Kategoriarkiv: Att ha häst

Endeño, Kvarka, Unghäst

Endeño börjar sättas igång!

Lämna en kommentar

ÄNTLIGEN!!!

Jag kanske inte behöver säga HUR mycket jag längtat efter detta efter den här helvetesvintern? Förra veckan åkte vi ner till Helsingborgs Djursjukhus med Endeño för att göra endoskopi av luftsäckarna (mer om det och varför så lång resa i ett eget inlägg). Jag ville göra det eftersom ett tidigare sköljprov var positivt för kvarka. Det man inte vet från det provet däremot är om bakterierna var levande eller döda, så valet stod mellan att vänta och göra nya sköljprov (inte gratis…) eller att spola fram bandet lite och gå in och titta och se hur det ser ut. Det finns flera anledningar till varför jag valde att åka iväg 30 mil enkel resa med min häst, bland annat oron att det skulle finnas någon mer inkapslad böld som kunde ställa till problem. Vill aldrig se honom så sjuk igen! Sen är det otroligt frustrerande att hamna i någon sorts limbo och inte veta, vara isolerade utan att veta hur länge osv och inte minst, skulle det finnas någon infektion vill jag inte att min häst så gå och dra på det längre än absolut nödvändigt!

Som ni kanske redan förstår så såg det bra ut! Det fanns inga svullna lymfkörtlar, inget inkapslat, inget var, slem eller vätska som stod i luftsäckarna! WIIII!! Det enda som fanns var lite små blödningar i slemhinnan, men det tror vi är efter att han levde rövare rätt länge på ridbanan några dagar tidigare och gjorde sig av med oherrans massa överskottsenergi, som i sig blev en överansträngning.

Ca förtielva ton sten ramlade från mitt matteshjärta!

Så nu har jag börjat sätta igång honom. Det blir så lugnt det går (jag nämnde överskottsenergi va?) och jag kommer jobba honom från marken första veckorna. SEN får jag ÄNTLIGEN rida min fantastiska häst igen!

*hoppsaskuttar vidare*

Att ha häst, Endeño, Kvarka

Konvalecent matte och fortsatt oro för Endeño

Lämna en kommentar

Fortfarande extremt ridsugen, men har fått ge tusan i att rida och spendera tiden i sängen istället. Envis infektion/förkylning som inte vill ge sig har satt sig på luftrören och eftersom jag är astmatiker har det gett rejäla problem med astman. Nu står jag på en kortisonkur med order om boxvila från läkaren, så hoppas jag snart kunna vara igång igen. Med risk för att upprepa mig, men det här är nog den jävligaste vinter med sjukdomar på både hästarna och mig som jag varit med om!

Endeño är pigg, glad, snor- och feberfri men går inte upp i vikt. Det sistnämnda är ett stort problem och gör att jag starkt misstänker att han har skit kvar i kroppen. Veterinären ska komma ut i nästa vecka så ska vi ta ett sköljprov på honom för att se om det finns kvar bakterier i luftsäckarna samt blodprov. Jag är inställd på att det är så och har läst på om behandling av dolda smittbärare. Det som känns som ett stort problem är även isoleringen, både för mina två friska hästar som jag gärna vill kunna komma iväg och träna och tävla med i vår och inte minst för mina stallkamrater. Även där funderar jag på möjliga lösningar. Ska prata med veterinären om detta också, hon har fått mycket erfarenhet av kvarka och smittskydd denna vinter.

Vad gäller hullet på Endeño så är han i normalfallet en lättfödd häst som jag fått passa så han inte blir för tjock. Greenguard på vår/sommar och inget kraftfoder samt avvägd grovfodergiva. 74 MJ brukar jag räkna med att han ”drar” när han tränas 5-6 dagar i veckan samt går i hage 12 timmar per dag. I dagsläget får han nästan 210 MJ och går inte upp i vikt alls. Han ligger även på undervikt fortfarande, rätt ordentligt, jag vill gärna ha upp honom 60 kg till. Han rasade fruktansvärt i vikt efter första kvarkan och låg då på 370 kg (enligt viktmåttband, smidigt att hålla koll med) och såg helt förskräcklig ut. Det var nära till tårarna varje gång jag tog av honom täcket. Han gick raskt upp i vikt efter det, till 415 kg innan han rasade ner på 400 kg igen när han blev sjuk för andra gången. Jag har lyckats hålla honom från att gå ner mer än så, men jag får inte upp vikten.
Endeño är en väldigt hungrig häst som hävdar att han svälter så fort han inte har mat i munnen. Han har tack och lov ätit även när han varit som sjukast (vill inte tänka på hur han hade sett ut annars!) och har god aptit nu med. Han äter så mycket hösilage jag får i honom (ca 15 kg TS) som har rätt höga värden, plus 1 kg havre, 2 kg energy plus pellets, 5 dl rapsolja så kli och betfor på det. Som sagt kommer det upp i nästan 210 MJ med proteinbehovet mer än täckt av grovfodret. Han ska upp i vikt så jag fokuserar på att få i honom energi, särskilt som jag har hösilage med rätt högt proteininnehåll. Kraftfodergivan är så stor jag känner att jag kan ge utan att det påverkar aptiten för grovfodret, som trots allt är det viktigaste. Jag kanske inte behöver säga hur otroligt NÖJD han är med matransonerna?

Även utevistelsen är begränsad pga detta just nu, han får gå ut, men eftersom han är lugn i stallet och rör sig mindre så får det bli kortare utevistelse än vanligt. Just nu står en annan häst i stallet på box pga hälta, så han har sällskap inne med. Det är även bara jag som hanterar Endeño.

Så länge jag inte vet om han bär på smitta fortfarande så får ja även vara noga med när och hur jag hanterar honom respektive Lapp Glans och Danesa. Det sista jag vill är att sprida något vidare! De har ju även närmare kontakt  med andra hästar än vad Endeno har eftersom han står i en hörnbox utan grannar. Mycket fokus på vilken ordning jag hanterar dem, tvätta och sprita händer emellan, inte köra in skottkärran i boxen osv. Endeños boxväggar, krubba och vattenkopp tvättas ofta och noga och har sprutats med Virkon dels efter han fått sista antibiotikan och så en gång till efter det. Det tar en hel del ork och fokus att hålla på så för att vara uppriktig, jag kan inte släppa min egen gard för risken att falla tillbaka i vanliga rutiner. Det kan låta som att ”det är bara att” men faktum är att det tar tid och ork att tänka efter före i varje steg man ska göra i stallet. Vad kan vara smittrisk? HAr jag kollat, tänkt på, gjort i rätt ordning? Hade jag bara haft en häst hade det varit enklare, men nu har jag tre.
Energi jag så gärna hade lagt på träningen istället.

Att ha häst, Endeño, Kvarka

Denna vinter, en ökenvandring

Lämna en kommentar

Jag har lyckligtvis inte varit med om en värre vinter när det gäller sjukdomar på hästarna. För det här har slagit alla rekord. Vi blev ju friskförklarade, stallet sanerades och allt var frid och fröjd. Kunde man ju inbilla sig.

Endeño blev förkyld kort efter, i sig inget upprörande. Ingen feber eller hosta, men snorig med genomskinligt snor och hes. Men sen efter en vecka fick han feber och jag ringde veterinären som inte kunde göra så mycket mer än att säga att vi skulle ge metacam, virus är ju som bekant svårt att göra något åt. Så han fick metacam, husarrest och en väldigt nojjig matte. Tyvärr gav inte febern med sig utan steg så han stod med över 40 graders feber igen. Efter några dagar blev jag väldigt orolig för honom, var i stallet eftersom det var lördag och såg när det helt plötsligt började forsa var ur ena näsborren. Gammalt var, det första blodblandat. Veterinären ringdes ut och medan jag väntade torkade jag hästnäsa gång på gång på gång. Det tog två timmar innan det slutade komma mer var.

Prover togs och det sattes in både penicillin och sulfa, rejäla doser. Vi misstänkte att det kunde vara en böld som varit inkapslad sedan kvarkan och det bekräftades sedan av provsvaren. Som ni förstår var det ingen lite böld, förstå hur ont den måste ha gjort på stackarn.  Ändå åt och drack han och gjorde sitt bästa för att inte visa att han var sjuk. Jag har läst om att det kan bli inkapslade bölder invändigt av kvarka som penicillinbehandlas, men det är tydligen väldigt, väldigt ovanligt. Jag har i mitt hästliv inte hört om någon som fått det, men har tidigare (tack och lov) varit rätt förskonad från kvarka. Men veterinär som var ute blev överraskad och hade aldrig varit med om det, då har han ändå varit med ett tag.

Så ny isolering. Vi ska även göra sköljprov på Endeño snart för att kolla så han inte är dold smittbärare efter allt detta skit. Tanken på att han eller någon annan häst ska behöva bli så sjuk igen är fruktansvärd.

Denjo repade sig rätt snabbt när han fick medicin. Däremot får han vara konvalecent ett tag till efter all feber, det har tagit hårt på honom. Han ska upp i vikt och har inga muskler kvar. Han är jättepigg däremot och jag måste hitta sätt att hålla hans hjärna stimulerad under tiden. Han går i hage, men ska inte ansträngas fysiskt. Planer finns, återkommer mer om det i ett annat inlägg.

Så hade man ju kunnat tänka sig att jag skulle kunna jobba vidare med de andra två pållarna, som ju är friska. De har varit konvalecenter efter sina kvarkaomgångar de med, men är redo att jobba. Lite har det blivit och Danesa rids självständigt nu, men så var det det där med frisk matte också. Stående skämtet i stallet är att jag också fått kvarka. Två omgångar har jag också varit rätt däckad, nu senast har jag varit sjuk i 1,5 vecka. Testade rida ut på en lätt bindgalen LG igår och det var mer än jag orkade. Bara för mig att ta det lugnt och försöka bli av med skiten jag dragit på mig innan hästarna kan få komma igång igen.

Och överallt ser jag folk som åker och tränar, som tränat på nya saker över vintern och blivit ännu duktigare. Så känner jag mig lite avundglad. Glad för dem och med ett enormt sug att själv få komma igång och rida och träna igen. Typ NU!! Känns som jag kommer vara hopplöst långt efter alla andra när säsongen kommer igång igen.

Endeño räknar jag med att det kommer ta ett antal månader innan han är tillbaka där vi var innan allt elände började. Känns ledsamt, men det är sånt som händer. Jag hade planer på att kunna ta ut honom på träningstävlingar, men nu får vi se fram mot slutet av sommaren/hösten kanske.

Sen har jag ju två fantastiska hästar till. Även där blev det ju avbräck, men inte lika långt och Danesa ska ju lära sig mycket under våren som nybliven ridhäst.

Att ha häst, Kvarka

Äntligen kvarka- och isoleringsfria!

Lämna en kommentar

I går var det dags för Saneringen av stallet och isoleringen är hävd. Ett jäkla jobb, men vi var många (tack familjen!) så det gick lättare än väntat.

Allt strö mockades ut, boxarna sopades och tvättades med virkon ut och invändigt, galler osv. Vi har använt såna sprutor man pumpar upp luft i och sen har en slang med munstycke för att spruta på virkon överallt. Mycket användbart, min brukar tjänstgöra i trädgården annars och är på fem liter, tror det finns större med. Alla dörrar, handtag, ljusknappar, hänglås, nycklar osv, allt som vidrörts i princip, gjordes rent. Alla uppbidninganordningar, grimskaft, grimmor, ryktborstar är virkonbadade och alla täcken som varit framme och använts under sjukperioden är hemma för tvätt. Tro mig, det är MYCKET att tvätta.

Skottkärror, grepar, sopkvastar, skyfflar etc virkonskurades med innan vi la in nytt spån i alla boxar. Vattenbaljorna i hagarna likaså. Golven överallt sprayades med virkonlösning helt och hållet. Ni förstår att vi var rätt duktigt trötta när vi var klara igår?

Hade det varit varmare hade det varit enklare, då är det ”bara” att tömma, spruta virkon med högtrycken och sedan högtryckstvätta hela stallet. Lite jobbigt att göra så här års med minusgrader och hästar som ska in. Då får det bli ”elbow grease” och träningsvärk som gäller. Totalt två kilo Virkon har gått åt under sjukperioden och för slutsaneringen.

Trötta blev vi, men lyckliga! Nu är det nystart som gäller!

Att ha häst, Kvarka

Dyrt med kvarka och sanering

1 kommentar

Nu börjar förhoppningsvis (och pepparpeppar osv) det värsta lägga sig. Mina hästar är färdigmedicinerade, de var feberfria fortfarande igår (japp, vågar inte utmana ödet här inte!) och sig själva igen. Vi har inte blåst faran över än, men nästa steg är påbörjat och det är sanering. Så här års är det inte bara att hiva ut hästarna och köra en högtryckstvätt med virkon av hela stallet riktigt.

Vi har under hela sjukdomsperioden tvättat rent runt utsatta ställen, dvs krubbor, vattenkoppar och vattenbaljor för att hålla nere mängden smittämnen. Nu var det minsta problemet eftersom det visade sig att vi hade tysta smittbärare, men det visste vi inte då. Inne i boxarna har vi gått över och torkat bort allt snor som hittats varje dag (oanade mängder…) och nu mot slutet skaffade vi pumpsprutor och har sprutat virkonlösning på boxväggarna och torkat. Jag har upprepat under flera dagar eftersom jag är livrädd att de ska lyckas återsmitta sig, då mina tre fått penicillin allihopa.
Sen är det ”bara” allt annat som ska göras rent. Men det får bli ett eget inlägg tror jag.

Att ha sjuka hästar är ju inte gratis heller, som bekant. När tre blir dåliga innebär det också tre självrisker. På samma månad. Jag håller mig för skratt om vi säger så. Ska skicka in och se om/vad jag kan få tillbaka på försäkringen, iaf Agria som Lapp Glans är försäkrad i har jag maximal självriskreducering (om inget ändrats..) eftersom han aldrig utnyttjat den.Vi får se.

Vi gjorde ett litet överslag på hur mycket det kostat oss totalt i stallet så här långt, och vi landade på 10 200 kr. Då är det 5 hästar som behövt penicillinbehandlas och 7 som fått metacam totalt. Första provtagningen är med, en veterinärräkning är inte med (inte kommit än) och kostnaden för nässköljningen av ponnyerna är inte heller med då vi inte vet hur mycket det gick på. (Ponnyerna är nu flyttade till ett eget stall och isolerade. ) VI har inte heller med alla saneringskostnader och inte heller extra kostnader för att byta ut ströet i boxarna och ena lösdriften. Kan väl ge en uppskattning på mina boxar, två 20 kvm och en 25 kvm box räknar jag med 800 kr för att ströa upp en grund i, så går det ju alltid mer strö i början innan det satt sig ordentligt. Så en tusenlapp för mina tre. Sen är det 5 boxar till i stallet, plus lösdriften som väl handlar om ett par tusen att ströa upp igen. Plus att det behövs hyras maskin för att mocka ur den effektivt.

Som ni ser så drar kringkostnaderna iväg rätt bra. Veterinärkostnaderna är bara en del av det hela.

Virkon är inte gratis det heller. Jag hade en rätt ny enkilosburk stående som vi använt, en till att köpts in, ett kg kostar 475 kr.
Kostnader för saker som latexhandskar och alkogel är inte heller med, då vi fått en hel del sånt, pappershanddukar har gått otroligt mycket mer pga all handtvätt.  Tvättmaskinerna hemma har gått varma med.
Extra mycket foder för att göda upp hästarna som fallit ur ordentligt när de stått med feber är också extra kostnader.

En i stallet valde att ställa in sina ridlektioner på annan plats, det är pengar där med.  Nu är det inget man måste, det funkar bra att byta skor, kläder och duscha mellan stallen, men det ska vara praktiskt genomförbart med. Någonstans finns en gräns på hur mycket tid det kan få ta, hur många par jackor och skor man har osv.
Merarbetet i stallet har vi inte värderat heller, eftersom det är vår hobby. Har man verksamhet är det mer pengar som försvinner där. Men vi är alla rätt slitna.

Sen skulle det skena iväg katastrofalt om man satte ett pris på all oro. Det är det absolut värsta. Det är fruktansvärt att se sina hästar må så dåligt som de gjort, stå med över 40 graders feber och bara hänga med snoret rinnande, inte ha aptit, hosta och rossla efter andan och Danesa stod och svajade på gången när jag tempade henne när hon var som sämst. Oron för de små fölen som kan bli riktigt illa däran om man har otur, nu blev det (peppar peppar) inte så illa, men ett av dem stod med 41,4 grader en morgon. Då håller man sig för skratt.

Satans Jävla Kvarka.

Att ha häst, Kvarka

Lägesrapport från stall Snot Palace

Lämna en kommentar

Vi har döpt om stället till något mer beskrivande just nu. Med alla hästar utom ena lösdriften (som sköts separat) har alla hästar utom två insjuknat. Återkommer till de två lite senare. Alla mina hästar är dåliga och står på metacam och penicillin. Yay.. *not*

Det verkar som vi har haft rejäl otur i detta. måndagen före jul var flera hästar snoriga och dagen därpå stod ett par med tjockt, varigt snor. De provtogs samma dag och dagen efter fick vi besked om kvarka. Bajs. Alla hästar visade symtom, som jag skrivit tidigare så fick Endeño feber och hosta, de andra var snoriga med lite förhöjd temp. Ett sto fick penicillin då hon blev rejält dålig. Men det lugnade sig och vi hoppades att vi klarat oss undan med det.

Ha.Ha. ELLER HUR!

Sen sa det pang i veckan och alla inne i stallet utom en av de två jag nämnt tidigare stod med klassiska kvarkasymtom, inkl det stackars stoet som behandlats med penicillin som återinsjuknat. Mina grabbar blev riktigt dåliga och veterinären kom ut igen. Metacam och penicillin. Och igår hade Danesa fått strax över 39 i temp, hon fick metacam direkt men stod ändå med 39,9 i temp i morse. Hon hade lämnat halva frukosten och var fruktansvärt hängig. Ringde veterinären på en gång och bekräftade att hon med behöver få penicillin, så det var bara att spruta henne direkt. En timme efter metacam så ville hon ha mat, det kändes väldigt skönt.

Det togs även sköljprover när veterinären var ute på de två friska hästarna för att kolla om de var tysta smittbärare (dvs har bakterierna och sprider dem utan att själva bli dåliga). Det visade sig vara bingo på bägge. Ca 10% av hästar som haft kvarka blir tysta/dolda smittbärare men det är ändå väldig otur att få in två stycken samtidigt.
Vi pratade även om hur det betett sig med den första omgången sjuka hästar och troligtvis så har vi även haft ett förkylningsvirus som cirkulerat och lurade oss att tro att det var lindriga kvarkasymtom när de blev sjuka första gången. Tjosan. Typ.

Så senaste dagarna har jag torkat obeskrivliga mängder snor från väggar och golv i boxarna och snoriga näsborrar. Släng er i väggen, dagisfröknar! ÖRK, sammanfattar det hela väldigt väl. Latexhandskar, handsprit, tvål och vatten och virkon är våra bästa vänner och stallkläderna tvättas en himla massa. Burk för riskavfall för alla kanyler är fixad och metacamflaskorna har invaderat överallt. Vi har galler mellan boxarna, men det sitter presenningar över flera av dem för att skärma av och förhindra direktkontakt mellan hästarna. Mina hästar som får penicillin ska skyddas noga när de går av sin kur för att undvika att de återsmittas. Jag kommer få oanade möjligheter att städa..

När man läser alla goda råd om att hindra kvarkan från att smitta ner fler i stallet så är det lätt att bli lite matt. Det mesta handlar om att ställa de sjuka hästarna i ett eget stall, helst med egen personal. Den möjligheten finns inte i så jättemånga stall. I vårt fall, där det är ett mindre stall med 8 boxar och en person som sköter fodring och in/ut blir det svårt. Lägg till att de flesta hästarna går i samma hage dessutom. Jag har haft mycket svårt att hitta råd som vänder sig till mindre stall, som väl ändå är i majoritet. Så här års kan man ju inte heller släppa ut på bete för att separera hästarna. Vi har fått försöka hitta sätt att hålla så god hygien det är praktiskt möjligt och helt sonika improvisera en del, som med att sätta upp presenningar över boxgallren. Mindre bra med dem är att några av hästarna tycker det är skoj att stå och dra i dem.
Nästa sak att hitta lämpliga åtgärder för är när mina hästar slutar med penicillin och är i riskzonen att återsmittas. Hingstarna har varsin hage, Endeño står i en box utan grannar och Lapp Glans har en (än så länge) tom box bredvid sin. Men får se hur vi kan lösa Danesas utegång när hon blir frisk. På något sätt löser vi det, men det kräver lite eftertanke. Vi har bra stöd av veterinärerna med.

De tysta smittbärarna ska isoleras helt. De kommer inte stå kvar inne i stallet alls. Hästägarna kommer antingen att hitta ett tomt stall dit de kan flytta dem, eller så kommer de isoleras på en lösdrift. Hur som är det ju väldigt viktigt att de inte kan smitta ner fler utan de får behandlas så de blir av med smittan. Ska höra vad veterinären tror om att göra koll på våra som varit sjuka nu så vi inte får någon ny dold smittbärare. Så kul behöver vi inte ha det..

Att ha häst

Det har hänt mycket på sista tiden

Lämna en kommentar

November och december har varit mycket hektiska månader för mig, så bloggen har av förklarliga skäl fått stå tillbaka. Men nu hoppas jag det börjar återgå till det normala igen och här kommer ett referat av sista tiden.

Som skarpa iakttagare kan se så har det tillkommit en häst, Danesa Casanova. Jag skulle från början ha en avkomma efter henne, men då veterinären missade dräktigheten och sprutade bort fölet, fosterblåsan låg kvar och sommaren tog slut så blev det inte så. Jag blev istället erbjuden att få köpa henne, och efter en tids funderande så tackade jag ja. Hon är en så fantastisk häst och jag har ju träffat henne en del, så VILL HA fanns där, men jag behövde fundera över de praktiska sakerna. När köpet väl var klart fick jag dock en sen kväll mail från hyresvärden som helt plötsligt ändrade sig angående att ha tre hästar i stallet jag hyrde…. Tydligen skulle mina hingstar slå sönder det?? Så där stod jag, satt i skiten av någon som vägrade diskutera situationen. Vad göra? För att göra en lång historia kort så gick jag ut på blocket utan något större hopp. Hitta boxar till tre hästar varav två hingstar är inte alltid jätteenkelt. Men det löste sig snabbt!

Nyinflyttat par med kanonfint, modernt stall som var villiga att hyra ut till oss. Det kändes otroligt bra när jag var där och tittade så vi skrev kontrakt och 2 december flyttade grabbarna grus in. Helgen efter hämtades Danesa hem och jag är så där barnsligt kär i henne. Men mer om henne i ett eget inlägg.

Rutinerna började sätta sig för oss och hästarna i nya stallet, det är ju som bekant mycket med att flytta mer än att bara köra över djuren, men min underbara man och föräldrar har hjälp till väldigt mycket. Hästarna stormtrivs, Lapp Glans är överlycklig över att det finns mer hästar och till hans ännu större lycka flyttade det även in två föl som går i hagen bredvid hans. Han älskar föl, tar sin roll som Ansvarig Farbror på största allvar. Endeño har varit rätt uppspelt, han är också nöjd med att det är så mycket fler hästar och har haft fullt upp med att ha koll på allt och alla.

