Etikettarkiv: rädsla

Endeño, Unghäst

Träna i andra miljöer

Lämna en kommentar

Endeño ska få åka iväg regelbundet framöver och få jobba på andra platser än hemma. Det finns ett STORT behov av det och det är verkligen ett stort gap i hans utbildning på den punkten. Även att bli jobbad bland andra hästar är något han måste vänja sig vid, eftersom det sällan händer här hemma och det är en annan häst vid de tillfällena. Just nu känns det verkligen som vårt största problem. Han är fantastisk (för det mesta, och en total apa andra tillfällen, han är trots allt tonåring) hemma, men tappar väldigt lätt koncepten när vi är iväg. det finns sååååå mycket spännande att se och göra och han är väldigt lättdistraherad från första början. Men han måste ju utsättas för det och vänja sig trots allt.

Det är verkligen nackdelen med att sitta hemma och rida. Vi har ju inte heller kommit iväg som jag hade tänkt och löshoppat när Endeño varit liten, eller varit iväg på andra äventyr eftersom jag har varit sjuk. Den biten har ju halkat efter rejält och jag får väl säga att det nog är lite jobbigare att ta igen det när han är tonårsslyngel än det hade varit när han var yngre. Men nu är det som det är så det är ju bara att lösa problemet här och nu.

Sen ska jag väl också erkänna att det är en viss tröskel att åka iväg någon annanstans och rida när det finns ridhus hemma på gården. Latmasken tittar fram både nu och då och jag vet att det blir ett bra ridpass. På bortaplan vet jag ju i dagsläget att det inte kommer bli ridningen som är i fokus utan att få någon form av fokus från hästen som blir utmaningen. Och jag ska vara ärlig och säga att jag känner mig som en idiot som försöker få styr på hästen i de lägena, vilket bidrar till att jag drar mig för att åka iväg. En ond cirkel helt klart.

Men nu har jag anmält honom och mig till träning för min eminente tränare Júlio Borba som jag ridit Lapp Glans för sedan LG var 4. Så nu måste vi öva på att vara på bortaplan tills vi ska iväg. Nu räknar jag inte med att Endeño kommer uppföra sig perfekt på träningen, och jag skulle nog bli lite sur nästan, för det är ju från tränaren vi ska få hjälp med det vi har problem med. Inte visa hur duktiga vi är. Att tränaren känner mig rätt väl gör det enklare också, vi förstår varandra och han vet vad jag kan, egentligen, även om det inte syns just där och då 😉 Jag vet även att jag kan lita på vad Julio säger och vet hur han resonerar. Risken att det blir en ny dålig upplevelse för Endeño är minimal. Vi behöver inte fler såna, ingen av oss. Det tog rätt ordentligt på mitt självförtroende som ryttare också när vi var iväg för en annan tränare. Och att jag inte stoppade i tid och att jag lät mig tryckas ner så pass i skorna. Inte min normala stil.

Igår åkte vi iväg till de gamla ridbanorna vid Ryfors 3 km bort och red. Det är nära och bra, men blir ändå utflykt i hästens huvud. Och uppenbarligen räckte det rätt bra, han stressade inte upp sig så mycket som han gjort tidigare, men han hade vilat dagen innan och hade överskottsenergi de luxe. Det i kombination med att han ville titta på bilar på vägen och golfare på golfbanan resulterade i att det blev mer longering än ridning. Satt upp en kort stund efter en kortare longering men efter diverse blandade små och stora hopp med krumsprång blev det mer longering för att få ur alla myror ur brallorna. Det var en stor myrstack, men till slut började han varva ner så jag kunde sitta upp en stund igen och rida lite, för sakens skull.
Idag blir det utflykt dit igen, så får vi se om det blir mer ridning och mindre longering idag.

Jag fastnar lätt i tankar om hur duktiga alla andras femåringar är och jämför med unghästar som är ute och tävlar och tränar. Så fel av mig, det vet jag, men det kommer ändå. Det gäller att hålla lite perspektiv på de tankarna, i vissa lägen ridmässigt ligger Endeño rätt långt framme. I vissa aspekter har vi problem. Träna hoppning i grupp känns långt bort tex. Eller så vore det nyttigt för honom 😉 Han är impulsiv och lättdistraherad, men är samtidigt otroligt intelligent och lättlärd, det är nog den smartaste häst jag ridit, men mycket integritet. Det finns så otroligt mycket som snurrar i skallen på honom samtidigt att det kanske inte är så konstigt att han mognar lite senare mentalt.
Sen är det inte först till svårklass som vinner. Det är bäst i svårklass som vinner. Jag får hålla fast vid den tanken 🙂 Och jämfört med hur Fashion, min gamle fullblodsvalack, var i samma ålder är Endeño riktigt städad trots allt!

 

Att ha häst, Rädsla

”Blir du aldrig rädd!”

