Kategoriarkiv: Endeño

Endeño, Hingsthållning, PRE

Alla grabbar i samma hage igen och denjos händelserika år

Lämna en kommentar

Som alla som känner mig vet så är jag inte något fan av att han hästar ensamma. Trots det har Denjo fått gå ensam sen förra sommaren då han ansåg att hans 3 årige hingstkompis hade blivit vuxen, klippt sig och kunde skaffa jobb och flytta hemifrån.
Kort och gott, 3 åringen började bete sig som hingst, det var sen vår med brunstiga ston och Denjo ansåg att det var dags för honom att flytta. Det är inget konstigt, utan ett rätt naturligt steg i utvecklingen. Det brukar vara övergående också och normalt sett kan de gå ihop igen efter en tid när hormonerna lagt sig lite.
Nu blev det inte så den här gången, eftersom 3 åringen på riktigt flyttade hemifrån och skaffade ett jobb, dvs han åkte på inridning och såldes (här kan jag flika in att han inte var min utan inackorderad hos mig).

Denjo gjorde dessutom illa ryggen förra året, antagligen när han bad 3 åringen flytta, så han fick ta det lugnt över sommaren och göra rehab-jobb under hösten. Innan det blev tydligt testade jag att släppa ihop honom med de andra grabbarna, men det var tydligt att han inte ALLS var nöjd med det, för han ville få bestämma. Och med farbror Lapp Glans i hagen får han inte bestämma, så han fick gå själv. Av de anledningarna ville jag inte testa att släppa ihop honom med Lapp Glans och Kalle senare på sommaren heller, då det blir mycket röj första tiden och jag var livrädd att han skulle göra illa ryggen igen.

Det hände ännu mer i Denjos liv förra våren, för han fick en dejt för första gången med. Han fick umgås lite intimt med Fe de Futuro och det resulterade i ett fantastiskt vackert stoföl nu i våras.
Denjo har alltid varit väldigt mycket hingst, det är liksom ingen som missar den detaljen. VÄLDIGT macho och med en hel del hävdelsebehov. Men efter att han fått betäcka taggade han ner den sidan rejält och även om han fortfarande är HINGST så har han inte alls samma hävdelsebehov. Kul att se dem utvecklas 🙂

Så nu i våras när han fick gå ut i stora hagen igen, bredvid LG och Kalle visade han tydligt att han ville gå med dem. Så där så han ålade sig genom ena dubbelstaketet in mot andra hagen för att få munhuggas med LG. Så jag släppte ihop dem och tänkte att jag ser hur det går. Som alltid blir det mycket pip, skrik och bajshögsposerande och gränser måste sättas och regler göras upp. Mycket lek med och lite småblessyrer i form av saknade pälstussar. Fullt normalt med vuxna hingstar, de leker rätt hårdhänt och så här i början så testar de sig mot varandra med, även om det inte på något vis är slagsmål. Kroppsspråken hos dem visar det tydlige och de gör pauser där de försäkrar varandra om vänliga avsikter, hänger ut tungorna, slänger med huvudet och tar några tuggor gräs.

Ett par veckor senare har det lagt sig och de står och munhuggs och jabbar emellanåt, det ska skrikas och bajshögsposeras vid utsläpp och det finns inga tvivel i universum att LG är den obestridlige KUNGEN av hagen. och Denjo är helt nöjd med det i år. Otroligt skönt! Pälstussarna får vara kvar med 😉 Alla hästar är glada och harmoniska. Och då är jag glad jag med 🙂 Så här års går de ute dygnet runt, men särskilt hingstarna uppskattar mycket att få komma in några timmar på box varje dag och dels stödfodras, men också vila. De äter sitt kraftfoder, sen ligger bägge som plattfiskar i boxarna och snarkar. Häromdagen låg LG och sprattlade och pratade i sömnen i boxen och matte dog sötdöden lite.
När de sovit, ätit och jobbat är de otåliga att få komma ut igen. Känns som vi har en bra balans nu. Även Denjo, som inte alls är någon campinghäst och visar tydligt missnöje när de börjar med uteliggarlivet på vårarna, vill ut igen.

Ridningen då?
Jo, efter att ha jobbat honom från marken under hela hösten med fokus på lång hals och lång överlinje, över bommar och noga att han inte rör sig för stort och för mycket så har det hänt helt otroligt mycket. Konstaterade i december att även han växt ur sadeln. Nu hade Danesa gjort samma sak, så jag hade köpt en vidare sadel till henne och den visade sig ligga väldigt bra även på Denjo, då de har väldigt lika ryggprofil. Han är inte riktigt lika bred som hon är, men med en korrpadd under blev det bra. Det sagt så kan jag säga att den ser för vid ut på gången och känns för vid för honom när jag skrittar fram, men så fort jag tar tyglarna är den inte det längre. Han breddar sig uppenbarligen mycket när ryggen kommer upp.
Efter att jag behövt en lång vintervila har hästarna kommit igång igen under våren och Denjo har utvecklas långt över min förväntan! JAg har fått så otroligt mycket utbetalt av allt grundjobb jag fokuserat på under hösten att han garanterat inte hade utvecklats mer om vi hade jobbat på som vanligt. Och det bevisar verkligen hur viktigt grundjobbet är, ju bättre bas, ju lättare är det att få till alla krusidullerna sen. Så idag jobbar han i en trevlig och mycket utvecklingsbar piaff, börjat jobba passage, galopppiruetter och så bytena då. Med just bytena behöver jag jobba en del för att de ska bli bra. Denjo ÄLSKAR att byta, han är så ball då om ni frågar honom. Det gör att han gärna kastar sig in i dem när han märker att jag är på väg att be om ett, vilket ger att han oftast blir ett halvt steg efter bak. Men det är ett positivt problem och fokus är att han måste vänta på mig och att han honom lite starkare för att det ska vara lättare för honom. Han har en stor galopp med mycket luft i och det kräver mer styrka för att få riktigt bra byten.

Och jag sitter i någon sorts glädjerus när jag rider honom, Jag får bokstavligen GÅSHUD av att rida honom när han går bra. OCh det är faktiskt de flesta dagar!
Så nu ska jag njuta av att rida honom hemma. Jag ska fokusera på att få ut Danesa på tävlingar och få henne att blir trygg på tävlingsbanorna. Sen ska Denjo få komma ut igen. Inser mina begränsningar med tid och ork så det får bli en häst i taget. Dagens I-landsproblem!

Endeño, PRE

Bara föreningstjafs, eller?

4 kommentarer

Som jag skrivit om tidigare så är allt inte frid och fröjd i PRE världen när det kommer till de föreningar som finns för rasen. Det har aldrig varit frid och fröjd tyvärr.

Tjafs i ideella föreningar är ju inget ovanligt, men brukar blåsa över. Ofta handlar det om någon som känner sig förbisedd för allt arbete de lägger ner, någon med offerkofta eller vad Bettan sa om Lasse den där gången. Eller för den delen vad Bettan och Lasse gjorde den där gången efter årsmötesfesten. Hade det varit på den nivån hade tjafset och problemen inte varat i 19 år vid det här laget.

Som jag skrev i det tidigare inläggen (sök på PRE förening på bloggen) så har namnen på föreningarna varierat och det har varit mer eller mindre komplicerade upplägg. Personerna, här kallade X&Y, som förmedlat stambokstjänsterna och som legat bakom dessa föreningar har dock varit desamma. Andra föreningar med andra personer har funnits tidigare med, precis som det gör nu. Skillnaden nu är att väldigt många har fått definitivt NOG och inte ”gillar läget och rättar in sig i ledet” som någon medlem i ASCPRE (i tidigare inlägg kallad den nya föreningen) så diplomatiskt uttryckte sig.

Så, varför detta? Varför gillar vi inte bara läget? Varför skickar vi namninsamling till Spanien och LG ANCCE PRE om att vi ska få vända oss direkt till dem och få stambokstjänster utförda, istället för att bekvämt gå via en svensk mellanhand? Varför har vi fått NOG? Jag ska dra lite historia och dra några exempel från nutid.

För 19 år sedan var det bra med en svensk kontakt. Internettjänster och betalningar fanns inte som det gör nu och det var svårare att kommunicera på engelska. Det fanns inte heller det regelverk inom EU gällande hästpass som finns idag. Då fanns det också två PRE föreningar som ville sköta detta och det krävde på den tiden jordbruksverkets godkännande. Det godkännandet fick den ena föreningen, men den andra, med X&Y i styrelsen, fick avtalet med LG PRE i Spanien.. Så där började allt detta. Den förening som inte fick avtalet valde till slut att lägga ner och ge de andra arbetsro för att inte förstöra för PRE Sverige som var rätt nytt på den tiden.

X&Y körde sitt race ihop med sina kompisar i styrelsen olika varianter, det har i ANCCE SUECIA enbart suttit 3 personer i AS styrelse, X&Y samt en ordförande som från 2013 visade sig vara folkbokförd på Malaga och som inte verkar ha haft mycket inflytande.  Ett år var det en jobbig revisor (numer kassör i SWEPRE) som yrkade på att årsmötet INTE skulle ge styrelsen med X&Y ansvarsfrihet. Men då det inte var många där utöver de som var inblandade så gick man inte på den rekommendationen utan gav alla ansvarsfrihet. Den jobbiga revisorn gav upphov till en stadgeändring däremot, nämligen att styrelsen utsåg revisor, inte årsmötet. En stadgeskrivning som idag återfinns i ASCPRE.. För den som inte är hemma i föreningssvängen kan jag förtydliga att det är normalt alltid årsmötet, dvs MEDLEMMARNA som utser revisor normalt, eftersom revisorns jobb är att granska styrelsen arbete för medlemmarnas räkning och är väldigt viktigt i en demokratisk förening.
Frid, fröjd och glass och ballonger!!

Som en normalbegåvad läsare snabbt inser så blir det nog inte så många engagerade i en sån här förening. Eller föreningar, för det var rätt snåriga upplägg med många föreningar en period. Det står om det i detta inlägg från 2017, för den som vill kolla. Mycket gnäll och tandagnisslan gick att läsa på sociala medier, bla om otacksamma PRE ägare som inte anmälde till utställningar och att ingen engagerade sig. Jag erbjöd i den vevan mig att vara med och jobba i någon förening (jag visste inte riktigt vilken dock) men jag fick inte ens svar. Jag vet andra som gjorde samma sak, som inte heller fick svar. Jag fick även höra från en i ”innegänget” att jag inte var en riktig PRE ägare, bla eftersom jag aldrig ställt ut någon häst eller ens var intresserad av utställningar. Jag tar upp det för att visa ungefär på nivån.

2016 gav sig tex styrelsen (då enbart bestående av X&Y eftersom ordförandens mandatperiod löpte ut 2015 ) själva ansvarsfrihet på årsmötet (blir så när man bara själva där) efter att ha *TADAAAAA* även gjort revision på sig själva. Hepp så smidigt!! Det var nog ingen ingående diskussion om ansvarsfrihet eller inte.

Givetvis gick inte heller föreningarna bra ekonomiskt, så något behövde göras. Att ekonomin var dålig var inte allmänt känt då, men kom i öppen dager efter den stora KUPPEN på årsmötet för dåvarande ANCCE SUECIA (nuvarande SWEPRE). Denna fräcka KUPP bestod i att folk helt fräckt var medlemmar i föreningen och inte röstade på den proposition som X&Y la fram utan röstade på en egen motion. Nästan som en typ militärdiktatur! Eller om det kanske är så en förening ska fungera? Egentligen? Nåväl.

I och med detta träffade skiten fläkten sas och det stora tumultet började. X&Y tackade efter förfrågan nej till att ingå i nya styrelsen, det kom in andra styrelseledamöter och därmed kassör utifrån motionen, men X&Y lovade att vara kvar under en period för att förmedla stambokstjänster. Kort därefter lämnade X&Y föreningen eftersom de inte fick fortsatt tillgång till föreningens konto . De vägrade också att lämna ifrån sig föreningens dokument och bokföring. När nya styrelsen tillslut fick ta hjälp av Kronofogden för särskild handräckning TRE gånger för att få ut en del material och en del kopior på bokföringen blev det milt sagt ett jävla liv bland PRE folk. Läs mer i tidigare inlägg. Föreningens ekonomi var i spillror. Vissa personer hade inte heller behövt betala för sina stambokstjänster, utan alla andra hade fått göra det. Att den nya styrelsen stod ut är ett under, särskilt med den massiva smutskastningskampanj som pågick mot dem av X&Ys kompisar. I denna veva avslutade LG ANCCE PRE avtalet om att förmedla stambokstjänster och vi fick hjälp direkt av Spanien.

Under tiden detta pågick bildade några personer tillsammans med X&Y i största hemlighet en ny förening, ASCPRE, för att få saker och ting tillbaka som de ville ha det (dvs som tidigare). Precis så där demokratiskt och mysigt som det ska vara med en liten klick människor som dikterar villkoren för alla. Eller hur det nu var..
Eftersom LG PRE envisas med att de ska jobba med X&Y som mellanhand så var det ingen fråga OM de skulle få det avtalet, utan när. Allt var hemligt till LG PRE glatt annonserade att de hade en NY fin samarbetsorganisation i Sverige, till alla andras förvåning och mångas bestörtning. Under den här perioden hade vi skött våra stambokstjänster direkt med Spanien, någon som var otroligt smidigt, enkelt, snabbt och billigare. Vi var många som var väldigt glada över denna positiva utveckling med direktkontakt, det var både snabbare, billigare och enklare.

Vi kunde ju snabbt konstatera att styrelsen i denna ”nya” förening inte var så intresserade av att få tidigare problem lösta (de hade ju själva drivit på smutskastningsdrevet mot SWEPRE styrelsen) utan det skulle tystas ner och allt vara frid och fröjd i den bästa av världar framöver.

Fast nu fungerar det ju inte så i verkligheten. Vi var många väldigt arga och väldigt upprörda PRE människor i Sverige vid det här laget. Hot om anmälan för förtal blev en vanligt svar på tal från personer i den nya föreningen mot de jobbigaste opponenterna.

Och där är vi kvar, ett år senare. Jag skrev ihop ett öppet brev till Spanien om att vi vill få vända oss direkt till dem igen för stambokstjänster, som jag fått in över 80 underskrifter på. En del av dessa är anonyma eftersom många är rädda för repressalier från nya föreningen om de öppet opponerar sig, eller att de inte ska få hjälp om vi fortsatt tvingas gå via dem. DEt säger lite om läget.

Jag kommer fortsätta i nästa inlägg med när stambokstjänster går fel. Jag har fått tillsänt mig ett antal historier på PRE uppfödare och ägare som har stora problem med att registrera sina hästar. Inklusive undertecknad.

Endeño, Tävling, Unghäst

Endeño på tävling

Lämna en kommentar

Hemmaklubben, dvs Ölmstad rid och körsällskap, ordnar några klubbtävlingar framöver. Första var i går, dressyr lätta klasser. Jag hade anmält Endeño till LA:1 med tanken att det går som det går, det är klubbtävling och det är på hemmaplan där jag känner folk 😉 Mitt mål var att vi skulle ta oss in i ridhuset själva och helst inte stå på bakbenen där inne. Och gärna göra en lam och tam uppvisning. Vi lyckades med att komma in, blev en del bakbenshopp och däremellan var han kalasfin.

Planen var att åka dit innan och träna lite eftersom han inte varit hemifrån och jobbat sen november, men pga jag först var sjuk, sen fick en infektion av ett kattbett blev det lite ont om tid för det sas.. Så i fredagskväll var vi där.
Denjo skötte sig guld på utebanan, men blev jättestressad när han kom in i ridhuset (finns anledning till det) men jag kunde ta mig tid att i lugn och ro få honom att slappna av och han kunde jobba trevligt i alla gångarterna.

