Att ha häst

Svensk mat, självklart! Men vad serverar du i krubban?

Lämna en kommentar

Vikten av att välja svenskproducerad mat har det pratats mycket om senaste åren. Som de flesta vet finns det massor av anledningar att välja svenskt, som att vi har ett jämförelsevist rent jordbruk, god djurhållning, vi behöver egen produktion, långa transporter är dåligt för miljön osv osv. Men har samma tänk nått fram till hästfodret?

När det gäller grovfodret är det vanligare med närproducerat, helt enkelt för att långa transporter av flera ton foder är dyrt. Men även där vet jag foder som körs rätt långt för att hästägaren vill ge ”det bästa” till sin häst. Vem vill inte det?

När det gäller kraftfodret ser det annorlunda ut när jag tittar på marknadsföring, på diskussionsforum mm. Det enda jag kan se i den vägen är att undvika soja pga hur den odlas i Brasilien med gifter som är skadliga för både människorna som arbetar med den och för miljön. I övrigt diskuteras lätt helt andra saker. Som vilken känd ryttare som ger/sponsras av fodertillverkaren, olika hälsopåståenden, trender, ibland näringsinnehåll.

Kanske många resonerar som så att de ger så pass lite kraftfoder, särskilt i förhållande till grovfodret, att det inte spelar så stor roll? Deras 1-2 kg per dag är så lite? Men om vi räknar lite på 8 hästar i ett stall som får 1 kg importerat kraftfoder per dag i 8 månader blir det 1920 kg foder. Nästan 2 ton. Och 8 hästar är inte mycket. 2016 fanns ca 355 000 hästar i Sverige.  Säg att hälften av dessa får 1 kg importerat foder per dag i 8 månader. Då är vi uppe i 42600000 kg foder. 42 600 TON.  CO2 utsläppet på de transporterna tänker jag inte försöka räkna ut, men det blir mycket. För en produkt som rent krasst odlas även i Sverige och som håller god kvalitet.

Nä, välj svenskproducerat foder! Vi behöver våra svenska bönder av så många anledningar att ett litet blogginlägg inte räcker till. Vi producerar bra foder i Sverige, av svenska råvaror. För mig är det lika självklart att välja svenskt foder till mina hästar som att jag inte vill äta importerat kött eller mjölk.
Svenska bönder gör bra jobb, de har hårda regelverk att hålla sig till när det gäller miljö, inga barn hanterar farliga gifter utan skyddsutrustning som i fallet med den brasilianska sojan. De håller våra landskap öppna och våra ekosystem och biologiska mångfald levande. Allt som odlas på våra åkrar är inte livsmedel, en stor del är foder till djur. Inklusive hästar.  Ju större efterfrågan det blir på tex bra proteinfoder som är svenskproducerat, ju mer tillgängligt kommer det att bli. Och det finns en hel del alternativ idag som det är.

Ytterligare en anledning kan ju vara att svenska kraftfoder dessutom är väldigt prisvärda. Jag har gjort många jämförelser och tittat på innehållsförteckningar, näringsanalyser och  jämfört priser och där vinner de svenska fodren igen. Varför betala mer för samma innehåll bara för att det är importerat? För att det är en snygg påse och bra marknadsföring och en känd ryttare som sponsras av dem?  Även om man bara ger ett kilo om dagen, så tänk på 8 månader igen. 240 kg, skiljer det 10 kr kilot (vilket inte ä ovanligt!) på ett likvärdigt foder är det 2400 kr på en vinter. Pengar att lägga på något annat, som fler träningar?

 

 

 

Endeño, Tävling, Unghäst

Endeño på tävling

Lämna en kommentar

Hemmaklubben, dvs Ölmstad rid och körsällskap, ordnar några klubbtävlingar framöver. Första var i går, dressyr lätta klasser. Jag hade anmält Endeño till LA:1 med tanken att det går som det går, det är klubbtävling och det är på hemmaplan där jag känner folk 😉 Mitt mål var att vi skulle ta oss in i ridhuset själva och helst inte stå på bakbenen där inne. Och gärna göra en lam och tam uppvisning. Vi lyckades med att komma in, blev en del bakbenshopp och däremellan var han kalasfin.

Planen var att åka dit innan och träna lite eftersom han inte varit hemifrån och jobbat sen november, men pga jag först var sjuk, sen fick en infektion av ett kattbett blev det lite ont om tid för det sas.. Så i fredagskväll var vi där.
Denjo skötte sig guld på utebanan, men blev jättestressad när han kom in i ridhuset (finns anledning till det) men jag kunde ta mig tid att i lugn och ro få honom att slappna av och han kunde jobba trevligt i alla gångarterna.