Lämna en kommentar

Får väl skriva om motsatsen till gårdagens ämne om snälla hästar och skriva om när ens hästar inte uppför sig. Skriver giiiiiivetviiiis rent hypotetiskt nu då, för mina hästar skulle ju aaaaaldrig göra något dumt eller så. *erm, host, harkel* *Ond Blick (TM) på den som vågar säga något*

Alla hästar testar gränserna nån gång, särskilt som unghästar. Det hör till utvecklingen till vuxen individ, precis som det gör hos andra djurarter inklusive människor. Sen kan det variera mycket mellan individer hur mycket och hur öppet de gör det och även beroende på vilka krav som ställs. Det är inget konstigt i sig.

Vissa hästar med mycket temperament, vilja och energi är mer tydliga i protester och testande. Inte för att ryttaren är sämre eller hästen är på minsta sätt dum eller dålig, tvärt om. Det är ofta väldigt bra hästar med mycket kapacitet och om vill mycket själva som är mer, ska man säga utåtagerande, i sina viljeyttringar. Även vuxna hästar har ibland avvikande åsikter från ryttaren och kan visa det. Utan att det är fel på vare sig häst eller ryttare.

Vad man INTE vill höra som ryttare i de lägena är ”blir du inte rädd”, eller ett anklagande ”jag blir faktiskt RÄDD när din häst gör så!”. Det första är rätt kontraproduktivt, är man rädd blir man inte mindre rädd av att höra att omgivningen tycker att man borde vara det. Är man inte rädd vill man inte höra att man kanske borde vara det. Många gånger ser det mer dramatiskt ut med en häst som kastar sig, studsar med blandade hopp, rusningar mot utgången eller sparkar bakut än vad det är. (Nu talar jag givetvis endast om när friska hästar gör det, hästar som bockar, sparkar eller annat på grund av smärta är en helt annan sak.) Det kommer lite akrobatik och antingen struntar ryttaren i det och rider vidare, eller så tycker ryttaren det är obehagligt men rider vidare ändå.

Att någon annan blir rädd är väldigt svårt för (låt oss säga) mig att hantera. Det är inte med flit jag låter min häst hoppa på bakbenen eller försöka rusa mot utgången nämligen. Sorry, men jag skulle gärna slippa mycket av det också. Men händer det så måste jag hantera det där och då, rider man samtidigt som någon som får problem med sin häst, vad det än vara månde, så är det  bästa och enda man kan göra att hålla sig ur vägen. Det gäller även människor på marken, om inte ryttaren uttryckligen ber om hjälp. Det är inte så att man får problem (oavsett orsak) med sin häst med flit. Det är sånt som händer. Vet man att man har problem med sin häst brukar de flesta försöka vara i ridhuset när det är så få andra där som möjligt, men det går inte alltid att undvika heller och ibland kommer problemen bara när hästen distraheras av andra.

Jag som gillar hingstar har fått höra att så fort mina hästar gör något så är det är för att de har kulorna kvar, att de är hingstiga när de sätter sig på tvären. Nu ska jag väl sanningen å säga inte fått höra det rätt ut direkt till mig särskilt ofta, men bakvägen. Eftersom jag ger svar på tal kanske 😉
Att sätta sig på tvären och testa gränser är inget specifikt hingstigt. Men en hingst som inte uppför sig 150% prickfritt missköter sig av någon anledning oftast pga de där två testiklarna och de hormoner som följer? Märkligt. Särskilt som valacker och ston sätter sig på tvären de med, och de borde de ju med det resonemanget inte göra. Ston kan ha en hel del egenheter för sig särskilt vid brunst, men det ses av omgivningen  som något naturligt och inte som något farligt. Möjligen pratar man om stoighet iofs och att de kanske borde få munkpeppar. Men det ses inte som något konstigt. För att vi här i Sverige är vana med ston men inte med hingstar?
Valacker sätter sig också på tvären och testar gränser, men även där ser man oftast till individen och inte könet. De har ju inte riktigt något. Man ser orsaken till problemet för vad det är, snarare än tillskriver hästen egenskaper utifrån dess testiklar. Visst är valacker oftast lugnare och mer medgörliga än hingstar, det är inte det jag säger, just på grund av bristen på testosteron, men det betyder inte att de är helt okomplicerade, även de kan sätta sig på tvären och ha Åsikter om saker och ting.

Känns som jag behöver knyta ihop säcken lite i det här inlägget. Det berör så många olika ämnen när det kommer till hästar som inte uppför sig som förväntat. Det är utveckling och hälsotillstånd hos hästen, ryttarens kunskaper och mentala tillstånd och annat som påverkar. Att en fullt frisk häst testar gränser är rätt normalt, även om det ibland är så små test att de inte riktigt märks. Det finns så mycket som spelar in utan att det är fel på vare sig ryttare eller häst. Det är en del av utvecklingen hos häst och ryttare. En häst kan uppföra sig väldigt annorlunda i olika miljöer också. Det är levande djur med egna ideér många gånger. Det som är det viktiga är hur man som ryttare hanterar den här typen av motgångar. Kan man ta sig igenom det? Vilka verktyg behövs för det?

