Alla grabbar i samma hage igen och denjos händelserika år

Som alla som känner mig vet så är jag inte något fan av att han hästar ensamma. Trots det har Denjo fått gå ensam sen förra sommaren då han ansåg att hans 3 årige hingstkompis hade blivit vuxen, klippt sig och kunde skaffa jobb och flytta hemifrån.
Kort och gott, 3 åringen började bete sig som hingst, det var sen vår med brunstiga ston och Denjo ansåg att det var dags för honom att flytta. Det är inget konstigt, utan ett rätt naturligt steg i utvecklingen. Det brukar vara övergående också och normalt sett kan de gå ihop igen efter en tid när hormonerna lagt sig lite.
Nu blev det inte så den här gången, eftersom 3 åringen på riktigt flyttade hemifrån och skaffade ett jobb, dvs han åkte på inridning och såldes (här kan jag flika in att han inte var min utan inackorderad hos mig).

Denjo gjorde dessutom illa ryggen förra året, antagligen när han bad 3 åringen flytta, så han fick ta det lugnt över sommaren och göra rehab-jobb under hösten. Innan det blev tydligt testade jag att släppa ihop honom med de andra grabbarna, men det var tydligt att han inte ALLS var nöjd med det, för han ville få bestämma. Och med farbror Lapp Glans i hagen får han inte bestämma, så han fick gå själv. Av de anledningarna ville jag inte testa att släppa ihop honom med Lapp Glans och Kalle senare på sommaren heller, då det blir mycket röj första tiden och jag var livrädd att han skulle göra illa ryggen igen.

Det hände ännu mer i Denjos liv förra våren, för han fick en dejt för första gången med. Han fick umgås lite intimt med Fe de Futuro och det resulterade i ett fantastiskt vackert stoföl nu i våras.
Denjo har alltid varit väldigt mycket hingst, det är liksom ingen som missar den detaljen. VÄLDIGT macho och med en hel del hävdelsebehov. Men efter att han fått betäcka taggade han ner den sidan rejält och även om han fortfarande är HINGST så har han inte alls samma hävdelsebehov. Kul att se dem utvecklas 🙂

Så nu i våras när han fick gå ut i stora hagen igen, bredvid LG och Kalle visade han tydligt att han ville gå med dem. Så där så han ålade sig genom ena dubbelstaketet in mot andra hagen för att få munhuggas med LG. Så jag släppte ihop dem och tänkte att jag ser hur det går. Som alltid blir det mycket pip, skrik och bajshögsposerande och gränser måste sättas och regler göras upp. Mycket lek med och lite småblessyrer i form av saknade pälstussar. Fullt normalt med vuxna hingstar, de leker rätt hårdhänt och så här i början så testar de sig mot varandra med, även om det inte på något vis är slagsmål. Kroppsspråken hos dem visar det tydlige och de gör pauser där de försäkrar varandra om vänliga avsikter, hänger ut tungorna, slänger med huvudet och tar några tuggor gräs.

Ett par veckor senare har det lagt sig och de står och munhuggs och jabbar emellanåt, det ska skrikas och bajshögsposeras vid utsläpp och det finns inga tvivel i universum att LG är den obestridlige KUNGEN av hagen. och Denjo är helt nöjd med det i år. Otroligt skönt! Pälstussarna får vara kvar med 😉 Alla hästar är glada och harmoniska. Och då är jag glad jag med 🙂 Så här års går de ute dygnet runt, men särskilt hingstarna uppskattar mycket att få komma in några timmar på box varje dag och dels stödfodras, men också vila. De äter sitt kraftfoder, sen ligger bägge som plattfiskar i boxarna och snarkar. Häromdagen låg LG och sprattlade och pratade i sömnen i boxen och matte dog sötdöden lite.
När de sovit, ätit och jobbat är de otåliga att få komma ut igen. Känns som vi har en bra balans nu. Även Denjo, som inte alls är någon campinghäst och visar tydligt missnöje när de börjar med uteliggarlivet på vårarna, vill ut igen.

