Kategoriarkiv: kallblodstravare

kallblodstravare, Lapp Glans, Tävling, Working Equitation

Österriketävlingen – eller konsten att vara nöjd med att komma sist ;)

Lämna en kommentar

Förra helgen var jag och Lapp Glans utanför Wien och tävlade we. Det var många turer och funderingar och ressällskap som fick förhinder, så det hela resulterade i att jag åkte ensam ner.  Fick fundera några varv innan jag gav mig av, men jag hade En Plan och det hela gick mycket smidigare än förväntat.

Tävlingen var verkligen OTROLIGT välorganiserad, 10 poäng av 10 möjliga! Bra och tydlig info, välorganiserat på plats och mycket smidigt. Trevliga välkomstpåsar på varje box med lite människo och hästgodis och välkomnande atmosfär. Jag känner mig alltid lite bortkommen så där när man är ensam bland massa folk man inte riktigt känner, men det ändrade sig snabbt. Massa trevliga, glada WE människor!

VArmt var det, 30-35 grader samtliga dagar. När jag åkte var det 5 grader hemma.. Lapp Glans var nyklippt för att fixa det, men jag hade nog jobbigast i värmen. Kavaj på samtliga dagar, utom speeden som kan ridas i väst.

Dressyren kändes bra till att börja med. Nu var det dock NÅGON som hade glömt påsen med borstar och framförallt flugsprayen hemma. Mr Nyklippt hade problem med flugorna och mitt i travskänkelvikningen skulle han nita för att bli av med en otäck insekt. Jag stoppade honom och red vidare, men strax efter slog han på tvärnit och högg efter det eländiga flygfäet.. Kostade en del fina poäng.. Lägg till ett stopp före ena piruetten då han ville förekomma mig så landade vi på 58,5 % . Jag behöver också få till mer tryck och framåt inne på banan, mer om det senare.

Tekniken började kaosartat. De vattnade med gigantiska sprinklers, som man kopplar brandslangar till. De låter och det var nytt för Lapp Glans. De var igång vid framridningen och när de pös fick Lapp Glans panik. Han blir mycket sällan rädd, men nu blev han det rejält. De stängdes av och jag fick hjälp att få honom mot banan igen, vilket han inte var jätteövertygad om att det var en bra ide. Men, han kom tillbaka och vi kunde rida in på banan och rida tekniken. Bara det tycker jag var otroligt bra av honom!
Några missar blev det, som kostade poäng, inklusive att ena manflätan gick upp under kalabaliken innan (gummisnoddarna låg så fint i påsen med borstarna, ni vet….) vilket också kostade typ 5 poäng på helhetsintrycket. 59,5 % totalt. Jag kände mest att det var en enorm seger att få honom från paniken till att jobba så bra och avslappnat inne på tävlingsbanan inom några minuter.
Även här behöver vi få till mer tryck och energi i ridningen för att få bättre resultat.

Speeden var nog bland de bättre jag gjort, trots en missad ring pga att jag blev överdrivet försiktig när jag skulle ta den.. Allt för att inte missa…. Men i den här konkurrensen räcker inte det långt, så vi hamnade långt ner ändå.

Totalt hamnade vi sist, 14 av 14. Men jag är glad ändå, för jag har fått så mycket pepp och inspiration med mig hem! (och tröstar mig lite med att jag var bara sist i dressyren i af 😉 )Och alla ryttare där red kanonbra, ingen hade några större missar och ingen blev utesluten i något moment. Så nu är jag grymt träningssugen, för vi kan bättre än det här! Men jag har fått ytterligare ett kvitto på att Lapp Glans gillar att åka iväg långt och tävla, vi har fått mer rutin på det och lärt oss mer. Och haft FÖRBASKAT roligt på kuppen!

Resultatlistorna finns här om man är nyfiken http://www.working-equitation.at/home/index.php/downloads/ergebnisse

 

dressyr, kallblodstravare, Lapp Glans, Okategoriserade, Working Equitation

Lapp Glans laddar

Lämna en kommentar

Har varit lite tyst om honom på bloggen på sistone, men han mår som en kung och vi jobbar på för augustis utmaningar. Nästa helg ska vi till Uppsala och rida Riksmästerskapet och sista helgen är planen att åka till Österrike på en internationell WE tävling där. Mycket resande för honom, men han reser otroligt bra och älskar att komma iväg.