Tyvärr fick vi innan jul nya problem i stallet.. Vi såg en måndagkväll att flera av hästarna var lite snoriga. Inte farligt, det var klart och lättflytande, men vi bestämde att alla skulle tempas. Dagen efter stod ett par hästar med gult, varigt snor i näsan, lite feber. Veterinären kom samma förmiddag och tog prover, men han trodde inte på kvarka. JFK har ju kvarka och då vi har två ponnyer som egentligen ska stå där och folk som rör sig mellan stallarna så var det ju vad vi oroade oss för. (Ingen ska ta det som ett anklagande däremot, shit happens!) Lite lugnare blev vi däremot. Till dagen efter, då veterinären ringde och sa att det var kvarka. Ska vi vara petiga (eller vad säger du Alexandra 😉 ) så är det inte riktig kvarka vi har, utan det är zooepidermicus. Men det är mer en akademisk skillnad, för i praktiken gör det ingen skillnad alls, mer än att det är lite lindrigare för hästarna för det mesta.

Av mina hästar fick Endeño feber och hosta, de andra två klarade sig med snor, lite svullna lymfkörtlar och inte mer än så. Endeño var rätt hängig, men åt och drack som han skulle. Däremot har han rasat i vikt, både hull och muskler, så uppenbarligen tog det rätt hårt på honom. Han har även haft svårt att släppa garden, som nyinflyttad ball machohingst ligger det inte nära till hands att visa sig svag och sjuk. Han har haft rätt mycket boxarrest för att hålla sig lugn och inte spela allan fast han inte riktigt orkar.

Sånt här är ju inte jobbigt som det är, utan så klart började en person i närheten vara dramaqueen, flyga ut med anklagelser mot vår stallägare offentligt på facebook och jag vet inte vad.. Jag förstår inte hur folk orkar hålla på så där, men jag vet ju hur en del är. Vi har fått lägga en del tid, men framförallt ork på att förklara vad som händer och vad som gäller, särskilt som mycket handlat om att hen inte fått information enligt hen. Resultatet? Jo, hon blockade mig och den andra personen som förklarat vad som händer. Då vill man verkligen ha informationen? Eller? Började kännas som läge att poppa popcornen 😉 Nu hoppas vi att det lugnar ner sig även på den fronten och att alla kan sköta sitt.

Och under tiden med stallflytt, drama och en ny häst så har det där vanliga vardagslivet med jobb, hem osv pågått. Jag är otroligt glad för att ha kunnat vila upp mig över helgerna, efter tre år med utmattningssyndrom är reserverna små för sånt. Men som parentes kan jag konstatera att jag har tagit mig tillbaka rätt bra, för ett år sedan hade allt detta knäckt mig fullständigt. Nu kan jag hålla distansen och se det komiska i många jobbiga situationer, något jag haft extremt svårt för tidigare. Något bra har kommit ut av det.

Hur som helst, jag är väldigt glad över hur det löst sig med stall. Det är kul att träffa folk lite och vi kommer inte vara så många, vi är två hästägare och stallägaren som kommer vara i stallet framöver och alla har haft eget stall så vi vet vad det innebär. Känns som alla är mogna i sitt hästägande och inte behöver hävda sig. Jäkligt trevliga är de också 🙂
Jag märker av det minskade jobbet i kroppen, även det mycket positivt! Mitt gamla stall är otroligt charmigt, men tungjobbat. Det här stallet är byggt -98 med lite eftertanke. Vattenkoppar med ljummet vatten, STORA boxar, ljust och luftigt och lättjobbat. Inget bärande på hinkar och dunkar med vatten, lättsopat golv, nära och enkelt med foderhantering etc. Stora hagar, Danesa som går med ”gänget” har flera hektar att röra sig över i vinter och det märks att de utnyttjar det. Särskilt när man gått 20 min i mörkret och letat efter dem 😉

Och grabbarna har, föga förvånande, inte sparkat sönder stallet än 😉

Så nu ser vi fram emot 2017 och fokus på ridningen!

Att ha häst

Är skydd skadliga?

Lämna en kommentar

I veckan kom Hippson med en artikel om att skydd kan ge en skadlig värmeökning i hästens senor under arbete. Jag har sett en hel del kommentarer och diskussioner kring det på nätet i veckan, trots att det egentligen inte är något nytt under solen. Men som med allt så tål det att upprepas!

Som alltid kommer de svartvita åsikterna fram, det är antingen eller. Att fundera över om man behöver och varför är lite mer sällsynt. ”Förr behövde hästar minsann inte” vs. ”utvecklingen går framåt och min häst har aldrig fått skador av” känns som någon standard argumentation oavsett ämne.
Men läser man vad som står så handlar det inte om att skydd är något man ska slänga i soptunnan, däremot belyser dessa undersökningar vad som kan bli problem med skydd. Det finns fler negativa saker med skydd också, utöver ökad värme i senorna så kan de minska eller ändra hästens rörelser och pga det ge problem på andra ställen, de kan försämra blodcirkulationen (allrahelst om de dras åt för hårt!), de kan bli för tunga särskilt om de blir blöta av svett eller vatten, de kan ge skav osv osv. Det finns massor med argument mot skydd som ni ser. Och alla de nackdelarna bör man bli medveten om som ryttare/hästägare.

Men det finns givetvis bra saker med skydd också. Att skydda mot slag och hästar som stryker sig är viktigt, för de upprepade slagen ger också skador och problem, de kan skydda mot stick/skärsår mm. Som med allt måste man titta på den aktuella hästen  och situationen. Är den balanserad eller obalanserad, stryker den sig, vad ska man göra det aktuella ridpasset? Man får också anpassa skydden efter vad hästen behöver skyddas från. Man kan också tänka efter lite när man ska köpa skydd, se till att de är lätta, att de är ventilerade och inte drar åt sig vatten och svett. Passformen är viktig också, så att de sitter som de ska och man inte behöver dra åt dem hårt. Strunta i reklamen och vilken känd ryttare som använder just de dyra skydden, titta på skydden och tänk efter själv. Hur kan de passa min häst och det jag gör?

