”Blir du aldrig rädd!”

Får väl skriva om motsatsen till gårdagens ämne om snälla hästar och skriva om när ens hästar inte uppför sig. Skriver giiiiiivetviiiis rent hypotetiskt nu då, för mina hästar skulle ju aaaaaldrig göra något dumt eller så. *erm, host, harkel* *Ond Blick (TM) på den som vågar säga något*

Alla hästar testar gränserna nån gång, särskilt som unghästar. Det hör till utvecklingen till vuxen individ, precis som det gör hos andra djurarter inklusive människor. Sen kan det variera mycket mellan individer hur mycket och hur öppet de gör det och även beroende på vilka krav som ställs. Det är inget konstigt i sig.

Vissa hästar med mycket temperament, vilja och energi är mer tydliga i protester och testande. Inte för att ryttaren är sämre eller hästen är på minsta sätt dum eller dålig, tvärt om. Det är ofta väldigt bra hästar med mycket kapacitet och om vill mycket själva som är mer, ska man säga utåtagerande, i sina viljeyttringar. Även vuxna hästar har ibland avvikande åsikter från ryttaren och kan visa det. Utan att det är fel på vare sig häst eller ryttare.

Vad man INTE vill höra som ryttare i de lägena är ”blir du inte rädd”, eller ett anklagande ”jag blir faktiskt RÄDD när din häst gör så!”. Det första är rätt kontraproduktivt, är man rädd blir man inte mindre rädd av att höra att omgivningen tycker att man borde vara det. Är man inte rädd vill man inte höra att man kanske borde vara det. Många gånger ser det mer dramatiskt ut med en häst som kastar sig, studsar med blandade hopp, rusningar mot utgången eller sparkar bakut än vad det är. (Nu talar jag givetvis endast om när friska hästar gör det, hästar som bockar, sparkar eller annat på grund av smärta är en helt annan sak.) Det kommer lite akrobatik och antingen struntar ryttaren i det och rider vidare, eller så tycker ryttaren det är obehagligt men rider vidare ändå.

Att någon annan blir rädd är väldigt svårt för (låt oss säga) mig att hantera. Det är inte med flit jag låter min häst hoppa på bakbenen eller försöka rusa mot utgången nämligen. Sorry, men jag skulle gärna slippa mycket av det också. Men händer det så måste jag hantera det där och då, rider man samtidigt som någon som får problem med sin häst, vad det än vara månde, så är det  bästa och enda man kan göra att hålla sig ur vägen. Det gäller även människor på marken, om inte ryttaren uttryckligen ber om hjälp. Det är inte så att man får problem (oavsett orsak) med sin häst med flit. Det är sånt som händer. Vet man att man har problem med sin häst brukar de flesta försöka vara i ridhuset när det är så få andra där som möjligt, men det går inte alltid att undvika heller och ibland kommer problemen bara när hästen distraheras av andra.

Jag som gillar hingstar har fått höra att så fort mina hästar gör något så är det är för att de har kulorna kvar, att de är hingstiga när de sätter sig på tvären. Nu ska jag väl sanningen å säga inte fått höra det rätt ut direkt till mig särskilt ofta, men bakvägen. Eftersom jag ger svar på tal kanske 😉
Att sätta sig på tvären och testa gränser är inget specifikt hingstigt. Men en hingst som inte uppför sig 150% prickfritt missköter sig av någon anledning oftast pga de där två testiklarna och de hormoner som följer? Märkligt. Särskilt som valacker och ston sätter sig på tvären de med, och de borde de ju med det resonemanget inte göra. Ston kan ha en hel del egenheter för sig särskilt vid brunst, men det ses av omgivningen  som något naturligt och inte som något farligt. Möjligen pratar man om stoighet iofs och att de kanske borde få munkpeppar. Men det ses inte som något konstigt. För att vi här i Sverige är vana med ston men inte med hingstar?
Valacker sätter sig också på tvären och testar gränser, men även där ser man oftast till individen och inte könet. De har ju inte riktigt något. Man ser orsaken till problemet för vad det är, snarare än tillskriver hästen egenskaper utifrån dess testiklar. Visst är valacker oftast lugnare och mer medgörliga än hingstar, det är inte det jag säger, just på grund av bristen på testosteron, men det betyder inte att de är helt okomplicerade, även de kan sätta sig på tvären och ha Åsikter om saker och ting.

Känns som jag behöver knyta ihop säcken lite i det här inlägget. Det berör så många olika ämnen när det kommer till hästar som inte uppför sig som förväntat. Det är utveckling och hälsotillstånd hos hästen, ryttarens kunskaper och mentala tillstånd och annat som påverkar. Att en fullt frisk häst testar gränser är rätt normalt, även om det ibland är så små test att de inte riktigt märks. Det finns så mycket som spelar in utan att det är fel på vare sig ryttare eller häst. Det är en del av utvecklingen hos häst och ryttare. En häst kan uppföra sig väldigt annorlunda i olika miljöer också. Det är levande djur med egna ideér många gånger. Det som är det viktiga är hur man som ryttare hanterar den här typen av motgångar. Kan man ta sig igenom det? Vilka verktyg behövs för det?

Att man blir rädd emellanåt som ryttare är fullt normalt. Det händer saker, det kan vara större eller mindre saker som påverkar en. Hur man själv mår psykiskt spelar också stor roll för hur man hanterar en händelse eller motgång. Det är något som det inte talas så jättemycket om inom ridsporten, inte som jag har märkt i alla fall. Jag kommer återkomma till det ämnet fler gånger framöver.

NÄ! Jag VILL INTE gå ditåt! *helt anonym häst och ryttare*
NÄ! Jag VILL INTE gå ditåt!
*helt anonym häst och ryttare*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *