Etikettarkiv: grundridning

Mycket jobb = mycket resultat

I förrgår fick jag ta mig tiden att diskutera gränser med Denjo, Igen 😉 Mr 6-år-och-ballast-i-universum och jag har haft en hel del diskussioner om detta senaste 1,5 månaden. Det har märkts att han mår bra och har gått upp i vikt, muskler och ork om vi säger så. Och som ung hingst som för det mesta håller sig preciiiiiis innanför (eller helst med en tå på) gränsen för det tillåtna är det diskussioner som får tas nu och då. Det kan räcka med att påminna med att leda, stanna, backa och se till att han följer, eller så behövs det skarpare tillsägningar. Testa gränserna kommer han alltid göra mer eller mindre.

Nåväl, i förrgår var det mycket gränstestande från honom. Jag märkte det rätt tydligt när vi gick upp till ridbanan. Väl på ridbanan skulle han köra sitt eget race utan mig ansåg han. 45 min arbete på banan och på en skogspromenad senare var han med mig, accepterade våra sedvanliga regler fullt ut (ingen tå på linjen utan innanför) så jag kunde sitta upp.

Målet var en häst som kunde skritta lugnt och avslappnat. Kanske inte så högt ställda mål kan man tycka? Men där och då var det precis vad det var. Nu handlade det inte om gränser, utan om att Denjo (som älskar att jobba) har fått högt ställda förväntningar när vi kommer till ridbanan. Så där så det blir kortslutning.
Jag har fram tills nu longerat honom före uppsittning. Av ren självbevarelsedrift, har varit lugnast att låta honom blåsa ur det värsta på linan före uppsittning. Bockar med framhovar högre än manken typ. Nu har det lugnat sig, men det har också gett en häst som förväntar sig FULLT ÖS direkt på banan. De förväntningarna ska jag nu ta ner. I den ideala världen kanske jag borde ha slutat longera först lite tidigare, men så perfekt är jag nu inte.
En lång historia kort så tog det en bra stund att få det där med skritt längs fyrkanten att fungera. Lugn kom vi aldrig riktigt till utan jag nöjde mig med skritt utan massa extra tillägg.

Igår var jag inställd på att fortsätta ”skritta lugnt” arbetet. Gick upp till banan, satt upp direkt och skrittade iväg på lång tygel på min avslappnade, lugna men pigga och glada unghäst. Hepp! Jag tror jag har nämnt att han är smart?

Kunde rida ett bra pass med en häst som sträckte ut sin överlinje, klev på med stooora kliv och orkade bära sina gångarter, sög efter kontakten med handen och jobbade Så Jävla Bra. Grindöppningen som vi tvärnitat och stått på bakbenen vid några gånger vare pass på sista tiden var ointressant. Idel beröm och klappar. Så där så matte var tårögd av hänförelse över vilken helt fantastisk häst han är.

Jag konstaterade en till sak om matte också. Nämligen att jag sista veckan eller två ramlat i en fallgrop och begärt lite för mycket av honom. Han har varit igång ganska kort tid och även om han musklat på sig måste han stärkas. Han har otroligt lätt för sig och är arbetsvillig att matcha, men det gör att det är lätt att bli lite för girig som ryttare.

Gör om, gör rätt. Fokus måste vara lugn, avlappnad häst som ska gå basjobb och stärka sig. Orka bära sig och röra sig ordentligt i den samling jag ber honom om och bara be om några steg här och där av mer. Men mesta delen av jobbet måste han gå i lägre, mer horisontell form för att stärka sig. 2 månader har jag ridit honom efter över 6 mån konvalecent där han när han var sjuk tappade ALLT i form av hull och muskler.

Skynda långsamt. Det är så basic, så enkelt och ibland så svårt när både häst och ryttare vill massor. Men nu får matte försöka vilja rätt istället!

6 åringarna jobbar på

Danesa och Denjo jobbar på. Nu när jag har semester är det hårdkörning som gäller. Och de ger mig ett stort leende på läpparna när jag rider, bägge två! Även om det inkluderat två stycken lagom trotsiga 6-åringar som ansåg sig ha full koll och ”kan själv” på raken..

Danesa utvecklas stadigt framåt. Nu ligger mycket fokus på att få upp hennes kondition, så det är mycket uteritter med långa trav och galoppsträckor som gäller. Hon fick även skor i igår, eftersom hon slitit ner sina hovar rejält på gruset och började ömma lite. Hon var mycket nöjd, uppförde sig exemplariskt under skoningen och klev på med ett helt annat självförtroende när jag red ut henne efter det.

Det jobb vi gjort märks på henne, hon orkar mer och mer utan att bli flåsig. Hon får jobba lite på banan också och även där märks det positiv skillnad på styrka och kondition. Och arbetsvilja lider hon verkligen ingen brist på! Ska bli lite WE hinder och hoppning på schemat också.

