månadsarkiv: januari 2017

Danesa Casanova, Unghäst

Lite roligare uppdatering

Lämna en kommentar

I lördags var det jobba hästar för hela slanten. Äntligen!

Fröken Arbetmyra var lycklig, hon har jobbat lite i veckan och var överlycklig. Så där så hon inte skulle gå från ridbanan, nu när hon äntligen var där igen! Massor med spring i benen.

I lördags blev det uppsittningspremiär också, hade hjälp av Josefin som höll i linan.

Danesa har haft ryttare på ryggen i höstas en gång, utan att tycka det var konstigt, men för oss två var det första gången. Gjorde som jag brukar och hoppade upp och ner, viftade, petade rumpa osv, men inget hon brydde sig om. Hallå, hon fick ju godis! Så jag tog och snabbade på det hela pch skrittade lite uppsuttet med. Testade start och stopp några gånger och gav massa beröm (så klart!). Nöjd häst och lycklig matte 🙂

Hon känns så stabil och med på noterna vad gäller jobb och ryttare. Lite löjligt kanske, men det känns som hon gått och väntat på detta. Hon är superpositiv till allt och gör verkligen vad hon kan för att få beröm och vara Duktig Häst. Saker och ting klickar på plats fort för henne och hon är angelägen om att få visa att hon Kan nästa ridpass. Så underbar 🙂

 

Danesa, första gången uppsuttet
Att ha häst, Kvarka

Dyrt med kvarka och sanering

1 kommentar

Nu börjar förhoppningsvis (och pepparpeppar osv) det värsta lägga sig. Mina hästar är färdigmedicinerade, de var feberfria fortfarande igår (japp, vågar inte utmana ödet här inte!) och sig själva igen. Vi har inte blåst faran över än, men nästa steg är påbörjat och det är sanering. Så här års är det inte bara att hiva ut hästarna och köra en högtryckstvätt med virkon av hela stallet riktigt.

Vi har under hela sjukdomsperioden tvättat rent runt utsatta ställen, dvs krubbor, vattenkoppar och vattenbaljor för att hålla nere mängden smittämnen. Nu var det minsta problemet eftersom det visade sig att vi hade tysta smittbärare, men det visste vi inte då. Inne i boxarna har vi gått över och torkat bort allt snor som hittats varje dag (oanade mängder…) och nu mot slutet skaffade vi pumpsprutor och har sprutat virkonlösning på boxväggarna och torkat. Jag har upprepat under flera dagar eftersom jag är livrädd att de ska lyckas återsmitta sig, då mina tre fått penicillin allihopa.
Sen är det ”bara” allt annat som ska göras rent. Men det får bli ett eget inlägg tror jag.

Att ha sjuka hästar är ju inte gratis heller, som bekant. När tre blir dåliga innebär det också tre självrisker. På samma månad. Jag håller mig för skratt om vi säger så. Ska skicka in och se om/vad jag kan få tillbaka på försäkringen, iaf Agria som Lapp Glans är försäkrad i har jag maximal självriskreducering (om inget ändrats..) eftersom han aldrig utnyttjat den.Vi får se.

Vi gjorde ett litet överslag på hur mycket det kostat oss totalt i stallet så här långt, och vi landade på 10 200 kr. Då är det 5 hästar som behövt penicillinbehandlas och 7 som fått metacam totalt. Första provtagningen är med, en veterinärräkning är inte med (inte kommit än) och kostnaden för nässköljningen av ponnyerna är inte heller med då vi inte vet hur mycket det gick på. (Ponnyerna är nu flyttade till ett eget stall och isolerade. ) VI har inte heller med alla saneringskostnader och inte heller extra kostnader för att byta ut ströet i boxarna och ena lösdriften. Kan väl ge en uppskattning på mina boxar, två 20 kvm och en 25 kvm box räknar jag med 800 kr för att ströa upp en grund i, så går det ju alltid mer strö i början innan det satt sig ordentligt. Så en tusenlapp för mina tre. Sen är det 5 boxar till i stallet, plus lösdriften som väl handlar om ett par tusen att ströa upp igen. Plus att det behövs hyras maskin för att mocka ur den effektivt.

Som ni ser så drar kringkostnaderna iväg rätt bra. Veterinärkostnaderna är bara en del av det hela.

Virkon är inte gratis det heller. Jag hade en rätt ny enkilosburk stående som vi använt, en till att köpts in, ett kg kostar 475 kr.
Kostnader för saker som latexhandskar och alkogel är inte heller med, då vi fått en hel del sånt, pappershanddukar har gått otroligt mycket mer pga all handtvätt.  Tvättmaskinerna hemma har gått varma med.
Extra mycket foder för att göda upp hästarna som fallit ur ordentligt när de stått med feber är också extra kostnader.

En i stallet valde att ställa in sina ridlektioner på annan plats, det är pengar där med.  Nu är det inget man måste, det funkar bra att byta skor, kläder och duscha mellan stallen, men det ska vara praktiskt genomförbart med. Någonstans finns en gräns på hur mycket tid det kan få ta, hur många par jackor och skor man har osv.
Merarbetet i stallet har vi inte värderat heller, eftersom det är vår hobby. Har man verksamhet är det mer pengar som försvinner där. Men vi är alla rätt slitna.

Sen skulle det skena iväg katastrofalt om man satte ett pris på all oro. Det är det absolut värsta. Det är fruktansvärt att se sina hästar må så dåligt som de gjort, stå med över 40 graders feber och bara hänga med snoret rinnande, inte ha aptit, hosta och rossla efter andan och Danesa stod och svajade på gången när jag tempade henne när hon var som sämst. Oron för de små fölen som kan bli riktigt illa däran om man har otur, nu blev det (peppar peppar) inte så illa, men ett av dem stod med 41,4 grader en morgon. Då håller man sig för skratt.

Satans Jävla Kvarka.

Att ha häst, Kvarka

Lägesrapport från stall Snot Palace

Lämna en kommentar

Vi har döpt om stället till något mer beskrivande just nu. Med alla hästar utom ena lösdriften (som sköts separat) har alla hästar utom två insjuknat. Återkommer till de två lite senare. Alla mina hästar är dåliga och står på metacam och penicillin. Yay.. *not*

Det verkar som vi har haft rejäl otur i detta. måndagen före jul var flera hästar snoriga och dagen därpå stod ett par med tjockt, varigt snor. De provtogs samma dag och dagen efter fick vi besked om kvarka. Bajs. Alla hästar visade symtom, som jag skrivit tidigare så fick Endeño feber och hosta, de andra var snoriga med lite förhöjd temp. Ett sto fick penicillin då hon blev rejält dålig. Men det lugnade sig och vi hoppades att vi klarat oss undan med det.

Ha.Ha. ELLER HUR!

Sen sa det pang i veckan och alla inne i stallet utom en av de två jag nämnt tidigare stod med klassiska kvarkasymtom, inkl det stackars stoet som behandlats med penicillin som återinsjuknat. Mina grabbar blev riktigt dåliga och veterinären kom ut igen. Metacam och penicillin. Och igår hade Danesa fått strax över 39 i temp, hon fick metacam direkt men stod ändå med 39,9 i temp i morse. Hon hade lämnat halva frukosten och var fruktansvärt hängig. Ringde veterinären på en gång och bekräftade att hon med behöver få penicillin, så det var bara att spruta henne direkt. En timme efter metacam så ville hon ha mat, det kändes väldigt skönt.

Det togs även sköljprover när veterinären var ute på de två friska hästarna för att kolla om de var tysta smittbärare (dvs har bakterierna och sprider dem utan att själva bli dåliga). Det visade sig vara bingo på bägge. Ca 10% av hästar som haft kvarka blir tysta/dolda smittbärare men det är ändå väldig otur att få in två stycken samtidigt.
Vi pratade även om hur det betett sig med den första omgången sjuka hästar och troligtvis så har vi även haft ett förkylningsvirus som cirkulerat och lurade oss att tro att det var lindriga kvarkasymtom när de blev sjuka första gången. Tjosan. Typ.

Så senaste dagarna har jag torkat obeskrivliga mängder snor från väggar och golv i boxarna och snoriga näsborrar. Släng er i väggen, dagisfröknar! ÖRK, sammanfattar det hela väldigt väl. Latexhandskar, handsprit, tvål och vatten och virkon är våra bästa vänner och stallkläderna tvättas en himla massa. Burk för riskavfall för alla kanyler är fixad och metacamflaskorna har invaderat överallt. Vi har galler mellan boxarna, men det sitter presenningar över flera av dem för att skärma av och förhindra direktkontakt mellan hästarna. Mina hästar som får penicillin ska skyddas noga när de går av sin kur för att undvika att de återsmittas. Jag kommer få oanade möjligheter att städa..