Ridningen då?
Jo, efter att ha jobbat honom från marken under hela hösten med fokus på lång hals och lång överlinje, över bommar och noga att han inte rör sig för stort och för mycket så har det hänt helt otroligt mycket. Konstaterade i december att även han växt ur sadeln. Nu hade Danesa gjort samma sak, så jag hade köpt en vidare sadel till henne och den visade sig ligga väldigt bra även på Denjo, då de har väldigt lika ryggprofil. Han är inte riktigt lika bred som hon är, men med en korrpadd under blev det bra. Det sagt så kan jag säga att den ser för vid ut på gången och känns för vid för honom när jag skrittar fram, men så fort jag tar tyglarna är den inte det längre. Han breddar sig uppenbarligen mycket när ryggen kommer upp.
Efter att jag behövt en lång vintervila har hästarna kommit igång igen under våren och Denjo har utvecklas långt över min förväntan! JAg har fått så otroligt mycket utbetalt av allt grundjobb jag fokuserat på under hösten att han garanterat inte hade utvecklats mer om vi hade jobbat på som vanligt. Och det bevisar verkligen hur viktigt grundjobbet är, ju bättre bas, ju lättare är det att få till alla krusidullerna sen. Så idag jobbar han i en trevlig och mycket utvecklingsbar piaff, börjat jobba passage, galopppiruetter och så bytena då. Med just bytena behöver jag jobba en del för att de ska bli bra. Denjo ÄLSKAR att byta, han är så ball då om ni frågar honom. Det gör att han gärna kastar sig in i dem när han märker att jag är på väg att be om ett, vilket ger att han oftast blir ett halvt steg efter bak. Men det är ett positivt problem och fokus är att han måste vänta på mig och att han honom lite starkare för att det ska vara lättare för honom. Han har en stor galopp med mycket luft i och det kräver mer styrka för att få riktigt bra byten.

Och jag sitter i någon sorts glädjerus när jag rider honom, Jag får bokstavligen GÅSHUD av att rida honom när han går bra. OCh det är faktiskt de flesta dagar!
Så nu ska jag njuta av att rida honom hemma. Jag ska fokusera på att få ut Danesa på tävlingar och få henne att blir trygg på tävlingsbanorna. Sen ska Denjo få komma ut igen. Inser mina begränsningar med tid och ork så det får bli en häst i taget. Dagens I-landsproblem!

Börja blogga igen kanske?

Senaste året har gått i väl högt tempo, så bloggen har legat i träda.

Men nu i år när alla planer tvärnitats och jag börjat hitta fötterna igen efter det så kanske jag skulle börja härja här igen och ogenerat tycka och tänka en massa.

Hade ett utkast liggande om hästvänlig hingsthållning, kanske ska ta tag i det igen.

Kan villigt erkänna att när coronan slog till och allt ställdes in tappade jag styrfarten en hel del. Jag hade ställt in siktet så hårt på att få åka till München och satsa mot EM med Lapp Glans. När det försvann och allt blev osäkert tappade jag verkligen fokus och motivation. DEssutom ställdes träningen med Julio in och då kändes det som jag gav upp. Nu när jag borde träna och fila på alla små detaljer, utnyttja tiden att njuta av mina fantastiska hästar, så vi kan komma tillbaka bättre än någonsin..

Inga krav alltså.. Men..

Nu är det kanske inte så konstigt att jag tappade sugen. Ett 2019 som var extremt kaotiskt och intensivt, smärre väggkänning i somras och när jag blev ledig i julas kunde jag bara vila, allt annat var det tvärstopp för. Så kom 2020 och inget blev som förr..

Så nu har jag tagit det väldigt lugnt. Insett (igen) att jag inte är superkvinnan utan faktiskt en helt vanlig människa. Och sugen och orken börjar komma tillbaka. När lamningen är över ska jag börja träna hästarna ordentligt igen, när orken, energin och tålamodet finns. En tacka kvar som ska lamma, sen har ”alla” tre lammat klart. Även det tar ork, särskilt som jag är nybörjare med får och det är min första lamning.

Så, mina hästar är hur pigga och fräscha som helst. Men är inte jag det så är halva ekipaget borta. Bara gilla läget på det så kommer man igen snabbare. Även hästmänniskor är människor och behöver vila upp sig.

Why so many Swedish PRE breeders are angry – authorities now step in

There’s been a lot of upset and angry feelings among Swedish PRE breeders and owners with how Spain has chosen to handle stud book services for us. Some background can be found in this blog entry, and I will try to recap the last years developments that last week culminated in a request from the Swedish board of agriculture to their Spanish counterpart to review how LG ANCCE PRE are handling stud book services for Swedish breeders and owners (official document enclosed at the end of this entry).