Det går mode i allt. Enorma lindor har varit poppis hos dressyrryttare rätt länge, numera ska de se ut som man glömt stallbandagen på när man rider. Det är väl det mode jag ställer mig rätt frågande till. Lindorna värmer upp benen väldigt effektivt och det vill man inte när hästen tränar pga den ökade risken för senskador. Det finns effektivare skydd mot stötar och slag än lindor och när de lindas upp över knän och ner runt kotleder påverkar man rörelserna med. Det finns skydd med samma problem, som är täta, tjocka och som sitter högt upp och ner under kotorna. Jag har själv använt såna i tron att det var bra, men de är pensionerade numera. Man lever och lär.

Jag använder inte skydd när jag rider ut i skogen eller rider dressyr. Mina hästar är balanserade, de stryker eller slår sig inte normalt så jag ser ingen anledning att sätta på skydd då. Ska jag däremot hoppa, träna teknik eller göra något där det är större risk för uppspelta/upphetsade hästar sätter jag på skydd, eftersom risken att de ska slå sig är större.
Skydden ska alltid tas av så fort som möjligt efter ridpasset, för att benen ska kunna kyla ner så snabbt som möjligt. Inte heller det är något nytt under solen, men det är lätt att glömma bort.

Kort sagt, tänk efter VARFÖR, så kommer man långt. Oavsett omd et gäller skydd, täcken, klippning eller vad det nu kan vara. Är svaret för att *känd ryttare gör så* eller *alla gör så* så börja leta fakta.

Lite länkar om man vill läsa mer utöver Hippsons artikel:

http://davidmarlin.co.uk/portfolio/protective-boots-for-horses-the-pros-and-cons/

Klicka för att komma åt 53cf874a0cf25dc05cfafe8b.pdf

http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.823.7268&rep=rep1&type=pdf

Klicka för att komma åt The-Effect-of-Equine-Exercise-Bandages-on-Distal-Limb-Temperatures-During-Exercise.pdf

Att ha häst

Täckesextremism åt båda håll

2 kommentarer

Att täckesanvändandet ökat rejält de senaste 20-30 åren har jag själv varit med om. Jag har även sett en del ”motreaktioner” på detta, dels när barfotatalibanerna med Strasser i spetsen gjorde sitt intåg och nu är det på tapeten igen. Och som vanligt förundras jag över en del människors oförmåga till nyansering.

Ena lägret är de frysande hästmänniskorna som paketerar sina hästar ordentligt. De får absolut inte bli kalla.  Gärna lager på lager på vintern, regntäcket är på även när det är 18 +grader och risk för regn. Så dubbla ländtäcken vid ridning när termometern visar under +10, ett tas av när hästen är uppvärmd och läggs på igen för avskrittning. För att skydda musklerna på den klippta hästen.

Hästar är inte människor och om hästen fryser så kanske man ska ge f-n i att klippa den, när man nu behöver ländtäcke när man rider.  (Klippning i sig förtjänar nog ett eget inlägg bara det. Likaså avkylning efter arbete och hur man gjorde ”förr”.)

I djurskyddsförordningen finns det reglerat kring övertäckande:
Utrustning 6 §
Utrustning som används till hästar ska vara väl anpassad, utformad och anbringad samt i sådant skick att den inte orsakar skador eller sjukdom.
Allmänna råd till 2 kap. 6 §
Täcken bör enbart användas vid behov och då huvudsakligen som skydd mot kyla, väta eller insekter.
Nu anser sig ju täckesfanatikerna att de skyddar hästen mot kyla förvisso, men hästar som svettas under täcket mår inte bra. Det finns även en brytpunkt för när hästar generellt börjar behöva öka ämnesomsättningen för att hålla värmen. Denna nedre kritiska temperatur beskrivs på Hästsverige så här:

Den nedre kritiska temperaturen för hästarna i försöket i klimatkammaren var i medeltal 5 °C. Dessa hästar var uppstallade inomhus och vistades i hage under dagen. De normalstora hästarna åt ungefär 8 kg hö per dag. När omgivningstemperaturen sjönk förlorade hästarna extra energi motsvarande ca 32 W/m2 för varje 10 graders sänkning under den kritiska temperaturen. Den extra värmeförlusten för en häst på 500 kg kan motsvaras av ungefär 0,15 kg hö/dag för varje grad under den nedre kritiska temperaturen.  I litteraturen anges värden för den nedre kritiska temperaturen från -15 °C till 20 °C där den högre siffran avser föl.

Detta gäller oklippta hästar. Vind och regn har även det avkylande effekt och ger ett ökat behov av foder för att hålla värmen. De klarar sig generellt utan täcke, men det beror även på hästen, vilken päls den har, mängden underhudsfett och hur anpassad den är till sin omgivning. I stallet försvinner vind och regnfaktorn, värt att komma ihåg när de står inne med täcken.

Klipper man sin häst (som sagt, den frågan får ett eget inlägg) blir det lite annat. Hästsverige skriver:

Man kan påverka hästens isolering och yttemperatur genom att lägga på ett täcke eller genom att klippa hästen. Ett täcke ökar isoleringen, varmed yttemperaturen sjunker och värmeförlusterna minskar så att hästen klarar lägre omgivningstemperaturer.
Tävlingshästar klipps ofta vintertid för att underlätta hästens värmeavgivning vid arbete. Ryttaren/kusken upplever hästen som piggare och hästen torkar fortare efter avslutat arbetspass. När pälsen klipps försvinner ett lager isolering och temperaturen på hästens yta stiger. Det betyder att temperaturskillnaden till omgivningen ökar så att förlusten av fri värme blir större.
För att ersätta det förlorade lagret isolering och sänka yttemperaturen skall man lägga på hästen ett täcke när den inte arbetar. Under täcket kommer temperaturen att vara högre än utan täcke och muskulaturen kan hållas varmare. Hästen storlek avgör hur mycket värme den förlorar och vilken nedre kritiska temperatur den får.

