästen fallerar och något går åt helvete. Men det pratas inte om det allra viktigaste delen, nämligen relationen till hästen och alla små men ack så viktiga detaljer som avgör om situationen går åt helvete eller bara resulterar i en häst som hoppar bredvid dig och sen vänder sig om och fråga dig om hur den ska hantera situationen.

Allt börjar med att lära sig förstå hästens kommunikation. Vad säger den, hur känner den sig, vad är den på väg att göra. Hästar är flockdjur och pratar rätt mycket hela tiden, bara man är uppmärksam.
Min erfarenhet är att många bara kan läsa när hästarna pratar med väldigt stora bokstäver. I en potentiellt farlig situation kommer hästen inte ha tid med att teckentolka för en trög tvåbening om den tror att det är risk för liv och lem. Jag har också sett personer som jobbar med hästar totalt ignorera upprepade frågor från en häst, varpå hästen helt logiskt ryckt på axlarna och gått sin väg för att göra det som den frågade om den fick göra, varpå människan börjar skrika och gapa och kalla hästen dum och ohanterlig.

Många hästar accepterar detta, de har lärt sig att människor är tröga varelser. Antingen kör de sin egen grej, pratar med STORA BOKSTÄVER och blir talade till med STORA BOKSTÄVER och det funkar. De har lärt sig först mer människospråk och klarar det rätt bra, för de är samarbetsvilliga och stabila. Andra, känsligare hästar stänger av, blir rädda, osäkra. Andra ser det som fritt fram att köra över idioten i snöret. Och ju mer energi hästen har, ju mer vilja och jävlaranamma ju farligare kan det bli med en döv, stum och ganska blind människa i snöret.

Att lära sig läsa häst är inte så svårt. Vi använder mycket samma signaler i kroppsspråket, men vi måste bli medvetna om det. Ta oss tid att stanna, titta hur hästarna interagerar med varandra. Fundera över vad vi ser och bli medvetna om det. Kan man märka den första spänningen hos en häst som kommer bli rädd och möjligen dra iväg i full kareta har man tid att avleda, man har tid att svara att det är ok. Man får tid att få färre farliga situationer.
Och bäst av allt, en helt ny dimension i hästsamvaron öppnar sig.

Och allt börjar när du hämtar hästen i hagen. DÄR börjar dagens träningspass eller tävlingsdag. Förstår du vad din häst säger?

Lämna ett svar