Denjo är jag så otroligt lycklig över att vara på gång med igen. Han går stadigt upp i vikt och musklar på sig och är så otroligt mycket gladare och trevligare nu när han får jobba igen. Han har varit/är inne i en ordentlig ”6-årshingst som är ballast i UNIVERSUM” period, fått hålla honom mycket kort, men han har också gått fram mycket i ridningen.

Idag hade jag premiär med att rida på kandar, har hittat en modell han trivs med. Han har en väldigt känslig mun och det har tagit tid att hitta vilket tränsbett han vill ha, så kandarstången har jag fått tänka över noga. Har hittat en med korta skänklar och lite böjt munstycke, åt Sprengers Bemelmanstångs hållet, som han gillar. Kommer investera i en Sprengerstång till honom under hösten, när jag känner mig säker på att det är den modellen han vill ha i munnen.

Styrkan kommer mer för varje dag nästan. Och han måste verkligen ha krav på sig och hållas sysselsatt under ridpassen. Blir det för mycket transportsträckor hittar han på massa egna saker att göra (typ hoppa iväg på bakbenen mot något mer spännande) och tappar all fokus på jobbet. Ju större krav jag ställt på honom senaste dagarna ju bättre har han fokuserat och svarat upp mot mina hjälper. Han är helt sanslöst rolig att rida, begåvad och det finns ingen gräns för vad han känns kapabel för, men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att jag begär tillräckligt för att hålla honom sysselsatt och fokuserad, men inte så mycket att det blir för mycket för honom. Helt ärligt kan jag inte säga var gränsen går just nu, men jag har känt att jag kunnat begära mer av honom sista ridpassen, men ändå haft hans fokus. Får köra på det.

Även han ska få hoppa och gå WE framöver. Han behöver komma ut i skogen med, men han är inte så jäkla rolig att rida ut ensam på eftersom han mest vill dra hem då. Hoppas kunna få lite sällskap framöver.

Endeño börjar sättas igång!

ÄNTLIGEN!!!

Jag kanske inte behöver säga HUR mycket jag längtat efter detta efter den här helvetesvintern? Förra veckan åkte vi ner till Helsingborgs Djursjukhus med Endeño för att göra endoskopi av luftsäckarna (mer om det och varför så lång resa i ett eget inlägg). Jag ville göra det eftersom ett tidigare sköljprov var positivt för kvarka. Det man inte vet från det provet däremot är om bakterierna var levande eller döda, så valet stod mellan att vänta och göra nya sköljprov (inte gratis…) eller att spola fram bandet lite och gå in och titta och se hur det ser ut. Det finns flera anledningar till varför jag valde att åka iväg 30 mil enkel resa med min häst, bland annat oron att det skulle finnas någon mer inkapslad böld som kunde ställa till problem. Vill aldrig se honom så sjuk igen! Sen är det otroligt frustrerande att hamna i någon sorts limbo och inte veta, vara isolerade utan att veta hur länge osv och inte minst, skulle det finnas någon infektion vill jag inte att min häst så gå och dra på det längre än absolut nödvändigt!

Som ni kanske redan förstår så såg det bra ut! Det fanns inga svullna lymfkörtlar, inget inkapslat, inget var, slem eller vätska som stod i luftsäckarna! WIIII!! Det enda som fanns var lite små blödningar i slemhinnan, men det tror vi är efter att han levde rövare rätt länge på ridbanan några dagar tidigare och gjorde sig av med oherrans massa överskottsenergi, som i sig blev en överansträngning.

Ca förtielva ton sten ramlade från mitt matteshjärta!

Så nu har jag börjat sätta igång honom. Det blir så lugnt det går (jag nämnde överskottsenergi va?) och jag kommer jobba honom från marken första veckorna. SEN får jag ÄNTLIGEN rida min fantastiska häst igen!

*hoppsaskuttar vidare*

Danesas inridning

Maken till positiv och villig häst får man leta efter. Inte för att någon av mina andra har varit ovillig eller konstrat vid inridning, men Danesa ligger nog faktiskt i en klass för sig. Så redo och så villig, så där som när man plockar ett perfekt moget äpple som ramlar ner i handen.

Hon har ju fått göra lite innan hon kom till mig, så jag har bara behövt bygga vidare på det. Ögonen lyser när utrustningen kommer fram och hon får brått ut till banan. Har jobbat på lina, tömkört på banan och i skogen, ridit mde någon som håller i linan och nu i veckan körde jag första gången utan lina. Gången innan visade hon tydligt att hon blev irriterad på longerlinan efter att jag satt upp, så jag tänkte det var dags. Och det var det! Damen var mycket tillfreds med det!

Idag var Christian med ut i stallet och tog med hunden på promenad, så jag och Danesa passade på med en skogsrittspremiär. Lite förvirrat att gå från gården och stannade vid grannens hästar, men någon minut senare stegade hon villigt på framåt. Så fortsatte hon, vi skrittade, gjorde halt och travade lite och på hemvägen testade vi även reaktionerna för älg i buskagen. Hon reagerar men frågar mig om det är farlig och är hela tiden med mig och talbar.

