Att ha häst, Endeño, Kvarka

Denna vinter, en ökenvandring

Lämna en kommentar

Jag har lyckligtvis inte varit med om en värre vinter när det gäller sjukdomar på hästarna. För det här har slagit alla rekord. Vi blev ju friskförklarade, stallet sanerades och allt var frid och fröjd. Kunde man ju inbilla sig.

Endeño blev förkyld kort efter, i sig inget upprörande. Ingen feber eller hosta, men snorig med genomskinligt snor och hes. Men sen efter en vecka fick han feber och jag ringde veterinären som inte kunde göra så mycket mer än att säga att vi skulle ge metacam, virus är ju som bekant svårt att göra något åt. Så han fick metacam, husarrest och en väldigt nojjig matte. Tyvärr gav inte febern med sig utan steg så han stod med över 40 graders feber igen. Efter några dagar blev jag väldigt orolig för honom, var i stallet eftersom det var lördag och såg när det helt plötsligt började forsa var ur ena näsborren. Gammalt var, det första blodblandat. Veterinären ringdes ut och medan jag väntade torkade jag hästnäsa gång på gång på gång. Det tog två timmar innan det slutade komma mer var.

Prover togs och det sattes in både penicillin och sulfa, rejäla doser. Vi misstänkte att det kunde vara en böld som varit inkapslad sedan kvarkan och det bekräftades sedan av provsvaren. Som ni förstår var det ingen lite böld, förstå hur ont den måste ha gjort på stackarn.  Ändå åt och drack han och gjorde sitt bästa för att inte visa att han var sjuk. Jag har läst om att det kan bli inkapslade bölder invändigt av kvarka som penicillinbehandlas, men det är tydligen väldigt, väldigt ovanligt. Jag har i mitt hästliv inte hört om någon som fått det, men har tidigare (tack och lov) varit rätt förskonad från kvarka. Men veterinär som var ute blev överraskad och hade aldrig varit med om det, då har han ändå varit med ett tag.

Så ny isolering. Vi ska även göra sköljprov på Endeño snart för att kolla så han inte är dold smittbärare efter allt detta skit. Tanken på att han eller någon annan häst ska behöva bli så sjuk igen är fruktansvärd.

Denjo repade sig rätt snabbt när han fick medicin. Däremot får han vara konvalecent ett tag till efter all feber, det har tagit hårt på honom. Han ska upp i vikt och har inga muskler kvar. Han är jättepigg däremot och jag måste hitta sätt att hålla hans hjärna stimulerad under tiden. Han går i hage, men ska inte ansträngas fysiskt. Planer finns, återkommer mer om det i ett annat inlägg.

Så hade man ju kunnat tänka sig att jag skulle kunna jobba vidare med de andra två pållarna, som ju är friska. De har varit konvalecenter efter sina kvarkaomgångar de med, men är redo att jobba. Lite har det blivit och Danesa rids självständigt nu, men så var det det där med frisk matte också. Stående skämtet i stallet är att jag också fått kvarka. Två omgångar har jag också varit rätt däckad, nu senast har jag varit sjuk i 1,5 vecka. Testade rida ut på en lätt bindgalen LG igår och det var mer än jag orkade. Bara för mig att ta det lugnt och försöka bli av med skiten jag dragit på mig innan hästarna kan få komma igång igen.

Och överallt ser jag folk som åker och tränar, som tränat på nya saker över vintern och blivit ännu duktigare. Så känner jag mig lite avundglad. Glad för dem och med ett enormt sug att själv få komma igång och rida och träna igen. Typ NU!! Känns som jag kommer vara hopplöst långt efter alla andra när säsongen kommer igång igen.

Endeño räknar jag med att det kommer ta ett antal månader innan han är tillbaka där vi var innan allt elände började. Känns ledsamt, men det är sånt som händer. Jag hade planer på att kunna ta ut honom på träningstävlingar, men nu får vi se fram mot slutet av sommaren/hösten kanske.

Sen har jag ju två fantastiska hästar till. Även där blev det ju avbräck, men inte lika långt och Danesa ska ju lära sig mycket under våren som nybliven ridhäst.

Okategoriserade, PRE

Vad händer med avelsföreningen för PRE i Sverige?

Lämna en kommentar

Finns det någon rasförening för PRE i Sverige längre? Det är en mycket berättigad fråga kan jag och några fler med mig, konstatera efter att ha försökt bena ut situationen sista tiden.

En liten bakgrund kan vara på sin plats. PRE föreningen, eller snarare föreningarna, fick sin nuvarande utformning för några år sedan. Och det är en ganska avancerat för en liten rasförening som kanske kan ha 100 någorlunda aktiva medlemmar i hela landet. Den övergripande organisationen är Förbundet för Spanska Hästen i Sverige, FSHS. Under den finns en förening för stambokstjänster, ANCCE Suecia (AS) (som ingen kan bli medlem direkt i), och regionala föreningar som hästägare/intresserad kan gå med i som medlem.

Jag har stulit denna bild av strukturen från FSHS hemsida:

Aktiviteten i regionföreningarna har milt sagt varit låg. Som tidigare aktiv i andra föreningar är jag inte så förvånad, för det krävs ganska många för att orka driva runt en ideell förening med aktiviteter. Och har man inga aktiviteter sjunker medlemsantalet snabbt och snart är aktiviteten noll. Det är väl vad som hänt här skulle jag våga påstå.

