Etikettarkiv: Lapp Glans

Endeño, Unghäst

Sötaste spanjoren börjar vara igång

Lämna en kommentar

En lite hackig igångsättning med några extra vilodagar förra veckan på grund av mig, men nu börjar Mr Femåring kännas på gång igen. Jag har inga jättekrav på honom, fokuserar på avslappning och framåtbjudning i en lite lägre form generellt än före vilan för att bygga upp honom i styrka.

Väldigt positiv igen och vi har kommit förbi problemen som kom när vi var iväg på kurs. Jag kommer fortsätta ha fokus på avslappning en bra tid framöver däremot, särskilt när vi ska iväg och miljöträna. Tar gärna emot tips på ridhus man kan åka till runt om Mullsjö! Utan att behöva betala medlemsavgifter till någon klubb, det blir för dyrt för min plånbok..

Jag ska även se till att jobba honom mer över cavaletti och bommar och hoppa lite. Det har varit rätt begränsat av två orsaker, dels att jag inte har hindermaterial men också att det är jobbigt att släpa fram. Har skruvat ihop ett par cavaletti nu och fixat ett par smala, lättare stammar som bommar nu så kan jag göra lite mer iaf.
Tydligt är att det är otroligt nyttigt för honom att jobba med den typen av övningar. Han har jättelätt för att samla sig men behöver hitta reglagen för påskjutet och kroppskontrollen över lite cavalettiserier. I många lägen har han en fantastiskt kontroll, syns när han och LG leker tex, men i andra lägen är han väldigt valpig. Det valpiga kommer fram här, där han måste lösa problemen med kontroll och koordination och inte full gas och måste hitta mellanlägen mellan fullt påskjut och samling med bakkärran.

I löshoppningen har det varit väldigt tydligt. Han ÄLSKAR att hoppa, jag behöver bara sätta upp ett litet hinder och släppa honom lös i ridhuset så börjar han hoppa med spetsade öron. Första gångerna höll jag på att skratta ihjäl mig, för han påminde om en säl som ska hoppa upp på ett isflak i sprången. Det hände jättemycket fram medan bakkärran mest hängde med av bara farten. Men kul var det!
Nu har han fått bättre språng, trots rätt lite träning på just det, men de är fortfarande flackt i sprången och när jag löshoppar vill han gärna lösa allt genom att gasa. Jag satte en cavaletti framför som galoppbom, tyvärr dog den när han använde den som avstampsbom istället.. Men efter några till språng fattade han grejen med den. Är lite tveksam/harig att lägga runda bommar på marken för honom, för han kliver lätt på dem och hippokondrikern i mig ser vrickningar som resultat.. Men en platt planka och cavaletti funkar bättre.

Igår hoppade jag honom uppsuttet. Inte gjort det särskilt mycket, några små kryss i ridhuset och stockar ute i naturen. Men igår körde jag cavaletti och kryss med travbom framför i ett försök att få honom att hoppa lite mer lugnt och över ryggen. Och ryggen kom upp, rejält i första språnget, så pass att jag satt lite löst. Följande språng kunde han kalibrera sig lite bättre så han hoppade upp sig men inte lika stort som första språnget (tur för mig det). Målet är att hoppa lite iaf en gång i veckan framöver och att försöka ha ett par cavaletti framme de flesta ridpass så det blir lite mängdträning och regelbundenhet i det hela. Lite hopplektioner skulle inte vara fel det heller, men får se under hösten om det går att lösa. Vore bra för bägge hästarna och definitivt för mig som är väldigt ringrostig gällande hoppningen.

Jag har även ställt upp mina lastpallar som jag övar WE bro med. Lapp Glans hävdade ju traumatiska flashback till den tyska bron p förra tävlingen, så nu går vi över bro varje dag. Hade en gummibit som jag la på också för att simulera den läbbiga tyska bron och jag har mer gummi på gång att klä pallarna med. Har ställt upp hundens plaskpool med platsväxter och lite krafs i och gjort den trång genom att hänga upp presenning på stolpar på andra sidan. Den var läbbig först, men lite godis och pock så gick det snabbt över. Nu ändrar jag om bron lite varje dag och rider över bägge hästarna dagligen.
E älskar att gå på bron. Efter att ha blivit lite sur att han inte fick plocka upp gummimattan, leka med presenningen eller klampa runt i plaskpoolen så gick han glatt över och var sen en målsökande robot mot bron så fort vi var i närheten av den. Pojken 🙂

 

På ”att-bygga” listan står även att fixa en fast grind. Jag har en plan, som bör vara rätt enkel och billig att genomföra. Så ska det bara bli av också! Återkommer i frågan 🙂

kallblodstravare, Lapp Glans, Working Equitation

Bettproblem, getingstick och WE tävling

Lämna en kommentar

Den senaste veckan har varit lite jobbig. Målet var den WE tävling på Trolleholm RF som vi faktiskt kom iväg på jag och Lapp Glans, men det kändes inte självklart under veckan, om vi säger så..