Att det blev dagen innan var ju inte perfekt. Han hade behövt några dagar emellan MINST för att få tänka och smälta det hela. Men han klev glatt in i transporten igår med (han är skitnöjd i den numera, från att fått panik där inne) och tyckte det var kul med äventyr.

Hela grejen med denna klubbtävling var ju att vänja honom vid allt runt omkring på en tävling. Själva ridbiten är den minsta saken i sammanhanget för en grön 6 års hingst som länge varit väldigt omogen mentalt. Så han fick träna på att stå i transporten, (väldigt trist enligt honom, han skrapade med frambenet en hel del, men blev nöjd när hästarna i hagen bredvid blev synliga) till att det är hästar överallt (inte lätt för en lantishäst) till framridning (har ni någon som helst aning om hur svårt och jobbigt det är att hålla rätt på alla hästar samtidigt när de springer runt som yra höns?? Vi testade spinn för det konststycket). Vi får tyvärr sällan sällskap på ridbanan hemma så han har aldrig varit på en ridbana med så många hästar på samtidigt. Som väl var kunde vi gå bort till en hage och rida fram lite där och lugna ner lite också. Trots uppspelt sprattel vid uppsittning skötte han det väldigt bra trots allt.

Och stort TACK till mina underbara klubbkamrater som visade oss stor hänsyn och tålamod!

Det där med att bedöma hur länge jag skulle jobba honom före start var inte lätt. Jag tog till gott om tid för att kunna jobba honom vid hand först för att känna av läget (han var ju lite uppspelt) och räknade med mycket skritt för att få honom avslappnad. Men det blev extremt gott om tid eftersom jag räknade hellre än bra på hur lång tid det skulle vara till start, om vi säger så. 1,5 timme är i längsta laget kan vi väl vara överens om 😉

Föga förvånande var det en för trött häst som kom in i ridhuset. Inte fysiskt trött, men mentalt. Det märktes. Vi inledde med inridning i galopp, halt, hopp 90 grader i ett språng för han såg sig själv i spegeln och sen bröt han sig ut i volterna och drog mot utgången. Jag skippade resterande volter (domaren tyckte av någon anledning att det lät klokt?) och med en del blandade hopp på bakbenen kom vi runt programmet. När han är med mig går han kalas trots att han var väldigt spänd, så domaren fick använda från 0 till 8 i protokollet.

Var en nöjd häst jag satt av utanför sen.

Jag är, blandade hopp på bakbenen till trots, väldigt nöjd med gårdagen. Den stora grejen var allt runtomkring och det kände jag att det gick och att det kommer bli bra med rutin. Vi måste ut mer nu (resterande klubbtävlingar i we och dressyr är inbokade). Han kan varva ner numera när vi är iväg, något han inte kunnat tidigare. Jag har fått kvitto på att jag tänkt rätt med honom och fått än större anledning att lita på mig själv när det gäller mina hästar.

Och får han rutin och när han kommer slappna av på banan är han nog en häst som kommer blir riktigt, riktigt bra. Han rör sig fantastiskt (i mitt tycke 😉 ) kan både samla och länga lätt och framförallt så VILL han jobba och gillar publik.

Nu ska han vila till torsdag, då ska jag longera. Han är en häst som behöver få tänka och smälta saker i lugn och ro och behöver kortare viloperioder efter mycket nytt. Efter vilan har bitarna trillat på plats och han är oftast angelägen om att visa att han förstått.

Endeño, Unghäst

Lågvatten ett tag igen

Lämna en kommentar

Hästarna har fått lite mer vila än planerat ett tag. Först blev jag sjuk och de fick vila pga det, jobbade några dagar så var det dags igen efter att jag blev biten av en skräckslagen kattunge i fingret och fick en rejäl infektion. REgnet har öst ner varenda kväll dessutom, så motivationen har inte varit på topp direkt. De behöver ju komma igång några dagar efter även en kortare vila och det tar emot.

Men nu börjar jag känna suget rejält igen. Jag kanske behövde lite vila själv! Nu har jag bestämt att röja klädkamrarna hemma den här helgen så det har prio, men hästarna ska få sina igångsättningspass iaf. Sen så!

Har en träning för Julio i november med Lapp Glans (gud vad jag önskar att jag kunde ta med bägge grabbarna!) och så har jag fokus på Denjo med att han ska komma hemifrån och bli tävlingsredo. Tanken är att komma ut på några LA:1 i år. Lämpligt nog ska det vara lite klubbtävlingar på Ölmstad som jag ska anmäla honom till och en P&R i Ulricehamn med, tar en 30 min att köra dit. Blir perfekt nivå, inte riktig tävling utan träning. Programmet innehåller två saker han har lite jobbigt med, halt ur galopp och en ryggning, men inte värre än att vi bör kunna fixa en femma på de två sakerna. I övrigt innehåller det tillräckligt med saker för att hålla honom sysselsatt och uppmärksam på en lagom nivå. Blir det för enkelt hittar han på massa egna infall och blir inte för jobbigt heller. Ridnivån är inget problem, utan det är allt runt omkring han behöver få vänja sig vid.
Ett hinder för mig är framridningen, jag är nervös, för att inte säga rädd, för framridningar på lätt nivå. Särskilt med en unghingst som inte är van att vara ute. Nervösa ryttare som är uppe i sitt eget och inte har koll på omgivningen. Men nu är planen att rida fram hemma och bara rida lite kort innan starten på tävlingsplatsen, så jag kan komma runt den biten tills vi varit ute några gånger och han får lite vana och rutin.