Fokus de senaste två månaderna har varit mer tryck och energi i det vi gör. Lapp Glans är en energisk häst som gärna kör plattan i mattan hela tiden, så fokus innan har varit kontroll och att vänta på mig. Hade jag satt mer tryck i honom då hade det exploderat. Men nu var det dags. Det tar tid att få fram, dels kräver det mer styrka av häst och ryttare och så är det ju det där att samtidigt som man vill ha fram tryck och explosivitet ska det finnas lugn och avslappning i botten, så det inte exploderar, blir ryckigt eller stressat.

Så sådär 18 ziljoner övergångar mellan och inom gångarter har jag märkt skillnad på vår grundenergi. Särskilt i galoppen. Traven kommer den med, men det är helvete så mycket jobbigare för piloten att sitta den traven och det ryggswinget som blir.. Träningsvärk har inte varit ovanligt den här semestern för undertecknad..

Så får vi se hur det håller på tävlingen nästa helg.

kallblodstravare, Lapp Glans, Tävling, Working Equitation

Landat efter München

Lämna en kommentar

Förra helgen var vi i München jag och Lapp Glans, något ingen som följer oss på FB missat 😉

Hektiska, fantastiska dagar, och nu har vi landat hemma och har hittat vardagen igen, för min del inkluderade det ett nytt jobb också, så det har varit hektiskt, milt sagt.

Jag är otroligt nöjd med vår debut på internationell tävling! Slutresultatet blev en 13:e plats av 25, och alla mina målsättningar med resan är uppfyllda. Mitt mål var att göra stabila rundor och att känna att Lapp Glans var med mig och trivdes med uppgiften. Förra årets Tysklandstävling var han (och jag) inte i rätt sinnestämning. Sen hade vi katastrofträningen för lite sedan och efter det har jag jobbat hårt med min egna mentala träning för att hamna i rätt läge igen. Det är jag väldigt glad för! Vi känner ju varandra otroligt väl jag och min häst, efter 16 år tillsammans. Allt smittar av sig.

Resan ner gick väldigt smidigt, trots att jag blev matförgiftad på vägen. Gjorde en mellanlandning hos Kajsa i Skåne och där började jag kräkas och fortsatte med det på båtresan till Rostock. Tack och lov blev det bra efter det och jag kunde även köra sista biten. Som ni kanske förstår kände jag mig liiiiiite nervös att det inte skulle gå över..

Väl där kändes det rätt på en gång. Lapp Glans installerades i tältstallet och var lugn och hemma där direkt! Överlag har han varit otroligt lugn och harmonisk hela resan och verkligen trivts. Sen är det en mycket fin tävlingsplats och allt var väldigt välorganiserat! Även roligt att gå runt och kunna se hopp och dressyrtävlingar på hög nivå, och hela mässområdet. Stämningen var på topp, fullt med vänliga och trevliga människor som tyckte det var jätteroligt att vi 4 svenska ryttare var på plats. Så där som man verkligen vill att det ska vara att komma ut och tävla!

Jag tänker inte gå in så mycket i detalj på ritterna, filmer ligger upplagda på Lapp Glans FB sida för den som vill se. Fick bra kommentarer från domarna och medtävlare om vad jag ska jobba vidare med för att få upp % och det stämmer väl överens med vad jag själv har känt. Fokus ska bli på att sätta honom med i samlingen och få mer energi och tryck bakifrån. Får jag till det tror jag mycket kommer falla på plats i speeden med. Jag tappade ringen i speeden, hade jag fått med mig den hade jag legat i mitten av resultatlistan där med.

Det blev inget komoment på grund av virus i kostallarna de skulle anlitat, vilket gav en omläggning av tidsschemat på tävlingen för att göra alla nöjda. Fredagen blev inte tekniktävlingen av, allt flyttades fram en dag, men för att det skulle vara liv och något för publiken att titta på även p fredagen fick varje ekipage 8 min på banan att rida hinder. Och hur ofta får man en sån träningsmöjlighet?