Det är tveklöst det snabbaste jag gått fram med en inridningshäst, men när det känt moget, hon är trygg, med på noterna och VILL så får man avvika från ”mallen”.

 

Bild från idag. Fantastiska häst!

Träning med Endeño

Igår kom jag äntligen iväg med Endeño och fick träna för min ”huvudtränare” Júlio Borba. Jag har ridit för honom sedan 2004 med lite uppehåll när jag varit dålig. Tyvärr är det en bit att åka, närmare bestämt så där en 25 mil enkel resa, till det närmaste stället han kommer. Fördelen är att Denjos uppfödare bor precis i närheten 🙂 Alltid kul att få träffas! Jätteroligt att Denjos pappas ägare kom också!

Jag skulle ha åkt i september och ridit för honom men då blev det tyvärr inställt. Den här gången hade jag bara möjlighet att åka en dag, men jag tror det blev rätt optimalt för Denjo faktiskt. Jag hade tänkt komma iväg mer och rida i andra ridhus med honom, men den där verkligheten kom emellan då jag gått upp i tid på jobbet och orken inte funnits. Vi har åkt till utebanorna 3 km bort några gånger bara. Men det fick bära eller brista den här gången! Fördelen med om hästen visar sig från sin värsta sida när man är hos tränaren är ju att man kan få hjälp med det man mest behöver hjälp med.

Lastnings och transportproblemen kändes avlägsna igår, han lastar sig själv och stod som ett ljus efter att han skakat av sig transportskydden fram. Jag använder inte alltid transportskydd, men eftersom han kan veva en del med benen och har broddar satte jag på dem. Men hem fick han åka utan eftersom han står still utan dem. Problem löst 🙂

Åkte så jag hade gott om tid när jag väl kom fram. Vi skulle rida direkt efter lunchpausen, vilket var kanon eftersom jag då först kunde låta honom kolla in omgivningarna i lugn och ro, men också få ta det lugnt och kolla in läget inne i ridhuset innan träningen började. Det var ett bra upplägg, han behöver få lite tid att processa allt och även lära sig vad som förväntas av honom i det läget, nämligen att ta det lugnt. Han stressar upp sig när han är osäker på vad som förväntas av honom, så där måste jag vara lugn och tydlig.

Förklarade att det jag mest behöver hjälp med är hur jag ska jobba med honom i den situationen vi var, på främmande mark och där han blir spänd, exalterad och har svårt att hålla fokus. Som alltid fick jag bra hjälp med det och det kändes skönt att få kvitto på att jag tänker rätt kring det. Särskilt efter hur det blev på träningen för en annan tränare i somras..

Började jobba på lina, fick låna en kapson eftersom jag glömt min. Fokus på att få honom att hålla en lämplig takt i traven eftersom han ville rusa på, små volter när han sprang på och sen öka upp när han gick i bra takt. Böjning och sen ut på raka linjer med böjningen och utnyttja den. Även longera figurer, trianglar och fyrkanter och så fick jag en del bassning på olater jag lagt mig till med i min ensamhet.
Och det är underbart att få fler verktyg i att jobba på lina! Det är mer än bara låta hästen springa runt på en cirkel.

Denjo lugnade sig efterhand och jag kunde sitta upp och rida. Han var ju fortfarande spänd och lite ofokuserad, men ridbar ändå och jag är ändå nöjd med hur han gick. Han kommer ju spänna av mer i takt med att han blir lite mer världsvan och får vara iväg på främmande ställen mer. Det viktigaste var talbar och ändå jobbade med mig.  Vi gjorde inte så jättemycket uppsuttet, mitt mål var trots allt att ha honom ridbar i den situationen. Fick med mig en del att tänka på där med så klart, inga nyheter egentlige, men man behöver någon som påminner en nu och då!

Han är en fantastisk häst att jobba med. Inte enkel alla gånger, men när allt faller på plats blir jag lite ”hög” av att rida honom! Det finns inga gränser för vad han vill och kan. Sen händer det mycket i hans huvud, intelligenta hästar är det både för och nackdelar med! Han behöver tänka och får han tänka för mycket hittar han på egna lösningar eller saker att göra 😉 Håller matte på alerten..

Nu ska jag fortsätta jobba på lugn, avslappning och att ta mig iväg till andra ställen och rida. Det är den stora, viktiga pusselbiten för oss just nu.

Skynda långsamt är sällan något som ger många ”likes” på FB

Jag har sett en mängd filmklipp på unga hästar på nätet sista året. Särskilt iberiska hästar, eftersom det är de som intresserar mig, men en del varmblod har slunkit med också. Många av dessa hästar är till salu, eller så vill uppfödaren göra reklam för sitt stuteri genom att visa upp en fin unghäst från sin uppfödning. Så klart, vem tusan vill inte synas? Det reagerar jag inte på, jag tycker det är roligt att man kan få se många olika hästar från olika uppfödare.