Att det blev dagen innan var ju inte perfekt. Han hade behövt några dagar emellan MINST för att få tänka och smälta det hela. Men han klev glatt in i transporten igår med (han är skitnöjd i den numera, från att fått panik där inne) och tyckte det var kul med äventyr.

Hela grejen med denna klubbtävling var ju att vänja honom vid allt runt omkring på en tävling. Själva ridbiten är den minsta saken i sammanhanget för en grön 6 års hingst som länge varit väldigt omogen mentalt. Så han fick träna på att stå i transporten, (väldigt trist enligt honom, han skrapade med frambenet en hel del, men blev nöjd när hästarna i hagen bredvid blev synliga) till att det är hästar överallt (inte lätt för en lantishäst) till framridning (har ni någon som helst aning om hur svårt och jobbigt det är att hålla rätt på alla hästar samtidigt när de springer runt som yra höns?? Vi testade spinn för det konststycket). Vi får tyvärr sällan sällskap på ridbanan hemma så han har aldrig varit på en ridbana med så många hästar på samtidigt. Som väl var kunde vi gå bort till en hage och rida fram lite där och lugna ner lite också. Trots uppspelt sprattel vid uppsittning skötte han det väldigt bra trots allt.

Och stort TACK till mina underbara klubbkamrater som visade oss stor hänsyn och tålamod!

Det där med att bedöma hur länge jag skulle jobba honom före start var inte lätt. Jag tog till gott om tid för att kunna jobba honom vid hand först för att känna av läget (han var ju lite uppspelt) och räknade med mycket skritt för att få honom avslappnad. Men det blev extremt gott om tid eftersom jag räknade hellre än bra på hur lång tid det skulle vara till start, om vi säger så. 1,5 timme är i längsta laget kan vi väl vara överens om 😉

Föga förvånande var det en för trött häst som kom in i ridhuset. Inte fysiskt trött, men mentalt. Det märktes. Vi inledde med inridning i galopp, halt, hopp 90 grader i ett språng för han såg sig själv i spegeln och sen bröt han sig ut i volterna och drog mot utgången. Jag skippade resterande volter (domaren tyckte av någon anledning att det lät klokt?) och med en del blandade hopp på bakbenen kom vi runt programmet. När han är med mig går han kalas trots att han var väldigt spänd, så domaren fick använda från 0 till 8 i protokollet.

Var en nöjd häst jag satt av utanför sen.

Jag är, blandade hopp på bakbenen till trots, väldigt nöjd med gårdagen. Den stora grejen var allt runtomkring och det kände jag att det gick och att det kommer bli bra med rutin. Vi måste ut mer nu (resterande klubbtävlingar i we och dressyr är inbokade). Han kan varva ner numera när vi är iväg, något han inte kunnat tidigare. Jag har fått kvitto på att jag tänkt rätt med honom och fått än större anledning att lita på mig själv när det gäller mina hästar.

Och får han rutin och när han kommer slappna av på banan är han nog en häst som kommer blir riktigt, riktigt bra. Han rör sig fantastiskt (i mitt tycke 😉 ) kan både samla och länga lätt och framförallt så VILL han jobba och gillar publik.

Nu ska han vila till torsdag, då ska jag longera. Han är en häst som behöver få tänka och smälta saker i lugn och ro och behöver kortare viloperioder efter mycket nytt. Efter vilan har bitarna trillat på plats och han är oftast angelägen om att visa att han förstått.

Endeño, Unghäst

Lågvatten ett tag igen

Lämna en kommentar

Hästarna har fått lite mer vila än planerat ett tag. Först blev jag sjuk och de fick vila pga det, jobbade några dagar så var det dags igen efter att jag blev biten av en skräckslagen kattunge i fingret och fick en rejäl infektion. REgnet har öst ner varenda kväll dessutom, så motivationen har inte varit på topp direkt. De behöver ju komma igång några dagar efter även en kortare vila och det tar emot.

Men nu börjar jag känna suget rejält igen. Jag kanske behövde lite vila själv! Nu har jag bestämt att röja klädkamrarna hemma den här helgen så det har prio, men hästarna ska få sina igångsättningspass iaf. Sen så!

Har en träning för Julio i november med Lapp Glans (gud vad jag önskar att jag kunde ta med bägge grabbarna!) och så har jag fokus på Denjo med att han ska komma hemifrån och bli tävlingsredo. Tanken är att komma ut på några LA:1 i år. Lämpligt nog ska det vara lite klubbtävlingar på Ölmstad som jag ska anmäla honom till och en P&R i Ulricehamn med, tar en 30 min att köra dit. Blir perfekt nivå, inte riktig tävling utan träning. Programmet innehåller två saker han har lite jobbigt med, halt ur galopp och en ryggning, men inte värre än att vi bör kunna fixa en femma på de två sakerna. I övrigt innehåller det tillräckligt med saker för att hålla honom sysselsatt och uppmärksam på en lagom nivå. Blir det för enkelt hittar han på massa egna infall och blir inte för jobbigt heller. Ridnivån är inget problem, utan det är allt runt omkring han behöver få vänja sig vid.
Ett hinder för mig är framridningen, jag är nervös, för att inte säga rädd, för framridningar på lätt nivå. Särskilt med en unghingst som inte är van att vara ute. Nervösa ryttare som är uppe i sitt eget och inte har koll på omgivningen. Men nu är planen att rida fram hemma och bara rida lite kort innan starten på tävlingsplatsen, så jag kan komma runt den biten tills vi varit ute några gånger och han får lite vana och rutin.

Danesa får fortsätta jobba på hemma. Verkar fortsatt dräktig så jag vill inte stressa henne eller utsätta för smittrisker i onödan. Hon är stabil och otroligt trevlig att rida så vi jobbar vidare med grundridningen.

 

Nu mot röjning och återvinningen..

kallblodstravare, Lapp Glans, Tävling, Working Equitation

Österriketävlingen – eller konsten att vara nöjd med att komma sist ;)

Lämna en kommentar

Förra helgen var jag och Lapp Glans utanför Wien och tävlade we. Det var många turer och funderingar och ressällskap som fick förhinder, så det hela resulterade i att jag åkte ensam ner.  Fick fundera några varv innan jag gav mig av, men jag hade En Plan och det hela gick mycket smidigare än förväntat.

Tävlingen var verkligen OTROLIGT välorganiserad, 10 poäng av 10 möjliga! Bra och tydlig info, välorganiserat på plats och mycket smidigt. Trevliga välkomstpåsar på varje box med lite människo och hästgodis och välkomnande atmosfär. Jag känner mig alltid lite bortkommen så där när man är ensam bland massa folk man inte riktigt känner, men det ändrade sig snabbt. Massa trevliga, glada WE människor!

VArmt var det, 30-35 grader samtliga dagar. När jag åkte var det 5 grader hemma.. Lapp Glans var nyklippt för att fixa det, men jag hade nog jobbigast i värmen. Kavaj på samtliga dagar, utom speeden som kan ridas i väst.

Dressyren kändes bra till att börja med. Nu var det dock NÅGON som hade glömt påsen med borstar och framförallt flugsprayen hemma. Mr Nyklippt hade problem med flugorna och mitt i travskänkelvikningen skulle han nita för att bli av med en otäck insekt. Jag stoppade honom och red vidare, men strax efter slog han på tvärnit och högg efter det eländiga flygfäet.. Kostade en del fina poäng.. Lägg till ett stopp före ena piruetten då han ville förekomma mig så landade vi på 58,5 % . Jag behöver också få till mer tryck och framåt inne på banan, mer om det senare.

Tekniken började kaosartat. De vattnade med gigantiska sprinklers, som man kopplar brandslangar till. De låter och det var nytt för Lapp Glans. De var igång vid framridningen och när de pös fick Lapp Glans panik. Han blir mycket sällan rädd, men nu blev han det rejält. De stängdes av och jag fick hjälp att få honom mot banan igen, vilket han inte var jätteövertygad om att det var en bra ide. Men, han kom tillbaka och vi kunde rida in på banan och rida tekniken. Bara det tycker jag var otroligt bra av honom!
Några missar blev det, som kostade poäng, inklusive att ena manflätan gick upp under kalabaliken innan (gummisnoddarna låg så fint i påsen med borstarna, ni vet….) vilket också kostade typ 5 poäng på helhetsintrycket. 59,5 % totalt. Jag kände mest att det var en enorm seger att få honom från paniken till att jobba så bra och avslappnat inne på tävlingsbanan inom några minuter.
Även här behöver vi få till mer tryck och energi i ridningen för att få bättre resultat.

Speeden var nog bland de bättre jag gjort, trots en missad ring pga att jag blev överdrivet försiktig när jag skulle ta den.. Allt för att inte missa…. Men i den här konkurrensen räcker inte det långt, så vi hamnade långt ner ändå.

Totalt hamnade vi sist, 14 av 14. Men jag är glad ändå, för jag har fått så mycket pepp och inspiration med mig hem! (och tröstar mig lite med att jag var bara sist i dressyren i af 😉 )Och alla ryttare där red kanonbra, ingen hade några större missar och ingen blev utesluten i något moment. Så nu är jag grymt träningssugen, för vi kan bättre än det här! Men jag har fått ytterligare ett kvitto på att Lapp Glans gillar att åka iväg långt och tävla, vi har fått mer rutin på det och lärt oss mer. Och haft FÖRBASKAT roligt på kuppen!

Resultatlistorna finns här om man är nyfiken http://www.working-equitation.at/home/index.php/downloads/ergebnisse

 

dressyr, kallblodstravare, Lapp Glans, Okategoriserade, Working Equitation

Lapp Glans laddar

Lämna en kommentar

Har varit lite tyst om honom på bloggen på sistone, men han mår som en kung och vi jobbar på för augustis utmaningar. Nästa helg ska vi till Uppsala och rida Riksmästerskapet och sista helgen är planen att åka till Österrike på en internationell WE tävling där. Mycket resande för honom, men han reser otroligt bra och älskar att komma iväg.

Fokus de senaste två månaderna har varit mer tryck och energi i det vi gör. Lapp Glans är en energisk häst som gärna kör plattan i mattan hela tiden, så fokus innan har varit kontroll och att vänta på mig. Hade jag satt mer tryck i honom då hade det exploderat. Men nu var det dags. Det tar tid att få fram, dels kräver det mer styrka av häst och ryttare och så är det ju det där att samtidigt som man vill ha fram tryck och explosivitet ska det finnas lugn och avslappning i botten, så det inte exploderar, blir ryckigt eller stressat.

Så sådär 18 ziljoner övergångar mellan och inom gångarter har jag märkt skillnad på vår grundenergi. Särskilt i galoppen. Traven kommer den med, men det är helvete så mycket jobbigare för piloten att sitta den traven och det ryggswinget som blir.. Träningsvärk har inte varit ovanligt den här semestern för undertecknad..

Så får vi se hur det håller på tävlingen nästa helg.

Endeño, PRE, Unghäst

Mycket jobb = mycket resultat

1 kommentar

I förrgår fick jag ta mig tiden att diskutera gränser med Denjo, Igen 😉 Mr 6-år-och-ballast-i-universum och jag har haft en hel del diskussioner om detta senaste 1,5 månaden. Det har märkts att han mår bra och har gått upp i vikt, muskler och ork om vi säger så. Och som ung hingst som för det mesta håller sig preciiiiiis innanför (eller helst med en tå på) gränsen för det tillåtna är det diskussioner som får tas nu och då. Det kan räcka med att påminna med att leda, stanna, backa och se till att han följer, eller så behövs det skarpare tillsägningar. Testa gränserna kommer han alltid göra mer eller mindre.

Nåväl, i förrgår var det mycket gränstestande från honom. Jag märkte det rätt tydligt när vi gick upp till ridbanan. Väl på ridbanan skulle han köra sitt eget race utan mig ansåg han. 45 min arbete på banan och på en skogspromenad senare var han med mig, accepterade våra sedvanliga regler fullt ut (ingen tå på linjen utan innanför) så jag kunde sitta upp.

Målet var en häst som kunde skritta lugnt och avslappnat. Kanske inte så högt ställda mål kan man tycka? Men där och då var det precis vad det var. Nu handlade det inte om gränser, utan om att Denjo (som älskar att jobba) har fått högt ställda förväntningar när vi kommer till ridbanan. Så där så det blir kortslutning.
Jag har fram tills nu longerat honom före uppsittning. Av ren självbevarelsedrift, har varit lugnast att låta honom blåsa ur det värsta på linan före uppsittning. Bockar med framhovar högre än manken typ. Nu har det lugnat sig, men det har också gett en häst som förväntar sig FULLT ÖS direkt på banan. De förväntningarna ska jag nu ta ner. I den ideala världen kanske jag borde ha slutat longera först lite tidigare, men så perfekt är jag nu inte.
En lång historia kort så tog det en bra stund att få det där med skritt längs fyrkanten att fungera. Lugn kom vi aldrig riktigt till utan jag nöjde mig med skritt utan massa extra tillägg.

Igår var jag inställd på att fortsätta ”skritta lugnt” arbetet. Gick upp till banan, satt upp direkt och skrittade iväg på lång tygel på min avslappnade, lugna men pigga och glada unghäst. Hepp! Jag tror jag har nämnt att han är smart?