Jag var extra glad för det eftersom Lapp Glans reagerade på den stora metallgrinden (likadan som vi vägrade ut oss på förra året). Tog 5 min att jobba igenom det och få honom lugn, kunna berömma och gå igenom. Dagen efter kände jag att jag struntade i hur det skulle gå på grinden (som var sista hindret) bara för att han känts så fin hela banan. När vi lämnade enkelslalomen och hade grinden framför kände jag hur han verkligen sög tag i grinden och verkligen ville visa att han kunde detta! Jag öppnade, stängde och hade åsikter om vilket håll vi öppnade, resten skötte Lapp Glans själv. Fantastiska häst 🙂

Känner mig så GRYMT peppad att träna vidare och få till de bitarna som kan ge oss bättre resultat! Samtidigt är jag otroligt glad att jag gjorde den här tävlingen som jag gjorde och fokuserade på lugn, flyt och stabilitet. Det är ju från det jag kan bygga vidare med att få mer tryck. Nu fick jag bra kvitto på det jobb jag gjort för att ha Lapp Glans med mig på noterna, och hur jag måste jobba med mig själv mentalt. Jag stressade upp mig lite på söndag morgon, märktes direkt på Lapp Glans att han också varvade upp. Jag lyckades varva ner och landa igen och då gjorde hästen det med.

Var otroligt roligt att kolla på tvåhandsklassen med, särskilt som det var många duktiga unga ryttare med som gjorde fina, harmoniska och prydliga ritter. Även rutinerade ryttare på unga hästar var kul att se och nu är jag jättesugen på att få igång Endeño ordentligt igen.

 

kallblodstravare, Lapp Glans

Har en topptaggad Lapp Glans

Lämna en kommentar

Har varit lite tyst om Lapp Glans här ett tag, men han är igång och är otroligt pigg! Han har även fått en egen facebooksida, som ni gärna får gå in och gilla https://www.facebook.com/LappGlans/ Meningen är att jag ska lägga upp lite kortare uppdateringar om honom och vår träning och tävling där.

Frågar ni Lapp Glans är han nu ballast i universum, det finns massor med söta ston i stallet som bara har ögon för honom, det är vår och det vibrerar av energi i hela hästen! Det är härligt att se honom så nöjd med tillvaron och så pigg och arbetsvillig. Fantastiska häst.

Sen är det inte så lätt för matte att tygla all denna energi och entusiasm alla gånger, det blir mycket ridning och jag kan inte slappna av en sekund utan att han hittar på egna saker att göra. Han gör absolut inte något dumt, tvärt om, han slänger in piruetter, piaff, passage och andra roliga saker han känner för om mattes fokus tappar någon sekund. Är man ball så är man, dressyr är roligt så då ska man ha så mycket roligt som möjligt när man är på banan så klart!

 

(Matte har fö träningsvärk i ryggen idag…)

kallblodstravare, Lapp Glans, Working Equitation

Bettproblem, getingstick och WE tävling

Lämna en kommentar

Den senaste veckan har varit lite jobbig. Målet var den WE tävling på Trolleholm RF som vi faktiskt kom iväg på jag och Lapp Glans, men det kändes inte självklart under veckan, om vi säger så..

Det började förra söndagen, då jag skulle rida LG på det bett jag använder när jag tävlar WE, en kandarstång från Globus med skänklar som inte är fasta utan som man kan snurra på. Jag har tidigare haft bettplattor av plast på det, men döm om min fasa när han tidigare i somras fick skav (!) från bettplattan. Kände mig som Sveriges sämsta matte, bettplattorna togs raskt bort, jag red en gång utan dem och allt var frid och fröjd. Trodde jag ja! För när jag red i söndags hände det som inte alls fick hända, kinnkedjekroken lyckades nypa honom i mungipan… Det märktes, stackars häst 🙁 Jag gillar inte krokarna eller balansen på Globus kandarstänger (även om de har bra bett i övrigt) men just krokarna är rätt smäckiga. Det var därför jag satte på bettplattorna..
Så, nu kände jag mig inte bara som Sveriges sämsta matten, utan iaf Europas… Red resterande dagar på hackamore, tänkte jag kan tävla på det i värsta fall. Om det nu inte vore för att han inte gillar att gå på hackamore visade det sig (mest ridit ut med det tidigare, ibland). Man blir nämligen svettig under hacket och det är äckligt och KLIAR! Spelade ingen roll om jag spände ännu lösare eller hur jag höll i det. Blä var det och bort skulle det.

Nåväl, mungipan såg fin ut, jag hade införskaffat bettplattor i gummi och bänt runt krokhelvetena. Jag hade En Plan. Så hämtade jag en häst i hagen med sår på näsan i torsdags. Han hade blivit getingstucken i läppen visade det sig och kliat häftigt. Det gjorde ont bara matte TITTADE på det! Jag tänkte att det blir nog ingen tävling. Lite synd, för det var tänkt som genrep inför Riks i slutet av månaden, men vad gör man.

Fredag kväll såg läppen normal ut igen, ingen svullnad, inget ont, jag fick klämma och känna. Så jag red. En Ny och Förbättrad Plan angående desatanskrokhelvetena hade tänkts ut när jag kom på att i min samling av ”bra att ha saker” fanns en kinnkedja från -80 talet med läderremmar som sätts fast i bettet. Och desatansjävlakrokhelvetena kunde tas bort helt och hållet. Sagt och gjort, med visst våld avlägsnades desatanskrokfanstygen och den ”nya” kinnkedjan sattes dit. Enda missen var att det saknades ring för skumremmen på den ”nya” kinnkedja. Satte dit en bit balsnöre så länge, tänkte jag har någon liten nyckelring eller liknande inne jag kan sätta dit så jag inte åker på tävling med balsnöre, blått balsnöre, på tränset. Lite väl hillbilly-chickt kanske..
(Skumremmen används inte för att hsäten försöker ta tag i skänklarna, utan för att få rätt balans i bettet och se till att skänklarna inte lutar åt fel håll… Känns som en balsnöreslösning det med, men det är iaf en svart läderrem som inte stör. Och det funkar!)

Bettplanen fungerade, pålle var mycket nöjd, inga men från klämningsincidenten och allt topp!

Så, fredag kväll kunde jag svara min klubbkompis att tävlingen var på (tur man kan oroa andras planer också och inte bara sina egna!) och vi tog oss till Skåne igår.
På plats inser jag att jag har åkt på tävling med blått balsnöre på tränset. Ingen kommenterade iaf, har snälla, diskreta vänner! Kavajen hade visst *erm* krympt lite sen sist jag hade den på mig i Tyskland, för att göra hillbilly-chick looken perfekt.  Jag kan även avslöja att mina bakskydd sett mycket bättre dagar, men de är några häst accepterar och jag letar liknande nya, ok!

På plats träffade jag Kajsa och Ulrik, alltid roligt att få se dem också!
Lapp Glans verkade nöjd att vara ute och lufta sig igen, han har haft en lite lugnare period efter Tyskland, inte taggad-taggad men nöjd. Lite loj generellt över dagen, vilket jag verkligen inte är van vid, så jag fick driva på mer än jag brukar behöva. En större miss i dressyren med bakutspark i första mellangaloppsvolten, men i övrigt tuffade han på i mellanmjölksstil och gjorde vad jag bad om. Jag hade kunnat be om mer och bättre, men jaja. 65,33% skrapade vi ihop och ledde efter dressyren.
I tekniken började det bra, men vid bron fick visst Lapp Glans flashbbacks från bron i Tyskland, satte framhovarna på bron, tvärnitade och stirrade förskräckt på bro och omgivning. Tänkte den stå still eller vad tänkte den göra? Efter lite blandade småhopp kunde jag få honom lugn, gjorde halt framför och bad om ett steg i taget. Han gick med på att testa igen, satte upp hovarna på bron, hörde det bekanta klonkandet av hovar mot trä, andades ut och klampade över som han brukar.
Matte tappade dock konceptet lite på de följande 3 hindren, men men. Klantade mig på hopphindret så vi fick ett för stort avsprång så det blev dåligt betyg där med, men annars flöt det på bra. 67,5% och andra plats.