Det som gör mig lite ledsen är den forcerade ridningen och utbildningen på många av dessa hästar. Begåvade, lovande, kanonfina hästar som gör vad de kan för att göra sin ryttare till viljes, ryttaren vill visa upp hästens gångarter och hur långt den kommit i sin utbildning. Och de begåvade unga hästarna kan sprattla fint med benen, men det syns tydligt att de inte är bäriga eller starka nog för de rörelser som de gör. Ett exempel som gjorde mig rent ledsen att se var en 6 åring som skulle vara på PSG nivå. Jättefin häst. Snäll, villig, gjorde allt den kunde, men kraven på form och samling var för höga. En sexåring har inte, KAN inte, hur begåvad den än är och hur duktig ryttare den än har, hunnit få den styrkan och bärigheten som krävs på PSG nivå! De tidigast utvecklade, bäst matchade hästarna kan gå på den nivån som sjuåringar, men långt ifrån alla. Sexåringen jag såg verkade lite sen i mognaden, stor, kantig och väldigt valpig.

Det är inte först till GP som vinner, det är bäst i GP som vinner. Eller vilken klass man nu siktar på med sin häst.  Varför detta behov av att pressa upp unga hästar så snabbt? Eller visa en femåring på kandar där den utför rörelser som kommer i svårklass, men ingen grundridning. Det var samma sak där, en i grunden välbalanserad ung häst, villig, lätt för sig men som inte på långa vägar var mogen för den formen den reds i, eller de rörelser som den förväntades göra.  Balansen och styrkan saknades.

Att bygga upp en unghäst tar tid. Den ska lära sig mycket, den delen kan gå väldigt, väldigt snabbt med villiga, lättlärda hästar. Men den fysiska styrkan och därmed förmågan att samla sig och gå balanserat och bärigt tar TID, det finns inga genvägar. Men det typen av korrekt unghästridning syns det inte så mycket av i ”reklamen”.

De som ska sälja dessa dyra, fina unghästar vill så klart presentera en produkt som många är beredda att betala mycket för. Får man X antal 10000 mer för en häst som lite snabbt kan lära sig ”piaff” och byta galopp så är det väl inte förvånande att så många gör det.

Det som gör mig lite deprimerad är alla människor som så uppenbart är grymt imponerade över dessa hästar. En film på en häst som pressas att springa fort och stort, i hög form får större spridning och fler kommentarer/likes än en unghäst som går balanserat och i en för nivån lämplig form. Eller de där unghästarna som gör seriebyten, ”piaff”, spansk skritt *ryyyyys* och smäller ner framhovarna i backen så det smäller om det.. Och dessa människor är beredda att betala mer för det.

Men vad får man? VEM är det som köper och vad har de för mål? Hur många av köparna kommer inte ha stora problem pga de ”konster” unghästen fått lära sig, och som den sedan kommer ta till i försvar istället för att arbeta genom kroppen. Stressen som sätts i hästen som pressas att springa fort och flashigt istället för att hitta avslappning och balans? Eller de skador som ofta kommer senare pga detta..

Det är skillnad på att nosa på saker som kommer längre fram. Eller att använda styrkor hos hästen för att göra arbetet roligare. Jag har bett min femåring om några piaffsteg på töm, för att se hans reaktioner, jag byter med honom för det är väldigt lätt för honom. Men han ska först och främst bygga sina grunder. Ber jag honom trampa så är det max 2-3 steg, inte i den samling som senare kommer. Men han får nosa lite på det, han har lätt för det och det viktiga är att han bibehåller framåtbjudningen. Vi letar efter början på olika övningar. Där hästen bara kan göra rätt och få beröm, aldrig misslyckas. Och aldrig någonsin får bli trött. ”Don’t get greedy” brukar Julio säga rätt ofta.  ”Only search for beginnings, reward the horse and move forward.”
Små korta intervaller av det som ska komma, med kvalitet ger mer.

Och visst kan det vara kul att lägga ut ett kort eller film på när ens häst gör något kul/är extra duktig! Men det är skillnad på att nosa på framtiden och att rida en unghäst som om den vore vuxen. Det är den inte, hur begåvad den än är.

Så ska du köpa häst, se längre än till den glassiga yta, de flashiga benrörelserna och konsterna. Titta efter de viktiga sakerna, balansen, bärigheten, rids hästen utifrån sin ålder och mognad? Rids den i form som en svårklasshäst så dra öronen åt dig. Ingen unghäst är mogen att gå i den formen.

Sötaste spanjoren börjar vara igång

En lite hackig igångsättning med några extra vilodagar förra veckan på grund av mig, men nu börjar Mr Femåring kännas på gång igen. Jag har inga jättekrav på honom, fokuserar på avslappning och framåtbjudning i en lite lägre form generellt än före vilan för att bygga upp honom i styrka.

