Kategoriarkiv: Hingsthållning

Alla grabbar i samma hage igen och denjos händelserika år

Som alla som känner mig vet så är jag inte något fan av att han hästar ensamma. Trots det har Denjo fått gå ensam sen förra sommaren då han ansåg att hans 3 årige hingstkompis hade blivit vuxen, klippt sig och kunde skaffa jobb och flytta hemifrån.
Kort och gott, 3 åringen började bete sig som hingst, det var sen vår med brunstiga ston och Denjo ansåg att det var dags för honom att flytta. Det är inget konstigt, utan ett rätt naturligt steg i utvecklingen. Det brukar vara övergående också och normalt sett kan de gå ihop igen efter en tid när hormonerna lagt sig lite.
Nu blev det inte så den här gången, eftersom 3 åringen på riktigt flyttade hemifrån och skaffade ett jobb, dvs han åkte på inridning och såldes (här kan jag flika in att han inte var min utan inackorderad hos mig).

Denjo gjorde dessutom illa ryggen förra året, antagligen när han bad 3 åringen flytta, så han fick ta det lugnt över sommaren och göra rehab-jobb under hösten. Innan det blev tydligt testade jag att släppa ihop honom med de andra grabbarna, men det var tydligt att han inte ALLS var nöjd med det, för han ville få bestämma. Och med farbror Lapp Glans i hagen får han inte bestämma, så han fick gå själv. Av de anledningarna ville jag inte testa att släppa ihop honom med Lapp Glans och Kalle senare på sommaren heller, då det blir mycket röj första tiden och jag var livrädd att han skulle göra illa ryggen igen.

Det hände ännu mer i Denjos liv förra våren, för han fick en dejt för första gången med. Han fick umgås lite intimt med Fe de Futuro och det resulterade i ett fantastiskt vackert stoföl nu i våras.
Denjo har alltid varit väldigt mycket hingst, det är liksom ingen som missar den detaljen. VÄLDIGT macho och med en hel del hävdelsebehov. Men efter att han fått betäcka taggade han ner den sidan rejält och även om han fortfarande är HINGST så har han inte alls samma hävdelsebehov. Kul att se dem utvecklas 🙂

Så nu i våras när han fick gå ut i stora hagen igen, bredvid LG och Kalle visade han tydligt att han ville gå med dem. Så där så han ålade sig genom ena dubbelstaketet in mot andra hagen för att få munhuggas med LG. Så jag släppte ihop dem och tänkte att jag ser hur det går. Som alltid blir det mycket pip, skrik och bajshögsposerande och gränser måste sättas och regler göras upp. Mycket lek med och lite småblessyrer i form av saknade pälstussar. Fullt normalt med vuxna hingstar, de leker rätt hårdhänt och så här i början så testar de sig mot varandra med, även om det inte på något vis är slagsmål. Kroppsspråken hos dem visar det tydlige och de gör pauser där de försäkrar varandra om vänliga avsikter, hänger ut tungorna, slänger med huvudet och tar några tuggor gräs.

Ett par veckor senare har det lagt sig och de står och munhuggs och jabbar emellanåt, det ska skrikas och bajshögsposeras vid utsläpp och det finns inga tvivel i universum att LG är den obestridlige KUNGEN av hagen. och Denjo är helt nöjd med det i år. Otroligt skönt! Pälstussarna får vara kvar med 😉 Alla hästar är glada och harmoniska. Och då är jag glad jag med 🙂 Så här års går de ute dygnet runt, men särskilt hingstarna uppskattar mycket att få komma in några timmar på box varje dag och dels stödfodras, men också vila. De äter sitt kraftfoder, sen ligger bägge som plattfiskar i boxarna och snarkar. Häromdagen låg LG och sprattlade och pratade i sömnen i boxen och matte dog sötdöden lite.
När de sovit, ätit och jobbat är de otåliga att få komma ut igen. Känns som vi har en bra balans nu. Även Denjo, som inte alls är någon campinghäst och visar tydligt missnöje när de börjar med uteliggarlivet på vårarna, vill ut igen.