Det började förra söndagen, då jag skulle rida LG på det bett jag använder när jag tävlar WE, en kandarstång från Globus med skänklar som inte är fasta utan som man kan snurra på. Jag har tidigare haft bettplattor av plast på det, men döm om min fasa när han tidigare i somras fick skav (!) från bettplattan. Kände mig som Sveriges sämsta matte, bettplattorna togs raskt bort, jag red en gång utan dem och allt var frid och fröjd. Trodde jag ja! För när jag red i söndags hände det som inte alls fick hända, kinnkedjekroken lyckades nypa honom i mungipan… Det märktes, stackars häst 🙁 Jag gillar inte krokarna eller balansen på Globus kandarstänger (även om de har bra bett i övrigt) men just krokarna är rätt smäckiga. Det var därför jag satte på bettplattorna..
Så, nu kände jag mig inte bara som Sveriges sämsta matten, utan iaf Europas… Red resterande dagar på hackamore, tänkte jag kan tävla på det i värsta fall. Om det nu inte vore för att han inte gillar att gå på hackamore visade det sig (mest ridit ut med det tidigare, ibland). Man blir nämligen svettig under hacket och det är äckligt och KLIAR! Spelade ingen roll om jag spände ännu lösare eller hur jag höll i det. Blä var det och bort skulle det.

Nåväl, mungipan såg fin ut, jag hade införskaffat bettplattor i gummi och bänt runt krokhelvetena. Jag hade En Plan. Så hämtade jag en häst i hagen med sår på näsan i torsdags. Han hade blivit getingstucken i läppen visade det sig och kliat häftigt. Det gjorde ont bara matte TITTADE på det! Jag tänkte att det blir nog ingen tävling. Lite synd, för det var tänkt som genrep inför Riks i slutet av månaden, men vad gör man.

Fredag kväll såg läppen normal ut igen, ingen svullnad, inget ont, jag fick klämma och känna. Så jag red. En Ny och Förbättrad Plan angående desatanskrokhelvetena hade tänkts ut när jag kom på att i min samling av ”bra att ha saker” fanns en kinnkedja från -80 talet med läderremmar som sätts fast i bettet. Och desatansjävlakrokhelvetena kunde tas bort helt och hållet. Sagt och gjort, med visst våld avlägsnades desatanskrokfanstygen och den ”nya” kinnkedjan sattes dit. Enda missen var att det saknades ring för skumremmen på den ”nya” kinnkedja. Satte dit en bit balsnöre så länge, tänkte jag har någon liten nyckelring eller liknande inne jag kan sätta dit så jag inte åker på tävling med balsnöre, blått balsnöre, på tränset. Lite väl hillbilly-chickt kanske..
(Skumremmen används inte för att hsäten försöker ta tag i skänklarna, utan för att få rätt balans i bettet och se till att skänklarna inte lutar åt fel håll… Känns som en balsnöreslösning det med, men det är iaf en svart läderrem som inte stör. Och det funkar!)

Bettplanen fungerade, pålle var mycket nöjd, inga men från klämningsincidenten och allt topp!

Så, fredag kväll kunde jag svara min klubbkompis att tävlingen var på (tur man kan oroa andras planer också och inte bara sina egna!) och vi tog oss till Skåne igår.
På plats inser jag att jag har åkt på tävling med blått balsnöre på tränset. Ingen kommenterade iaf, har snälla, diskreta vänner! Kavajen hade visst *erm* krympt lite sen sist jag hade den på mig i Tyskland, för att göra hillbilly-chick looken perfekt.  Jag kan även avslöja att mina bakskydd sett mycket bättre dagar, men de är några häst accepterar och jag letar liknande nya, ok!

På plats träffade jag Kajsa och Ulrik, alltid roligt att få se dem också!
Lapp Glans verkade nöjd att vara ute och lufta sig igen, han har haft en lite lugnare period efter Tyskland, inte taggad-taggad men nöjd. Lite loj generellt över dagen, vilket jag verkligen inte är van vid, så jag fick driva på mer än jag brukar behöva. En större miss i dressyren med bakutspark i första mellangaloppsvolten, men i övrigt tuffade han på i mellanmjölksstil och gjorde vad jag bad om. Jag hade kunnat be om mer och bättre, men jaja. 65,33% skrapade vi ihop och ledde efter dressyren.
I tekniken började det bra, men vid bron fick visst Lapp Glans flashbbacks från bron i Tyskland, satte framhovarna på bron, tvärnitade och stirrade förskräckt på bro och omgivning. Tänkte den stå still eller vad tänkte den göra? Efter lite blandade småhopp kunde jag få honom lugn, gjorde halt framför och bad om ett steg i taget. Han gick med på att testa igen, satte upp hovarna på bron, hörde det bekanta klonkandet av hovar mot trä, andades ut och klampade över som han brukar.
Matte tappade dock konceptet lite på de följande 3 hindren, men men. Klantade mig på hopphindret så vi fick ett för stort avsprång så det blev dåligt betyg där med, men annars flöt det på bra. 67,5% och andra plats.