När man läser alla goda råd om att hindra kvarkan från att smitta ner fler i stallet så är det lätt att bli lite matt. Det mesta handlar om att ställa de sjuka hästarna i ett eget stall, helst med egen personal. Den möjligheten finns inte i så jättemånga stall. I vårt fall, där det är ett mindre stall med 8 boxar och en person som sköter fodring och in/ut blir det svårt. Lägg till att de flesta hästarna går i samma hage dessutom. Jag har haft mycket svårt att hitta råd som vänder sig till mindre stall, som väl ändå är i majoritet. Så här års kan man ju inte heller släppa ut på bete för att separera hästarna. Vi har fått försöka hitta sätt att hålla så god hygien det är praktiskt möjligt och helt sonika improvisera en del, som med att sätta upp presenningar över boxgallren. Mindre bra med dem är att några av hästarna tycker det är skoj att stå och dra i dem.
Nästa sak att hitta lämpliga åtgärder för är när mina hästar slutar med penicillin och är i riskzonen att återsmittas. Hingstarna har varsin hage, Endeño står i en box utan grannar och Lapp Glans har en (än så länge) tom box bredvid sin. Men får se hur vi kan lösa Danesas utegång när hon blir frisk. På något sätt löser vi det, men det kräver lite eftertanke. Vi har bra stöd av veterinärerna med.

De tysta smittbärarna ska isoleras helt. De kommer inte stå kvar inne i stallet alls. Hästägarna kommer antingen att hitta ett tomt stall dit de kan flytta dem, eller så kommer de isoleras på en lösdrift. Hur som är det ju väldigt viktigt att de inte kan smitta ner fler utan de får behandlas så de blir av med smittan. Ska höra vad veterinären tror om att göra koll på våra som varit sjuka nu så vi inte får någon ny dold smittbärare. Så kul behöver vi inte ha det..

Danesa Casanova, PRE, Unghäst

Min spanska prinsessa

Lämna en kommentar

Danesa har hunnit landa och hitta hovarna ordentligt nu. Jag kan väl inte på något vis försöka påstå att hon varit orolig efter flytten, nya människor, hästar och rutiner, men ändå. Hon gjorde stora ögon 20 sek efter att hon klev av transporten vid mitt stall, efter det klev hon självsäkert in och tittade på hästarna, gick in i sin box och började leta mat. Som hon så klart fick omgående, sen var hon jättenöjd och helt cool.

Hon har fortsatt på den linjen, väldigt stabil, men det märks i hur hon vågar stå på sig i hagen mot de andra hästarna, skaffat sig en bästis och nu testat att se vad som händer om man inte gör precis som man ska. Typ inte stannar när jag stannar, eller försöker gå sin väg när man är lös på gången. Vänliga tillsägelser räcker, det är liksom bara en koll. Jag råkade köra samma kroppsspråk som till hingstarna vid ett tillfälle, stackars Danesa blev alldeles förskräckt! Det räcker med att säga det tyst och milt.

På den här tiden har det hänt mycket i hennes liv. Utöver det uppenbart nya så har jag börjat jobba med henne, med lite uppehåll för hon blev snuvig när kvarkan kom till stallet.

Hon är inte helt grön, hon har longerats, tömkörts bettlöst och haft ryttare på ryggen. Men hon behöver bygga upp kondition, ridhäststyrka och balans så vi gör inridning som vanligt sas, med undantag för att vissa saker går lätt och fort. Och hon ÄLSKAR att få jobba! Så otroligt positiv, enormt lättlärd och vill visa att hon kan och vet vad jag vill när jag introducerat något nytt. Allt som hon får beröm för vill hon göra mer och bättre. Kan man begära mer? Nä.

Största faran med så villiga, ambitiösa och lättlärda hästar är att gå för fort fram. Jag får verkligen stå och titta över min egen axel och påminna mig om att det fortfarande handlar om att fysiskt bygga upp henne och att inte gå för fort fram. Sätta upp mentala checkpoints innan vi går vidare.

Så här långt har vi longerat, jag har bett om saker som var nya för henne. Hon hade lite jobbigt med galoppen på volten, men det har snabbt blivit mycket bättre. Hon behöver bli lite mer balanserad i galopp på volt innan jag anser henne redo att ridas, så vi ska fortsätta jobba från marken lite till. Hon har fått jobba över bommar, pratat hjälp i skänkelläget, kontakt med handen via linan, hon får jobba med bett i munnen och har introducerat lite tygelhjälper i bettet idag. Hon har vargtänder som ska bort (som inte går just nu pga kvarka-skiten) så vi tar det försiktigt med bettet, men hon har accepterat det fint. Först ville hon ha det väldigt högt upp, men efter en vecka visade hon rätt tydligt när jag tränsade att hon ändrat sig och jag fick sätta ner det ett snäpp. Nu är hon mycket nöjd med det där och nu sitter det rätt ”normalt” i munnen. Hon jobbar med sadel eller longergjord och nu i veckan ska vi introducera kavaletti och jag ska börja tömköra henne. Tänkte tömköra med det bettlösa som hon är van vid, men med bett i munnen. Så tänkte jag vi ska tömköra ut i skogen lite med, kanske till helgen.

Hon blev klipp i veckan med, det var lite läbbigt, men gick lätt att få med på det hela efter att hon fått titta och tänka lite.

Kort och gott, Åsa är kär som en 10 årig ridskoleunge :d