Ridningen då?
Jo, efter att ha jobbat honom från marken under hela hösten med fokus på lång hals och lång överlinje, över bommar och noga att han inte rör sig för stort och för mycket så har det hänt helt otroligt mycket. Konstaterade i december att även han växt ur sadeln. Nu hade Danesa gjort samma sak, så jag hade köpt en vidare sadel till henne och den visade sig ligga väldigt bra även på Denjo, då de har väldigt lika ryggprofil. Han är inte riktigt lika bred som hon är, men med en korrpadd under blev det bra. Det sagt så kan jag säga att den ser för vid ut på gången och känns för vid för honom när jag skrittar fram, men så fort jag tar tyglarna är den inte det längre. Han breddar sig uppenbarligen mycket när ryggen kommer upp.
Efter att jag behövt en lång vintervila har hästarna kommit igång igen under våren och Denjo har utvecklas långt över min förväntan! JAg har fått så otroligt mycket utbetalt av allt grundjobb jag fokuserat på under hösten att han garanterat inte hade utvecklats mer om vi hade jobbat på som vanligt. Och det bevisar verkligen hur viktigt grundjobbet är, ju bättre bas, ju lättare är det att få till alla krusidullerna sen. Så idag jobbar han i en trevlig och mycket utvecklingsbar piaff, börjat jobba passage, galopppiruetter och så bytena då. Med just bytena behöver jag jobba en del för att de ska bli bra. Denjo ÄLSKAR att byta, han är så ball då om ni frågar honom. Det gör att han gärna kastar sig in i dem när han märker att jag är på väg att be om ett, vilket ger att han oftast blir ett halvt steg efter bak. Men det är ett positivt problem och fokus är att han måste vänta på mig och att han honom lite starkare för att det ska vara lättare för honom. Han har en stor galopp med mycket luft i och det kräver mer styrka för att få riktigt bra byten.

Och jag sitter i någon sorts glädjerus när jag rider honom, Jag får bokstavligen GÅSHUD av att rida honom när han går bra. OCh det är faktiskt de flesta dagar!
Så nu ska jag njuta av att rida honom hemma. Jag ska fokusera på att få ut Danesa på tävlingar och få henne att blir trygg på tävlingsbanorna. Sen ska Denjo få komma ut igen. Inser mina begränsningar med tid och ork så det får bli en häst i taget. Dagens I-landsproblem!

Hästvänlig hingsthållning – Del 1

Nu så hoppas jag ha mer tid att skriva, så här kommer del 1. I den här delen tänkte jag ta upp lite grundläggande saker kring stall och hagmiljö och hur jag resonerar kring det och varför. Jag utgår från praktiska erfarenheter, men eftersom jag är rätt nördig läser jag mycket forskning och kommer referera till det i den mån jag kommer ihåg var jag läst det och hinner leta upp referensen. Så grundnivån framöver är mina och andras erfarenheter av att hålla hingstar i olika miljöer och olika konstellationer. Jag utgår från vuxna, könsmogna hingstar med fullt utvecklat hingstbeteende och karaktär i det jag skriver, tänker jag på unghingstar (upp till 3-4 år) skriver jag det.
Jag vill också påpeka att detta inte ska ses som en manual och inte heller en uppmaning till att ”alla ska hålla hingstar”, utan en samling erfarenheter. Att jag valt att skriva ganska mycket om det är för att jag ofta får frågor från andra hingstägare och även icke-hingstägare som har funderingar kring hingsthållning och hantering. Det finns otroligt mycket okunskap och fördomar där ute som fortsätts spridas av okunniga människor som någon sorts ”sanning” så detta är en motvikt mot detta.

Hingstar är hästar. 100% hästar, precis så som de är födda och naturen avsåg dem att vara. Det kan vara bra att slå fast det, eftersom det i vår del av världen inte är det normala att de fortsätter vara hingstar. Med andra ord har hingstar precis samma sociala behov som andra hästar och fungerar som andra hästar med, även om vissa beteenden är starkare och de visar beteenden som de flesta är ovana vid eftersom valacker är normen och det är beteenden som ston (oftast) inte heller visar.