In the aftermath of last years surprise association, formed by a handful of people, unknow to the rest of us and handed the collaboration contract by LG PRE in order to circumvent the democratic process and will of the majority of the old association, a lot of old ”shit” bubbled to the surface. Like stud books services not carried out despite being paid for, requests left unanswered if made by the ”wrong” people etc etc. Most of us (yes, I’m one of the ignored) thought we were alone in being ill treated by the Swedish collaborating people, but as it turned out we weren’t.

Our first step was to write an open letter to LA ANCCE PRE requesting direct access to them for stud book services. AFter all, they are the ones handling the studbook. This letter (in the end signed by 84 people) can be read here.

Several breeders also contacted the Swedish board of agriculture as they are responsible for the control of stud books in Sweden. They have previously been unable to help as their juristiction has only been for stud book associations in Sweden, and LG PRE is in Spain. But in December 2018 a new EU regulation gave them mandate to request that the responsible authorities in other EU countries take steps to ensure probler handling by stud books in their respective countries. Equine passports and registrations are not only a matter for breeders of horses, it is regulated by the EU.

As far as we know this is the first time this new regulation is used. The Swedish board of agriculture have recieved much information and supporting documents of stud book cases gone wrong, or that have not been performed despite payments made, all documents sent and proof of delivery. The Swedish representatives have stopped replying after recieving the documents from one owner. There are several other cases.
On top of this the extra middle hand also slows down the process and increases costs, including paying double VAT on all services (which is against EU rules!). We have had this situation for long enough, Spain has claimed they wouold honor the democratic desicions made by the general assembly of the SWedish associations, but when changes where made they proved not to honor their previously given word.

There’s a lot more to this story, much, much more, but I will stop here. I have written about it in Swedish, let me know if you wish for more information in English.
BElow is the official request sent to the Spanish authority.

Bara föreningstjafs – Jordbruksverket kliver in

Att hästar ska registreras i rätt stambok och ha pass är inte bara en fråga för uppfödaren och ras-entusiaster. Det regleras av EU och det finns regler och förordningar för hur det ska skötas och ses efter av motsvarigheten till Jordbruksverket i respektive EU land.

Tidigare har varje lands jordbruksverk bara kunnat kontrollera hur de stamböcker som finns i det egna landet sköter sig. När det gällt stamböcker i andra länder har de inte kunnat säga något alls. I december 2018 ändrades det när en ny förordning trädde i kraft som ger tex svenska jordbruksverket möjlighet att begära att spanska jordbruksverket kontrollerar hur en stambok i deras land sköter sig. Och detta har nu hänt, som första myndighet i EU har svenska Jordbruksverket i en skrivelse med hänvisning till denna nya förordning begärt att spanska jordbruksverket ser över hur ANCCE och dess stambok LG ANCCE PRE hanterar stamboksärenden i annat land, dvs Sverige.
Jag har bifogat skrivelsen nedan, för den nyfikne.

Det här har inte gått över en natt. Byråkratins kvarnar maler i sin egen takt och när det är en ny förordning inblandad så har även verkets jurister varit med för att se till att det blir rätt.
Jag och flera andra har varit i kontakt med Jordbruksverket och förklarat våra problem, de har fått dokument som stödjer våra berättelser och utifrån det fattat sitt beslut. Det fungerar inte heller så att en enskild tjänsteman kan fatta beslutet om att skicka en skrivelse, utan får bereda ärendet och föredra det för sin chef som i sin tur fattar beslutet. Det är så det fungerar.

För alla oss som kämpat med att få gehör för våra (tämligen rimliga krav) på likabehandling och att få våra hästar rätt registrerade är detta givetvis dels en lättnad att fått gehör och ett glädjande steg i rätt riktning. Inget är klart än på ett tag, men nu är det förbi ”föreningstjafs” stadiet och uppe på officiell nivå. Vi följer detta med stor spänning!

Hästvänlig hingsthållning – Del 1

Nu så hoppas jag ha mer tid att skriva, så här kommer del 1. I den här delen tänkte jag ta upp lite grundläggande saker kring stall och hagmiljö och hur jag resonerar kring det och varför. Jag utgår från praktiska erfarenheter, men eftersom jag är rätt nördig läser jag mycket forskning och kommer referera till det i den mån jag kommer ihåg var jag läst det och hinner leta upp referensen. Så grundnivån framöver är mina och andras erfarenheter av att hålla hingstar i olika miljöer och olika konstellationer. Jag utgår från vuxna, könsmogna hingstar med fullt utvecklat hingstbeteende och karaktär i det jag skriver, tänker jag på unghingstar (upp till 3-4 år) skriver jag det.
Jag vill också påpeka att detta inte ska ses som en manual och inte heller en uppmaning till att ”alla ska hålla hingstar”, utan en samling erfarenheter. Att jag valt att skriva ganska mycket om det är för att jag ofta får frågor från andra hingstägare och även icke-hingstägare som har funderingar kring hingsthållning och hantering. Det finns otroligt mycket okunskap och fördomar där ute som fortsätts spridas av okunniga människor som någon sorts ”sanning” så detta är en motvikt mot detta.