Problemet har ju givetvis inte gått obemärkt förbi, och på senaste årsmötet i FSHS beslöts följande:

”Vidare beslöt mötet att uppdra till de anslutna föreningarna i FSHS att tillsätta en arbetsgrupp i syfte att se över nuvarande organisation för P.R.E.-hästen i Sverige. 

Anledningen till beslutet är att aktivitetsnivån i de anslutna regionala föreningarna och därmed i FSHS har varit mycket låg under 2015. Förutsättningarna för att en arbetsgrupp kan bildas är att de anslutna föreningarna följer FSHS:s beslut och utser kandidater till arbetsgruppen. FSHS:s bedömning är att en arbetsgrupp kan vara utsedd och börja arbeta 2016-09-15. Rapportering från arbetsgruppen ska ske i december 2016, beslut i frågan förväntas kunna ske på kommande årsmöten i respektive organisationer under 2017.

Med vänlig hälsning interimsstyrelsen för FSHS”

So far so good. Någon arbetsgrupp har ännu inte tillsatts (201702-15). Jag känner två personer som blivit tillfrågade, en tackade nej och den andra var intresserad men ville ha mer info, men har inte fått detta trots påstötningar, så hon har lagt ner. Årsmöte ska enligt stadgarna hållas senast 30 april, så det börjar brinna i knutarna. Det finns en grupp intresserade som på eget bevåg satt ihop ett förslag till stadgar, där jag har kommit in och engagerat mig. Problemet är att vi inte vet hur vi kan gå vidare, för det är nu vi hamnar i ett moment 22. Häng med..

Som jag skrev ovan så kan man som privatperson inte bli medlem i FSHS. Det är organisationerna/föreningarna som är medlemmar i FSHS och det är dessa som kallas. Dvs de numera avsomnade regionföreningarna och stamboksföreningen (AS). Rösträtten ser ut så här, kopierat från FSHS stadgar §8:

”Kallelsen skall vara skriftlig och skickas till medlemsorganisationerna minst fyra (4) veckor i förväg. Motioner som skall behandlas på årsmötet skall skickas till styrelsen senast två (2) veckor före dagen för årsmötet (min fetstil).

Till kallelsen skall bifogas verksamhetsberättelse, balans- & resultaträkning, eventuella motioner samt valberedningens nomineringar till förtroendeposter.

Varje ansluten organisation är representerad genom ombud på årsmötet. Varje ombud representerar upp till 25 medlemmar i respektive organisation. Organisation har rätt till ett (1) ombud per påbörjat 25- tal medlemmar. Varje ombud har en röst”

För att få rösta på årsmötet måste man gå med i en regionalförening. Ni vet, de där som står som icke aktiva och inte har någon styrelse vad jag hittat, mer än info från 2014 i Region Syds fall och 2015 i Region Mitts fall. Jag tror inte det hållits årsmöten vad jag kan hitta och revisorn för Region Mitt har inget aktuellt uppdrag. Jag har mailat den som är listad som ordförande i Region Syd och väntar på svar från honom. Samma person är listad som vice ordförande i FSHS ”interimsstyrelse” (mer om den nedan) och väntar på svar om det finns något liv alls i någon förening eller förbund.

En bekant som betalt medlemsavgift till Region Mitt försöker få reda på vart hennes pengar hamnat och vem som har något ansvar, men har inte fått någon respons än.

Att få ut någon information om medlemsantal, än mindre medlemsmatrikel förstår ni nog känns ganska hopplöst.

Ny förening?

Så, vi som nu vill engagera oss och har förslag på nya stadgar, var ska vi börja? Jag tror de flesta normalbegåvade personer vid det här laget insett att man behöver vara rätt engagerad för att ens ta sig så här långt. Jag har lagt ganska mycket energi på att fatta hur det är uppbyggt, läsa stadgar, prata med folk osv. Och det är fler än jag som gjort detta, som väl är.

Den första tanken som slår de flesta efter att ha läst detta är att ”starta en ny förening då”. Japp, vi har tänkt på det med. Problemet är att ANCCE Suecia har avtal med den spanska stamboken om att förmedla stambokstjänster. Som PRE ägare är man beroende av att få hjälp av dem för att skriva in föl, avelsvärderingar, ägarbyten etc. Visst kan de bli av med sitt avtal, men det gör det mycket krångligare för landets PRE ägare (plus norska och finska) eftersom allt måste gå till Spanien då.

ANCCE Suecia

ANCCE Suecia är en intressant konstruktion. Man kan inte bli medlem i den, utan hänvisas till regionföreningarna och FSHS. Medlem i regionförening bli medlem i ANCCE Suecia utan extra kostnad, under förutsättning att man är ägare till en PRE häst. Man behöver inte vara medlem för att få information och service från föreningen gällande PRE.