Kunde rida ett bra pass med en häst som sträckte ut sin överlinje, klev på med stooora kliv och orkade bära sina gångarter, sög efter kontakten med handen och jobbade Så Jävla Bra. Grindöppningen som vi tvärnitat och stått på bakbenen vid några gånger vare pass på sista tiden var ointressant. Idel beröm och klappar. Så där så matte var tårögd av hänförelse över vilken helt fantastisk häst han är.

Jag konstaterade en till sak om matte också. Nämligen att jag sista veckan eller två ramlat i en fallgrop och begärt lite för mycket av honom. Han har varit igång ganska kort tid och även om han musklat på sig måste han stärkas. Han har otroligt lätt för sig och är arbetsvillig att matcha, men det gör att det är lätt att bli lite för girig som ryttare.

Gör om, gör rätt. Fokus måste vara lugn, avlappnad häst som ska gå basjobb och stärka sig. Orka bära sig och röra sig ordentligt i den samling jag ber honom om och bara be om några steg här och där av mer. Men mesta delen av jobbet måste han gå i lägre, mer horisontell form för att stärka sig. 2 månader har jag ridit honom efter över 6 mån konvalecent där han när han var sjuk tappade ALLT i form av hull och muskler.

Skynda långsamt. Det är så basic, så enkelt och ibland så svårt när både häst och ryttare vill massor. Men nu får matte försöka vilja rätt istället!

den perfekta hästen, dressyr, Endeño, orimliga förväntningar, Unghäst

Positionen på den där nosen ni vet

Lämna en kommentar

Mitt förrförra inlägg tog upp hur trött jag är på den rätt historielösa debatten om positionen på hästens nos. Jag hade någon sorts tanke på att lägga ut texten mer om det och vilken forskning som finns kring det, men har bestämt mig för att skita i det. Jag har en vecka kvar på semestern och kommer ägna den åt att rida i verkligheten istället. Vi kan väl bara konstatera att diskussionen förts sedan minst Xenofons tid…

Så, vad tänkte jag gå på om istället då? Lite liknande ämne, men nu på ett mer praktiskt än teoretiskt plan. Som de flesta som inte bara är tangentbordsryttare eller medlemmar i Staketryttarnas Förening vet så avviker verkligheten från kartan ibland. Jag håller ju på att få igång Endeño efter hans nästan 7 mån långa konvalecens och han har varit igång i knappt 2 månader nu. Och gått från ”glad att få jobba” till en 6-års hingst med egna idéer och har kommit upp rejält i kondition och viss styrka. Jag skriver viss styrka, för han vill mer än han orkar nu. Och det anknyter till rubriken, nämligen att han gärna hamnar bakom lod och bakom hand, samtidigt som han springer på mer och mer. Jag har letat lite inspiration för att jobba fram nosen, utan att vi hamnar i en diskussion som inkluderar courbette-träning, och konstaterar att det finns gott om människor som vill visa hur de tycker det ska vara, men inte hur de jobbar med problem. Egentligen rätt värdelöst ur en utbildningssynpunkt, för kan man göra det perfekt behöver man ju inte jobba på det. Eller hur?

Så, jag ska i mån av tid skriva lite om hur det går med att jobba upp Denjos styrka, få fram nosen och samtidigt kontrollera den enorma energi som han har.  Mycket energi och arbetsvilja är positivt givetvis, men kan också ge utmaningar i ridningen. Särskilt när hästen vill mer än han orkar ”dressyr-bära”, men orkar springa hur länge som helst.  Lägg till rätt stora och luftiga rörelser som kräver styrka för att orka visas upp.

En ryttare som faktiskt visar upp en ung häst (6 år på filmen) som går rejält bakom lod och berättar hur han tänker och jobbar med den är Jose Garcia Mena (som fö tränade och tävlade Gorron XV, Endeños pappa). Den perfekta hästen och ryttaren finns inte, men det intressanta är hur man jobbar med de svårigheter man stöter på längs vägen. Filmen finns att se på Tribuna Lusitana (finns mycket matnyttigt där!). Avsnitt 27 och 35 kan vara av intresse med, skickliga ryttare på yngre hästar med lite olika approach.

Denjo har haft några dagar med skogspromenad och vila, men idag är det dags att jobba igen. Jag kommer jobba på att försöka ha honom lugn (inte lätt med myror ÖVERALLT!!) och försöka jobba mycket med att variera formen på honom, korta och länga ofta och jobba med olika böjning för att försöka få honom avslappnad och på så sätt länga ut överlinjen. Jag skriver försöka med flit, för svårigheterna där är att han är en energisk häst, explosiv och otålig med begränsat tålamod. Han vill massor med blir frustrerad lätt när han inte orkar eller inte får. Så jag måste hålla honom lagom stimulerad mentalt medan jag jobbar på att få honom avslappnad. En inte helt lätt balansgång.

