Denna vinter, en ökenvandring

Jag har lyckligtvis inte varit med om en värre vinter när det gäller sjukdomar på hästarna. För det här har slagit alla rekord. Vi blev ju friskförklarade, stallet sanerades och allt var frid och fröjd. Kunde man ju inbilla sig.

Endeño blev förkyld kort efter, i sig inget upprörande. Ingen feber eller hosta, men snorig med genomskinligt snor och hes. Men sen efter en vecka fick han feber och jag ringde veterinären som inte kunde göra så mycket mer än att säga att vi skulle ge metacam, virus är ju som bekant svårt att göra något åt. Så han fick metacam, husarrest och en väldigt nojjig matte. Tyvärr gav inte febern med sig utan steg så han stod med över 40 graders feber igen. Efter några dagar blev jag väldigt orolig för honom, var i stallet eftersom det var lördag och såg när det helt plötsligt började forsa var ur ena näsborren. Gammalt var, det första blodblandat. Veterinären ringdes ut och medan jag väntade torkade jag hästnäsa gång på gång på gång. Det tog två timmar innan det slutade komma mer var.

Prover togs och det sattes in både penicillin och sulfa, rejäla doser. Vi misstänkte att det kunde vara en böld som varit inkapslad sedan kvarkan och det bekräftades sedan av provsvaren. Som ni förstår var det ingen lite böld, förstå hur ont den måste ha gjort på stackarn.  Ändå åt och drack han och gjorde sitt bästa för att inte visa att han var sjuk. Jag har läst om att det kan bli inkapslade bölder invändigt av kvarka som penicillinbehandlas, men det är tydligen väldigt, väldigt ovanligt. Jag har i mitt hästliv inte hört om någon som fått det, men har tidigare (tack och lov) varit rätt förskonad från kvarka. Men veterinär som var ute blev överraskad och hade aldrig varit med om det, då har han ändå varit med ett tag.

Så ny isolering. Vi ska även göra sköljprov på Endeño snart för att kolla så han inte är dold smittbärare efter allt detta skit. Tanken på att han eller någon annan häst ska behöva bli så sjuk igen är fruktansvärd.

Denjo repade sig rätt snabbt när han fick medicin. Däremot får han vara konvalecent ett tag till efter all feber, det har tagit hårt på honom. Han ska upp i vikt och har inga muskler kvar. Han är jättepigg däremot och jag måste hitta sätt att hålla hans hjärna stimulerad under tiden. Han går i hage, men ska inte ansträngas fysiskt. Planer finns, återkommer mer om det i ett annat inlägg.

Så hade man ju kunnat tänka sig att jag skulle kunna jobba vidare med de andra två pållarna, som ju är friska. De har varit konvalecenter efter sina kvarkaomgångar de med, men är redo att jobba. Lite har det blivit och Danesa rids självständigt nu, men så var det det där med frisk matte också. Stående skämtet i stallet är att jag också fått kvarka. Två omgångar har jag också varit rätt däckad, nu senast har jag varit sjuk i 1,5 vecka. Testade rida ut på en lätt bindgalen LG igår och det var mer än jag orkade. Bara för mig att ta det lugnt och försöka bli av med skiten jag dragit på mig innan hästarna kan få komma igång igen.

Och överallt ser jag folk som åker och tränar, som tränat på nya saker över vintern och blivit ännu duktigare. Så känner jag mig lite avundglad. Glad för dem och med ett enormt sug att själv få komma igång och rida och träna igen. Typ NU!! Känns som jag kommer vara hopplöst långt efter alla andra när säsongen kommer igång igen.

Endeño räknar jag med att det kommer ta ett antal månader innan han är tillbaka där vi var innan allt elände började. Känns ledsamt, men det är sånt som händer. Jag hade planer på att kunna ta ut honom på träningstävlingar, men nu får vi se fram mot slutet av sommaren/hösten kanske.

Sen har jag ju två fantastiska hästar till. Även där blev det ju avbräck, men inte lika långt och Danesa ska ju lära sig mycket under våren som nybliven ridhäst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *