Etikettarkiv: foder

Svensk mat, självklart! Men vad serverar du i krubban?

Vikten av att välja svenskproducerad mat har det pratats mycket om senaste åren. Som de flesta vet finns det massor av anledningar att välja svenskt, som att vi har ett jämförelsevist rent jordbruk, god djurhållning, vi behöver egen produktion, långa transporter är dåligt för miljön osv osv. Men har samma tänk nått fram till hästfodret?

När det gäller grovfodret är det vanligare med närproducerat, helt enkelt för att långa transporter av flera ton foder är dyrt. Men även där vet jag foder som körs rätt långt för att hästägaren vill ge ”det bästa” till sin häst. Vem vill inte det?

När det gäller kraftfodret ser det annorlunda ut när jag tittar på marknadsföring, på diskussionsforum mm. Det enda jag kan se i den vägen är att undvika soja pga hur den odlas i Brasilien med gifter som är skadliga för både människorna som arbetar med den och för miljön. I övrigt diskuteras lätt helt andra saker. Som vilken känd ryttare som ger/sponsras av fodertillverkaren, olika hälsopåståenden, trender, ibland näringsinnehåll.

Kanske många resonerar som så att de ger så pass lite kraftfoder, särskilt i förhållande till grovfodret, att det inte spelar så stor roll? Deras 1-2 kg per dag är så lite? Men om vi räknar lite på 8 hästar i ett stall som får 1 kg importerat kraftfoder per dag i 8 månader blir det 1920 kg foder. Nästan 2 ton. Och 8 hästar är inte mycket. 2016 fanns ca 355 000 hästar i Sverige.  Säg att hälften av dessa får 1 kg importerat foder per dag i 8 månader. Då är vi uppe i 42600000 kg foder. 42 600 TON.  CO2 utsläppet på de transporterna tänker jag inte försöka räkna ut, men det blir mycket. För en produkt som rent krasst odlas även i Sverige och som håller god kvalitet.

Nä, välj svenskproducerat foder! Vi behöver våra svenska bönder av så många anledningar att ett litet blogginlägg inte räcker till. Vi producerar bra foder i Sverige, av svenska råvaror. För mig är det lika självklart att välja svenskt foder till mina hästar som att jag inte vill äta importerat kött eller mjölk.
Svenska bönder gör bra jobb, de har hårda regelverk att hålla sig till när det gäller miljö, inga barn hanterar farliga gifter utan skyddsutrustning som i fallet med den brasilianska sojan. De håller våra landskap öppna och våra ekosystem och biologiska mångfald levande. Allt som odlas på våra åkrar är inte livsmedel, en stor del är foder till djur. Inklusive hästar.  Ju större efterfrågan det blir på tex bra proteinfoder som är svenskproducerat, ju mer tillgängligt kommer det att bli. Och det finns en hel del alternativ idag som det är.

Ytterligare en anledning kan ju vara att svenska kraftfoder dessutom är väldigt prisvärda. Jag har gjort många jämförelser och tittat på innehållsförteckningar, näringsanalyser och  jämfört priser och där vinner de svenska fodren igen. Varför betala mer för samma innehåll bara för att det är importerat? För att det är en snygg påse och bra marknadsföring och en känd ryttare som sponsras av dem?  Även om man bara ger ett kilo om dagen, så tänk på 8 månader igen. 240 kg, skiljer det 10 kr kilot (vilket inte ä ovanligt!) på ett likvärdigt foder är det 2400 kr på en vinter. Pengar att lägga på något annat, som fler träningar?

 

 

 

Konvalecent matte och fortsatt oro för Endeño

Fortfarande extremt ridsugen, men har fått ge tusan i att rida och spendera tiden i sängen istället. Envis infektion/förkylning som inte vill ge sig har satt sig på luftrören och eftersom jag är astmatiker har det gett rejäla problem med astman. Nu står jag på en kortisonkur med order om boxvila från läkaren, så hoppas jag snart kunna vara igång igen. Med risk för att upprepa mig, men det här är nog den jävligaste vinter med sjukdomar på både hästarna och mig som jag varit med om!

Endeño är pigg, glad, snor- och feberfri men går inte upp i vikt. Det sistnämnda är ett stort problem och gör att jag starkt misstänker att han har skit kvar i kroppen. Veterinären ska komma ut i nästa vecka så ska vi ta ett sköljprov på honom för att se om det finns kvar bakterier i luftsäckarna samt blodprov. Jag är inställd på att det är så och har läst på om behandling av dolda smittbärare. Det som känns som ett stort problem är även isoleringen, både för mina två friska hästar som jag gärna vill kunna komma iväg och träna och tävla med i vår och inte minst för mina stallkamrater. Även där funderar jag på möjliga lösningar. Ska prata med veterinären om detta också, hon har fått mycket erfarenhet av kvarka och smittskydd denna vinter.

Vad gäller hullet på Endeño så är han i normalfallet en lättfödd häst som jag fått passa så han inte blir för tjock. Greenguard på vår/sommar och inget kraftfoder samt avvägd grovfodergiva. 74 MJ brukar jag räkna med att han ”drar” när han tränas 5-6 dagar i veckan samt går i hage 12 timmar per dag. I dagsläget får han nästan 210 MJ och går inte upp i vikt alls. Han ligger även på undervikt fortfarande, rätt ordentligt, jag vill gärna ha upp honom 60 kg till. Han rasade fruktansvärt i vikt efter första kvarkan och låg då på 370 kg (enligt viktmåttband, smidigt att hålla koll med) och såg helt förskräcklig ut. Det var nära till tårarna varje gång jag tog av honom täcket. Han gick raskt upp i vikt efter det, till 415 kg innan han rasade ner på 400 kg igen när han blev sjuk för andra gången. Jag har lyckats hålla honom från att gå ner mer än så, men jag får inte upp vikten.
Endeño är en väldigt hungrig häst som hävdar att han svälter så fort han inte har mat i munnen. Han har tack och lov ätit även när han varit som sjukast (vill inte tänka på hur han hade sett ut annars!) och har god aptit nu med. Han äter så mycket hösilage jag får i honom (ca 15 kg TS) som har rätt höga värden, plus 1 kg havre, 2 kg energy plus pellets, 5 dl rapsolja så kli och betfor på det. Som sagt kommer det upp i nästan 210 MJ med proteinbehovet mer än täckt av grovfodret. Han ska upp i vikt så jag fokuserar på att få i honom energi, särskilt som jag har hösilage med rätt högt proteininnehåll. Kraftfodergivan är så stor jag känner att jag kan ge utan att det påverkar aptiten för grovfodret, som trots allt är det viktigaste. Jag kanske inte behöver säga hur otroligt NÖJD han är med matransonerna?

Även utevistelsen är begränsad pga detta just nu, han får gå ut, men eftersom han är lugn i stallet och rör sig mindre så får det bli kortare utevistelse än vanligt. Just nu står en annan häst i stallet på box pga hälta, så han har sällskap inne med. Det är även bara jag som hanterar Endeño.

Så länge jag inte vet om han bär på smitta fortfarande så får ja även vara noga med när och hur jag hanterar honom respektive Lapp Glans och Danesa. Det sista jag vill är att sprida något vidare! De har ju även närmare kontakt  med andra hästar än vad Endeno har eftersom han står i en hörnbox utan grannar. Mycket fokus på vilken ordning jag hanterar dem, tvätta och sprita händer emellan, inte köra in skottkärran i boxen osv. Endeños boxväggar, krubba och vattenkopp tvättas ofta och noga och har sprutats med Virkon dels efter han fått sista antibiotikan och så en gång till efter det. Det tar en hel del ork och fokus att hålla på så för att vara uppriktig, jag kan inte släppa min egen gard för risken att falla tillbaka i vanliga rutiner. Det kan låta som att ”det är bara att” men faktum är att det tar tid och ork att tänka efter före i varje steg man ska göra i stallet. Vad kan vara smittrisk? HAr jag kollat, tänkt på, gjort i rätt ordning? Hade jag bara haft en häst hade det varit enklare, men nu har jag tre.
Energi jag så gärna hade lagt på träningen istället.