Det är ANCCE Suecia som hanterar den stora ekonomiska biten, då de utfärdar pass, ägarbyten, stuteri/ägarkoder, avelsvärderingar mm. En enligt mig märklig formulering i stadgarna är att ordföranden utser revisor. Normalt ska årsmötet göra detta, eftersom revisorn ska granska styrelsens arbete åt medlemmarna. Nu har inte AS någon ordförande och verkar inte ha någon revisor heller. Den person som står angiven på hemsidan har inte gjort något uppdrag åt föreningen sedan bokslutet för 2014.

Årsmöte 2016 hölls i december samma år (men ska enligt stadgarna hållas senast 30 april)

Från AS hemsida:

ANNCE SUECIA har hållit årsmöte 2016-12-03

Årsmötet beslutade att anta propositionen om att bilda en arbetsgrupp i syfte att se över nuvarande organisation för P.R.E.-hästen i Sverige.
Inkommen motion antogs inte då den ansågs föregripa det arbete som ska genomföras i arbetsgruppen.
Kontakt kommer tas med personer som visat intresse att vilja delta i en arbetsgrupp för att ta fram ett förslag tilll ny organisation. Arbetsgruppen kommer bestå av sammalnlagt högst nio personer som representerar anslutna föreningar till FSHS. En styrgrupp om tre personer kommer även ingå. Arbetsgruppens förslag beräknas kunna presenteras på kommande årsmöte senast den 30/4 2017.
Två personer, Gunilla Astrén och Jane Fredin. bildar en interrimsstyrelse hos ANCCE SUECIA i syfte att upprätthålla stamboksservice.

Det är i stort sett identiskt med informationen från FSHS, inte förvånande eftersom det är ungefär samma personer som varit på bägge mötena. Jag har inte sett något protokoll från mötet och vänner som är medlemmar har inte erhållit något protokoll heller när de frågat efter det.

Stambokstjänsterna ska utföras, jag står i begrepp att betala en för mig större summa pengar till dem och jag ska ärligt erkänna att det känns så där. Det finns ingen insyn och ingen kontroll, ingen revision. Jag vill poängtera att jag räknar med att få min stuterikod, ägarkort osv utfärdat, men jag anser inte att jag betalar till en ideell förening med demokrati och transparens! Jag har därför dragit mig rejält för att göra detta, men jag måste. Jag har även en häst som ska skrivas in i stamboken och avelsvärderas, så det formella måste vara på plats för mig. Men jag anser att det ska finnas insyn i föreningen och en fungerande struktur på plats! Och ja, jag är beredd att engagera mig praktiskt i det hela med. Om jag bara visste var fan jag ska börja..

Nya årsmöte i föreningarna

Givetvis är det via årsmöten som man som medlem kan engagera sig. Nu tycker jag det är svårt att göra rent praktiskt när de föreningar som man ska gå med i för att få rösträtt i FSHS och AS inte längre lever! Innan jag får svar om det finns något liv alls i dem har jag ingen lust att betala pengar till ett svart hål. Så vi är tillbaka till moment 22. ANCCE Suecia är ju den viktiga biten sas, med stambokstjänster och där ska jag kunna bli medlem och om vi är 25 % av medlemmarna och begär ett nytt årsmöte ska vi få det. Men hur vet jag hur många vi ska vara för att vara 25 % av medlemmarna? Vem hanterar det och hur vet jag att uppgifterna stämmer?

 

Fortsättning följer…

 

Länkar:

http://www.swedishprehorses.se/

http://www.spanishhorseinsweden.se/index.html

http://www.regionsydpre.se/index.html

http://www.rmpre.se/index.html

Danesa Casanova, PRE, Unghäst

Danesas inridning

Lämna en kommentar

Maken till positiv och villig häst får man leta efter. Inte för att någon av mina andra har varit ovillig eller konstrat vid inridning, men Danesa ligger nog faktiskt i en klass för sig. Så redo och så villig, så där som när man plockar ett perfekt moget äpple som ramlar ner i handen.

Hon har ju fått göra lite innan hon kom till mig, så jag har bara behövt bygga vidare på det. Ögonen lyser när utrustningen kommer fram och hon får brått ut till banan. Har jobbat på lina, tömkört på banan och i skogen, ridit mde någon som håller i linan och nu i veckan körde jag första gången utan lina. Gången innan visade hon tydligt att hon blev irriterad på longerlinan efter att jag satt upp, så jag tänkte det var dags. Och det var det! Damen var mycket tillfreds med det!

Idag var Christian med ut i stallet och tog med hunden på promenad, så jag och Danesa passade på med en skogsrittspremiär. Lite förvirrat att gå från gården och stannade vid grannens hästar, men någon minut senare stegade hon villigt på framåt. Så fortsatte hon, vi skrittade, gjorde halt och travade lite och på hemvägen testade vi även reaktionerna för älg i buskagen. Hon reagerar men frågar mig om det är farlig och är hela tiden med mig och talbar.

Det är tveklöst det snabbaste jag gått fram med en inridningshäst, men när det känt moget, hon är trygg, med på noterna och VILL så får man avvika från ”mallen”.

 

Bild från idag. Fantastiska häst!

Att ha häst, Kvarka

Äntligen kvarka- och isoleringsfria!

Lämna en kommentar

I går var det dags för Saneringen av stallet och isoleringen är hävd. Ett jäkla jobb, men vi var många (tack familjen!) så det gick lättare än väntat.

Allt strö mockades ut, boxarna sopades och tvättades med virkon ut och invändigt, galler osv. Vi har använt såna sprutor man pumpar upp luft i och sen har en slang med munstycke för att spruta på virkon överallt. Mycket användbart, min brukar tjänstgöra i trädgården annars och är på fem liter, tror det finns större med. Alla dörrar, handtag, ljusknappar, hänglås, nycklar osv, allt som vidrörts i princip, gjordes rent. Alla uppbidninganordningar, grimskaft, grimmor, ryktborstar är virkonbadade och alla täcken som varit framme och använts under sjukperioden är hemma för tvätt. Tro mig, det är MYCKET att tvätta.

Skottkärror, grepar, sopkvastar, skyfflar etc virkonskurades med innan vi la in nytt spån i alla boxar. Vattenbaljorna i hagarna likaså. Golven överallt sprayades med virkonlösning helt och hållet. Ni förstår att vi var rätt duktigt trötta när vi var klara igår?

Hade det varit varmare hade det varit enklare, då är det ”bara” att tömma, spruta virkon med högtrycken och sedan högtryckstvätta hela stallet. Lite jobbigt att göra så här års med minusgrader och hästar som ska in. Då får det bli ”elbow grease” och träningsvärk som gäller. Totalt två kilo Virkon har gått åt under sjukperioden och för slutsaneringen.

Trötta blev vi, men lyckliga! Nu är det nystart som gäller!

Danesa Casanova, Unghäst

Lite roligare uppdatering

Lämna en kommentar

I lördags var det jobba hästar för hela slanten. Äntligen!

Fröken Arbetmyra var lycklig, hon har jobbat lite i veckan och var överlycklig. Så där så hon inte skulle gå från ridbanan, nu när hon äntligen var där igen! Massor med spring i benen.

I lördags blev det uppsittningspremiär också, hade hjälp av Josefin som höll i linan.

Danesa har haft ryttare på ryggen i höstas en gång, utan att tycka det var konstigt, men för oss två var det första gången. Gjorde som jag brukar och hoppade upp och ner, viftade, petade rumpa osv, men inget hon brydde sig om. Hallå, hon fick ju godis! Så jag tog och snabbade på det hela pch skrittade lite uppsuttet med. Testade start och stopp några gånger och gav massa beröm (så klart!). Nöjd häst och lycklig matte 🙂

Hon känns så stabil och med på noterna vad gäller jobb och ryttare. Lite löjligt kanske, men det känns som hon gått och väntat på detta. Hon är superpositiv till allt och gör verkligen vad hon kan för att få beröm och vara Duktig Häst. Saker och ting klickar på plats fort för henne och hon är angelägen om att få visa att hon Kan nästa ridpass. Så underbar 🙂

 

Danesa, första gången uppsuttet
Att ha häst, Kvarka

Dyrt med kvarka och sanering

1 kommentar

Nu börjar förhoppningsvis (och pepparpeppar osv) det värsta lägga sig. Mina hästar är färdigmedicinerade, de var feberfria fortfarande igår (japp, vågar inte utmana ödet här inte!) och sig själva igen. Vi har inte blåst faran över än, men nästa steg är påbörjat och det är sanering. Så här års är det inte bara att hiva ut hästarna och köra en högtryckstvätt med virkon av hela stallet riktigt.

Vi har under hela sjukdomsperioden tvättat rent runt utsatta ställen, dvs krubbor, vattenkoppar och vattenbaljor för att hålla nere mängden smittämnen. Nu var det minsta problemet eftersom det visade sig att vi hade tysta smittbärare, men det visste vi inte då. Inne i boxarna har vi gått över och torkat bort allt snor som hittats varje dag (oanade mängder…) och nu mot slutet skaffade vi pumpsprutor och har sprutat virkonlösning på boxväggarna och torkat. Jag har upprepat under flera dagar eftersom jag är livrädd att de ska lyckas återsmitta sig, då mina tre fått penicillin allihopa.
Sen är det ”bara” allt annat som ska göras rent. Men det får bli ett eget inlägg tror jag.

Att ha sjuka hästar är ju inte gratis heller, som bekant. När tre blir dåliga innebär det också tre självrisker. På samma månad. Jag håller mig för skratt om vi säger så. Ska skicka in och se om/vad jag kan få tillbaka på försäkringen, iaf Agria som Lapp Glans är försäkrad i har jag maximal självriskreducering (om inget ändrats..) eftersom han aldrig utnyttjat den.Vi får se.

Vi gjorde ett litet överslag på hur mycket det kostat oss totalt i stallet så här långt, och vi landade på 10 200 kr. Då är det 5 hästar som behövt penicillinbehandlas och 7 som fått metacam totalt. Första provtagningen är med, en veterinärräkning är inte med (inte kommit än) och kostnaden för nässköljningen av ponnyerna är inte heller med då vi inte vet hur mycket det gick på. (Ponnyerna är nu flyttade till ett eget stall och isolerade. ) VI har inte heller med alla saneringskostnader och inte heller extra kostnader för att byta ut ströet i boxarna och ena lösdriften. Kan väl ge en uppskattning på mina boxar, två 20 kvm och en 25 kvm box räknar jag med 800 kr för att ströa upp en grund i, så går det ju alltid mer strö i början innan det satt sig ordentligt. Så en tusenlapp för mina tre. Sen är det 5 boxar till i stallet, plus lösdriften som väl handlar om ett par tusen att ströa upp igen. Plus att det behövs hyras maskin för att mocka ur den effektivt.

Som ni ser så drar kringkostnaderna iväg rätt bra. Veterinärkostnaderna är bara en del av det hela.

Virkon är inte gratis det heller. Jag hade en rätt ny enkilosburk stående som vi använt, en till att köpts in, ett kg kostar 475 kr.
Kostnader för saker som latexhandskar och alkogel är inte heller med, då vi fått en hel del sånt, pappershanddukar har gått otroligt mycket mer pga all handtvätt.  Tvättmaskinerna hemma har gått varma med.
Extra mycket foder för att göda upp hästarna som fallit ur ordentligt när de stått med feber är också extra kostnader.

En i stallet valde att ställa in sina ridlektioner på annan plats, det är pengar där med.  Nu är det inget man måste, det funkar bra att byta skor, kläder och duscha mellan stallen, men det ska vara praktiskt genomförbart med. Någonstans finns en gräns på hur mycket tid det kan få ta, hur många par jackor och skor man har osv.
Merarbetet i stallet har vi inte värderat heller, eftersom det är vår hobby. Har man verksamhet är det mer pengar som försvinner där. Men vi är alla rätt slitna.

Sen skulle det skena iväg katastrofalt om man satte ett pris på all oro. Det är det absolut värsta. Det är fruktansvärt att se sina hästar må så dåligt som de gjort, stå med över 40 graders feber och bara hänga med snoret rinnande, inte ha aptit, hosta och rossla efter andan och Danesa stod och svajade på gången när jag tempade henne när hon var som sämst. Oron för de små fölen som kan bli riktigt illa däran om man har otur, nu blev det (peppar peppar) inte så illa, men ett av dem stod med 41,4 grader en morgon. Då håller man sig för skratt.

Satans Jävla Kvarka.

Att ha häst, Kvarka

Lägesrapport från stall Snot Palace

Lämna en kommentar

Vi har döpt om stället till något mer beskrivande just nu. Med alla hästar utom ena lösdriften (som sköts separat) har alla hästar utom två insjuknat. Återkommer till de två lite senare. Alla mina hästar är dåliga och står på metacam och penicillin. Yay.. *not*

Det verkar som vi har haft rejäl otur i detta. måndagen före jul var flera hästar snoriga och dagen därpå stod ett par med tjockt, varigt snor. De provtogs samma dag och dagen efter fick vi besked om kvarka. Bajs. Alla hästar visade symtom, som jag skrivit tidigare så fick Endeño feber och hosta, de andra var snoriga med lite förhöjd temp. Ett sto fick penicillin då hon blev rejält dålig. Men det lugnade sig och vi hoppades att vi klarat oss undan med det.

Ha.Ha. ELLER HUR!

Sen sa det pang i veckan och alla inne i stallet utom en av de två jag nämnt tidigare stod med klassiska kvarkasymtom, inkl det stackars stoet som behandlats med penicillin som återinsjuknat. Mina grabbar blev riktigt dåliga och veterinären kom ut igen. Metacam och penicillin. Och igår hade Danesa fått strax över 39 i temp, hon fick metacam direkt men stod ändå med 39,9 i temp i morse. Hon hade lämnat halva frukosten och var fruktansvärt hängig. Ringde veterinären på en gång och bekräftade att hon med behöver få penicillin, så det var bara att spruta henne direkt. En timme efter metacam så ville hon ha mat, det kändes väldigt skönt.

Det togs även sköljprover när veterinären var ute på de två friska hästarna för att kolla om de var tysta smittbärare (dvs har bakterierna och sprider dem utan att själva bli dåliga). Det visade sig vara bingo på bägge. Ca 10% av hästar som haft kvarka blir tysta/dolda smittbärare men det är ändå väldig otur att få in två stycken samtidigt.
Vi pratade även om hur det betett sig med den första omgången sjuka hästar och troligtvis så har vi även haft ett förkylningsvirus som cirkulerat och lurade oss att tro att det var lindriga kvarkasymtom när de blev sjuka första gången. Tjosan. Typ.

Så senaste dagarna har jag torkat obeskrivliga mängder snor från väggar och golv i boxarna och snoriga näsborrar. Släng er i väggen, dagisfröknar! ÖRK, sammanfattar det hela väldigt väl. Latexhandskar, handsprit, tvål och vatten och virkon är våra bästa vänner och stallkläderna tvättas en himla massa. Burk för riskavfall för alla kanyler är fixad och metacamflaskorna har invaderat överallt. Vi har galler mellan boxarna, men det sitter presenningar över flera av dem för att skärma av och förhindra direktkontakt mellan hästarna. Mina hästar som får penicillin ska skyddas noga när de går av sin kur för att undvika att de återsmittas. Jag kommer få oanade möjligheter att städa..