Hingstar är hästar. 100% hästar, precis så som de är födda och naturen avsåg dem att vara. Det kan vara bra att slå fast det, eftersom det i vår del av världen inte är det normala att de fortsätter vara hingstar. Med andra ord har hingstar precis samma sociala behov som andra hästar och fungerar som andra hästar med, även om vissa beteenden är starkare och de visar beteenden som de flesta är ovana vid eftersom valacker är normen och det är beteenden som ston (oftast) inte heller visar.

Stallmiljön

Ibland hör man talas om ”hingstboxar”. Jag vill gärna döda det uttrycket, för det finns inget sådant. Särskilt som begreppet hingstbox vanligen innebär någon form av bunker med hela väggar och ingen eller minimal fysisk kontakt med andra hästar.
Hästar mår bra av att ha fysisk och social kontakt med andra hästar, oavsett kön. Ska jag generalisera så skulle jag säga att hingstar gärna har mer fysisk social kontakt med sina boxgrannar än ston och valacker eftersom hingstarna gärna leker och håller på och fipplar med varandra än de andra. De kan låta en del när de står och håller på och fipplar, men det är inget farligt eller konstigt, utan helt normalt och oaggressivt beteende. Tänk två unga killar som håller på och jamsar med varandra.
Jag har två hingstar som gärna vill brottas inne i stallet med, inte för att de är ovänner utan för att det är normalt ungkarlsbeteende hos hästar. Det kräver rejäla mellanväggar och för att få det lugnare i stallet har jag inte dem två bredvid varandra, de kan leka ute. Grunden i beteendet är inte farligt, men det blir stökigt inne och jag tycker skaderisken är för stor för att låta dem hållas.

Socialt kompetenta hingstar är säkrare hästar

Hingstar som hålls isolerade brukar bli stökigare och mer svårhanterade i min erfarenhet. Varför? Jo, eftersom de blir frustrerade och får ett uppdämt socialt behov. Det ger också mycket större och potentiellt farligare reaktioner när de väl får fysisk kontakt med andra hästar. Har de hållits isolerade länge kan de ha tappat mycket hästspråk och det kan bli riktigt farligt för alla inblandade. Att låta hingstar få utlopp för sina sociala behov är inte bara bra för hästen, det är faktiskt en säkerhetsaspekt med. En häst med mycket sociala kontakter kan prata häst, det finns inte ett uppdämt behov av alla möjliga känslor och det ger lugnare reaktioner när de träffar nya hästar. Kommer den socialt kompetente hingsten lös bland främmande hästar är det mycket mindre risk för skador på folk och fä. Det blir helt enkelt inte en lika stressande situation för hingsten. Finns tillräckligt mycket som kan gå fel ändå.

Så, vanliga boxar med vanliga galler är grundnivån. En del går jättebra att ha utan galler mellan, andra kanske mår bäst med hel vägg om de försvarar maten etc, men det är utifrån hur de är som INDIVIDER, inte pga att de har kulorna kvar. Stor skillnad!

Ston och hingstar i samma stall?

Ja, det funkar bra, man får tänka efter lite på placeringen av hästarna bara. Och tänka efter lite i vilken ordning man släpper in och ut för att få en lugn miljö i stallet. Ibland får jag frågan om det går att ställa ett sto och en hingst i boxarna bredvid varandra (utan hel vägg) eftersom det går att ha dem i samma stall. Men så långt är dumt att gå, det är rätt taskigt mot alla inblandade. Särskilt om stoet inte är dräktigt och inte är tänkt att bli det. Dräktiga ston är det lättare med, de är inte intresserade av hingsten än på ett tag och en vettig hingst fattar det. Jag rekommenderar det inte ändå, annat än i nödfall.