Att man blir rädd emellanåt som ryttare är fullt normalt. Det händer saker, det kan vara större eller mindre saker som påverkar en. Hur man själv mår psykiskt spelar också stor roll för hur man hanterar en händelse eller motgång. Det är något som det inte talas så jättemycket om inom ridsporten, inte som jag har märkt i alla fall. Jag kommer återkomma till det ämnet fler gånger framöver.

NÄ! Jag VILL INTE gå ditåt! *helt anonym häst och ryttare*
NÄ! Jag VILL INTE gå ditåt!
*helt anonym häst och ryttare*
orimliga förväntningar

Vad förväntar vi oss av hästar egentligen?

Lämna en kommentar

Eller ”Jag vill ha en handväska!!”

På ett hästforum jag är aktiv på började någon kalla den typ av häst hen vill ha som ”handväskor”. Det innebär en häst som bara gör det man vill, inte hittar på egna saker, inte tar initiativ, står där man ställer den, och aldrig, aldrig gör något som ryttaren tycker är läskigt.
Personligen ryser jag av obehag inför benämningen och det jag ser är en häst i inlärd hjälplöshet som gett upp. Som lärt sig att inget den säger eller gör kan påverka situationen ändå. Som lärt sig att ingen lyssnar på den.

Visst finns det snälla, lugna, hästar som är stabila och är guldklimpar till ”handväskor” utan att vara försatt i inlärd hjälplöshet. Det finns som alltid hela skalan. Men lägger man till andra krav, som utstrålning, hög ridbarhet, lite nerv och kapacitet för bra poäng i högre klasser så börjar man leta efter rätt sällsynta hästar. Ju högre krav vi ställer på hästen, ju högre krav kommer ställas på oss som ryttare.  Ju mer vilja och nerv, ju mindre handväska blir det.

Än jobbigare att hitta den perfekta handväskan får man om man ska ha en yngre häst. En äldre häst har lärt sig vad som förväntas, den är van vid olika situationer och har myrorna i brallan lite mer under kontroll. Den är rutinerad helt enkelt. Men många gånger ser och hör jag samma krav och förväntningar på unghästar, något som är helt och totalt orealistiskt. Den unga hästen måste lära sig, lotsas ut i livet lugnt och med tydliga direktiv. Pratar vi en känslig, intelligent häst med mycket vilja så kommer det inte att vara att segla runt på handväskan. Av förklarliga skäl.
Även här finns det unghästar som är stabila, stadiga och lugna i alla situationer, hästar som inte låter sig komma ur balans eller påverkas så mycket. Som ofta blir de trygga hästarna. Som inte låter sig påverkas för mycket, där finns lite nyckeln. De bortser från massa trams från ryttaren, struntar i om ryttaren är rädd, obalanserad eller ger otydliga hjälper. Perfekt för många ryttare och ridskolor. Mindre lämpad för någon som vill rida högre klasser.

Jag läste ett blogginlägg från Pepino-Sara igår där hon berättar om de orimliga krav många hästköpare ställer. Hon skriver ” Känns inte så för idag vill de flesta ha en färdig häst och har varken tålamod eller tid att vänta på ett föl. Hästen ska vara färdig och fullärd i all hantering, ridning, osv. Inga olater, inga svårigheter, trafiksäker, uteritter på egen hand (helst första veckan med ny ryttare) ingen sjukdomshistorik, lagom pigg men inte för pigg, lydig och allert men inte för känslig. Puh det är inte lätt att vara häst idag! Eller försäljare av hästar för den delen…”
Jag säljer inte hästar, men jag känner igen det hon beskriver i de orimliga kraven. Ung ska den vara också. En nyckelfärdig produkt.

Har vi inte missat något rätt väsentligt i detta? Vi håller på med levande djur och det är väl charmen med ridning? Kommunikationen mellan två arter, utbytet med djuret, lära sig känna och läsa vad som är på gång. Kan vi utvecklas som ryttare och människor på handväskor? Levande robotar som inte gör något vi inte vill? Eller borde dessa leta efter en snygg cykel istället?

Alla vill ha det bekymmersfria hästägandet, men en häst som är frisk och glad och som man kan göra saker tillsammans med. Det är självklart. Och det är ju ingen omöjlighet, men att tro att man kan köpa sig den perfekta hästen och inte behöva lägga ner massa arbete på att skapa sin relation och kommunikation med hästen, fortsätta underhålla förtroendet för människor och lugnet är en illusion. Hästar är individer, de påverkas av sin miljö, människor och hästar runt omkring och kan förändras i miljö och ägarbyte, foder, kondition och styrka inverkar också.
Det finns gott om fantastiska hästar, som är trygga, pålitliga och som gör sitt bästa för sin ryttare. Dessa ryttare jobbar ständigt med relationen med sin häst, att hästen ska vara trygg, förstå kraven och tar även de jobbiga diskussioner som kan uppstå under resans gång. Det är ryttare som inser att ansvaret för att hästen ska fungera ligger hos dem, som inser att saker kan hända, man kan bli rädd, men som hittar sätt att ta sig igenom de svårigheterna.

Ryttare som inte letar den perfekta handväskan utan som är realistiska och skapar stabila relationer med sina hästar och lär sig rida.