När man läser alla goda råd om att hindra kvarkan från att smitta ner fler i stallet så är det lätt att bli lite matt. Det mesta handlar om att ställa de sjuka hästarna i ett eget stall, helst med egen personal. Den möjligheten finns inte i så jättemånga stall. I vårt fall, där det är ett mindre stall med 8 boxar och en person som sköter fodring och in/ut blir det svårt. Lägg till att de flesta hästarna går i samma hage dessutom. Jag har haft mycket svårt att hitta råd som vänder sig till mindre stall, som väl ändå är i majoritet. Så här års kan man ju inte heller släppa ut på bete för att separera hästarna. Vi har fått försöka hitta sätt att hålla så god hygien det är praktiskt möjligt och helt sonika improvisera en del, som med att sätta upp presenningar över boxgallren. Mindre bra med dem är att några av hästarna tycker det är skoj att stå och dra i dem.
Nästa sak att hitta lämpliga åtgärder för är när mina hästar slutar med penicillin och är i riskzonen att återsmittas. Hingstarna har varsin hage, Endeño står i en box utan grannar och Lapp Glans har en (än så länge) tom box bredvid sin. Men får se hur vi kan lösa Danesas utegång när hon blir frisk. På något sätt löser vi det, men det kräver lite eftertanke. Vi har bra stöd av veterinärerna med.

De tysta smittbärarna ska isoleras helt. De kommer inte stå kvar inne i stallet alls. Hästägarna kommer antingen att hitta ett tomt stall dit de kan flytta dem, eller så kommer de isoleras på en lösdrift. Hur som är det ju väldigt viktigt att de inte kan smitta ner fler utan de får behandlas så de blir av med smittan. Ska höra vad veterinären tror om att göra koll på våra som varit sjuka nu så vi inte får någon ny dold smittbärare. Så kul behöver vi inte ha det..

Danesa Casanova, PRE, Unghäst

Min spanska prinsessa

Lämna en kommentar

Danesa har hunnit landa och hitta hovarna ordentligt nu. Jag kan väl inte på något vis försöka påstå att hon varit orolig efter flytten, nya människor, hästar och rutiner, men ändå. Hon gjorde stora ögon 20 sek efter att hon klev av transporten vid mitt stall, efter det klev hon självsäkert in och tittade på hästarna, gick in i sin box och började leta mat. Som hon så klart fick omgående, sen var hon jättenöjd och helt cool.

Hon har fortsatt på den linjen, väldigt stabil, men det märks i hur hon vågar stå på sig i hagen mot de andra hästarna, skaffat sig en bästis och nu testat att se vad som händer om man inte gör precis som man ska. Typ inte stannar när jag stannar, eller försöker gå sin väg när man är lös på gången. Vänliga tillsägelser räcker, det är liksom bara en koll. Jag råkade köra samma kroppsspråk som till hingstarna vid ett tillfälle, stackars Danesa blev alldeles förskräckt! Det räcker med att säga det tyst och milt.

På den här tiden har det hänt mycket i hennes liv. Utöver det uppenbart nya så har jag börjat jobba med henne, med lite uppehåll för hon blev snuvig när kvarkan kom till stallet.

Hon är inte helt grön, hon har longerats, tömkörts bettlöst och haft ryttare på ryggen. Men hon behöver bygga upp kondition, ridhäststyrka och balans så vi gör inridning som vanligt sas, med undantag för att vissa saker går lätt och fort. Och hon ÄLSKAR att få jobba! Så otroligt positiv, enormt lättlärd och vill visa att hon kan och vet vad jag vill när jag introducerat något nytt. Allt som hon får beröm för vill hon göra mer och bättre. Kan man begära mer? Nä.

Största faran med så villiga, ambitiösa och lättlärda hästar är att gå för fort fram. Jag får verkligen stå och titta över min egen axel och påminna mig om att det fortfarande handlar om att fysiskt bygga upp henne och att inte gå för fort fram. Sätta upp mentala checkpoints innan vi går vidare.

Så här långt har vi longerat, jag har bett om saker som var nya för henne. Hon hade lite jobbigt med galoppen på volten, men det har snabbt blivit mycket bättre. Hon behöver bli lite mer balanserad i galopp på volt innan jag anser henne redo att ridas, så vi ska fortsätta jobba från marken lite till. Hon har fått jobba över bommar, pratat hjälp i skänkelläget, kontakt med handen via linan, hon får jobba med bett i munnen och har introducerat lite tygelhjälper i bettet idag. Hon har vargtänder som ska bort (som inte går just nu pga kvarka-skiten) så vi tar det försiktigt med bettet, men hon har accepterat det fint. Först ville hon ha det väldigt högt upp, men efter en vecka visade hon rätt tydligt när jag tränsade att hon ändrat sig och jag fick sätta ner det ett snäpp. Nu är hon mycket nöjd med det där och nu sitter det rätt ”normalt” i munnen. Hon jobbar med sadel eller longergjord och nu i veckan ska vi introducera kavaletti och jag ska börja tömköra henne. Tänkte tömköra med det bettlösa som hon är van vid, men med bett i munnen. Så tänkte jag vi ska tömköra ut i skogen lite med, kanske till helgen.

Hon blev klipp i veckan med, det var lite läbbigt, men gick lätt att få med på det hela efter att hon fått titta och tänka lite.