Speeden är vår akilleshäl normalt. Jag får _inte_ tänka SPEEEEEEED för då taggar pålle på alldeles för hårt, vi får brötig ridning och massa trampande som stjäl tid. Igår var jag enormt nöjd med speeden faktiskt, han var lugn, framåt, inget trampade i grind, men piloten dabbade sig till sidepassbommen och hade inte planen klar för sig vilket resulterade i att vi petade ner bommen, vilket ger +5 sek. Till hopphindret var jg för fokuserad på ett bra avsprång (dumt där och då, eftersom LG hoppar allt) istället för vägen efter och gjorde en onödigt stor sväng till parallellslalomen. Skit samma, jag är väldigt nöjd ändå. 2 sek efter Åsa L vilket gav en andraplats totalt. En Åsa från Ölmstad vann klassen iaf 😉

Så summa summarum är jag otroligt glad efter gårdagen. Det var skönt och otroligt roligt att kunna komma iväg trots strulet i veckan, att Lapp Glans var så nöjd med att få komma ut och att vi gjorde rätt hyfsade ritter trots allt. Domaren har jag ridit för en gång tidigare och fick kommentarer att hästen utvecklats mycket positivt, alltid roligt att höra med. Så det var en glad matte som åkte hem igår. Nu ska jag släpa fram lastpallarna i ridhuset och klampa över varje dag. Men olika saker på, har en bit gummimatta bland annat som jag ska lägga på, så det blir olika ljud, färg osv så han blir trygg med det igen. Så laddar vi för Riks!

kallblodstravare, Lapp Glans, Tävling, Working Equitation

WE tävling igår

Lämna en kommentar

Var iväg till min hemmaklubb Ölmstad och tävlade igår, svårklass working equitation. Är ett år sedan vi red vår första tävling jag och Lapp Glans, på samma plats och samma klass och för samma domare.

Är så nöjd, både med mig själv och med hästen. Pålle älskar verkligen att få komma ut och tävla, han njuter av uppmärksamhet, människor och att få se massa andra hästar. Nu när han fått vara ute regelbundet är han väldigt cool att ha med sig också, lite skrik, men kan koppla av väldigt bra också. För ett år sedan höll han på att brisera, han vibrerade bokstavligen när jag satt upp till framridningen och min man fick leda oss in på framridningsbanan, sen släppa så jag direkt kunde trava iväg för att få bort ganska stora mängder överskottsenergi. Då hade han inte varit hemifrån på nästan 3 år, pga att jag inte mått bra. Låter det oplanerat? Ja, det håller jag med om, men då transporten tagit tid att få lagad efter att min unghäst hade fått panik i den så kom vi inte iväg på miljöträning som planerat. Jag valde att köra ändå på tävling och är väldigt glad att jag gjorde det. Ibland behöver man kasta sig in i saker.
Efter den tävlingen var Lapp Glans lyckorusig i över en vecka. Jag med 😉 så det var helt klart rätt beslut.

Nåväl, igår kunde jag hålla mina tävlingsnerver i schack och rida ordentligt inne på banan. Vi gick några missar där bland annat mellantraven blev pannkaka totalt, men också riktigt bra delar med poäng därefter. Var andra gången jag red med min kurmusik och är rätt nöjd med den.

Red fram lite för länge inför tekniken, men kunde å andra sidan stå i solen och titta på tidigare ekipage. Han kändes väldigt trevlig och avslappnad på framridningen, tänkte att jag får rida på honom lite i speeden sedan.
Men eller hur..
När vi kom in på banan var det en viss häst som tände till rejält, gasen hakade sig lite och bromsarna krånglade. WOOOP WOOP var  väl hans inställning till det hela 🙂 Vi höll på att riva grinden, sista hindret, men lyckades rädda det i sista sekund och räddade några poäng, även om de så klart inte blev så många på just det hindret. Till speeden hade piloten inte riktigt lyckas få in i sin skalle att hästen var TAGGAD utan red på för hetsigt. Resultatet blev därefter, taggad häst som gick mycket upp, trampade runt och sämsta tiden. Jag måste hålla mig lugn och fokusera mer på korta, prydliga vägar än att rida framååååååt på galenpannan.