Speeden är vår akilleshäl normalt. Jag får _inte_ tänka SPEEEEEEED för då taggar pålle på alldeles för hårt, vi får brötig ridning och massa trampande som stjäl tid. Igår var jag enormt nöjd med speeden faktiskt, han var lugn, framåt, inget trampade i grind, men piloten dabbade sig till sidepassbommen och hade inte planen klar för sig vilket resulterade i att vi petade ner bommen, vilket ger +5 sek. Till hopphindret var jg för fokuserad på ett bra avsprång (dumt där och då, eftersom LG hoppar allt) istället för vägen efter och gjorde en onödigt stor sväng till parallellslalomen. Skit samma, jag är väldigt nöjd ändå. 2 sek efter Åsa L vilket gav en andraplats totalt. En Åsa från Ölmstad vann klassen iaf 😉

Så summa summarum är jag otroligt glad efter gårdagen. Det var skönt och otroligt roligt att kunna komma iväg trots strulet i veckan, att Lapp Glans var så nöjd med att få komma ut och att vi gjorde rätt hyfsade ritter trots allt. Domaren har jag ridit för en gång tidigare och fick kommentarer att hästen utvecklats mycket positivt, alltid roligt att höra med. Så det var en glad matte som åkte hem igår. Nu ska jag släpa fram lastpallarna i ridhuset och klampa över varje dag. Men olika saker på, har en bit gummimatta bland annat som jag ska lägga på, så det blir olika ljud, färg osv så han blir trygg med det igen. Så laddar vi för Riks!

Lapp Glans, Okategoriserade, Tävling, Working Equitation

Wintermühlentrophy del 2

Lämna en kommentar

Jag yrade ju om att jag skulle skriva en fortsättning på del 1, men den som väntar på något gott osv 😉 Har skrivit det några gånger i huvudet så det kände som jag var klar och sen glömde jag bort det. Men nu så..

Speeden gick på söndagen, mitt mål var att Hålla Lapp Glans Glad. Det var VARMT, 35 grader i skuggan så jag tog det lugnt på framridningen och stämde mest av lite och lät honom jogga igång. Det är mycket möjligt att det var en bra plan, han kändes lugn och med på noterna, mitt mål var inte att rida snabbt utan att ta mig runt. Det sket sig kan vi väl säga 😉 Väl inne på banan i hettan kom vi till hinder 4, grinden baklänges.. Svart skugga på vit sand eftesom vi red mot skuggsidan av den och LG sa något i stil med ”i helvete heller att jag sätter en hov i närheten” så där stoppade vi ut oss. Lite surt, men det får man ta. Han brukar inte reagera på skuggor eller vind i reklamen på grinden, så jag får väl konstatera att jag vet inte alls varför han sa NOPE där. Han hade väl fått nog i värmen kanske. Som väl var fick vi möjlighet att gå in efter klassen och Åsa Ls häst var med och kunde gå före så jag och LG kunde gå fram till grinden, ta i den och allt var lugnt. Vi kunde även ta svans på de andra över den gungande bron så de var ok med den också, det är jag hemskt glad över!

Alla ekipage var med på prisutdelningen, både i MSV och svår. LG var helt lugn och tillfreds efter vi hade stoppat ut oss så vi tittade på resten av tävlingen i lugn och ro från skuggan. Till prisutdelningen ställer alla upp på rad med någon meter mellan varje häst, kändes ovant för en svensk som är van vid hingstskräck från arrangörer 😉 Var väl 50% hingstar på plats (ish) men alla var lugna och vana.  Alla fick rosetter, det gillar jag. Även om vi hamnade tredjen sist (det var komoment med och det får vi inte rida som svenskar) så var det kul med något med sig hem iaf. Min inre 10 åring håller med mig! 😀 Ärevarv med alla i full kareta och hälsning på publiken när man rider förbi dem.