Stallmiljön

Ibland hör man talas om ”hingstboxar”. Jag vill gärna döda det uttrycket, för det finns inget sådant. Särskilt som begreppet hingstbox vanligen innebär någon form av bunker med hela väggar och ingen eller minimal fysisk kontakt med andra hästar.
Hästar mår bra av att ha fysisk och social kontakt med andra hästar, oavsett kön. Ska jag generalisera så skulle jag säga att hingstar gärna har mer fysisk social kontakt med sina boxgrannar än ston och valacker eftersom hingstarna gärna leker och håller på och fipplar med varandra än de andra. De kan låta en del när de står och håller på och fipplar, men det är inget farligt eller konstigt, utan helt normalt och oaggressivt beteende. Tänk två unga killar som håller på och jamsar med varandra.
Jag har två hingstar som gärna vill brottas inne i stallet med, inte för att de är ovänner utan för att det är normalt ungkarlsbeteende hos hästar. Det kräver rejäla mellanväggar och för att få det lugnare i stallet har jag inte dem två bredvid varandra, de kan leka ute. Grunden i beteendet är inte farligt, men det blir stökigt inne och jag tycker skaderisken är för stor för att låta dem hållas.

Socialt kompetenta hingstar är säkrare hästar

Hingstar som hålls isolerade brukar bli stökigare och mer svårhanterade i min erfarenhet. Varför? Jo, eftersom de blir frustrerade och får ett uppdämt socialt behov. Det ger också mycket större och potentiellt farligare reaktioner när de väl får fysisk kontakt med andra hästar. Har de hållits isolerade länge kan de ha tappat mycket hästspråk och det kan bli riktigt farligt för alla inblandade. Att låta hingstar få utlopp för sina sociala behov är inte bara bra för hästen, det är faktiskt en säkerhetsaspekt med. En häst med mycket sociala kontakter kan prata häst, det finns inte ett uppdämt behov av alla möjliga känslor och det ger lugnare reaktioner när de träffar nya hästar. Kommer den socialt kompetente hingsten lös bland främmande hästar är det mycket mindre risk för skador på folk och fä. Det blir helt enkelt inte en lika stressande situation för hingsten. Finns tillräckligt mycket som kan gå fel ändå.

Så, vanliga boxar med vanliga galler är grundnivån. En del går jättebra att ha utan galler mellan, andra kanske mår bäst med hel vägg om de försvarar maten etc, men det är utifrån hur de är som INDIVIDER, inte pga att de har kulorna kvar. Stor skillnad!

Ston och hingstar i samma stall?

Ja, det funkar bra, man får tänka efter lite på placeringen av hästarna bara. Och tänka efter lite i vilken ordning man släpper in och ut för att få en lugn miljö i stallet. Ibland får jag frågan om det går att ställa ett sto och en hingst i boxarna bredvid varandra (utan hel vägg) eftersom det går att ha dem i samma stall. Men så långt är dumt att gå, det är rätt taskigt mot alla inblandade. Särskilt om stoet inte är dräktigt och inte är tänkt att bli det. Dräktiga ston är det lättare med, de är inte intresserade av hingsten än på ett tag och en vettig hingst fattar det. Jag rekommenderar det inte ändå, annat än i nödfall.

Separata hingsts och sto-stall finns på en del ställen. Det har jag bra erfarenheter av, även om inte alla har den praktiska möjligheten till det. De brukar se det som att de är i ungkarlsflock och det blir bra kompisrelationer. Testosteronnivåerna brukar sjunka något (jag återkommer till det i senare inlägg, hur de hålls påverkar testosteronnivåerna och det påverkar beteendet) än om de står blandat. Kan påverka fertiliteten kan vara bra att komma ihåg, särskilt om man har en hingst med längre spermatal. Vill man fördjupa sig i det så får man googla, finns en hel del att läsa.

