Fick bli ridhuset idag, blev visst höst igen. Jag var seg på grund av vädret, men inte hästarna inte..

Endeño var okoncentrerad och tyckte jag var skitdum som ansåg att han skulle koncentrera sig istället för att gå och lyssna efter varenda ljud utanför. Det KAN ju komma någon som ska in och hälsa på honom, eller en annan häst, något som är otroligt spännande!
Så matte fick jobba. Benslut, inte fastna någonstans med hjälperna och vara mycket bestämd och konsekvent. Varenda kryphål ut från hjälperna skulle testas av ”ÖÖÖÖHH, måååpeeeed, kärring!” hästen.
Men efter någon halvtimme var min trevliga femåring tillbaka igen, fokuserad, mjuk och lätt för hjälperna och med på vad vi skulle göra. Red tre tunnor när han skärpte till sig och han var väldigt trevlig. Red i trav och med varannan tunna skritt och varannan trav. Han var snabbt med på noterna med avsaktning och var han skulle trava, så jag får vara noga med att variera så han inte börjar göra saker själv.
Hade lansen stående i en av tunnorna och stannade honom bredvid och slamrade med lansen i tunnan, tog den i och ur och viftade med den runt honom. Totalt obekymrad 🙂 Så det fick räcka där.
Hoppas få med mig någon som kan filma i morgon när jag rider, är nyttigt att se sig själv.

Lapp Glans har jag ställt lite högre krav på igen och idag kom ifrågasättandet av det. Det kommer alltid med honom och till råga på allt hade jag ett SPÖ i handen! Hur KAN jag! Bara att det finns där är otroligt fräckt enligt en viss svart häst jag känner. Att jag sedan petar på honom med det är helt sanslöst otroligt ELAKT!
Även vi kom överens till slut, men jag kan villig erkänna att jag var tröttare än hästen. När han inte vill lyssna och vänta får jag piaff och passage som ”undanflykt” från det dumma jag vill, som att trava på en volt. Vem tusan vill trava på en volt??? VAVAVAVA??

Så då fick det bli piaff och passage. På mattes villkor. Det är ett bra sätt att slippa bråka med hästen tycker jag, vill han göra det jobbigare eller inte gå i den gångart jag ber om får han gå i den gångarten han tar, men han får jobba istället för att jag bromsar och ger en möjlighet  till tjafs eller att han ”slipper undan” hjälperna. Så idag red vi länge i passage med piaff lite här och där. Volter, rakt spår, diagonalslutor i passage. Efter ett tag (kan väl säga förvånansvärt länge!) började han kännas ”mogen” att be om trav igen och då var han rätt nöjd med att göra som jag sa. Lyssnar man på matte så blir livet lättare.
Fick en trevlig stund med bra arbete och även Lapp Glans fick jobba med tre tunnor. Han gillar dem och vi fick till rätt hyfsat resultat. Strävade inte efter perfektion eftersom vi varit oense och när han nu gjorde det jag ville och som jag bad om så var det inte rätt läge att putsa så noga där. Och matte var lite trött också..

Nu ska jag göra som katten och sova middag!