Då kommer behovet av täcke. . Ett täcke avses då, inte flera. Varför inte flera? Dels för att det är meningslöst, det undre täcket sjunker ihop av tyngden av det övre täcket och förlorar på så sätt sin isolerande förmåga. Dessutom blir det klumpig för hästen med flera täcken.  Därför är det också viktigt att ha täcken som sitter bra på hästen och inte skaver och hindrar rörelserna. Illasittande täcken kan ge muskelspänningar och problem/smärta för hästen utöver risken att det blir tätt och fuktigt under täcket och hästen får hudproblem. Jävligt onödigt.

Så andra sidan då. Täckestalibanerna som ser det som djävulens påfund i stort sett. Lösdrift är det som gäller, klippa är NONO och det naturliga är det som gäller. Alla hästar kan gå på lösdrift utan täcken, bara de får mat. Skakar hästen av köld gör det inget, de härdas, producerar brunt fett och kommer vänja sig.

Ja, på den här sidan finns det problem också . Djurskyddslagstiftningen är en början, där hästar ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djurskyddsförordningen säger också

9 §
Endast hästar som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångshästar. En ytterligare förutsättning för att hålla utegångshästar är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för hästarna.
Allmänna råd till 5 kap. 9 §
Hästar som ska hållas som utegångshästar bör, för att utveckla en lämplig hårrem, vänjas vid utevistelsen i god tid före den kalla årstiden.

Nu klarar de flesta svenska hästar av att bo på lösdrift, men inte alla på en gång. En häst med tunn päls och lite underhudsfett ska inte behöva gå och skaka av köld i flera veckor, då är den inte lämpad för att hållas så och inte heller vants vid den typen av utevistelse. Nånstans är det skillnad på att överleva och leva. Här har jag mailat Länsstyrelsen och frågat mer ingående hur de ser på den saken ur djurskyddsperspektiv, men jag har inte hunnit få svar än.  Jag kommer komplettera detta inlägg när jag fått svar.

Finns det fler anledningar till att faktiskt ha täcke på sin häst? Utöver att man behövt klippa den? Ja, och här handlar det om individuella behov och i viss mån beroende på ras. En häst med ryggproblem är man mer rädd om när det kommer till kyla. Om hästen spänner sig pga kyla och blåst och får gå så av principskäl av ägaren är det verkligen inte att skydda hästen mot onödigt lidande. En häst som ska prestera under ryttare, även om vältränade hästar som äter mycket grovfoder har mindre behov av täcke än en konvalecent, så bör man ge sin häst bästa förutsättningarna för arbete. Och där måste ryttaren avgöra om hästen kan jobba bättre om den gått täckad en kylig/blåsig/regnig dag eller om det inte spelar någon roll för just den hästen. Själv har jag två helt olika hästar i det avseendet. En som är spänd som en fiolsträng i ryggen och en som inte kunde bry sig mindre. Täckespolitiken är olika på de individerna.
Sen har inte alla lösdrift, många hästar går i en hage utan tak om dagarna. På många ställen har de rätt små hagar utan så mycket att äta eller något som skyddar mot väder och vind. Då kan ett täcke behövas av den anledningen.

Ytterligare en aspekt är vad hästen tycker. Här är vi inne på mer svårtolkade saker där det är lätt att läsa in sina egna känslor på hästen. Det går att lära hästen tala om hur just den vill ha det, läs mer om det här.
När forskarna visste att hästarna förstod metoden testades de under olika väderförhållanden under två perioder. Dels från februari till maj och därefter från augusti till november. När vädret var dåligt, dvs. mycket regn, hård vind och stark kyla, ville samtliga hästar ha sina täcken på. Om det däremot var en temperatur på 15-20 plusgrader, svag vind och ingen nederbörd ville ingen av hästarna ha täcken.
Jag läste mer om den studien när den kom och det var skillnad mellan kallblodiga hästar och varmblodiga hästar, de sistnämnda ville ha täcken oftare/tidigare än vad kallbloden ville ha. Vågar man gissa att hästarna som blir spända i kyla/regn är de hästar som i ett sådant försök skulle välja täcke på oftare än de som inte blir det? Jag vågar tro det. Med mina två så är det Lapp Glans som klarar sig länge utan att ha behov av täcke och Endeño som hatar att bli kall och /eller blöt. Numera är sommarregnen inga problem, men blötsnö är det vidrigaste han vet och han har försökt ta sig ut ur hagen då. Där har jag frångått mina principer och skaffat täcke med hals, med den hästen gör det skillnaden mellan en häst som tycker det är helt ok att vara i hagen hela dagen även vid blötsnö, regn, kyla och en som aktivt försöker ta sig därifrån. Även träffat lösdriftshästar som vägrar lämna ligghallen när de är otäckade och det regnar. Jag kan inte se fördelen med det framför att sätta på dem ett täcke då så att de rör sig ute också.

Det sista argumentet är hästägaren. Många har ont om tid och att stå med en blöt och lerig häst när man ska rida är inte så kul. Kanske det lättast vägande argumentet, men många av oss har häst för att rida. Har man inte en häst som HATAR att ha täcke på sig har jag svårt att se ”djurplågeriet” i att ha ett täcke på i hagen.  Tycker man det är ok att inte kunna rida av den anledningen, ja då är det ju inget problem.

Extremer blir alltid fel. För mycket eller för lite och det som jag har svårast för är kompromisslösheten hos en del. Så länge inte hästen far illa (skakar, står och svettas, får svamp, får muskelspänningar) så varför engagera sig så förbaskat i vad andra gör och inte gör?

 

ett gäng länkar i ämnet:

Klicka för att komma åt DFS_2007-06.pdf

http://www.hastsverige.se/sida326.html

http://pub.epsilon.slu.se/3851/

Klicka för att komma åt Termisk-komfort-undervisningskomp.pdf

http://www.hastsverige.se/Symboler-gervalmojlighet.html

http://www.hippson.se/artikelarkivet/hasthantering/tacke-eller-inte-tacke-det-ar.htm?hc_location=ufi

 

Att ha häst

Vad är rätt pris?

