Jag har fått höra det några gånger av olika personer. Snäll häst och tur att jag har en så snäll hingst som går att ha med andra hästar.
När jag får höra det blir jag inte glad, jag blir inte smickrad heller. Inte det minsta. Tur är nämligen inte alls inblandat i det hela! I själva verket är det en total sågning av allt det arbete jag lagt ner på mina hästar och mig själv genom åren. Uttalande ger mig en viss lust att lysa med ficklampa i örat på den som sa det för att se om det finns något där. Men det är jag för artig för. Jag är vanligtvis för artig för att ge mer än ett kallt leende som svar. Eller en kort kommentar om att det kanske inte är så mycket tur med i det hela, om jag känner mig rättfram.
Det jag skulle vilja säga är, tur, vaddå TUR??
Jag har valt att köpa sociala hästar som jag får en kontakt med, som söker sig till människor och vill göra saker med oss. Hästar som är avlade för samarbetsvilja och arbete i hundratals år. Hästar som är intelligenta och vill saker.
Och det var den lätta delen.
Sen har jag gett dem så bra uppväxt som jag kunnat. De har gått i flock med andra hästar och med äldre hästar för att lära sig prata häst och bli goda flockmedlemmar. De har hanterats från grunden av erfarna hästmänniskor och lärt sig bli ledda och följa, stå stilla uppbundna och allt som hör till det, lärt sig att vara lugna om de trasslar in sig (ja, jag tränar det med unghästar). Fått dem att lita på människor så att de frågar om de blir rädda. Lagt ner tid och arbete på att lära dem våra människoregler om hur man uppför sig i olika sammanhang. Det jobbet blir för övrigt oceaner mycket enklare med en häst som är en god flockmedlem. Underskatta aldrig nyttan av en god uppväxt i flock!
Jag tränar lastning, urlastning, åka till nya platser (inte alltid en unghäst uppför sig prickfritt i början…). Rida ut ensam, rida ut med sällskap. Stå ensam i stallet. Uppföra sig även när ett brunstigt sto står framför näsan och att hålla känslorna i schack när det finns föl i närheten som behöver tas om hand (en starkare instinkt än den sexuella i min erfarenhet).
Kort och gått, det ligger en jäkla massa arbete bakom en snäll och lätthanterad hingst som prydligt går med vem som helst i snöret. Även när den personen gör fel och säger konstiga saker. Säg gärna att jag har en trevlig och lätthanterad häst om du tycker det, det är en komplimang som får mig riktigt, riktigt glad. Men nedvärdera inte allt mitt jobb genom att säga att jag bara haft tur..
Haha, lite som min reaktion när någon säger ”vilken bra kamera du har” 🙂
Men lite tycker jag att vi halkar in på handväskediskussionen här – eller i alla fall definitionen av en ”handväskehäst”. Det du gör är ju egentligen att du tillverkar en handväska? Dvs du lägger arbete på att få en häst som är lätthanterlig och okomplicerad. Och det är ju inte negativt på något sätt!
Jag har sett Åsas arbete med hästarna genom åren. Det började med Fashion Agent för ca 25 år sedan. FA var inte lätthanterlig i början. Han formligen gick på tå och reagerade på allt och alla. Det var mycket jobb och motgångar med honom, men det gick. Han blev en mysig häst till slut.
Jag måste bara kommentera ”handväskehäst”. Jag tycker hela den diskussionen och definitionen är förskräcklig. Ingen skulle komma på att kalla sitt mysiga och trevliga barn för ”handväskebarn”, dvs något som man kan ta med överallt. Ett levande väsen är enligt min mening ingen assessoar. Hästen kanske blir handväska när den inte lever längre. Så länge den är i livet tycker jag det räcker med Häst, med de individuella egenskaper och egenheter olika hästar har. Tack och lov är de inte massproducerade enligt en på förhand bestämd detaljspecifikation (som en handväska). Då vore det ju ingen utmaning eller träning i samarbete mellan ryttare och häst alls.
Jag håller absolut med dig om begreppet ”handväska” på det sättet. En häst är en häst, och begreppet uppstod skämtsamt på ett debattforum för många år sedan. Jag ville bara belysa det Åsa skrev om i ett tidigare inlägg från detta hållet. (jag kommenterade ju även det inlägget, men ur en annan synvinkel).
Ingen fara Kajsa, jag menade inte att kritisera på dig. Jag ville framföra min åsikt om diskussionen som jag följde på facebook. All uppfostran om träning av människor och djur syftar väl till att vi ska kunna fungera med andra. Olikheter driver utvecklingen framåt.
Ungefär som med Ingemar Stenmark… ju mer han tränade desto mer ”tur” fick han….
Du slår huvet på spiken.