Danesa får fortsätta jobba på hemma. Verkar fortsatt dräktig så jag vill inte stressa henne eller utsätta för smittrisker i onödan. Hon är stabil och otroligt trevlig att rida så vi jobbar vidare med grundridningen.

 

Nu mot röjning och återvinningen..

Endeño, PRE, Unghäst

Mycket jobb = mycket resultat

1 kommentar

I förrgår fick jag ta mig tiden att diskutera gränser med Denjo, Igen 😉 Mr 6-år-och-ballast-i-universum och jag har haft en hel del diskussioner om detta senaste 1,5 månaden. Det har märkts att han mår bra och har gått upp i vikt, muskler och ork om vi säger så. Och som ung hingst som för det mesta håller sig preciiiiiis innanför (eller helst med en tå på) gränsen för det tillåtna är det diskussioner som får tas nu och då. Det kan räcka med att påminna med att leda, stanna, backa och se till att han följer, eller så behövs det skarpare tillsägningar. Testa gränserna kommer han alltid göra mer eller mindre.

Nåväl, i förrgår var det mycket gränstestande från honom. Jag märkte det rätt tydligt när vi gick upp till ridbanan. Väl på ridbanan skulle han köra sitt eget race utan mig ansåg han. 45 min arbete på banan och på en skogspromenad senare var han med mig, accepterade våra sedvanliga regler fullt ut (ingen tå på linjen utan innanför) så jag kunde sitta upp.

Målet var en häst som kunde skritta lugnt och avslappnat. Kanske inte så högt ställda mål kan man tycka? Men där och då var det precis vad det var. Nu handlade det inte om gränser, utan om att Denjo (som älskar att jobba) har fått högt ställda förväntningar när vi kommer till ridbanan. Så där så det blir kortslutning.
Jag har fram tills nu longerat honom före uppsittning. Av ren självbevarelsedrift, har varit lugnast att låta honom blåsa ur det värsta på linan före uppsittning. Bockar med framhovar högre än manken typ. Nu har det lugnat sig, men det har också gett en häst som förväntar sig FULLT ÖS direkt på banan. De förväntningarna ska jag nu ta ner. I den ideala världen kanske jag borde ha slutat longera först lite tidigare, men så perfekt är jag nu inte.
En lång historia kort så tog det en bra stund att få det där med skritt längs fyrkanten att fungera. Lugn kom vi aldrig riktigt till utan jag nöjde mig med skritt utan massa extra tillägg.

Igår var jag inställd på att fortsätta ”skritta lugnt” arbetet. Gick upp till banan, satt upp direkt och skrittade iväg på lång tygel på min avslappnade, lugna men pigga och glada unghäst. Hepp! Jag tror jag har nämnt att han är smart?

Kunde rida ett bra pass med en häst som sträckte ut sin överlinje, klev på med stooora kliv och orkade bära sina gångarter, sög efter kontakten med handen och jobbade Så Jävla Bra. Grindöppningen som vi tvärnitat och stått på bakbenen vid några gånger vare pass på sista tiden var ointressant. Idel beröm och klappar. Så där så matte var tårögd av hänförelse över vilken helt fantastisk häst han är.

Jag konstaterade en till sak om matte också. Nämligen att jag sista veckan eller två ramlat i en fallgrop och begärt lite för mycket av honom. Han har varit igång ganska kort tid och även om han musklat på sig måste han stärkas. Han har otroligt lätt för sig och är arbetsvillig att matcha, men det gör att det är lätt att bli lite för girig som ryttare.

Gör om, gör rätt. Fokus måste vara lugn, avlappnad häst som ska gå basjobb och stärka sig. Orka bära sig och röra sig ordentligt i den samling jag ber honom om och bara be om några steg här och där av mer. Men mesta delen av jobbet måste han gå i lägre, mer horisontell form för att stärka sig. 2 månader har jag ridit honom efter över 6 mån konvalecent där han när han var sjuk tappade ALLT i form av hull och muskler.

Skynda långsamt. Det är så basic, så enkelt och ibland så svårt när både häst och ryttare vill massor. Men nu får matte försöka vilja rätt istället!

den perfekta hästen, dressyr, Endeño, orimliga förväntningar, Unghäst

Positionen på den där nosen ni vet

Lämna en kommentar

Mitt förrförra inlägg tog upp hur trött jag är på den rätt historielösa debatten om positionen på hästens nos. Jag hade någon sorts tanke på att lägga ut texten mer om det och vilken forskning som finns kring det, men har bestämt mig för att skita i det. Jag har en vecka kvar på semestern och kommer ägna den åt att rida i verkligheten istället. Vi kan väl bara konstatera att diskussionen förts sedan minst Xenofons tid…

Så, vad tänkte jag gå på om istället då? Lite liknande ämne, men nu på ett mer praktiskt än teoretiskt plan. Som de flesta som inte bara är tangentbordsryttare eller medlemmar i Staketryttarnas Förening vet så avviker verkligheten från kartan ibland. Jag håller ju på att få igång Endeño efter hans nästan 7 mån långa konvalecens och han har varit igång i knappt 2 månader nu. Och gått från ”glad att få jobba” till en 6-års hingst med egna idéer och har kommit upp rejält i kondition och viss styrka. Jag skriver viss styrka, för han vill mer än han orkar nu. Och det anknyter till rubriken, nämligen att han gärna hamnar bakom lod och bakom hand, samtidigt som han springer på mer och mer. Jag har letat lite inspiration för att jobba fram nosen, utan att vi hamnar i en diskussion som inkluderar courbette-träning, och konstaterar att det finns gott om människor som vill visa hur de tycker det ska vara, men inte hur de jobbar med problem. Egentligen rätt värdelöst ur en utbildningssynpunkt, för kan man göra det perfekt behöver man ju inte jobba på det. Eller hur?

