Jag har jobbat lite med en annan häst i stallet, en otroligt långbent halvblodsdam från Danmark som ägs av min stallägare. Hon är i grunden en väldigt fin häst, rör sig otroligt bra, elegant och har allt för sig fysiskt.

Men, hon har inte allt för sig när det kommer till ridning. Kläm med skänkel och hon tvärnitar och slår bakut. Ägaren har luskat lite i hennes förflutna och fått reda på lite grann om vad hon gjort tidigare i livet och målet är att ha henne fungera som en ridhäst. Eftersom jag tycker sånt här är intressant har jag hjälpt till lite och jobbat lite med henne. När hon kom hade hon antagligen magsår, var stressad och spänd och in underhull. Nu 4 mån senare är hon snygg i kroppen, visar inga tecken på magproblem, utan är en glad och harmonisk häst som är väldigt mysig och trevlig att ha att göra med. Vi har hittat bett och sadel som passar henne, hon kliver på bra framåt vid longering. Rätt hyfsat tycker jag, med tanke på att det inte har jobbats så mycket med henne.

Den stora grejen med Fröken Långben är ju vid ridning när hon tjurar ihop och sparkar bakut mot skänkel och när hon får krav på sig att gå framåt. Att klippa till henne är ingen lösning, snarare vägen till tredje världskriget. Damen har humör och vilja.  Hon är dessutom otroligt känslig för sits och vikthjälper. Så hur ska man ta sig an henne?

Klippa till har testats. Garanterat. Jag anser inte att det är någon lösning. Även om hon skulle ”ge sig” till slut så har hon fått ännu fler obehagliga upplevelser av ridning. Och vad har man vunnit då?

Inge häst är dum, tjurig eller motvillig för att. Det finns alltid orsaker till motstånd och problem. Det kan vara fysiskt att det gör ont eller är jobbigt, det kan vara att de inte förstår och inte har fått lära sig, eller på för stora krav mentalt och/eller fysiskt. Vill man ha en häst som jobbar med glädje i framtiden får man försöka hitta orsaken till problemet och se hur man kan lösa det så hästen förstår och är med på noterna igen.

Så vad kan Fröken Långbens sparkande bero på? Jag har försökt bryta ner det i flera olika möjliga orsaker.

• Fysiska problem
  Tänderna ska kollas så snart vet vill göra det. Jag tror hon kan ha vargtänder och överlag är det bra med en koll. Misstänker att hon ridits med rätt hård hand då hon inte själv söker efter handen och bettet utan vill komma undan lite. Det sistnämnda är en träningssak, men då är det bra att veta att det inte finns problem längre in i munnen som kan göra det jobbigt.
  Låsningar/spänningar kan finnas. Hon är rätt oliksidig men det är inget som är uppseendeväckande på en häst som inte ridits på ett tag. En genomgång och massage/släppa låsningar gör givetvis det enklare för henne att komma igång att jobba.
• Konformation och gångarter
  Jag kallar henne Fröken Långben av en anledning. Så stora, luftiga rörelser på det. Där krävs det en del styrka att orka bära sig och ryttare med framåtbjudning dessutom. Kräver man för mycket innan hon är stark nog bygger man in ett motstånd i hästen. Jag misstänker att det kan vara del av problemet. Här är det regelbundet arbete som krävs för att få henne att bygga styrka. Gärna en hel del arbete från marken i form av tömkörning i en rätt horisontell form, uteritter för att tänka framåt naturligt och få bära sig. Att inte kräva så mycket framåt eller så stora rörelser till att börja med, utan låta henne gå i ett ganska långsamt tempo så hon hinner med i rörelserna och med sina långa ben. Låta henne söka efter kontakten med betten framåt och få lite omväxlande arbete som en unghäst. Jobba med lite cavaletti och bommar vid tömkörning är också bra.
• Mentalt
  Här är en stor bit för den här hästen. Hon förknippar inte ridbana och dressyr med något positivt. Det är otroligt viktigt att ändra på. Hon svarar väldigt bra på beröm och klappar, så att uppmuntra henne så är jätteviktigt. Hon ska få känna att det är roligt att gå till ridbanan och att hon är Duktig Häst där. I början innebär det att berömma ”självklarheter” som att stå still och vara lugn vid uppsittning och att starta – stoppa. Precis som när man rider in en häst. På tre tillfällen har hon gått från orolig, spänd och springa runt till att stå still, vara lugn och vilja ha godis vid uppsittning från pall. Hon är lättlärd, något som är väldigt positivt.
  Korta pass och försöka hålla kraven inom ramen för vad hon klarar så hon kan få mer beröm. Inte så lätt alla gånger, men bättre ta 10 korta pass där hon får bli positiv till att jobba än att försöka stressa fram något.
  När hon tjurar ihop och sparkar så är det viktigt att inte ta någon fight eller bråka om det, utan ignorera, avleda och rida vidare så man hamnar i ett läge där hon kan få beröm igen.

Idag red jag ett lite längre pass än jag gjort tidigare på henne. Med facit i hand så blev det lite för långt eftersom hon tjurade ihop på slutet. Bara att ta med mig. Håll det kortare, även om det blir löjligt korta pass så här i början. Kan vi komma till arbetsglädje tror jag inte det finns några hinder i vad hon kan göra. Hon är känslig, vacker och har inga fysiska svårigheter för något. Fortsättning följer hoppas jag.