Danesa Casanova, dressyr, Endeño, PRE, Unghäst

6 åringarna jobbar på

Lämna en kommentar

Danesa och Denjo jobbar på. Nu när jag har semester är det hårdkörning som gäller. Och de ger mig ett stort leende på läpparna när jag rider, bägge två! Även om det inkluderat två stycken lagom trotsiga 6-åringar som ansåg sig ha full koll och ”kan själv” på raken..

Danesa utvecklas stadigt framåt. Nu ligger mycket fokus på att få upp hennes kondition, så det är mycket uteritter med långa trav och galoppsträckor som gäller. Hon fick även skor i igår, eftersom hon slitit ner sina hovar rejält på gruset och började ömma lite. Hon var mycket nöjd, uppförde sig exemplariskt under skoningen och klev på med ett helt annat självförtroende när jag red ut henne efter det.

Det jobb vi gjort märks på henne, hon orkar mer och mer utan att bli flåsig. Hon får jobba lite på banan också och även där märks det positiv skillnad på styrka och kondition. Och arbetsvilja lider hon verkligen ingen brist på! Ska bli lite WE hinder och hoppning på schemat också.

Denjo är jag så otroligt lycklig över att vara på gång med igen. Han går stadigt upp i vikt och musklar på sig och är så otroligt mycket gladare och trevligare nu när han får jobba igen. Han har varit/är inne i en ordentlig ”6-årshingst som är ballast i UNIVERSUM” period, fått hålla honom mycket kort, men han har också gått fram mycket i ridningen.

Idag hade jag premiär med att rida på kandar, har hittat en modell han trivs med. Han har en väldigt känslig mun och det har tagit tid att hitta vilket tränsbett han vill ha, så kandarstången har jag fått tänka över noga. Har hittat en med korta skänklar och lite böjt munstycke, åt Sprengers Bemelmanstångs hållet, som han gillar. Kommer investera i en Sprengerstång till honom under hösten, när jag känner mig säker på att det är den modellen han vill ha i munnen.

Styrkan kommer mer för varje dag nästan. Och han måste verkligen ha krav på sig och hållas sysselsatt under ridpassen. Blir det för mycket transportsträckor hittar han på massa egna saker att göra (typ hoppa iväg på bakbenen mot något mer spännande) och tappar all fokus på jobbet. Ju större krav jag ställt på honom senaste dagarna ju bättre har han fokuserat och svarat upp mot mina hjälper. Han är helt sanslöst rolig att rida, begåvad och det finns ingen gräns för vad han känns kapabel för, men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att jag begär tillräckligt för att hålla honom sysselsatt och fokuserad, men inte så mycket att det blir för mycket för honom. Helt ärligt kan jag inte säga var gränsen går just nu, men jag har känt att jag kunnat begära mer av honom sista ridpassen, men ändå haft hans fokus. Får köra på det.

Även han ska få hoppa och gå WE framöver. Han behöver komma ut i skogen med, men han är inte så jäkla rolig att rida ut ensam på eftersom han mest vill dra hem då. Hoppas kunna få lite sällskap framöver.

Okategoriserade

Den eviga debatten om hästens form *ett trött inlägg*

Lämna en kommentar

Framridningen för dressyren på Falsterbo har blivit ett hett ämne senaste åren. Jag har inte orkat engagera mig i allt nytt tjafs som varit, eftersom jag mest blivit förbannad över att debatten raskt fördes ner till under sandlådenivån. Det som även slagit mig är den totala historielösheten hos dressyrens mest högljudda nya belackare, de beter sig som om de kommit på något nytt och revolutionerande.

Nä, något nytt under solen är det verkligen inte. Jag kom in i debatten när den blossade upp på nytt under 1990 talet när rollkuren återuppfanns i tävlingsvärlden.  Debatten var het, nätnicket Pikeur la upp bilder som visade bra och dåliga saker i ögonblicksbilder (och blev stämd av van Grunsven) men jag tycker inte det var på den nivån som det hamnat nu. Eller har jag dåligt minne?
På klassisk dressyr-forum ondgjorde man sig över formen på dressyrhästar, var det trampades igenom mer (fram eller bakben), nosgrimmors vara eller icke-vara (särskilt den tillbakaknäppta nosgrimman som kom och achenremmar) och hur hårt de var spända. Känns det igen?
Jämförelser gjordes med bilder på de ”stora mästarna” döda och levande och bilder från gamla böcker. Allt var bättre förr, men ingen kunde sätta fingret på när det där ”förr” var och den riktiga guldåldern var.  Samma som nu.