Lämna en kommentar

Lite tankar som kom efter att ha läst Ponnymammans inlägg och kommentarerna på Fb. Som alltid i dessa diskussioner verkar det bli två läger och väldigt många ”inackorderade ska ha jävligt klart för sig att de borde vara tacksamma och de ska bara veeeeeta va det kostar EGENTLIGEN, köp egen mark/stall/gård får ni minsann se” osv osv. Och jag tolkar även Ponnymammans inlägg så, folk förstår inte hur bra de har det och det är så skönt för oss att slippa dem.

Jag kan förstå det också, jag skulle inte vilja ha inackorderade. Alls. Jag är jätteglad att hyra mitt stall och vara själv där. Och jag vet att jag har det väldigt bra på flera sätt.

Det jag inte kan förstå är försöken att försöka racka ner på folk för att de vill betala så lite som möjligt. Och att det verkar som om att det skulle på något vis vara unikt för hästbranschen. Klart ingen vill betala mer än vad de behöver? Att folk skulle vara oseriösa hästägare för att de har med priset i beräkningen?
De flesta är medvetna om att det kostar att ha häst och att det kostar att driva ett stall. Alla har inte koll på siffrorna, men vet att det inte är gratis. Särskilt inte i storstadsområden. Och särskilt i storstadsområden är det dyrt att stalla upp sin häst och det är knappast förvånande att folk jämför vad de får för sina pengar. En del väljer en stor anläggning med personal, andra kollektivstall i mindre format. Är de som står i kollektivstall sämre hästägare för att de inte kan betala lika mycket?

För här någonstans börjar man väl närma sig pudelns kärna. En del är företagare och ska tjäna pengar på sitt inackorderingsstall/bete/hålla träningar/vad-det-nu-kan-vara-för-hästrelaterad-tjänst. De behöver räkna på det hela. Medans en annan har eget stall, hyr ut några boxar för kallhyra och kör kollektiv. Företagaren behöver garanterat ha in mer per box än den som har kollektivstallet. För att det ska funka måste företagaren kunna erbjuda fler tjänster och kanske bättre standard. Kanske ha någon anställd som ska ha lön, försäkringar etc.
Men fortfarande konkurrera i en bransch med små marginaler. I det läget, är det fel att kollektivstallet finns och har andra villkor att konkurrera med prismässigt?

Gällande diskussionen om bete och kostnaden för bete är det lite samma sak. Man jämför lite äpplen och päron här. Det finns många olika anledningar till att någon hyr ut en billig betesplats. Det kan vara för att man har för mycket bete till sina egna hästar, behöver ha djur som betar marken för att få bidrag för den, eller mer affärsmässiga skäl som att få in mer pengar. Det blir lite samma fråga där. Ska inte Bengt som ärvt sin gård för många år sedan, mest har skog och har gjort sig av med sina egna djur få hyra ut bete för vad han anser är en juste peng för grannen Anna som just köpt sin gård, har stora lån, måste stätta nytt stängsel och köpa in allt runt omkring ska ta ut mer och vill tjäna pengar? Anna kanske inte ens har bidrag för sin betesmark, vilket Bengt har. Orättvist? Ja. Men är det Lisa som ska ha hästen på bete som ska ha dåligt samvete för att hon väljer Bengts bete? Eller ska Bengt skämmas för att han har lågt pris för hästar istället för att hyra in betesdjur från någon bonde? Eller borde Anna erbjuda mer för att kunna ta ut ett högre pris?

Hästbranschen är ”konstig” på så sätt att långt ifrån allt är affärsmässigt. Det är hobby för de flesta, ett fritidsintresse, så det kan göra att prissättningen blir därefter. Man hyr ut en box för att ha sällskap och lite hjälp om man ska bort och ser inget behov av att tjäna pengar på det. Man byter tjänster som vänner, det som kallas hjälper varandra. Utan pengar inblandade alls. Men ska man köpa samma tjänst av en företagare blir det något helt annat.

Klart det blir en jobbig situation för en del, oftast de som ligger mittemellan ”riktig företagare” och den som hyr ut en box eller Bengt och hans bete. Som hästägare måste jag veta vad jag köper för något också, är det en tjänst av ett proffs eller är det på hobbybasis? Jag kan så klart ställa högre krav på proffset och får betala mer. Och givetvis kan detta bli ett dilemma för företagaren om hästägaren kan få samma tjänst mycket billigare någon annanstans, till ett pris som företagaren inte kan konkurrera med. Men gör någon fel? Så länge man gör rätt för sig och deklarerar sina inkomster? Det är inte olagligt att tjäna dåligt på sin hobbyverksamhet heller. Men visst kan det bli skev konkurrens med. Men har jag ansvaret för någon annans affärer som hästägare eller när jag hjälper min granne med dennes häst istället för att grannen vänder sig till ett proffs med eget företag? Eller för att Bengt kan hyra ut en billig betesplats och är nöjd med att han får in 5000 pix i månaden på att ha tio hästar där medan Anna behöver få in det tredubbla för att försöka täcka sina kostnader med lån, stängsel mm?

Att sedan hästägare tycker det ska ingå mycket mer än betesägaren tänkt sig, som i blogginlägget i början, det handlar ju snarare om bristande kommunikation om vad som ingår i betet. Det är den lättare delen att åtgärda. Tydliga, skrivna regler om vilken tillsyn som ingår, hästägarens rättigheter och skyldigheter och var man får vara med sin häst på gården. Visst finns det alltid folk som tar hela handen om man ger lillfingret, men de är inte i majoritet vanligtvis.

Så för att få någon sorts slutkläm, gnäll inte på kunderna för att de kan köpa tjänsten billigare någon annanstans. Det är inte kundens fel att de kan få betet/whatever billigare hos någon annan. Då får du konkurrera med annat än priset om du inte kan matcha det. Just DINA förutsättningar inte de samma som för någon annan som erbjuder liknande. Och vem vet, om du tar ut ett högre pris kanske Bengt kommer på att han också kan ta mer betalt och gör det? Han kommer fortfarande tjäna mer på det, men ingen sa att det skulle vara rättvist.