Otroligt befriande med alla hästar som var med, står nära varandra även om de inte känner varandra, ärevarv med många deltagare, hästar som står med i publiken och det är något naturligt. Som det ska vara. Jag har tex blivit tillsagd på en tävling här hemma att jag inte fick vara i collectingring eftersom ”det är så speciellt med hingst på tävling”…. Han skulle hamna för nära de andra hästarna där.. *infoga ögonrullning* När hästarna får vara med, inte hålls borta utan förväntas vara med och uppföra sig så funkar det väldigt bra. De blir lugna och är någon häst nervös så får den gå vid hästar den känner och är resten lugna så sprider sig lugnet. De är ju flockdjur trots allt. Skulle det bli stress bland dem så får man göra något åt det där och då.
Överlag stor skillnad mot hur det ser ut på svenska tävlingsplatser, där man måste skilja så noga på publik och hästar, det har varit ojande om att ponnyer och storhästar rider fram på samma framridningsbana i WE, tjafs om att man får leda häst i grimma med kedja på WE tävling (det är ju så faaaaaarligt) osv osv. Här leddes det i grimma med grimskaft, hästar som står uppbundna utanför transporten och sover/äter lite, barn, lösa hundar, bilar, publik, hästar huller om buller. Inte sett en enda stressad häst (över det iaf) eller några farliga situationer. Har man en häst som har problem med något får man hantera det. Letar man ständigt efter potentiella faror smittar det av sig på hästen, och försöker man säkra omgivningen så inget ska kunna skrämma hästen så blir det också problem. Bättre att vänja hästen vid att det händer en jäkla massa runtomkring och lära hästen att fråga sin människa om den blir rädd. Men det är nog ett ämne för ett eget inlägg 😉

Så resultatmässigt kunde man väl önskat lite bättre, men jag är inte så bekymrad över den saken. Jag hade verkligen skitkul på den här resan och jag kommer absolut göra fler. Både jag och min häst har fått erfarenheter, det är så mycket praktiskt runt omkring, men också att hästen ska åka, övernatta på resan, det är tältstall, massa liv och rörelse och intryck. Det var första tredagarstävlingen med, sen har jag fått lära mig ett annat TR, på tyska, ett dressyrprogram på tyska och lite såna saker som man normalt inte gör här hemma direkt. Foder, vatten, saltintag osv för hästen, hålla koll på maten för en själv, det är inte bara att åka iväg och rida. Alla saker runt omkring är något man behöver få rutin på med, för det tar kraft och fokus med planering etc, att ha bra backup hemma för kvarvarande häst och djur. Jag är ju inte någon rutinerad tävlingsryttare heller, så att jag har massa erfarenhet på just det att falla tillbaka på, det är det jag skaffar mig nu. Visst har vi åkt på kurser och flackat runt en del, men det är dels ett tag sedan och det blir inte lika intensivt och inte lika mycket att tänka på ändå.

 

Stort, stort TACK till  min familj som stöttat mig så jag kunde göra detta. Ni är bäst 🙂
Tack också till Mia, Åsa och Elli som var med, delade med sig av erfarenheter och praktiska saker. Hoppas ni hade lika kul 🙂

Har övertalat min telefon att ge ifrån sig lite bilder nu också:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lapp Glans, Working Equitation

Wintermühlentrophy 2016 Del 1

Lämna en kommentar

Det har varit dåligt med bloggande på sistone, hade ett inlägg om träningshelgen i början av månaden som jag trodde jag hade publicerat, men tydligen inte 🙂 Får skriva om det lite så kommer det i morgon kanske.

Anledningen att jag inte hunnit med så mycket här är att jag varit borta en hel del, dels tränat i tre dar, sen i förra veckan åkte jag och två klubbkompisar ner till Neu-Anspach utanför Frankfurt och tävlade WE, Wintermühlentrophy, nationell tysk tredagarstävling. Resan krävde ju också en del planering med färja, hur vi skulle köra hästarna för att de skulle åka bra och för oss att hålla nere kostnaderna, övernattning för hästarna på vägen, hotell etc.  Jag har åkt långt med hästar tidigare, men det är många år sedan nu och när man ska utomlands är det fler regler och skit att hålla reda på. Och kostnader.

Hur som helst så kom vi iväg med en övernattning norr om Hamburg, åkte därifrån strax före tidig morgon för att slippa köerna och kom fram till Wintermühlen runt lunch. Hästarna installerades i tältstallet (och jag erkänner villigt att jag nojjade lite över galon (ellervaddetnuvar) väggarna, men Lapp Glans verkade tycka det var helt ok iaf. Vi kollade in anläggningen (modell enorm!) och laddade för fredagens dressyr.