Separata hingsts och sto-stall finns på en del ställen. Det har jag bra erfarenheter av, även om inte alla har den praktiska möjligheten till det. De brukar se det som att de är i ungkarlsflock och det blir bra kompisrelationer. Testosteronnivåerna brukar sjunka något (jag återkommer till det i senare inlägg, hur de hålls påverkar testosteronnivåerna och det påverkar beteendet) än om de står blandat. Kan påverka fertiliteten kan vara bra att komma ihåg, särskilt om man har en hingst med längre spermatal. Vill man fördjupa sig i det så får man googla, finns en hel del att läsa.

Ha hingstar med andra hästar i hagen

Endeño 8 år och Bambi 3 år. Dagen efter bilden togs fick vi dela på dem då vårkänslorna kom för Endeño och han bestämde att han vill leta ston ensam

Hästar är flockdjur och föredrar att gå med andra hästar, så även hingstar generellt. Så jag anser exakt samma sak om begreppet ”hingsthage” som jag anser om ”hingstbox”, det är uttryck som borde dödas, och som vanligen betyder isolering från andra hästar.

Så vad krävs för en hage där det ska gå en eller flera hingstar?
Bra staket, givetvis. Bättre än för ”vanliga” hästar? Inte i mitt tycke, eftersom ALLA hästar bör gå bakom bra staket av säkerhetsskäl! Bra stolpar, genomtänkt material som underhålls, el som fungerar överallt. Inte så lågt att det inbjuder till hopp och tillräckligt många trådar för att små/unga hästar inte ska gå igenom eller krypa under. Inte kärnfysik direkt (även om man tyvärr ofta ser riktigt risiga och undermåliga staket på många ställen!)

Det jag framförallt skulle säga skiljer är att jag vill ha mer utrymme i en hage med hingstar än med valacker/ston. Dels för att de leker, springer och brottas mer vilket kräver utrymme, men också för de tillfällen det kan hetta till, när det händer något utöver det vanliga. Då behövs det utrymme för dem att kunna springa undan. Det kan vara att ett snyggt sto (dvs typ 100% av alla ston enligt en hingst på våren) går förbi hagen, eller något annat. Det behövs tillräckligt med plats. Det behövs plats för det även med ston/valacker för att minimera skaderisken, men min erfarenhet säger mig att det behövs lite mer till hingstar, särskilt om man har flera hingstar ihop.

Har man inte utrymme, som är fallet på många större anläggningar tex, kan det alltså vara bättre att ha dem ensamma i en hage, men inte isolerat. Hagkompisar intill är det näst bästa (kanske killen de kan fnula med genom gallret inne) och de har sociala kontakter över staketen med. Oavsett kön.

Sammansättningen och hur många individer man har ihop kan bli känsligare med hingstar. Min och andras erfarenhet är att det är lite mer individuell skillnad om de funkar med en eller flera andra hästar. Enkelt uttryckt, vissa hingstar funkar bra ihop med EN kompis, men det funkar inte med fler än så. Andra är supersociala och tycker ju fler, ju bättre. Här är det definitivt skillnad att ha hingst än valack (även om det kan finnas hos valacker med, om än svagare). Man måste med andra ord individanpassa! Jag har en av varje just nu hemma.

Något annat som spelar in är årstiden och om de betäcker eller inte. Här finns inte heller någon absolut sanning för vad som fungerar. Min Lapp Glans som exempel är supersocial och funkar utmärkt att gå med andra året om, även när han betäcker. Speciellt om han går ihop med en valack som nu. Han kan betäcka ett sto och sedan gå raka vägen ut i hagen och ställa sig sida vid sida med sin valackkompis och äta hö.
Andra är det inte lika fridsamt med. Där kan man behöva separera dem på våren när vårkänslorna kickar in. De vill spana på ston ensamma, utan konkurrens. Min spanjor är sådan, från ungefär början på mars och fram till juli ca får han gå ensam, det är så han vill ha det.
Åldern spelar in, likaså personkemin mellan individerna spelar också in på om de kan/vill gå med andra på våren. Det är inget konstigt, man får lära känna individen och utgå från det. Allt jag beskriver är naturliga beteenden för hingstar, de lever mer i ungkarlsflockar än de är haremshingstar och de är olika benägna att leta och slåss för ett harem i olika åldrar. Jag rekommenderar alla att läsa på om hästars naturliga flockbeteenden och att studera hästar i flock för att lära sig mer. Det finns alltid mer att lära.

Det finns hur mycket som helst att skriva. Är det något som du undrar över eller vill att jag ska gå djupare in på så hör gärna av dig så går det att ordna.