Debatten har fört med sig väldigt bra saker, även om det tar tid. Vilka bra saker då? Jo, framförallt FORSKNING (som tar tid) på hur hästen påverkas av olika ridning, både fysiskt och psykiskt. ISES är ett mycket bra exempel. Vet du inte vad ISES är så läs på.
Funderar du på varför forskning är är viktigt? Jo, för det är det enda sättet vi faktiskt kan konstatera objektivt hur olika saker påverkar våra hästar. Och det tar tid, det studeras saker som vissa anser ”självklara” men det har inte funnits BEVIS för det.
Det har också lett till att FEI har börjat påverkas. Det är inte någon lätt koloss att påverka, men det har börjat hända saker. Men smutskastningskampanjerna motverkar effektivt detta. Även elitryttarna, de som ska vara förebilder, har börjat diskutera viktiga djurvälfärdsfrågor, träningsformer etc på ett helt annat sätt, de mest framgångsrika ryttarna har kommit dit utan extrema träningsformer.
Risken är stor att om de bara utsätts för smutskastning och misstänkliggörs kommer de sluta sig. För ärligt talat, vem fan har ork att försvara sig mot ständiga djurplågerianklagelser?
Det sätt som Eponatv, vad-hon-nu-heter som delat massa bilder och diverse andra nu använder gör en vettig dialog och debatt omöjlig! De polariserar debatten så vi hamnar i samma situation som i vargdebatten, dvs totalt omöjligt att ha någon form av vettig dialog med nyanserade argument.

Jag undrar, faktiskt, också vad de är ute efter? Bättre ridning hävdar de, men vad är det som de anser är bra ridning då? Sällan visas det på goda exempel. Tittar man på nätdebatter på klassiska forum, där avskyn mot all tävlingsdressyr ofta är kompakt, framhålls olika ryttare idag, en del som tävlar och en del som inte gör det. Och aldrig granskas bilderna på dessas ryttare med samma glasögon som tävlingsryttarna om vi ska vara ärliga. De flesta av dem är inte heller ute på tävlingar och framridningar där de kan fotograferas och vet att många (fullt förståeligt) inte tillåter filmning och fotografering hemma på sina egna anläggningar.
Rollkur/LDR/whatever är inget nytt under solen. Läs Newcastle och titta på var huvudet på hästarna avbildas där. Skulle någon ryttare idag fotas med ett rejält stångbett med graman genom, fastsatt i en påle i marken med huvudet kraftigt åt sidan ligger framridningsbilderna från Falsterbo i lä. Men där har jag sett klassiska förespråkare förklara det med att de red ju HINGSTAR (!!!) med mycket temperament och framförallt med korta, kraftiga nackar och då behövde man göra så. BS enligt mig, som rider precis en sån häst, utan den typen av träning. Baucher kom senare med rätt brutala metoder, även om han kom på bättre tankar efter en olycka.
För mig belyser det dubbelmoralen som finns,  det handlar mest av allt om VI och DOM, VI som är goda och värnar om hästen och DOM onda som bara vill tjäna pengar och nå framgångar på bekostnad av hästarna. Som alltid är verkligheten mycket mer komplicerad (men då blir det ju jobbigt!)

Så vart vill jag komma med det här inlägget egentligen?
Jo, tagga ner för fan! Debatten är jätteviktig, för viktig för att dra ner den i botten som görs nu vinner verkligen ingen på. Vi måste granska och diskutera hur våra hästar rids och tränas, vad som är bäst för dem. För att veta det kan vi dels titta bakåt, vilka metoder som fungerat i längden, men också forska på vad som händer i hästen i olika ställningar, moment etc. Om det nu är hästens välfärd vi värna om och inte VI och DOM tänket. Kan man även acceptera forskningsresultat som visar på att det man är emot inte påverkar hästen negativt?

Jag är själv ingen anhängare av en del av vad som finns med LDR, hårt spända nosgrimmor etc. Det finns absolut saker som måste lyftas fram och ändras på. Men jag kan verkligen inte ställa mig bakom några smutskastningskampanjer, det leder ingen vart. SLUTA förstöra debatten! För den på ett nyanserat och framförallt VUXET sätt med genomtänkta argument för din ståndpunkt.  Och inser att det inte är något nytt under solen att diskutera detta.