Så, jag ska i mån av tid skriva lite om hur det går med att jobba upp Denjos styrka, få fram nosen och samtidigt kontrollera den enorma energi som han har.  Mycket energi och arbetsvilja är positivt givetvis, men kan också ge utmaningar i ridningen. Särskilt när hästen vill mer än han orkar ”dressyr-bära”, men orkar springa hur länge som helst.  Lägg till rätt stora och luftiga rörelser som kräver styrka för att orka visas upp.

En ryttare som faktiskt visar upp en ung häst (6 år på filmen) som går rejält bakom lod och berättar hur han tänker och jobbar med den är Jose Garcia Mena (som fö tränade och tävlade Gorron XV, Endeños pappa). Den perfekta hästen och ryttaren finns inte, men det intressanta är hur man jobbar med de svårigheter man stöter på längs vägen. Filmen finns att se på Tribuna Lusitana (finns mycket matnyttigt där!). Avsnitt 27 och 35 kan vara av intresse med, skickliga ryttare på yngre hästar med lite olika approach.

Denjo har haft några dagar med skogspromenad och vila, men idag är det dags att jobba igen. Jag kommer jobba på att försöka ha honom lugn (inte lätt med myror ÖVERALLT!!) och försöka jobba mycket med att variera formen på honom, korta och länga ofta och jobba med olika böjning för att försöka få honom avslappnad och på så sätt länga ut överlinjen. Jag skriver försöka med flit, för svårigheterna där är att han är en energisk häst, explosiv och otålig med begränsat tålamod. Han vill massor med blir frustrerad lätt när han inte orkar eller inte får. Så jag måste hålla honom lagom stimulerad mentalt medan jag jobbar på att få honom avslappnad. En inte helt lätt balansgång.

Danesa Casanova, dressyr, Endeño, PRE, Unghäst

6 åringarna jobbar på

Lämna en kommentar

Danesa och Denjo jobbar på. Nu när jag har semester är det hårdkörning som gäller. Och de ger mig ett stort leende på läpparna när jag rider, bägge två! Även om det inkluderat två stycken lagom trotsiga 6-åringar som ansåg sig ha full koll och ”kan själv” på raken..

Danesa utvecklas stadigt framåt. Nu ligger mycket fokus på att få upp hennes kondition, så det är mycket uteritter med långa trav och galoppsträckor som gäller. Hon fick även skor i igår, eftersom hon slitit ner sina hovar rejält på gruset och började ömma lite. Hon var mycket nöjd, uppförde sig exemplariskt under skoningen och klev på med ett helt annat självförtroende när jag red ut henne efter det.

Det jobb vi gjort märks på henne, hon orkar mer och mer utan att bli flåsig. Hon får jobba lite på banan också och även där märks det positiv skillnad på styrka och kondition. Och arbetsvilja lider hon verkligen ingen brist på! Ska bli lite WE hinder och hoppning på schemat också.

Denjo är jag så otroligt lycklig över att vara på gång med igen. Han går stadigt upp i vikt och musklar på sig och är så otroligt mycket gladare och trevligare nu när han får jobba igen. Han har varit/är inne i en ordentlig ”6-årshingst som är ballast i UNIVERSUM” period, fått hålla honom mycket kort, men han har också gått fram mycket i ridningen.

Idag hade jag premiär med att rida på kandar, har hittat en modell han trivs med. Han har en väldigt känslig mun och det har tagit tid att hitta vilket tränsbett han vill ha, så kandarstången har jag fått tänka över noga. Har hittat en med korta skänklar och lite böjt munstycke, åt Sprengers Bemelmanstångs hållet, som han gillar. Kommer investera i en Sprengerstång till honom under hösten, när jag känner mig säker på att det är den modellen han vill ha i munnen.

Styrkan kommer mer för varje dag nästan. Och han måste verkligen ha krav på sig och hållas sysselsatt under ridpassen. Blir det för mycket transportsträckor hittar han på massa egna saker att göra (typ hoppa iväg på bakbenen mot något mer spännande) och tappar all fokus på jobbet. Ju större krav jag ställt på honom senaste dagarna ju bättre har han fokuserat och svarat upp mot mina hjälper. Han är helt sanslöst rolig att rida, begåvad och det finns ingen gräns för vad han känns kapabel för, men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att jag begär tillräckligt för att hålla honom sysselsatt och fokuserad, men inte så mycket att det blir för mycket för honom. Helt ärligt kan jag inte säga var gränsen går just nu, men jag har känt att jag kunnat begära mer av honom sista ridpassen, men ändå haft hans fokus. Får köra på det.

Även han ska få hoppa och gå WE framöver. Han behöver komma ut i skogen med, men han är inte så jäkla rolig att rida ut ensam på eftersom han mest vill dra hem då. Hoppas kunna få lite sällskap framöver.

Endeño, Kvarka, Unghäst

Endeño börjar sättas igång!

Lämna en kommentar

ÄNTLIGEN!!!

Jag kanske inte behöver säga HUR mycket jag längtat efter detta efter den här helvetesvintern? Förra veckan åkte vi ner till Helsingborgs Djursjukhus med Endeño för att göra endoskopi av luftsäckarna (mer om det och varför så lång resa i ett eget inlägg). Jag ville göra det eftersom ett tidigare sköljprov var positivt för kvarka. Det man inte vet från det provet däremot är om bakterierna var levande eller döda, så valet stod mellan att vänta och göra nya sköljprov (inte gratis…) eller att spola fram bandet lite och gå in och titta och se hur det ser ut. Det finns flera anledningar till varför jag valde att åka iväg 30 mil enkel resa med min häst, bland annat oron att det skulle finnas någon mer inkapslad böld som kunde ställa till problem. Vill aldrig se honom så sjuk igen! Sen är det otroligt frustrerande att hamna i någon sorts limbo och inte veta, vara isolerade utan att veta hur länge osv och inte minst, skulle det finnas någon infektion vill jag inte att min häst så gå och dra på det längre än absolut nödvändigt!

Som ni kanske redan förstår så såg det bra ut! Det fanns inga svullna lymfkörtlar, inget inkapslat, inget var, slem eller vätska som stod i luftsäckarna! WIIII!! Det enda som fanns var lite små blödningar i slemhinnan, men det tror vi är efter att han levde rövare rätt länge på ridbanan några dagar tidigare och gjorde sig av med oherrans massa överskottsenergi, som i sig blev en överansträngning.

Ca förtielva ton sten ramlade från mitt matteshjärta!

Så nu har jag börjat sätta igång honom. Det blir så lugnt det går (jag nämnde överskottsenergi va?) och jag kommer jobba honom från marken första veckorna. SEN får jag ÄNTLIGEN rida min fantastiska häst igen!

*hoppsaskuttar vidare*

Att ha häst, Endeño, Kvarka

Konvalecent matte och fortsatt oro för Endeño

Lämna en kommentar

Fortfarande extremt ridsugen, men har fått ge tusan i att rida och spendera tiden i sängen istället. Envis infektion/förkylning som inte vill ge sig har satt sig på luftrören och eftersom jag är astmatiker har det gett rejäla problem med astman. Nu står jag på en kortisonkur med order om boxvila från läkaren, så hoppas jag snart kunna vara igång igen. Med risk för att upprepa mig, men det här är nog den jävligaste vinter med sjukdomar på både hästarna och mig som jag varit med om!

Endeño är pigg, glad, snor- och feberfri men går inte upp i vikt. Det sistnämnda är ett stort problem och gör att jag starkt misstänker att han har skit kvar i kroppen. Veterinären ska komma ut i nästa vecka så ska vi ta ett sköljprov på honom för att se om det finns kvar bakterier i luftsäckarna samt blodprov. Jag är inställd på att det är så och har läst på om behandling av dolda smittbärare. Det som känns som ett stort problem är även isoleringen, både för mina två friska hästar som jag gärna vill kunna komma iväg och träna och tävla med i vår och inte minst för mina stallkamrater. Även där funderar jag på möjliga lösningar. Ska prata med veterinären om detta också, hon har fått mycket erfarenhet av kvarka och smittskydd denna vinter.

Vad gäller hullet på Endeño så är han i normalfallet en lättfödd häst som jag fått passa så han inte blir för tjock. Greenguard på vår/sommar och inget kraftfoder samt avvägd grovfodergiva. 74 MJ brukar jag räkna med att han ”drar” när han tränas 5-6 dagar i veckan samt går i hage 12 timmar per dag. I dagsläget får han nästan 210 MJ och går inte upp i vikt alls. Han ligger även på undervikt fortfarande, rätt ordentligt, jag vill gärna ha upp honom 60 kg till. Han rasade fruktansvärt i vikt efter första kvarkan och låg då på 370 kg (enligt viktmåttband, smidigt att hålla koll med) och såg helt förskräcklig ut. Det var nära till tårarna varje gång jag tog av honom täcket. Han gick raskt upp i vikt efter det, till 415 kg innan han rasade ner på 400 kg igen när han blev sjuk för andra gången. Jag har lyckats hålla honom från att gå ner mer än så, men jag får inte upp vikten.
Endeño är en väldigt hungrig häst som hävdar att han svälter så fort han inte har mat i munnen. Han har tack och lov ätit även när han varit som sjukast (vill inte tänka på hur han hade sett ut annars!) och har god aptit nu med. Han äter så mycket hösilage jag får i honom (ca 15 kg TS) som har rätt höga värden, plus 1 kg havre, 2 kg energy plus pellets, 5 dl rapsolja så kli och betfor på det. Som sagt kommer det upp i nästan 210 MJ med proteinbehovet mer än täckt av grovfodret. Han ska upp i vikt så jag fokuserar på att få i honom energi, särskilt som jag har hösilage med rätt högt proteininnehåll. Kraftfodergivan är så stor jag känner att jag kan ge utan att det påverkar aptiten för grovfodret, som trots allt är det viktigaste. Jag kanske inte behöver säga hur otroligt NÖJD han är med matransonerna?

Även utevistelsen är begränsad pga detta just nu, han får gå ut, men eftersom han är lugn i stallet och rör sig mindre så får det bli kortare utevistelse än vanligt. Just nu står en annan häst i stallet på box pga hälta, så han har sällskap inne med. Det är även bara jag som hanterar Endeño.

Så länge jag inte vet om han bär på smitta fortfarande så får ja även vara noga med när och hur jag hanterar honom respektive Lapp Glans och Danesa. Det sista jag vill är att sprida något vidare! De har ju även närmare kontakt  med andra hästar än vad Endeno har eftersom han står i en hörnbox utan grannar. Mycket fokus på vilken ordning jag hanterar dem, tvätta och sprita händer emellan, inte köra in skottkärran i boxen osv. Endeños boxväggar, krubba och vattenkopp tvättas ofta och noga och har sprutats med Virkon dels efter han fått sista antibiotikan och så en gång till efter det. Det tar en hel del ork och fokus att hålla på så för att vara uppriktig, jag kan inte släppa min egen gard för risken att falla tillbaka i vanliga rutiner. Det kan låta som att ”det är bara att” men faktum är att det tar tid och ork att tänka efter före i varje steg man ska göra i stallet. Vad kan vara smittrisk? HAr jag kollat, tänkt på, gjort i rätt ordning? Hade jag bara haft en häst hade det varit enklare, men nu har jag tre.
Energi jag så gärna hade lagt på träningen istället.

Att ha häst, Endeño, Kvarka

Denna vinter, en ökenvandring

Lämna en kommentar

Jag har lyckligtvis inte varit med om en värre vinter när det gäller sjukdomar på hästarna. För det här har slagit alla rekord. Vi blev ju friskförklarade, stallet sanerades och allt var frid och fröjd. Kunde man ju inbilla sig.

Endeño blev förkyld kort efter, i sig inget upprörande. Ingen feber eller hosta, men snorig med genomskinligt snor och hes. Men sen efter en vecka fick han feber och jag ringde veterinären som inte kunde göra så mycket mer än att säga att vi skulle ge metacam, virus är ju som bekant svårt att göra något åt. Så han fick metacam, husarrest och en väldigt nojjig matte. Tyvärr gav inte febern med sig utan steg så han stod med över 40 graders feber igen. Efter några dagar blev jag väldigt orolig för honom, var i stallet eftersom det var lördag och såg när det helt plötsligt började forsa var ur ena näsborren. Gammalt var, det första blodblandat. Veterinären ringdes ut och medan jag väntade torkade jag hästnäsa gång på gång på gång. Det tog två timmar innan det slutade komma mer var.

Prover togs och det sattes in både penicillin och sulfa, rejäla doser. Vi misstänkte att det kunde vara en böld som varit inkapslad sedan kvarkan och det bekräftades sedan av provsvaren. Som ni förstår var det ingen lite böld, förstå hur ont den måste ha gjort på stackarn.  Ändå åt och drack han och gjorde sitt bästa för att inte visa att han var sjuk. Jag har läst om att det kan bli inkapslade bölder invändigt av kvarka som penicillinbehandlas, men det är tydligen väldigt, väldigt ovanligt. Jag har i mitt hästliv inte hört om någon som fått det, men har tidigare (tack och lov) varit rätt förskonad från kvarka. Men veterinär som var ute blev överraskad och hade aldrig varit med om det, då har han ändå varit med ett tag.

Så ny isolering. Vi ska även göra sköljprov på Endeño snart för att kolla så han inte är dold smittbärare efter allt detta skit. Tanken på att han eller någon annan häst ska behöva bli så sjuk igen är fruktansvärd.

Denjo repade sig rätt snabbt när han fick medicin. Däremot får han vara konvalecent ett tag till efter all feber, det har tagit hårt på honom. Han ska upp i vikt och har inga muskler kvar. Han är jättepigg däremot och jag måste hitta sätt att hålla hans hjärna stimulerad under tiden. Han går i hage, men ska inte ansträngas fysiskt. Planer finns, återkommer mer om det i ett annat inlägg.

Så hade man ju kunnat tänka sig att jag skulle kunna jobba vidare med de andra två pållarna, som ju är friska. De har varit konvalecenter efter sina kvarkaomgångar de med, men är redo att jobba. Lite har det blivit och Danesa rids självständigt nu, men så var det det där med frisk matte också. Stående skämtet i stallet är att jag också fått kvarka. Två omgångar har jag också varit rätt däckad, nu senast har jag varit sjuk i 1,5 vecka. Testade rida ut på en lätt bindgalen LG igår och det var mer än jag orkade. Bara för mig att ta det lugnt och försöka bli av med skiten jag dragit på mig innan hästarna kan få komma igång igen.

Och överallt ser jag folk som åker och tränar, som tränat på nya saker över vintern och blivit ännu duktigare. Så känner jag mig lite avundglad. Glad för dem och med ett enormt sug att själv få komma igång och rida och träna igen. Typ NU!! Känns som jag kommer vara hopplöst långt efter alla andra när säsongen kommer igång igen.

Endeño räknar jag med att det kommer ta ett antal månader innan han är tillbaka där vi var innan allt elände började. Känns ledsamt, men det är sånt som händer. Jag hade planer på att kunna ta ut honom på träningstävlingar, men nu får vi se fram mot slutet av sommaren/hösten kanske.

Sen har jag ju två fantastiska hästar till. Även där blev det ju avbräck, men inte lika långt och Danesa ska ju lära sig mycket under våren som nybliven ridhäst.