Väldigt positiv igen och vi har kommit förbi problemen som kom när vi var iväg på kurs. Jag kommer fortsätta ha fokus på avslappning en bra tid framöver däremot, särskilt när vi ska iväg och miljöträna. Tar gärna emot tips på ridhus man kan åka till runt om Mullsjö! Utan att behöva betala medlemsavgifter till någon klubb, det blir för dyrt för min plånbok..

Jag ska även se till att jobba honom mer över cavaletti och bommar och hoppa lite. Det har varit rätt begränsat av två orsaker, dels att jag inte har hindermaterial men också att det är jobbigt att släpa fram. Har skruvat ihop ett par cavaletti nu och fixat ett par smala, lättare stammar som bommar nu så kan jag göra lite mer iaf.
Tydligt är att det är otroligt nyttigt för honom att jobba med den typen av övningar. Han har jättelätt för att samla sig men behöver hitta reglagen för påskjutet och kroppskontrollen över lite cavalettiserier. I många lägen har han en fantastiskt kontroll, syns när han och LG leker tex, men i andra lägen är han väldigt valpig. Det valpiga kommer fram här, där han måste lösa problemen med kontroll och koordination och inte full gas och måste hitta mellanlägen mellan fullt påskjut och samling med bakkärran.

I löshoppningen har det varit väldigt tydligt. Han ÄLSKAR att hoppa, jag behöver bara sätta upp ett litet hinder och släppa honom lös i ridhuset så börjar han hoppa med spetsade öron. Första gångerna höll jag på att skratta ihjäl mig, för han påminde om en säl som ska hoppa upp på ett isflak i sprången. Det hände jättemycket fram medan bakkärran mest hängde med av bara farten. Men kul var det!
Nu har han fått bättre språng, trots rätt lite träning på just det, men de är fortfarande flackt i sprången och när jag löshoppar vill han gärna lösa allt genom att gasa. Jag satte en cavaletti framför som galoppbom, tyvärr dog den när han använde den som avstampsbom istället.. Men efter några till språng fattade han grejen med den. Är lite tveksam/harig att lägga runda bommar på marken för honom, för han kliver lätt på dem och hippokondrikern i mig ser vrickningar som resultat.. Men en platt planka och cavaletti funkar bättre.

Igår hoppade jag honom uppsuttet. Inte gjort det särskilt mycket, några små kryss i ridhuset och stockar ute i naturen. Men igår körde jag cavaletti och kryss med travbom framför i ett försök att få honom att hoppa lite mer lugnt och över ryggen. Och ryggen kom upp, rejält i första språnget, så pass att jag satt lite löst. Följande språng kunde han kalibrera sig lite bättre så han hoppade upp sig men inte lika stort som första språnget (tur för mig det). Målet är att hoppa lite iaf en gång i veckan framöver och att försöka ha ett par cavaletti framme de flesta ridpass så det blir lite mängdträning och regelbundenhet i det hela. Lite hopplektioner skulle inte vara fel det heller, men får se under hösten om det går att lösa. Vore bra för bägge hästarna och definitivt för mig som är väldigt ringrostig gällande hoppningen.

Jag har även ställt upp mina lastpallar som jag övar WE bro med. Lapp Glans hävdade ju traumatiska flashback till den tyska bron p förra tävlingen, så nu går vi över bro varje dag. Hade en gummibit som jag la på också för att simulera den läbbiga tyska bron och jag har mer gummi på gång att klä pallarna med. Har ställt upp hundens plaskpool med platsväxter och lite krafs i och gjort den trång genom att hänga upp presenning på stolpar på andra sidan. Den var läbbig först, men lite godis och pock så gick det snabbt över. Nu ändrar jag om bron lite varje dag och rider över bägge hästarna dagligen.
E älskar att gå på bron. Efter att ha blivit lite sur att han inte fick plocka upp gummimattan, leka med presenningen eller klampa runt i plaskpoolen så gick han glatt över och var sen en målsökande robot mot bron så fort vi var i närheten av den. Pojken 🙂

 

På ”att-bygga” listan står även att fixa en fast grind. Jag har en plan, som bör vara rätt enkel och billig att genomföra. Så ska det bara bli av också! Återkommer i frågan 🙂

Skola munnen, unghästar och bett

För ett par dagar sedan läste och delade jag denna artikel från Hippson på min fb och en kompis undrade om jag kunde skriva et inlägg om hur jag gör och tänker när jag börjar vänja unghästar vid bett och lär dem vad bettet betyder. Så här är en sammanfattning kring vad jag gör, möjligen med en del utsvävningar 😉

Skola munnen har jag skrivit i rubriken, det är kanske lite gammalmodigt uttryckt, men jag tycker att det är en bra sammanfattning av vad det handlar om när man ska vänja in hästen vid bettet. Hästen ska lära sig att ha bettet i munnen och hur den ska förhålla sig till det och de hjälper som ges via det. Inget av det är på något sätt självklart för en häst, även om vi tvåbeningar ibland tycks tro det. Alltså måste vi utbilda hästen, skola den. Skola för mig betyder mer än träna/utbilda, det är ett vidare begrepp som innefattar ett mentalt förhållningssätt och en förståelse också, därför väljer jag det ordet.

 

När börjar jag?

Jag ska börja med att skilja på hantering och det som sedan blir utbildning/inridning. Det flyter in i varandra en del men för att inte göra detta till en bok så sätter jag gränsen här vid när jag aktivt börjar och ska rida in den unga hästen. Den är så klart hanterad, gått som handhäst, löshoppat och longerats någon gång, tömkörd i kapson, men nu ska det bli ridhäst av pållen. Jag börjar detta när hästen är 3,5 år, tillväxtzonerna i benen slutit sig (inte i skulderbladet än, men hästen ska inte ridas så hårt) och de flesta hästar mentalt börjar vara redo. Det sistnämnda är min uppfattning utifrån erfarenhet.
Innan detta har jag sällan stoppat in ett bett i munnen på hästen, mer än för att prova ut bett och träns kanske. Jag tycker inte att det tillför något att sätta in bett innan det, det har inte gått bättre/enklare vid inridning för det. Brukar mest bli tugg och fipplande med tungan och munnen ändras ändå senare. Ylva Rubin säger i artikeln att

Det naturliga, när den oinridna hästen får något i munnen, är att antingen tugga på det eller spotta ut. Så har den ju gjort med allt som har kommit in där hittills under livet.
– När jag börjar betträna en häst ser jag först till att vargtänderna är borta, det rekommenderar jag starkt. Sedan bör man helst inte börja under den första tandväxlingsperioden, tipsar Ylva.
Då tanden tappas blir det nämligen först en lucka, sedan kommer den nya tanden som är extra känslig i början.
– Tyvärr sammanfaller detta ofta med treårstestet, där du inte får rida bettlöst. Vilket jag anser är helt tokigt, säger hon.

vilket kan förklara en hel del av hur jag uppfattat problemen med att sätta in bettet för tidigt i munnen. Hästen blir störd och måste lära sig igen.

Sååå.. Vi har en 3,5 åring som är redo, som har klarat av sin första tandväxling och som undrar vad vi nu ska hitta på. Jag föredrar att jobba med kapson på unghästar, den är stabil och sitter stilla på hästens huvud, den är perfekt att longera i, går att tömköra och påverkar huvudet direkt på ett tydligt sätt. Jag använder kapsonen rätt tidigt, när det är ”jobb” som löshopp, gå som handhäst etc eller om vi är i väg och jag behöver ha extra bra kontroll på unghästen.
Kapsonen är smidig att kombinera med bett, det finns numera även kapsoner som är gjorda så att det lätt går att hänga på ett bett.

I början får hästen bara ha bettet i munnen, vänja sig och hitta ett bra läge för det. Min erfarenhet är att hästar har lite olika preferens för var i munnen de vill lägga bettet, de får hitta sin sweet spot och så får jag ha lite koll på vad de föredrar. På samma sätt provar jag sedan lite olika variant på bett för att se vad hästen gillar, men det är väl att gå handlingen lite i förväg.
Medan hästen funderar på detta så får den även fortsätta longering och annat jobb, gå som handhäst med bettet, löshoppas i träns etc. Bettet läggs till i ”jobb” helt enkelt, precis som sadeln gör. Även om hästarna oftast snabbare är ok med sadeln än bettet!

När hästen hittat platsen för bettet och accepterar det så kommer nästa steg, det är inverkan från bettet. Tyglarna kommer på plats och jag fortsätter jobba hästen från marken, stillastående först. Tar kontakten med bettet och kapsonen via tyglarna (dubbla tyglar, både kapson och bett) och introducerar tygeltagen. Jag börjar med att lära hästen att acceptera ställande/böjande kramningar och från det är det rätt naturligt att lära hästen att följa bettet fram och ner och sedan betthjälper under rörelse. Därifrån kan små halvhalter introduceras, sedan förhållningar. Jag kombinerar med hjälper i skänkelläge också, så hjälperna finns på plats innan jag sitter på unghästen öht. Hur lång tid detta tar är individuellt, men de flesta förstår rätt snabbt ändå. sen släpper jag gradvis kontakten med kapsonen.

När hästen vant sig vid att jag även sitter på ryggen så fortsätter jag detta från ryggen (med en person på marken som håller hästen i longerlina i kapsonen). Jag fortsätter ett bra tag med dubbla tyglar så jag aldrig behöver ta för mycket i bettet. Händer det något när jag rider den ovana hästen, ex den blir skrämd av något, testar lite om den måste lyssna eller vad det nu är kan jag ta kapsonen för att få kontroll/”panikbroms”/korrigering eller vad som nu kan hända. Det händer inte med varje häst, men även om det inte behövs kan förstärkning av betthjälpen ske via kapsonen.

Även här är det så klart individuellt. En del hästar, som Endeño, ogillar tygelhjälper från ryggen i kapsonen. Jag har inte träffat många som reagerat så, men på honom fick jag plocka bort kapsonen rätt snabbt eftersom han blev störd och irriterad på den. Han avskyr alla bettlösa alternativ jag testat också, så då är det bara att gilla läget. Han är väldigt känslig så för honom blir det för otydliga/stora hjälper bettlöst.

Jag nämnde längre upp att jag testar olika bett för att se vad hästen gillar. Det gör jag när jag kommit förbi ”lära in betthjälper” stadiet. Normalt tittar jag i hästens mun är jag ska börja med bett och gör mig en uppfattning om vad som kan tänkas passa. Det brukar handla om två eller tredelade tränsbett, inte jättetjocka och inte jättesmala. Jag föredrar att ha parerstänger på unghästarnas bett, eftersom de ligger stadigare och parerstängerna även ger ett tryck på utsidan vid vissa tygeltag och förtydligar vad de ska göra. När kapsonen försvinner använder jag normalt remontosgrimma, givetvis inte hårt spänd. Även här får man anpassa efter individen så klart, en del hästar föredrar andra varianter, även här ”avvek” Endeño och visade sig trivas bäst med aachen-nosgrimma, antagligen för att bettet så hamnade lättare där han vill ha det. Numera växlar jag mellan en remont (med lite annan inpassning än tidigare) och aachen på honom.

Så, i stora drag är det hur jag resonerar kring bett och unghästar. Känns som det skulle gå att skriva oändligt mycket mer kring det, men jag kanske får anledning att återkomma i ämnet.

Vad är en bra häst egentligen?

Har tänkt på denna fråga rätt ofta under åren och det har blivit aktuellt igen nu när jag tittat runt på hingstar sista tiden. En bra häst kan vara så många olika saker.

Grejen är väl att en bra häst innebär olika saker för olika personer. Att hästen ska vara frisk och sund är ju grundförutsättning 1A förvisso, men sen då?

Jag älskar bägge mina hästar och anser att de är bra hästar för mig. Inte enbart för att de är MINA hästar, utan för att de har vad jag vill ha hos en häst. De är trevliga att titta på, de rör sig bra med påverkbara gångarter, de älskar människor och vill gärna gosa och prata lite, och framförallt så ÄLSKAR de bägge att arbeta. Lapp Glans är känslig, har en extrem framåtvilja och vill alltid mer och mer. Han har dessutom en bra skalle och jag känner mig trygg på honom och kan ha med honom på det jag väljer att göra, om det är tävling, rida ut en långsväng med handhäst, hoppa, gå med barn på ryggen osv. Endeño har också allt det där, även om han behöver mer träning för att vara trygg att åka ut på tävling med tex, helt enkelt eftersom han inte varit hemifrån mer än ett par gånger. Det kommer det med. Jag förväntar mig att han kan gå med barn på ryggen också när han blir äldre, även Lapp Glans lärde sig det, som femåring blev han istället stressad av det. De lär sig.
Bägge hästarna är utöver känsliga utrustade med mycket temperament och en del skärpa, något som JAG gillar ihop med en stor portion vilja. Det är inte alltid enkelt och jag svär över det emellanåt, men det ger väldigt bra egenskaper när de är med mig (vilket de trots allt oftast är!).

Betyder det att mina hästar är någon sorts mall för bra hästar? Absolut inte! De är bra för mig, för det jag vill göra och det jag uppskattar hos en häst. För någon annan behöver det inte innebära en bra häst, utan en häst man bör sälja. Och tvärt om givetvis.  Egenskaper som uppskattas av en del skulle göra mig lite frustrerad, men de egenskaperna kan göra en häst perfekt för någon annan.

Självklarheter kan väl tyckas. Man ska ha en passande häst för sin personlighet och för sina egna mål med sin ridning. Och våga vara ärlig inför sig själv med sina begränsningar och styrkor.

De flesta av oss faller lätt för spektakulära hästar. Handen på hjärtat, vem vill inte rida den där hästen som får folk att vända på huvudet och dra lite efter andan? Jag läser återkommande inlägg och diskussioner (särskilt på halvblodssidan) om att aveln går mer mot spektakulära och känsliga hästar som blir svårridna för ”gemene man”. Många söker en mer allroundhäst som är stabil och trygg att rida och har överseende med sin ryttare.