Lapp Glans var mer än lovligt laddad att rida på torsdagen, så jag valde att rida honom på förmiddagen fredag för att känna hur han kändes. Han var ännu mer laddad och jag fick rida honom rätt ordentligt för att få med mig hjärnan på honom. Bestämde mig att ha lite längre tid på mig än vanligt för framridning innan dressyren, en framridning som blev ännu längre än jag tänkt mig eftersom det visade sig att startordningen ändrats i sista stund för att underlätta för två ryttare som red två hästar var i den klassen. Det resulterade i en Lapp Glans som var rätt matt när vi väl var inne på banan, han höll sig i skinnet men det blev ju långt från vad vi kan prestera. Jag är ändå skitnöjd med ritten efter förutsättningarna och vi skrapade ihop ca 62% från domarna, räckte till en 7:e placering av 14 startande. Nästan hela tyska landslaget var på plats så det var duktiga medtävlande, vilket gjorde att det kändes än bättre att placera mig i mitten på en matt och trött häst som var rätt störd av de enorma bromsar som flög runt och ville ta tuggor av hästkött..

Lördagen var det dags för teknik. En lång bana med 19 hinder på tungt underlag. Dessutom varmt som tusan, vi hade 30-35 grader i skuggan samtliga dagar, så vi planerade för att hästarna skulle bli trötta. Utöver lång på tungt underlag så var det en svår bana också, med svåra hinder som inte riktigt var som vi är vana vid. Hopphindret var en bänk med dynor och två stora blomkrukor, bägge på samma sida, där den ena stod på bänken. Bron var smalare än den får vara i Sverige, men det största svårigheten med den var att den sviktade. Dessutom var det vatten på bägge sidor med gräs och plastankor och när bron sviktade pga hästens vikt rörde sig vatten och dekorationer. Den användes även i de lättare klasserna och det var tyvärr ganska många ekipage som vägrade ut sig på den eller fick stora problem och tog sig över med nöd och näppe. Det ordnades en improviserad framridningsbro med ett par svarta schabrak som någon offrade och sadelbockar för att imitera bron, men även ekipage i svårklass hade problem med bron (inkl uteslutning) men även hopphindret gav många stora bekymmer. I Sverige hade de inte fått förekomma som hinder, internationellt vet jag inte hur bron hade setts och hopphindret brukar vara halmbalar.

Jag red ut en sväng i skogen på Lapp Glans på morgonen och valde att rida fram ganska kort tid inför tekniken. Och planeringen sprack även denna dag, så min framridning blev ännu kortare än beräknat eftersom de två som startade före mig blev uteslutna på hinder/fel väg.

Jag tog mig runt i alla fall. Med nöd och näppe. Lapp Glans hade behövt ridas fram lite mer helt klart och han ruttnade mitt i alltihopa och sa att han skulle dra.. Vi hade lite, erm, diskussion om detta där han fick applåder av publiken för sin fina piaff och levader *öhh, ja, modell kan själv..* Bron störde honom en hel del, han gick glatt på men kastade sig bakåt när han kände att det sviktade. Trots det tog vi oss över den åt bägge håll, men han var redan lite irriterad så det gjorde inte saken bättre. Vi tog lansen och han hoppade villigt hoppbänken (han är pålitlig hoppehäst) men när jag skulle svänga mot tjuren efter enkelslalomen som gick i riktning mot utgången fick han nog och ville inte vara med. Det tog en liten stund, men vi kom vidare och tog tjuren i någon sorts passage (tyvärr får man dåliga poäng på det!) eftersom jag absolut inte ville bråka med honom om att galoppera när han gav sig och gick åt mitt håll. Vi tog oss runt resten av hindren, men sista hindret som var tre tunnor så gick han in kalasfint, strulade med första bytet och sen sa han dra åt helvete till att gå runt sista tunnan. På något vänster hann jag inom tidsramen ta mig vidare och över mållinjen, men poängen blev ju så klart katastrofalt dåliga. Det som kändes bra var att de hinder där han gick på hyfsat så hade vi bra poäng.

Jag får väl erkänna att jag inte kände mig alltför glad när jag gick ut från banan med min irriterade och lite arga häst, men en promenad i skogen med honom så kändes det bra igen. Jag hade laddat mycket mentalt för detta för att hålla mitt fokus, kanske för mycket, så att hästen inte var med på noterna blev jobbigt. Brukar ju vara jag som tappar konceptet annars 😉

Var en rejält trött häst jag ställde in i boxen både fredag och lördag. Otroligt mycket intryck, hästar, värmen och ansträngningen tar på krafterna. Det blir ju rörigt i tävlingsstallet också och även om vi varit iväg på kurser och annat och sovit över så blir det inte lika intensivt och rörigt som här, med 40 hästar i ett tältstall och massor med liv och rörelse konstant. Och nämnde jag att det var varmt? 😉 Det var det i tältet också.. Nu åt och drack han ordentligt, fick ordentligt med extra salt i mat och vatten men det påverkade lite så klart.

Jag var väldigt lättvaggad om kvällarna och det var med en lättnadens suck vi kom tillbaka till hotellet på kvällarna. Svalt, rent rum med sköna sängar, dusch och stor balkong att slappna av lite på.

Nu tänkte jag runda av detta inlägget, det blir en del två med söndagens speed (som inte gick bra alls) och lite fler tankar kring tävlingen, erfarenheter och skillnaderna mot att tävla i Sverige. Jag hoppas min telefon behagar ladda upp bilderna jag bett den om också så det kan bli lite kort med. Del 2 följer..

 

 

dressyr, Lapp Glans, Tävling

Fjärde gången gillt för dressyrstart

Lämna en kommentar

Jag har som mål att klara de där förgrömmade kvalen i MsvC så vi kan rida vidare i dressyr utöver WE, jag och Lapp Glans. Nu prioriterar jag så klart WE tävlingarna med honom, men dressyrtävlingar finns det ju så många fler utav. Bara man lyckas komma iväg på dem också? I år har det gått troll i det hela…

För det första är jag pipig och vill helst bara rida MsvC2 eftersom jag och min hjärna HATAR MsvC1 programmet och inte lyckas lära oss det. Får absolut inget flyt i det, känns osymmetriskt och ologiskt. Min tröst är att jag fått höra samma sak från flera andra. Tyvärr är det vanligare med MsvC1 på tävlingar här i krokarna, men jag hittade tävlingar med 2:an. Första fick jag ställa in eftersom LG hade fått ett bett i sadelstaden dagen innan tävling. Det var inte stort, det hade inte gått hål men skrap i huden ni vet där det är svullet en dag eller två. Så att tävla  med det gick ju bort.. Tävling nr 2 blev inställd på för få anmälda den dagen.. Tävling nr 3 fick jag avanmäla för jag lyckades göra illa mitt knä och kunde inte rida. Jag testade så klart, men det var bara galopp som funkade utan att göra jävligt ont. Trodde inte jag fick rida hela programmet i galopp eftersom domarna kan bli lite kinkiga då.

Så igår var det försök nr 4 då. Knäet är bättre så jag hade kunnat rida flera gånger innan. Typ 3 ridpass. Nu har hästen inte stått utan jag har tömkört och gjort lite annat med honom, men jag har inte kunnat rida dressyr. Nu kan han det han ska göra så jag hade inte lust att sumpa en till tävling och anmälningsavgift, så vi åkte till Borås.

Lapp Glans tyckte det var en alldeles strålande idé, få komma iväg på äventyr är hans grej! Bli tittad på är också hans grej 😉

Var lite rörigt på framridningen med folk som red hipp som happ, men jag beslöt mig för att inte vara sämre och gjorde likadant. Jag har försökt hålla mig på min kant tidigare när Lapp Glans varit tokladdad, men nu är vi mer rutinerade så då går det bättre. Framridningen är annars det jag fasar mest för på tävling… Har dålig erfarenheter och särskilt i lägre klasser med många som är nervösa och orutinerade kan det bli väldigt jobbigt med folk som inte ser sig för och inte håller avstånd. Jag tycker det är lagom kul när någon klämmer in en i sargen med en halvmeter tillgodo eller rider ut på spåret så jag får bromsa, gärna med ett sto då. Jag är inte rädd att tappa kontrollen över min hingst (skulle det hända är det inte heller jag som får de största och mest påtagliga problemen 😉 ) men jag är mer rädd för att ett sto ska markera till min hingst med bakutsparkar att hon inte är tillgänglig.. Eller som jag fick höra från en annan hingstägare som hade stått och väntat på att gå in på tävlingsbanan när ett sto tvärnitar och pissar ner hennes häst..

För att komma tillbaka till gårdagen så var LG rätt pigg och taggad så jag försökte hålla honom lugn på framridningen. Även med tanke på mitt knä som inte blev glad över allt gående jag fick göra. Tyvärr kände jag samma väl inne på banan och jag vågade inte släppa fram honom ordentligt när jag red utan satt och fesred. Men knäet pallade det iaf. Galoppprogrammet gick bättre och då blir han ju mer fram av sig själv och det syntes på poängen. 60,44 % 16 av 30 kändes ok ändå med tanke på omständigheterna. Inget kval, men det hade jag inte räknat med heller med tanke på den ritten. Kan jag rida på honom framåt bör vi fixa det. Blir ju lite långsamt, lite vingel, inte fullt så stadigt och bärigt som vanligt när piloten inte släpper fram. Lite besviken på mig själv, men jag får tänka på knäet också. När Lapp Glans rör sig ordentligt rör det sig rätt mycket när man sitter ovanpå och det hade inte knäet fixat. Jag tror även vi skulle tjäna mycket på att rida en förklass så han får gå av sig lite innan och är mer avslappnad, särskilt på en ny plats, men jag får se om jag verkligen vill lägga de pengarna på dressyr.. Utöver att jag då måste komma ihåg två program och min hjärna är fortfarande inte helt på banan efter min utmattning. Har seriösa funderingar på programläsare däremot, så kan jag rida MsvC1 också.. Får väl sätts mig in i hur det fungerar. Och stå ut från mängden än mer 😀