Ha hingstar med andra hästar i hagen

Endeño 8 år och Bambi 3 år. Dagen efter bilden togs fick vi dela på dem då vårkänslorna kom för Endeño och han bestämde att han vill leta ston ensam

Hästar är flockdjur och föredrar att gå med andra hästar, så även hingstar generellt. Så jag anser exakt samma sak om begreppet ”hingsthage” som jag anser om ”hingstbox”, det är uttryck som borde dödas, och som vanligen betyder isolering från andra hästar.

Så vad krävs för en hage där det ska gå en eller flera hingstar?
Bra staket, givetvis. Bättre än för ”vanliga” hästar? Inte i mitt tycke, eftersom ALLA hästar bör gå bakom bra staket av säkerhetsskäl! Bra stolpar, genomtänkt material som underhålls, el som fungerar överallt. Inte så lågt att det inbjuder till hopp och tillräckligt många trådar för att små/unga hästar inte ska gå igenom eller krypa under. Inte kärnfysik direkt (även om man tyvärr ofta ser riktigt risiga och undermåliga staket på många ställen!)

Det jag framförallt skulle säga skiljer är att jag vill ha mer utrymme i en hage med hingstar än med valacker/ston. Dels för att de leker, springer och brottas mer vilket kräver utrymme, men också för de tillfällen det kan hetta till, när det händer något utöver det vanliga. Då behövs det utrymme för dem att kunna springa undan. Det kan vara att ett snyggt sto (dvs typ 100% av alla ston enligt en hingst på våren) går förbi hagen, eller något annat. Det behövs tillräckligt med plats. Det behövs plats för det även med ston/valacker för att minimera skaderisken, men min erfarenhet säger mig att det behövs lite mer till hingstar, särskilt om man har flera hingstar ihop.

Har man inte utrymme, som är fallet på många större anläggningar tex, kan det alltså vara bättre att ha dem ensamma i en hage, men inte isolerat. Hagkompisar intill är det näst bästa (kanske killen de kan fnula med genom gallret inne) och de har sociala kontakter över staketen med. Oavsett kön.

Sammansättningen och hur många individer man har ihop kan bli känsligare med hingstar. Min och andras erfarenhet är att det är lite mer individuell skillnad om de funkar med en eller flera andra hästar. Enkelt uttryckt, vissa hingstar funkar bra ihop med EN kompis, men det funkar inte med fler än så. Andra är supersociala och tycker ju fler, ju bättre. Här är det definitivt skillnad att ha hingst än valack (även om det kan finnas hos valacker med, om än svagare). Man måste med andra ord individanpassa! Jag har en av varje just nu hemma.

Något annat som spelar in är årstiden och om de betäcker eller inte. Här finns inte heller någon absolut sanning för vad som fungerar. Min Lapp Glans som exempel är supersocial och funkar utmärkt att gå med andra året om, även när han betäcker. Speciellt om han går ihop med en valack som nu. Han kan betäcka ett sto och sedan gå raka vägen ut i hagen och ställa sig sida vid sida med sin valackkompis och äta hö.
Andra är det inte lika fridsamt med. Där kan man behöva separera dem på våren när vårkänslorna kickar in. De vill spana på ston ensamma, utan konkurrens. Min spanjor är sådan, från ungefär början på mars och fram till juli ca får han gå ensam, det är så han vill ha det.
Åldern spelar in, likaså personkemin mellan individerna spelar också in på om de kan/vill gå med andra på våren. Det är inget konstigt, man får lära känna individen och utgå från det. Allt jag beskriver är naturliga beteenden för hingstar, de lever mer i ungkarlsflockar än de är haremshingstar och de är olika benägna att leta och slåss för ett harem i olika åldrar. Jag rekommenderar alla att läsa på om hästars naturliga flockbeteenden och att studera hästar i flock för att lära sig mer. Det finns alltid mer att lära.

Det finns hur mycket som helst att skriva. Är det något som du undrar över eller vill att jag ska gå djupare in på så hör gärna av dig så går det att ordna.

Nästa del tänkte jag ta upp hantering av hingstar från marken i olika situationer.