Jag tänker inte lägga mig i om halvblodsaveln missar detta mål eller inte, för halvblodsavel är jag inte alls insatt i. Jag är helt enkelt inte intresserad av rasen och jag rider inte halvblod (om jag inte får betalt 😉 ). Men en allmän betraktelse tänker jag göra och det är att ridningen av hästarna gör en hel del också. En häst som man sätter krav på, som rids av en duktig ryttare och som får använda sin känslighet och nerv kommer så klart att vara svår för en mindre duktig ryttare. Helt enkelt av den anledningen att en sådan häst förväntar sig så mycket av sin ryttare. Det går väldigt mycket hand i hand, förväntningarna av ryttaren på hästen och tvärt om. Ju mer vi kräver av hästen, ju mer kräver hästen av oss. Rider man en häst för försäljning behöver man alltså rida hästen utifrån den typ av köpare man förväntar sig! Men en häst som förväntas gå MSV -Svår kostar mer och är mer lönsam än hästen som förväntas gå Lätt- MSV. Men kundbasen för Lätt- MSV hästen är betydligt större. Kanske finns det en miss-matchning här? Är det en vettig häst i grunden så kommer känsligheten öka i takt med att ryttaren utvecklas och kan hantera mer känslighet. Nu kräver ju detta en häst som kan stänga av sin känslighet en del, alla kan det inte, men många.

Begreppet spektakulär hänger också ihop mycket med ryttarens skicklighet. En skicklig ryttare kan få även en ganska ordinär häst att få en del wow-faktor, just för att ryttaren kan göra det mesta och bästa av hästens gångarter, låta den uttrycka sig och vilja visa upp sig. En mer ordinär ryttare kan få en häst som har kapacitet att vara spektakulär att se alldaglig ut. Till en viss gräns så klart, beroende på vad hästen är född med, men ryttaren gör otroligt mycket! Kanske värt att komma ihåg när man själv letar häst? Är det värt att betala massa extra för en häst med rörelser man aldrig kommer rida mer än några % av, eller satsa på en häst med mer ”normala” gångarter som man kan rida mer av och där man kanske istället kan lägga de pengarna på mer utbildning hos hästen?

Så finns de där fantastiska hästarna också, min grannes lusitanovalack är ett bra exempel. Han kan gå och masa runt och se rätt trist ut, han är gudabenådat snäll och hittar aldrig på dumheter och uppför sig pålitligt. Men rid honom rätt och han tänder till, rör sig kalasfint och får nerv och energi. Gör rätt och han blir en helt annan häst! Men han biter inte huvudet av dig om du gör fel heller, han bara fiser runt då och ser bedrövlig ut. Gör rätt och han ser ut som en miljon! Han är med andra ord en väldigt bra häst för väldigt många!

Vi fastnade på film idag

Maken var snäll och kom upp till ridhuset och filmade när jag red Endeño idag. Är väldigt nyttigt att se sig själv, och väldigt jobbigt när man undrar saker som exempelvis vad min högerarm håller på med egentligen? Har tittat igenom filmen en sväng och funderat lite kring hur jag jobbar vidare med slyngelhästen.
Han har varit störig unghäst en period, haft svårt att koncentrera sig i ridhuset då han varit enormt fokuserad på alla ljud utifrån och varit spänd i ridningen. Det har även blivit en del blandade hopp på bakbenen när jag varit osedvanligt jobbig och dum enligt Endeño och krävt skitjobbiga saker som att gå på en volt eller rakt fram på spåret i angiven gångart.

Nu är vi mer ense på den fronten igen, men jag lägger fokus på en koncentrerad och avslappnad häst. Det kliar i fingrarna på mig när jag ser filmen att sätta lite mer energi i honom så han visar upp mer och större trav, det finns där, men just nu ska jag ge tusan i det och fortsätta ha den där avslappnade och fokuserade killen att rida på. Han behöver stärka upp sig en hel del till innan han är riktigt mogen för att orka visa upp sin trav och samtidigt vara mjuk och bärig och inte bara vifta med benen. Jag kan korta och minska traven och jobba en hel del med den inom det register han orkar bära sig idag.
Det jag kommer börja lägga till är korta stunder med mer samling och därmed lite högre form för att stärka honom där. Nu jobbas han i en horisontell form med väldigt lite samling, mer fokus på framåt. Det ska fortsätta vara grunden, men som sagt, kan lägga in lite samling här och där.

Galoppen är enligt mig hans bästa gångart och det märks att han har lättare att jobba där. Även galoppen kommer så klart bli större och luftigare i takt med att han blir starkare.

Klippte ur en kort sekvens ur filmen, för att vara lite stolt över gossen. Han har alltid haft lätt för byten, ända sedan han var föl, och jag har bett honom om byten under sadel några gånger, tror det är 4 ggr eller så. Inte tränat alltså, utan bara bett om det när det känts som att han kan göra det jag ber om. Har inte blivit besviken, han har bytt rent och villigt på hjälpen alla gånger. Kul att ha lite bildbevis för det 😉 Sen är det inget tävlingsfärdigt byte så klart, men en bra början.
Någon kanske ylar om att jag byter på en femåring. Gör det för all del men inte här. Han har lätt för byten och han kan gå i förvänd galopp också. Att be honom göra något han har lätt för när jag känner att han kan leverera det jag ber om stärker hästen.