Lapp Glans, Working Equitation

Hästens Dag på Ölmstad R&K sällskap

Lämna en kommentar

I går var jag och Lapp Glans iväg och var med och visade WE på Hästens dag på vår hemmaklubb Ölmstad. Väldigt trevligt och bra miljöträning med får, höns, människor, hundar, tält, grill och annat.

Blev överraskad över hur mycket folk det var på plats, jätteroligt! Och att klubben fick in en bra slant på det hela är ju ännu roligare 🙂 Jag gick med i Ölmstad, som inte är min närmaste klubb, eftersom de håller på med WE och jag hade vänners vänner där. Jag har ju ingen anknytning till någon annan klubb här nere, så det fick bli så. Det är jag glad över, för Örks är en av de trevligaste jag varit med i. Jag gillar att alla hälsar när man är där, engagemanget som finns och att det inte bara är stordrift. Alla ses och räknas och det tycker jag är en av de viktigaste sakerna i en förening och gör att iaf jag gärna vill hjälpa till tillbaka istället för att känna mig tvingad av arbetstvång som finns i andra klubbar.

LG var väldigt nöjd med det hela också. Det är faktiskt otroligt roligt att han verkligen gillar att få komma iväg och via upp sig. När jag börjar fläta manen på honom tänds lampan i blicken och han står avslappnad men alert och mycket, mycket nöjd medan han blir friserad. Väl ute på plats är det tydligt att han stortrivs med alla människor, hästar och uppmärksamhet. Sen är det jätteskönt att komma hem och rulla sig i boxen och prata med snorvalpen med.

Extra roligt är det faktiskt att han gillar barn så mycket som han gör och det är nästan alltid som någon eller några småtjejer kommer fram med stora ögon och frågar om de får klappa. Jag känner igen en ung Åsa där så det är roligt att kunna säga ja (när det inte är kvarkatider). LG ser det som en extra bonus när han får komma ut. Efter senaste tävlingen kom vi ut från speeden där han varit tokladdad och fem min senare stod han totalt avslappnad mös kind mot kind med en liten tjej. Kändes bra i matteshjärtat!
Han kan nog tänka sig en pensionärstillvaro där han jobbar extra på något ”klappa djuren” ställe 😉

För ett år sedan var han så laddad när jag var iväg på första tävlingen att han bokstavligen vibrerade när jag satt upp och höll på att brisera. Nu när han fått vara ute regelbundet så står han trevlig och avslappnad på långa tyglar och tittar på omgivningen. Jag måste komma ihåg det när jag har med mig Endeño ut och miljötränar nu, övning ger färdighet. Bara nöta på.

Endeño, Lapp Glans

Idag fick jag jobba…

Lämna en kommentar

Fick bli ridhuset idag, blev visst höst igen. Jag var seg på grund av vädret, men inte hästarna inte..

Endeño var okoncentrerad och tyckte jag var skitdum som ansåg att han skulle koncentrera sig istället för att gå och lyssna efter varenda ljud utanför. Det KAN ju komma någon som ska in och hälsa på honom, eller en annan häst, något som är otroligt spännande!
Så matte fick jobba. Benslut, inte fastna någonstans med hjälperna och vara mycket bestämd och konsekvent. Varenda kryphål ut från hjälperna skulle testas av ”ÖÖÖÖHH, måååpeeeed, kärring!” hästen.
Men efter någon halvtimme var min trevliga femåring tillbaka igen, fokuserad, mjuk och lätt för hjälperna och med på vad vi skulle göra. Red tre tunnor när han skärpte till sig och han var väldigt trevlig. Red i trav och med varannan tunna skritt och varannan trav. Han var snabbt med på noterna med avsaktning och var han skulle trava, så jag får vara noga med att variera så han inte börjar göra saker själv.
Hade lansen stående i en av tunnorna och stannade honom bredvid och slamrade med lansen i tunnan, tog den i och ur och viftade med den runt honom. Totalt obekymrad 🙂 Så det fick räcka där.
Hoppas få med mig någon som kan filma i morgon när jag rider, är nyttigt att se sig själv.