Nästa del tänkte jag ta upp hantering av hingstar från marken i olika situationer.

Danesa på ny träning

Och det märktes tydligt att utflykten till Linköping varit en bra upplevelse för henne. Hon hade ett helt annat självförtroende i allt, från lastning till det att vi kom till ridhuset och började rida. Hon tittade lite på spegelväggen precis i början, men sen var det tydligt att hon ansåg att hon hade stenkoll på läget!

Och jag bara njöt av att rida henne. Hon är så otroligt ambitiös, vill massor och har energi därtill. Nu fick jag verkligen kvitto på att hon utvecklats fint åt rätt håll, hon har stärkt sig och är stabil. Tålamod och vänta på matte måste vi vara noggranna med också, för damen vill gärna visa att hon kan och vet och gå händelserna i förväg.
Positiva ”problem” mao!

Nu ska vi jobba vidare på samma sätt, få bättre galoppkvalitet och få kvalitet i skolorna. Hon har lätt för sidvärtsrörelser, men jag måste ta det lugnt så vi får kvalitet i alla delar med.

Det märks i övergångarna att hon inte är tillräckligt stark än, men hon har bara varit igång 2 månader.

Stambokstjänster gone baaaad – del 2

Hur skulle det kännas att betala för inskrivning och pass, skicka in alla originalhandlingar enligt instruktion via REK, få mottagningsbevis på att mottagaren hämtat ut, och sen inte någonsin få svar från föreningen någonsin igen?

Det är vad som hänt en PRE ägare. Hon skulle skriva in det PRE stoföl hon köpt (f 2015) enligt konstens alla regler. Hon är ingen ny hästägare, men det är hennes första PRE, sen tidigare har hon bla lusitano. Men efter detta blir det nog inga fler PRE..

Hon kontaktade dåvarande ANCCE Suecia som var ombud för stambokstjänsterna i Sverige. Stambokstjänsterna sköttes då av samma personer som är ansvariga för det idag i nya föreningen ASCPRE och som har skött dessa sen början av 2000 talet. Inga nybörjare kan man tycka?

Hästägaren betalade i förskott för tjänsten och fick instruktioner om vad som skulle göras och vilka papper som skulle skickas in till ombudet. Hon följde instruktionerna till punkt och pricka, skickade allt till ombudet med REK och fick mottagningsbevis att ombudet hämtat ut försändelsen. Så där som man förväntar sig att det ska gå till.

Men sen gick det inte som förväntat.. För det mottagningsbeviset som hästägaren fick via Posten är nämligen det sista hon har hört från ombudet. Hästen är inte inskriven, inget pass har utfärdats och hästägaren har inte fått någon respons från ombudet, trots att hästägaren givetvis sökt dem upprepade gånger!

Vad gör man i det läget som hästägare? Vad KAN man göra? 2017 blev det tumult i föreningen, som ni kan läsa om i tidigare inlägg om PRE föreningstjafset. Hästägaren såg sig tvungen att ha ett pass till sin häst (så klart!!) och skrev in den hos SH. Och även om hon älskar sin häst och tycker den är fantastisk sagt att aldrig mer en PRE pga detta! Och hur tragiskt är inte det??

När det stora föreningskriget sedan drog igång insåg hästägaren att hon faktiskt inte var ensam om denna situation. Japp, det finns alltså FLER hästägare som drabbats av detta! Betalat och skickat in, men aldrig fått något utfört och aldrig hört av ombuden igen. Och trott att de varit ensamma om detta. Inte velat eller orkat bråka, känna sig som en rättshaverist, utan gett upp.

Vad är det man ger upp då, ”bara” för att ens häst inte får rätt papper? Varför är det viktigt, bortsett från det regelverk som finns om hästpass och de regelverk som faktiskt finns i EU om att det är stamboksförande förening som oavsett land som hästen är uppfödd i ska utfärda pass?

Det finns ganska många anledningar. En del är känslomässiga, att ha en renrasig häst, kunna vara med på utställning, jippon och med gott samvete kunna säga att man har en PRE. Kunna vara lite stolt över det. Kunna se information om stam, syskon, släktingar, genetiskt index mm på stambokens register.

För uppfödaren är det också viktigt att hästen blir rätt inskriven. Att kunna visa sitt avelsresultat, ha med alla avkommor i statistiken mm. Och inte minst att inte få frågor om man avlat på hästar som inte nått upp till avelsgodkännande eftersom avkomman inte stamboksförts rätt.. Inte få sitt rykte nedsolkat mao.

Men det finns givetvis även ekonomiska fördelar med en rätt inskriven häst. Avelsvärdet på en häst utan rätt papper är obefintligt, avkommorna kan aldrig heller hamna rätt och är inte värda i närheten lika mycket pengar.
Även om hästen ”bara” ska säljas är värdet på en häst utan rätt papper lägre än för en häst med ”full stam” och rätt papper.

Utöver att hästägaren här fått betala tusentals kronor, blivit av med originalhandlingarna och rent ut sagt blivit blåst!

Att hålla hingstar hästvänligt -Inledning

Finns det intresse för en bloggserie om detta?
Emellanåt får man höra att det är synd att hålla hingstar som hingstar för att de inte får gå ihop med andra hästar och inte leva ett ”normalt” hästliv. Det är ju en sanning med modifikation och jag tänkte ta upp en del exempel på bra lösningar och hur man som hingstägare kan resonera kring hag- och stall-lösningar när man har hingstar.

Vad är en ”hingsthage”tex? Eller en ”hingstbox”? Vad kan man räkna med för beteenden när man släpper ihop hingstar med varandra eller med valacker, eller dräktiga ston. Särskilt när man har hästar som ska prestera i ridningen samtidigt.
Hur kan de reagera och framförallt varför reagerar de som de gör?

I mitt stall står just nu 3 hingstar mellan 3 och 19 år, en valack och sen ston. JAg kommer använda dem som exempel och försöka lägga upp filmsnuttar och bilder på olika beteenden och ta upp praktiska saker kring staket, boxar, hagutformning, när vårkänslorna kommer och andra praktiska saker kring hingsthållning. Eftersom jag hanterat hingstar av olika raser sedan 20 år tillbaka i olika miljöer har jag breda erfarenheter att gå tillbaka på. Det har även gjorts en del forskning kring hingstar och deras sociala behov som jag tänkte titta på.

Häng med!

Bara föreningstjafs – tuffa beslut

Igår fick gamla ANCCE SUECIAs styrelse ta ett tufft beslut och pga tidigare styrelses agerande sätta föreningen i konkurs. Varför? Jo, som jag skrivit om tidigare så har den tidigare styrelsen i Ancce Suecia (som nu är verksamma i ASCPRE med samma uppgifter) betalt ut ersättningar till sig själva. Detta är utbetalt utan årsmötets vetskap och är inget som revisorn (utsedd av styrelsen själva….) tagit upp i sina rapporter till årsmötet. Med andra ord, dessa utbetalningar har varit hemliga.
Nu är det också så att de inte har hanterats rätt, enligt Skatteverket är det att betrakta som LÖN (och inte övriga stambokskostnader som det bokförts som). Och när man betalar ut lön så måste man vara registrerad som arbetsgivare och betala in arbetsgivaravgifter, skatt etc, vilket alltså inte har skett. Skatteverket kan alltså begära in vad som rör sig om ca 400 000 kr (en JÄTTESUMMA för en lite ideell förening!!) i avgifter, räntor och straffavgifter. Så inget annat alternativ fanns än att sätta föreningen i konkurs. För bäst information om vad som händer där så kolla på föreningens facebooksida
https://www.facebook.com/PRESverige/ .

Det här är så klart en otroligt tråkig händelseutveckling. Men en ny förening kommer att startas och för mig som enskild uppfödare så gör det ingen skillnad. Jag kommer fortsätta jobba för att vi ska ha fungerande stambokstjänster för PRE direkt med Spanien som är de som utför tjänsterna (ASCPRE är bara en mellanhand, de utför inga ärenden själva ska man komma ihåg!).
Den nya föreningen kommer också att jobba mot samma mål. Samma mål om än i ny dräkt och utan att behöva jobba med tidigare styrelses gamla synder som en black om foten.

Hade detta skett i ett företag hade det varit en HELT annan femma. Men har en styrelse i en ideell förening fått ansvarsfrihet kan de komma undan med mycket, helt uppenbart! Det går att begära att tingsrätten häver ansvarsfriheten för en föreningsstyrelse om det går att visa på att årsmötet inte fått kompletta uppgifter att ta ställning till. Så var ju fallet i gamla Ancce Suecia, men eftersom föreningen nu är i konkurs så kommer den utvägen inte att testas. Det är väldigt ovanligt, men det är det å andra sidan med 3 särskilda handräckningar från Kronofogden för att lämna ifrån sig delar av bokföringen till nya styrelsen med…

Helt klart är att vad gäller stambokstjänsterna är sista ordet inte sagt än.

Raljera över raser – kaaaaan den samla sig??

Ett par gånger senaste tiden har jag läst blogginlägg och nu senast en krönika där skribenterna skriver om raser som de inte känner till. Jag tror (hoppas) att meningen är att det ska vara lättsamt och lite roligt, eller tom uppmuntrande av andra raser än deras egna (dvs varmblodiga hästar). Men det blir så fel, så fel…
Jag och flera med mig tuggar lite fradga och bankar pannan i väggen över de rent felaktiga stereotyperna och den lite förnumstiga von oben attityden det blir i inläggen. Helt i stil med ”kaaaaan den galoppera” kommentarerna jag fått förr om åren. Eller ”han är som en liten cirkushäst” när jag tränade piaff-passage-övergångar med Lapp Glans.. Man kanske menar att säga något snällt, men det blir så patroniserande och nedlåtande.

Jag fick för mig att ironisera över det hela genom att skriva ett likadant inlägg, fast som PRE / lusitanomänniska över halvblodshästar. Tänkte först lägga upp det som ett helt eget inlägg, men jag tror poängen går förlorad då.
Så here we go:

KAAAAN den samla sig??

Jag får emellanåt höra att jag borde skaffa mig en riktig tävlingshäst nu när jag tävlar. Såna där halvblodshestar ska tydligen vara bra på tävlingsridning har jag hört.

Jag kan se massa fördelar med det, dels är de stora som fan, så lilla jag behöver inte vara så balanserad som på mina iberiska hästar. Lite vingel märks inte så mycket däruppe, särskilt inte när hästen är i svävfas i steget! Dessutom verkar de rätt lagom smarta, så där så att de inte ruttnar på att springa varv på varv på volten, eller ber en dra åt helvete om man råkar be om två saker samtidigt. Kanske bra, nu när jag är lite mer till åren och stelare och mer glömsk? Och så fungerar den där ”håll i och driiiiiv” ridningen utan att man blir nedstampad i ridhusunderlaget?

Uteritter verkar man få hoppa över på såna där halvblodshestar däremot, särskilt dressyrditon. Då verkar det vara överhängande risk för skador. Luvor och mycket läderremmar verkar vara grejen, men det är ju kul, då får man shoppa mycket!
Så har jag ju en gammal ponny som jag kan rida ut på om jag vill.

Jag fick fler bra tävlingstips för halvblodshestar av en kompis:
Ska du upp i klasserna? Easy-peasy; gångarten kommer med födseln, bara håll i hårt, kläm om, tryck på ”start” knappen och le mot domarna. Oj, ska du ännu högre upp i klasserna? Håll nu riktigt, riktigt hårt i tyglarna, kläm så hårt du någonsin kan men benen (förstärkt men rytmiska sporrhugg) och le ännu bredare mot domarna – vips har du piaff! Mvh/Föredetta riktig ryttare numer degraderad till ”tanthäst-ägare”
Snorbra! Jag menar, man vill ju ha en häst som är avlad för SPORTEN, då ska det ju faktiskt vara enkelt att rida dem!

Nu verkar de ju ha rätt svårt för att samla sig de där halvblodshestarna, men tydligen gör det inget på tävling, bara de kan länga sig. Och de är ju så långa att länga sig ju inte är något som helst problem. Men tydligen kan man få syrliga kommentarer av icke-halvblodshestfolk som undrar om den kaaaan samla sig? Men det är nog vänligt menat.

Sen undrar jag om sån där halvblodshest är samma som de där fullblodshestarna? Olika oktan i typ?

Ja, det är rätt mycket så jag och mina vänner uppfattar dessa överseende små inlägg av förståsigpåare. Nedlåtande och okunnigt.

Ja, förstå mig rätt, halvblod är ju fina hästar, även om jag själv inte gillar dem.. ”såna där autistiska stora bruna” brukar en vän till mig kalla dem.

Känner att jag borde följa upp detta inlägg med ett mer seriöst där jag kanske kan ta upp lite mer fakta om de iberiska raserna och vad de gör på tävlingsbanorna, om de kan bocka eller ej och vad det är som gör att jag älskar att jobba med dem. Och lite om varför man bör vara lite mer ödmjuk inför det man inte kan så mycket om för att inte bli sedd som alltför trångsynt och fördomsfull.

Hästar, Working Equitation och Klassisk dressyr