Kort och gott, Åsa är kär som en 10 årig ridskoleunge :d

Att ha häst

Det har hänt mycket på sista tiden

Lämna en kommentar

November och december har varit mycket hektiska månader för mig, så bloggen har av förklarliga skäl fått stå tillbaka. Men nu hoppas jag det börjar återgå till det normala igen och här kommer ett referat av sista tiden.

Som skarpa iakttagare kan se så har det tillkommit en häst, Danesa Casanova. Jag skulle från början ha en avkomma efter henne, men då veterinären missade dräktigheten och sprutade bort fölet, fosterblåsan låg kvar och sommaren tog slut så blev det inte så. Jag blev istället erbjuden att få köpa henne, och efter en tids funderande så tackade jag ja. Hon är en så fantastisk häst och jag har ju träffat henne en del, så VILL HA fanns där, men jag behövde fundera över de praktiska sakerna. När köpet väl var klart fick jag dock en sen kväll mail från hyresvärden som helt plötsligt ändrade sig angående att ha tre hästar i stallet jag hyrde…. Tydligen skulle mina hingstar slå sönder det?? Så där stod jag, satt i skiten av någon som vägrade diskutera situationen. Vad göra? För att göra en lång historia kort så gick jag ut på blocket utan något större hopp. Hitta boxar till tre hästar varav två hingstar är inte alltid jätteenkelt. Men det löste sig snabbt!

Nyinflyttat par med kanonfint, modernt stall som var villiga att hyra ut till oss. Det kändes otroligt bra när jag var där och tittade så vi skrev kontrakt och 2 december flyttade grabbarna grus in. Helgen efter hämtades Danesa hem och jag är så där barnsligt kär i henne. Men mer om henne i ett eget inlägg.

Rutinerna började sätta sig för oss och hästarna i nya stallet, det är ju som bekant mycket med att flytta mer än att bara köra över djuren, men min underbara man och föräldrar har hjälp till väldigt mycket. Hästarna stormtrivs, Lapp Glans är överlycklig över att det finns mer hästar och till hans ännu större lycka flyttade det även in två föl som går i hagen bredvid hans. Han älskar föl, tar sin roll som Ansvarig Farbror på största allvar. Endeño har varit rätt uppspelt, han är också nöjd med att det är så mycket fler hästar och har haft fullt upp med att ha koll på allt och alla.

Tyvärr fick vi innan jul nya problem i stallet.. Vi såg en måndagkväll att flera av hästarna var lite snoriga. Inte farligt, det var klart och lättflytande, men vi bestämde att alla skulle tempas. Dagen efter stod ett par hästar med gult, varigt snor i näsan, lite feber. Veterinären kom samma förmiddag och tog prover, men han trodde inte på kvarka. JFK har ju kvarka och då vi har två ponnyer som egentligen ska stå där och folk som rör sig mellan stallarna så var det ju vad vi oroade oss för. (Ingen ska ta det som ett anklagande däremot, shit happens!) Lite lugnare blev vi däremot. Till dagen efter, då veterinären ringde och sa att det var kvarka. Ska vi vara petiga (eller vad säger du Alexandra 😉 ) så är det inte riktig kvarka vi har, utan det är zooepidermicus. Men det är mer en akademisk skillnad, för i praktiken gör det ingen skillnad alls, mer än att det är lite lindrigare för hästarna för det mesta.

Av mina hästar fick Endeño feber och hosta, de andra två klarade sig med snor, lite svullna lymfkörtlar och inte mer än så. Endeño var rätt hängig, men åt och drack som han skulle. Däremot har han rasat i vikt, både hull och muskler, så uppenbarligen tog det rätt hårt på honom. Han har även haft svårt att släppa garden, som nyinflyttad ball machohingst ligger det inte nära till hands att visa sig svag och sjuk. Han har haft rätt mycket boxarrest för att hålla sig lugn och inte spela allan fast han inte riktigt orkar.

Sånt här är ju inte jobbigt som det är, utan så klart började en person i närheten vara dramaqueen, flyga ut med anklagelser mot vår stallägare offentligt på facebook och jag vet inte vad.. Jag förstår inte hur folk orkar hålla på så där, men jag vet ju hur en del är. Vi har fått lägga en del tid, men framförallt ork på att förklara vad som händer och vad som gäller, särskilt som mycket handlat om att hen inte fått information enligt hen. Resultatet? Jo, hon blockade mig och den andra personen som förklarat vad som händer. Då vill man verkligen ha informationen? Eller? Började kännas som läge att poppa popcornen 😉 Nu hoppas vi att det lugnar ner sig även på den fronten och att alla kan sköta sitt.

Och under tiden med stallflytt, drama och en ny häst så har det där vanliga vardagslivet med jobb, hem osv pågått. Jag är otroligt glad för att ha kunnat vila upp mig över helgerna, efter tre år med utmattningssyndrom är reserverna små för sånt. Men som parentes kan jag konstatera att jag har tagit mig tillbaka rätt bra, för ett år sedan hade allt detta knäckt mig fullständigt. Nu kan jag hålla distansen och se det komiska i många jobbiga situationer, något jag haft extremt svårt för tidigare. Något bra har kommit ut av det.