/trött och luttrad

kallblodstravare, Lapp Glans, Tävling, Working Equitation

Landat efter München

Lämna en kommentar

Förra helgen var vi i München jag och Lapp Glans, något ingen som följer oss på FB missat 😉

Hektiska, fantastiska dagar, och nu har vi landat hemma och har hittat vardagen igen, för min del inkluderade det ett nytt jobb också, så det har varit hektiskt, milt sagt.

Jag är otroligt nöjd med vår debut på internationell tävling! Slutresultatet blev en 13:e plats av 25, och alla mina målsättningar med resan är uppfyllda. Mitt mål var att göra stabila rundor och att känna att Lapp Glans var med mig och trivdes med uppgiften. Förra årets Tysklandstävling var han (och jag) inte i rätt sinnestämning. Sen hade vi katastrofträningen för lite sedan och efter det har jag jobbat hårt med min egna mentala träning för att hamna i rätt läge igen. Det är jag väldigt glad för! Vi känner ju varandra otroligt väl jag och min häst, efter 16 år tillsammans. Allt smittar av sig.

Resan ner gick väldigt smidigt, trots att jag blev matförgiftad på vägen. Gjorde en mellanlandning hos Kajsa i Skåne och där började jag kräkas och fortsatte med det på båtresan till Rostock. Tack och lov blev det bra efter det och jag kunde även köra sista biten. Som ni kanske förstår kände jag mig liiiiiite nervös att det inte skulle gå över..

Väl där kändes det rätt på en gång. Lapp Glans installerades i tältstallet och var lugn och hemma där direkt! Överlag har han varit otroligt lugn och harmonisk hela resan och verkligen trivts. Sen är det en mycket fin tävlingsplats och allt var väldigt välorganiserat! Även roligt att gå runt och kunna se hopp och dressyrtävlingar på hög nivå, och hela mässområdet. Stämningen var på topp, fullt med vänliga och trevliga människor som tyckte det var jätteroligt att vi 4 svenska ryttare var på plats. Så där som man verkligen vill att det ska vara att komma ut och tävla!

Jag tänker inte gå in så mycket i detalj på ritterna, filmer ligger upplagda på Lapp Glans FB sida för den som vill se. Fick bra kommentarer från domarna och medtävlare om vad jag ska jobba vidare med för att få upp % och det stämmer väl överens med vad jag själv har känt. Fokus ska bli på att sätta honom med i samlingen och få mer energi och tryck bakifrån. Får jag till det tror jag mycket kommer falla på plats i speeden med. Jag tappade ringen i speeden, hade jag fått med mig den hade jag legat i mitten av resultatlistan där med.

Det blev inget komoment på grund av virus i kostallarna de skulle anlitat, vilket gav en omläggning av tidsschemat på tävlingen för att göra alla nöjda. Fredagen blev inte tekniktävlingen av, allt flyttades fram en dag, men för att det skulle vara liv och något för publiken att titta på även p fredagen fick varje ekipage 8 min på banan att rida hinder. Och hur ofta får man en sån träningsmöjlighet?

Jag var extra glad för det eftersom Lapp Glans reagerade på den stora metallgrinden (likadan som vi vägrade ut oss på förra året). Tog 5 min att jobba igenom det och få honom lugn, kunna berömma och gå igenom. Dagen efter kände jag att jag struntade i hur det skulle gå på grinden (som var sista hindret) bara för att han känts så fin hela banan. När vi lämnade enkelslalomen och hade grinden framför kände jag hur han verkligen sög tag i grinden och verkligen ville visa att han kunde detta! Jag öppnade, stängde och hade åsikter om vilket håll vi öppnade, resten skötte Lapp Glans själv. Fantastiska häst 🙂

Känner mig så GRYMT peppad att träna vidare och få till de bitarna som kan ge oss bättre resultat! Samtidigt är jag otroligt glad att jag gjorde den här tävlingen som jag gjorde och fokuserade på lugn, flyt och stabilitet. Det är ju från det jag kan bygga vidare med att få mer tryck. Nu fick jag bra kvitto på det jobb jag gjort för att ha Lapp Glans med mig på noterna, och hur jag måste jobba med mig själv mentalt. Jag stressade upp mig lite på söndag morgon, märktes direkt på Lapp Glans att han också varvade upp. Jag lyckades varva ner och landa igen och då gjorde hästen det med.

Var otroligt roligt att kolla på tvåhandsklassen med, särskilt som det var många duktiga unga ryttare med som gjorde fina, harmoniska och prydliga ritter. Även rutinerade ryttare på unga hästar var kul att se och nu är jag jättesugen på att få igång Endeño ordentligt igen.

 

Hästar, Working Equitation och Klassisk dressyr