Lapp Glans har jag ställt lite högre krav på igen och idag kom ifrågasättandet av det. Det kommer alltid med honom och till råga på allt hade jag ett SPÖ i handen! Hur KAN jag! Bara att det finns där är otroligt fräckt enligt en viss svart häst jag känner. Att jag sedan petar på honom med det är helt sanslöst otroligt ELAKT!
Även vi kom överens till slut, men jag kan villig erkänna att jag var tröttare än hästen. När han inte vill lyssna och vänta får jag piaff och passage som ”undanflykt” från det dumma jag vill, som att trava på en volt. Vem tusan vill trava på en volt??? VAVAVAVA??

Så då fick det bli piaff och passage. På mattes villkor. Det är ett bra sätt att slippa bråka med hästen tycker jag, vill han göra det jobbigare eller inte gå i den gångart jag ber om får han gå i den gångarten han tar, men han får jobba istället för att jag bromsar och ger en möjlighet  till tjafs eller att han ”slipper undan” hjälperna. Så idag red vi länge i passage med piaff lite här och där. Volter, rakt spår, diagonalslutor i passage. Efter ett tag (kan väl säga förvånansvärt länge!) började han kännas ”mogen” att be om trav igen och då var han rätt nöjd med att göra som jag sa. Lyssnar man på matte så blir livet lättare.
Fick en trevlig stund med bra arbete och även Lapp Glans fick jobba med tre tunnor. Han gillar dem och vi fick till rätt hyfsat resultat. Strävade inte efter perfektion eftersom vi varit oense och när han nu gjorde det jag ville och som jag bad om så var det inte rätt läge att putsa så noga där. Och matte var lite trött också..

Nu ska jag göra som katten och sova middag!

kallblodstravare, Lapp Glans, Tävling, Working Equitation

WE tävling igår

Lämna en kommentar

Var iväg till min hemmaklubb Ölmstad och tävlade igår, svårklass working equitation. Är ett år sedan vi red vår första tävling jag och Lapp Glans, på samma plats och samma klass och för samma domare.

Är så nöjd, både med mig själv och med hästen. Pålle älskar verkligen att få komma ut och tävla, han njuter av uppmärksamhet, människor och att få se massa andra hästar. Nu när han fått vara ute regelbundet är han väldigt cool att ha med sig också, lite skrik, men kan koppla av väldigt bra också. För ett år sedan höll han på att brisera, han vibrerade bokstavligen när jag satt upp till framridningen och min man fick leda oss in på framridningsbanan, sen släppa så jag direkt kunde trava iväg för att få bort ganska stora mängder överskottsenergi. Då hade han inte varit hemifrån på nästan 3 år, pga att jag inte mått bra. Låter det oplanerat? Ja, det håller jag med om, men då transporten tagit tid att få lagad efter att min unghäst hade fått panik i den så kom vi inte iväg på miljöträning som planerat. Jag valde att köra ändå på tävling och är väldigt glad att jag gjorde det. Ibland behöver man kasta sig in i saker.
Efter den tävlingen var Lapp Glans lyckorusig i över en vecka. Jag med 😉 så det var helt klart rätt beslut.

Nåväl, igår kunde jag hålla mina tävlingsnerver i schack och rida ordentligt inne på banan. Vi gick några missar där bland annat mellantraven blev pannkaka totalt, men också riktigt bra delar med poäng därefter. Var andra gången jag red med min kurmusik och är rätt nöjd med den.

Red fram lite för länge inför tekniken, men kunde å andra sidan stå i solen och titta på tidigare ekipage. Han kändes väldigt trevlig och avslappnad på framridningen, tänkte att jag får rida på honom lite i speeden sedan.
Men eller hur..
När vi kom in på banan var det en viss häst som tände till rejält, gasen hakade sig lite och bromsarna krånglade. WOOOP WOOP var  väl hans inställning till det hela 🙂 Vi höll på att riva grinden, sista hindret, men lyckades rädda det i sista sekund och räddade några poäng, även om de så klart inte blev så många på just det hindret. Till speeden hade piloten inte riktigt lyckas få in i sin skalle att hästen var TAGGAD utan red på för hetsigt. Resultatet blev därefter, taggad häst som gick mycket upp, trampade runt och sämsta tiden. Jag måste hålla mig lugn och fokusera mer på korta, prydliga vägar än att rida framååååååt på galenpannan.

69,2% i dressyren och 68,6% i tekniken är jag väldigt nöjd med. Resulterade i en delad andraplats totalt.

Lapp Glans fick för övrigt syn på Morotsmannen (dvs min pappa)  och gnäggade glatt medan vi väntade på att starta teknik och speed.  Mamma och pappa stod en 100 m bort, men det var tydligt att Lapp Glans reagerade och kände igen dem. Bra syn har han, måste vara alla morötter 😉