69,2% i dressyren och 68,6% i tekniken är jag väldigt nöjd med. Resulterade i en delad andraplats totalt.

Lapp Glans fick för övrigt syn på Morotsmannen (dvs min pappa)  och gnäggade glatt medan vi väntade på att starta teknik och speed.  Mamma och pappa stod en 100 m bort, men det var tydligt att Lapp Glans reagerade och kände igen dem. Bra syn har han, måste vara alla morötter 😉

kallblodstravare

”KAAAAN den galoppera???” Att rida kallblodstravare

Lämna en kommentar

För en del (läs halvblodsmänniskor 😉 ) är det där att rida en häst med frysmärkning lite suspekt. Alla vet ju att de heter travare och då kan de bara trava. Typ. Att det är skillnad på kallblods och varmblodstravare verkar ibland komma som en överraskning, även om det gamla namnet nordsvensk travare verkar funka bättre är man presenterar kallblodstravaren som ridhäst. Kommer man utanför de mer inbitna halvblodskretsarna verkar det vara mer bekant att det är skillnad på varmblod och kallblod och att kallblodstravare ”faktiskt” är väldigt roliga ridhästar. Och att de *faktiskt* kan galoppera. Rätt bra till och med. Och ibland även tölta.

Jo, lite raljerar jag, men jag stöter förvånansvärt ofta (trots det jag skriver nedan) på den reaktionen när jag är ute med Lapp Glans. Särskilt i mer konservativa dressyrkretsar där häst = halvblod. När jag var ute och tävlade för lite sedan så kom en domare fram efteråt och sa snälla och trevliga saker (samlade ihop ENORMA pluspoäng från mig! Såklart!) och frågade om rasen och var imponerad över att han gör så fina byten. HUR hade jag lärt honom det? Ja, som vilken annan häst som helst?
Kommentaren var menad som mycket positiv, och jag tog den absolut som sådan, men jag tar upp det här eftersom det hör ihop med ”kan den galoppera” fördomen. Kallblodstravare, särskilt en som Lapp Glans som inte gått som travhäst, har ofta en riktigt bra galopp. Även fast de inte är avlade för det. Men de är ju inte så radikalt annorlunda byggda än mer etablerade ridhästar om man tittar på konformationen, de har även lätt att samla sig och så klart att springa fort framåt. Varmblodstravarna kan se lite annorlunda ut, och framförallt röra sig lite annorlunda i och med att de breddar bak och det ger ”problem” (eller kanske utmaningar) när man ska ha dem att springa fint på en dressyrbana. Kallblodstravarna breddar normalt inte, vilket gör dem lättare att få till ridhästar och samla sig. Kallblodstravarna har också mycket lättare för galoppen än vad de flesta varmblodstravare har. Individuella skillnader finns givetvis, men nu pratar jag generellt.

Att kallblodstravare har lätt att samla är kanske ingen överraskning för de som kommit i kontakt med ”bent-ridning”. Och de har verkligen lätt för det. Lapp Glans är ett bra exempel som har väldigt lätt för piaff och passage och dessutom verkligen älskar rörelserna! Honom kan man belöna med det, finns ingen som är så ball som han då i hans värld.

Att komma med en annorlunda hästras på tävling väcker mycket uppmärksamhet. Det är inte negativt, för det är i princip bara positiv uppmärksamhet. Att människor som inte är intresserade av rasen inte kan något om den tycker jag är fullt förståeligt, det jag tycker är väldigt roligt är hur mycket positivare attityder det är numera mot för 10-15 år sedan, särskilt inom dressyr. Både från domare och från ”dressyrhalvblodsfolk”. Det kommer göra att det kommer komma ut fler ”udda” hästraser i sammanhanget. Ett ypperligt exempel är ju den fjording som startat MsvA med gott resultat och positiva omdömen. Dressyr är om god ridning och inte om ras!

Jag kommer återkomma till kallblodstravaren som ridhäst och mina tankar och erfarenheter kring dem i fler inlägg framöver. Det är otroligt roliga hästar med massor att ge!