Hur som helst, jag är väldigt glad över hur det löst sig med stall. Det är kul att träffa folk lite och vi kommer inte vara så många, vi är två hästägare och stallägaren som kommer vara i stallet framöver och alla har haft eget stall så vi vet vad det innebär. Känns som alla är mogna i sitt hästägande och inte behöver hävda sig. Jäkligt trevliga är de också 🙂
Jag märker av det minskade jobbet i kroppen, även det mycket positivt! Mitt gamla stall är otroligt charmigt, men tungjobbat. Det här stallet är byggt -98 med lite eftertanke. Vattenkoppar med ljummet vatten, STORA boxar, ljust och luftigt och lättjobbat. Inget bärande på hinkar och dunkar med vatten, lättsopat golv, nära och enkelt med foderhantering etc. Stora hagar, Danesa som går med ”gänget” har flera hektar att röra sig över i vinter och det märks att de utnyttjar det. Särskilt när man gått 20 min i mörkret och letat efter dem 😉

Och grabbarna har, föga förvånande, inte sparkat sönder stallet än 😉

Så nu ser vi fram emot 2017 och fokus på ridningen!

Att ha häst

Är skydd skadliga?

Lämna en kommentar

I veckan kom Hippson med en artikel om att skydd kan ge en skadlig värmeökning i hästens senor under arbete. Jag har sett en hel del kommentarer och diskussioner kring det på nätet i veckan, trots att det egentligen inte är något nytt under solen. Men som med allt så tål det att upprepas!

Som alltid kommer de svartvita åsikterna fram, det är antingen eller. Att fundera över om man behöver och varför är lite mer sällsynt. ”Förr behövde hästar minsann inte” vs. ”utvecklingen går framåt och min häst har aldrig fått skador av” känns som någon standard argumentation oavsett ämne.
Men läser man vad som står så handlar det inte om att skydd är något man ska slänga i soptunnan, däremot belyser dessa undersökningar vad som kan bli problem med skydd. Det finns fler negativa saker med skydd också, utöver ökad värme i senorna så kan de minska eller ändra hästens rörelser och pga det ge problem på andra ställen, de kan försämra blodcirkulationen (allrahelst om de dras åt för hårt!), de kan bli för tunga särskilt om de blir blöta av svett eller vatten, de kan ge skav osv osv. Det finns massor med argument mot skydd som ni ser. Och alla de nackdelarna bör man bli medveten om som ryttare/hästägare.

Men det finns givetvis bra saker med skydd också. Att skydda mot slag och hästar som stryker sig är viktigt, för de upprepade slagen ger också skador och problem, de kan skydda mot stick/skärsår mm. Som med allt måste man titta på den aktuella hästen  och situationen. Är den balanserad eller obalanserad, stryker den sig, vad ska man göra det aktuella ridpasset? Man får också anpassa skydden efter vad hästen behöver skyddas från. Man kan också tänka efter lite när man ska köpa skydd, se till att de är lätta, att de är ventilerade och inte drar åt sig vatten och svett. Passformen är viktig också, så att de sitter som de ska och man inte behöver dra åt dem hårt. Strunta i reklamen och vilken känd ryttare som använder just de dyra skydden, titta på skydden och tänk efter själv. Hur kan de passa min häst och det jag gör?

Det går mode i allt. Enorma lindor har varit poppis hos dressyrryttare rätt länge, numera ska de se ut som man glömt stallbandagen på när man rider. Det är väl det mode jag ställer mig rätt frågande till. Lindorna värmer upp benen väldigt effektivt och det vill man inte när hästen tränar pga den ökade risken för senskador. Det finns effektivare skydd mot stötar och slag än lindor och när de lindas upp över knän och ner runt kotleder påverkar man rörelserna med. Det finns skydd med samma problem, som är täta, tjocka och som sitter högt upp och ner under kotorna. Jag har själv använt såna i tron att det var bra, men de är pensionerade numera. Man lever och lär.

Jag använder inte skydd när jag rider ut i skogen eller rider dressyr. Mina hästar är balanserade, de stryker eller slår sig inte normalt så jag ser ingen anledning att sätta på skydd då. Ska jag däremot hoppa, träna teknik eller göra något där det är större risk för uppspelta/upphetsade hästar sätter jag på skydd, eftersom risken att de ska slå sig är större.
Skydden ska alltid tas av så fort som möjligt efter ridpasset, för att benen ska kunna kyla ner så snabbt som möjligt. Inte heller det är något nytt under solen, men det är lätt att glömma bort.

Kort sagt, tänk efter VARFÖR, så kommer man långt. Oavsett omd et gäller skydd, täcken, klippning eller vad det nu kan vara. Är svaret för att *känd ryttare gör så* eller *alla gör så* så börja leta fakta.

Lite länkar om man vill läsa mer utöver Hippsons artikel:

http://davidmarlin.co.uk/portfolio/protective-boots-for-horses-the-pros-and-cons/

Klicka för att komma åt 53cf874a0cf25dc05cfafe8b.pdf

http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.823.7268&rep=rep1&type=pdf

Klicka för att komma åt The-Effect-of-Equine-Exercise-Bandages-on-Distal-Limb-Temperatures-During-Exercise.pdf

Hästar, Working Equitation och Klassisk dressyr